Drömmar, fantasier och galenskap

Vackra ord

2012-01-27T10:42:00.000+03:00

Nej men titta så vackert Gull Åkerblom säger om mig på sajten Spektakulärt!

Tack Gull!

Bok-klockan the continuing saga with a twist

2012-01-27T08:51:00.000+03:00

Jag hittade något bättre än bok-klockan när jag igår besökte Fiskars!
Vi tar det från början.

Igår besökte jag Fiskars för att handla ekologisk mat från Brukets Potis och Lök. Sen stack jag mig in till Onoma-shoppen för att köpa ett par doftljus. Under senaste skrivprojektet har jag haft ett honungsljus brinnande, nu valde jag ett rosendoftande ljus. Passar bra ihop med det nya projektet, tror jag.
När jag skulle betala såg jag dem: bok-klockorna! Men dessa var handgjorda väggklockor av gamla vackra böcker. För ungefär samma pris som den massproducerade klockan jag tänkt köpa! Men vad som var ännu bättre var att jag pratade lite med försäljerskan om vilken jag skulle välja, hon frågade vad jag hade för färg på väggarna, jag beskrev vårt kök och hon sa: Men då borde det ju vara en kokbok. Ja! Absolut! Kan man få beställa? Hon plockade upp telefonen och ringde hantverkaren som låg bakom klockorna, och hantverkaren ifråga sa javisst, det går bra, speciellt om man själv hittar kokboken.

Så nu är jag på jakt efter en vacker gammal kokbok som man kan göra om till klocka. Råkar du ha en drällande i skåpen? Eller har du några bra tips? Jag skall leta runt på antikvariat så fort jag hinner.

En längtan till Narnia

2012-01-26T16:57:00.000+03:00

Även om min idol Neil Gaimans gloria har fått sig några törnar på sistone*, så måste jag länka till hans senaste blogginlägg. Han skriver så ohyggligt bra om de tre författare han skapat sig ett personligt förhållande till redan i barndomen. Chesterton har jag aldrig läst, men Lewis och Tolkien finns inpräntade också i min själ.

"I think, perhaps, the genius of Lewis was that he made a world that was more real to me than the one I lived in", skriver Gaiman, och det fångar på pricken hur jag upplevde Narnia som barn. Jag ville så ohyggligt gärna resa till Narnia. Nej, mer än så. Jag behövde få resa dit. Om och om igen kröp jag in i garderober och tryckte mot bakväggen. Som till min verkligt djupa besvikelse fortfor att vara solid. Kanske det att jag ville bli författare egentligen var ett uttryck för min önskan att resa till Narnia?

Och Gaiman fortsätter: "I came to the conclusion that Lord of the Rings was, most probably, the best book that ever could be written, which put me in something of a quandary. I wanted to be a writer when I grew up. (That’s not true: I wanted to be a writer then.) And I wanted to write The Lord of the Rings. The problem was that it had already been written."
Också precis detta kände jag som barn. JAG ville ju skriva Sagan om ringen! Hur kunde mitt liv vara så drabbat av olyckor, att inte bara var det omöjligt för mig att komma till Narnia, men dessutom var jag nekad möjligheten att skriva Sagan om ringen??

*En av törnarna kommer sig av att A Little Gold Book of Ghastly Stuff som jag fick i julklapp, är en riktig besvikelse, till största del bestående som den är av blogginlägg jag läst på herr Gaimans blogg och bokrecensioner som känns oerhört inaktuella i bokform. Boken känns på alla vis som ett sätt att göra lättförtjänta pengar.

Hur tysta den gnagande rösten?

2012-01-26T09:27:00.003+03:00

Jag svarade ju igår på Karins fråga om hur jag gör när jag tar mig an ett större projekt. Nu har jag fått en till fråga angående skrivandet. Det kom ett mejl häromdagen, av en bloggläsare som undrade hur jag gör när jag tycker att det jag skriver blir dåligt. Han skrev så här: "Jag undrar hur du gör när den tanken slår dig, att det inte blir bra, det du försöker skriva? Att språket är för dåligt, eller att berättelsen i sig inte är bra? Hur får du tyst på den rösten som gnager på en som en parasit?"

Jag svarade så här: (EDIT: Det här ser helt normalt ut när jag skall publicera inlägget, men sedan blir radbrytninggen åt helsicke när jag ser det i Google Chrome. I Firefox blir det normalt, så testa en annan webbläsare om du har svårt att läsa.)

För mig tog det väldigt länge innan jag fattade att jag ju måste öva mig i
att skriva. Som yngre hade jag bilden av, att varje gång jag satt mig ner
för att skriva måste det bli En Bok. När jag besöker skolor nuförtiden
brukar jag säga att det är lika smart som att säga att man spelar ishockey
men man spelar bara matcher, man tränar aldrig, eller att man spelar piano
men man ger bara konserter, man övar aldrig. När jag väl fattade att jag,
om jag verkligen vill satsa på skrivandet, måste skriva hela tiden, så
lärde jag mig mycket. Dels om vad jag ville skriva för sorts berättelser -
teman började dyka upp, bland annat såg jag att allt jag skrev blev mer
eller mindre fantasy. Och dels utvecklade jag så småningom en egen stil,
ett eget språk. Dessa övningstexter hjälpte mig också bort från den dumma
föreställningen jag hade om att allt skulle bli bra från början - det var
ju bara övningar som ingen annan skulle se, det gjorde ingenting om de
blev dåliga. Det viktiga var att öva, att hålla igång. Jag sysslar
fortfarande med dem!

Visst drabbas jag av tvivel ibland. Ganska ofta, egentligen... Men om jag
då arbetar med något projekt så försöker jag, så gott det går, lägga
tvivlen åt sidan. Jag tänker: Nu skall jag skriva den här berättelsen och
göra den rättvisa, och inte sitta här och ha ångest över om den är
tillräckligt bra, tillräckligt originell, om nån vill läsa den... Bara
fokusera på att få historien berättad.
Sen, när jag börjar med omarbetningarna, då är min uppgift att fixa och
putsa, stryka det dåliga och göra resten så bra jag bara kan. Då ber jag
om feedback av en god vän, och sen i slutändan ger ju förlaget också
feedback. Ingenting är bra från början!! Det ligger ju mycket jobb bakom.
Jag tror att den största björntjänsten man kan göra sig själv som skribent
är att tro att det man producerar genast måste vara strålande.

Sen hjälpte det också mig att gå en kurs i att skriva för barn och unga.
Då märkte jag att mina texter stod sig, att jag klarade mig lika bra som
de andra, och jag lärde mig mycket, också genom att läsa och ge kritik på
de andra kursdeltagarnas texter. Så om du verkligen vill satsa på att
skriva skulle jag varmt rekommendera det! Jag drar just nu en kurs i att
skriva fantasy på Axxell i Helsingfors, Axxell ordnar många olika sorts
skrivarkurser.

Hoppas du fick lite svar på dina frågor här!

Säg mig gott folk, är jag värd det?

2012-01-25T20:43:00.000+03:00

Ska jag unna mig den här som belöning för att jag fick min bok antagen?

Är vansinnigt sugen... Jag älskar allt som ser ut som böcker men inte är det.

Hur börjar man?

2012-01-25T11:33:00.000+03:00

Karin bad mig i en kommentar på sin blogg att berätta om hur jag gör då jag börjar på en längre text och var man riktigt skall börja. Just nu sitter jag ju inför ett nytt projekt, och den där rosiga smekmånadstiden verkar vara över och jag är tacksam för allt som distraherar mig från jobbet, så jag skall försöka!

Först väljer jag helt enkelt vad det är jag skall skriva. Ibland är det givet, det finns något projekt som jäst och bubblat i mitt inre en längre tid och det handlar bara om att sätta sig ner och börja. Ibland har jag någon vag idé och måste bolla med flera olika idébitar för att se vilka som kan tänkas höra ihop. Jag har tidigare bloggat om att det var just så Underfors blev till. Och när det gäller nästa projekt så har situationen varit den, att jag har många (för att inte säga massor) av idéer och jag har suttit och gått igenom dem, valt ut några, funderat vidare kring dem och försökt känna efter vad som känns rätt att ta mig an härnäst. Jag tror att jag hittat rätt nu, men vi får ännu se. Nånstans har jag läst att det är bra att inte ta sig an en idé genast då man fått den utan låta den vänta några år, och jag tror att det är ett gott råd. Nu då jag gått igenom mina anteckningsböcker har jag tydligt sett hur idéer levat och förändrats under åren. De behöver mogna.

Ja, och sen då? Hur börjar man? Jag kämpar med det själv just nu. Jag gillar idén, jag tycker om miljön och jag älskar huvudpersonen. Men var börja det hela?
Nu tänker jag inte säga något om hur man skriver, var man börjar själva texten. Det vet jag att Karin kan.
Vad jag tror hon var ute efter är hur man sätter igång. Jag tror det är bra att lura sig själv. Sätt inte igång och skriv första sidan på En Bok. Då blir man genast helt låst. Jag är nog en sån som skriver väldigt kronologiskt (en del författare kan hoppa hit och dit i berättelsen när de skriver och sen sätta bitarna i rätt ordning, det kan inte jag), men det är bra att tänka sig att nu skriver jag bara lite, kanske för att lära känna miljön, karaktären, whatnot, lite bättre. Det här behöver inte vara en del av själva texten sen. Jag bara bekantar mig med, nosar lite på, historien. Sen kanske det visar sig att man skrivit något som går att använda, men om inte så är det på inget sätt bortkastat arbete.

Sen blir man förhoppningsvis nyfiken på berättelsen man snusat på, vill skriva lite till, ta reda på mer, och mitt i allt är man igång utan att man ens märkte det!

Om man nu inte är en sån där som jobbar utifrån ett detaljerat synopsis. Men det är inte jag, så om det kan jag inte ge några goda råd.

Magiska böcker!

2012-01-24T14:48:00.001+03:00

Detta måste vara de underbaraste bokhyllor jag någonsin sett.

Och nu har jag dem på min egen WC! Flygande toalettlektyr!

En riktig bok

2012-01-23T10:32:00.000+03:00

Dagens lite fåniga sak att vara glad över: Finska Underfors (Helsingin alla) kommer att få skyddsomslag! Så där som en "riktig vuxenbok". Det blir den första av mina böcker som får det.

Rent och fint

2012-01-22T14:08:00.000+03:00

Nu är hemma-arbetsrummet städat. Så rymligt det känns! Nu står symaskinen plötsligt på sybordet igen, och jag har hittat massvis med garn i garderoben. Det kliar i handarbetshänderna... Men först måste jag få åtminstone en av alla halvfärdiga stickningar klar.

Hand och hjärna

2012-01-22T08:48:00.000+03:00

Jätteintressant artikel i dagens Hbl om kopplingen hand-kreativitet-hjärna. I korthet visar det sig att en aktiv hand de facto utvecklar hjärnan. Dels rent evolutionärt (att vi hade välutvecklade händer i tidernas begynnelse hjälpte till att utveckla våra hjärnor), dels på det individuella planet. Musiker har mer välutvecklade kopplingar mellan högra och vänstra hjärnhalvan än vi vanligt folk, t.ex.

Men det roligaste var att jag nu har en vetenskaplig förklaring för varför jag (min man är likadan) alltid har fått en stark känsla av välbehag då jag sett på när någon annan gör något skapande med sina händer, som ritar eller liknande. Det är samma orsak som att det ger välbehag att själv använda händerna skapande - det upptar en stor del av hjärnans kapacitet. Se mitt tidigare inlägg om stickning! Nu vet jag varför det känns så bra.

Blå timmen

2012-01-21T16:06:00.000+03:00

Min vackra promenad till "jobbet" i morse.

Kan inte hålla mig borta

2012-01-21T10:12:00.000+03:00

Jag har just pulsat genom nysnö i den blå timmen till mitt arbetsrum. Så roligt är det att jag inte kan hålla mig borta ens på en lördag. Ny soffa har jag också här! Jag tog foton av den vackra vägen hit, men dem kan jag ladda upp först senare i dag. Snart skall jag stärka mig med lite te och surskorpor, och så fortsätta mitt pysslande och planerande!

Jag vet att jag inom några veckor kommer att få den första omgången feedback på det antagna manuset. Sen kommer jag att ha massor att göra med det en tid framöver. Så det är ingen idé att jag allt för mycket kommer in i detta nya projekt ännu. Men att fundera, planera och sen låta det fermenteras i det undermedvetnas skrymslen medan jag håller på med annat, är aldrig fel.

Dröm + jobb = drömjobb och mer jobb

2012-01-20T16:44:00.000+03:00

Tack för alla era glada gratulationer! Det betyder verkligen mycket för mig. Och ibland är det väldigt svårt att tro att jag faktiskt har en sån här supporterskara bakom mig. Det är också svårt att förstå, när jag tänker tillbaka på hur länge jag drömde om att skriva och publicera mig, att jag faktiskt är där nu. Jag lever drömmen. Go figure!

Igår firade vi som sagt med bubbelvatten och gåslever (som var god men inte SÅ god). Idag har jag fortsatt att fira genom att jobba - på Nummer Fem. Workoholic, who, me? Jag har insett att Google Maps och google Earth är fantastiska - nästan ofattbart bra - redskap när det gäller att fundera över kartor och miljöer. Tänk att det finns ett sådant arbetsredskap! Jag kan resa till Nunnornas Dal på Madeira och se exakt hur där ser ut! We sure live in the future.

Antagen!

2012-01-19T17:20:00.000+03:00

Ni läste det här först:

Roman nummer fyra, också känd som Nya Projektet här på bloggen, är antagen av det som ännu i några veckor är Söderströms, men som snart blir nya S&S.

Ikväll: skumpa och gåslever, vällagrad cheddar och rosmarinknäckebröd!

Ett tågnöje

2012-01-19T09:44:00.000+03:00

Det jag sen gjorde på tåget, då jag inte hade något att läsa (se gårdagens inlägg) var att jag ritade en karta.

En riktig, hederlig fantasy-karta. En fantasy-karta av den typen jag ritade och ritade och ritade som barn. En sån där som jag i hemlighet älskar, men kanske blivit lite övermätt på i fantasyböcker och därför inte velat använda mig av själv ännu. I och för sig har det dels inte riktigt behövts kartor i de tidigare böckerna, tycker jag, och dels har jag inte ännu känt mig redo att binda min geografi i kartor. Världen som långsamt håller på att växa fram i mina texter är ännu för mycket i vardande för att jag skall vilja slå fast exakt var allt ligger. Jag vet det ju inte ens: det vet jag först när jag besökt platserna.

Men det projekt som nu verkar bli Nummer Fem utspelar sig inom ett begränsat område. Ett område som jag kände att jag behövde visualisera för mig själv. Och herreduminskapare så roligt det var att sitta och rita! Det blev en grov skiss, nu måste jag ta reda på lite mer om geografi (och kartritning) och göra om den när jag hinner. Jag är inte alls säker på att den här kommer att ses av någon annan än mig - det kanske bara så är att jag behöver kartan för att kunna skriva. Men jag är så glad över att ha hittat tillbaka till en av mina favorit-fantasy-sysselsättningar!

Borttappat, upphittat

2012-01-18T20:16:00.000+03:00

Idag har jag varit i Åbo. Och som jag nuförtiden alltid försöker göra när jag är i Åbo så passade jag på och åt lunch på Hanko Sushi, nära torget.
För att ni skall förstå resten av historien måste jag förklara, att jag i september förhandsbeställde John Greens nya bok, The fault in our stars. Detta är boken som John Green lovade att han skulle förhandssignera för alla som beställde boken innan den kom ut (vilket den gjorde den 10.1.12), och till slut fick han lov att signera 150 000 ex - så populär blev boken. Detta alltså för en ännu icke utgiven ungdomsbok. Det var något ganska oerhört.
Nå, denna vecka fick jag äntligen boken.

Den är väl skriven, vacker och otroligt sorglig på samma gång. Jag kom på allvar in i boken i tåget på väg till Åbo. På Hanko Sushi plockade jag fram den för att avnjuta den tillsammans med mina 14 bitar sushi, min miso-soppa och mitt gröna te. Och ve och fasa! Mitt päron i väskan hade mosats mot boken :-( Okej, den är ju inte mer värd ekonomiskt sett för att den är signerad, eftersom 149999 andra också är det, men för mig är den värdefull. Jag har alla John Greens böcker.
Nå, jag läste och åt och plockade ihop mina saker och gick till tåget. Satte mig ner, glad över att ha en hel ostörd timme tillsammans med boken.
Och ve och fasa! Den var inte i väskan!
Jag ringde till Hanko Sushi (där man för övrigt blir betjänad på svenska) och jo, där hade jag ju lämnat boken. Och jag är inte på väg till Åbo inom en snar framtid. Vad göra?
Jo, den snällasnälla flickan på restaurangen lovade att hon skickar boken hem till mig, denna vecka eller nästa. Jag står naturligtvis för kostnaden, men det är ändå jättejättesnällt. Vad jag kallar service!
Nu får jag bara försöka stå ut utan boken ett tag. Just som det blev så spännande...

I nästa blogginlägg skall jag berätta vad jag gjorde på tåget eftersom jag inte hade något att läsa.

Hemhamnen

2012-01-16T15:21:00.001+03:00

Det är inte den färdiga boken som ger tillfredsställelse.

Det är att arbeta som ger mig kickar. Det är själva skrivandet som gör detta yrke till det bästa jag kan tänka mig. Det är när jag skriver som jag känner mig stark. Det är när jag skriver som jag är oövervinnerlig. Det är när jag skriver som jag är mitt sanna jag.

Verksamma händer

2012-01-15T21:52:00.000+03:00

Ikväll satt jag och slöglodde på nåt dumt på TV. Kom plötsligt på min stickning som jag plockat upp efter - ja, jag vet inte ens när jag först påbörjade den. Tog upp stickandet igen för ett tag sen, men nu har stickningen legat bortglömd nån vecka.

När jag satte mig i soffan med stickningen framför Antony Bourdain eller vad det nu var, fylldes jag av en enorm känsla av välbehag. Det var så rätt att sitta där och skapa något vackert med mina egna händer. Då spelar det ingen roll att jag låter hjärnan ruttna bort.

De första intrycken

2012-01-15T08:52:00.003+03:00

Så är då de två första kursdagarna i Skriva fantasy-förbi. Och jag är så tagen av vilken fin grupp vi fått! Ett gäng fantasyentusiaster av rang. Åsa, den andra kursledaren, har dragit många skrivarkurser i flera år. Hon sade när den andra dagen var slut att hon aldrig haft en grupp som så passionerat brunnit för sitt ämne och kunnat så mycket om det. Det överraskade inte mig - fantasy tenderar att ha den effekten på sina utövare!

För mig var det ett nöje att få tala om fantasy i två hela dagar med likasinnade - det hör inte till vardagen. Åsa och jag var också djupt imponerade över vilka oerhört kreativa texter samtliga kursdeltagare producerade under de korta skrivövningar vi gjorde i klassen. Samtliga öppnade för hela långa berättelser. Alla innehöll handling, dramatik, ingenting stampade på stället. Och gruppen var också hur samspelt som helst trots att åldersvariationen är omkring femtio år. Det skall bli ett sant nöje att tillbringa resten av våren i den här gruppens sällskap!

För er som är intresserade kan jag berätta att vi denna första gång diskuterade vad som är fantasy, vad som är bra fantasy, vilka element som bör ingå och hur man gör då man bygger en egen värld. Dessutom presenterades fantasyböcker av kursdeltagarna och jag hittade mycket nytt jag blev nyfiken på - och så började jag fundera på att kanske läsa om Philip Pullmans Den mörka materian-trilogi. Vi diskuterade kursarnas hemläxa, gjorde skrivövningar och diskuterade dem. Fullspäckade dagar!

Fantasy-a-palooza

2012-01-12T21:06:00.000+03:00

I morgon börjar Skriva fantasy-kursen! Det blir två långa dagar, men jag vet att de kommer att bli mycket givande. Jag ser fram emot att få diskutera fantasy med andra likasinnade. Kursdeltagarna har haft en hemuppgift innan kursstart och jag har idag läst igenom en bunt oerhört kreativa och underhållande texter. Jag kände genast att "these are my people"! Vi skall prata om fantasy, om specifika frågeställningar inom fantasy, om vad fantasy betyder för oss, göra skrivövningar... Fantasy i överflöd!

Okreativ reklam

2012-01-11T18:57:00.000+03:00

Jag fick ett tjockt reklamkuvert från trädgårdstidningen ViherPiha, där jag genast kände att det fanns nån pryl inuti. Hurra! Kanske ett kuvert med frön? Nån spännande specialiserad trädgårdspryl? En namnskylt för örtlandet?
I kuvertet fanns denna:

Alltså. Kan man vara lite mer kreativ med sin reklam? Jag menar nu inte gnälla på gratisprylar, om det är nån som har användning för pennor så är det jag. Men jag blir ju inte imponerad av tidningens innovativitet direkt. Inte så där att jag tänker att den där spännande roliga tidningen blir jag nyfiken på. Utan: vilken dammig, trist tidning det måste vara, som inte inom sin specialnisch kan hitta på något mer lockande att fånga kunder med.

Pausmusik

2012-01-10T11:39:00.000+03:00

Bloggen har tagit det lite lugnt på grund av att bloggaren legat däckad av magsjuka. Som pausmusik kan ni få titta på Hank Green som talar om varför TV suger. Han talar specifikt om kabel-TV, men det passar in på vanligt TV också. Som det här med den irriterande pausen på flera sekunder då man byter kanal! WTF. Så var det inte när jag var barn, morr gnäll.

Vinternöjen

2012-01-07T16:46:00.000+03:00

Så har sonen åkt pulka för första gången i sitt liv! Han var försiktigt positiv. Mamma insåg dock att hennes rumpa inte riktigt ryms i små barnpulkor längre.

Tacksamhet

2012-01-06T11:38:00.000+03:00

Jag sitter på mitt arbetsrum och går igenom mina anteckningsböcker och sorterar ut idéer som jag skrivit ner i dem. An efter som jag hittar frön till berättelser, halvfärdiga noveller och spridda tankar kommer jag på fler och fler idéer. Man kunde ta den här biten och lägga till det här. Ja, och den här idén kunde jag utveckla åt det här hållet. De här två textsnuttarna hör ju ihop!
Den här känslan av kreativitet är det bästa jag vet.

Jag är gjord för det här. Det här är det jag kan. Och jag är så tacksam över att jag fått hitta det jag är bäst på, och att jag får ägna mig åt det. Det är få förunnat.

Fler detaljer

2012-01-05T13:57:00.001+03:00

Några närbilder på de vackra dekorationerna i mitt arbetsrum:

Golvet är också stiligt, rödmålad plank.

I korridoren utanför finns så här stiliga fönsternischer:

Och ett så här underbart inbyggt skåp (det är låst! Jag blir alltid oerhört nyfiken på det som finna bakom låsta dörrar):

Visst har jag tur?!

Mitt arbetsrum, detalj

2012-01-04T15:04:00.000+03:00

Här skall jag sitta och arbeta i år.

Filten och sjalen har att göra med att det idag var 16 grader i rummet, men det borde nu vara åtgärdat så att det i morgon är varmare. Ser ni orkidén? Den fick jag för flera år sedan, har skött halvslarvigt och inte alls enligt orkidéregelboken, men nu har den fina knoppar igen. Den har blommat flera gånger. Tyckte att en orkidé passar i ett gammalt hus som detta.

Min egen sanning

2012-01-04T09:28:00.000+03:00

Det dyrbaraste vi äger är det som vi aldrig berättat för någon. Det kan inte förvanskas.

Så skriver Kerstin Ekman i Grand final i skojarbranschen. Det är något jag tänkte på när jag nyligen läste Amanda Palmers detaljerade beskrivning av sitt och Neil Gaimans bröllop. Nu äger vi ju alla det. Alla vi som läst beskrivningen har en egen tolkning av det, en egen bild, vi är delägare i det. Vi förvanskar, vi bedömer, vi lägger till och drar från. Varför vill man ge ifrån sig allt det personliga? Det är kanske det jag alltid förundrat mig över när det gäller de bloggare som skriver mängder om sitt personliga liv, som lägger ut massvis med bilder, som berättar allt (naturligtvis är det en chimär att de berättar allt, det kan man ju inte, men ni förstår kanske). Men vi är väl alla olika med våra gränser, vissa är gränslösa. Jag har mycket tidigt haft skarpa gränser. Som barn visste jag mycket tidigt att jag ville bli författare, men det var en hemlighet. Om någon frågade vad jag ville bli när jag blev stor svarade jag balettdansös eller djuphavsdykare. Jag minns en person som sade "Jag tycker du borde bli författare" och hur illa jag mådde av det, hur det kändes som om personen petat i mitt inre med smutsiga fingrar. Rört vid det heligaste, det som var jag. Ekman sätter så bra ord på det. Så fort denna sanning blev kom till andras kännedom kunde de göra den till sin sanning, med sina värderingar och tolkningar. De förvanskade den. Den var inte längre min egen.

På nattduksbordet just nu

2012-01-02T13:00:00.000+03:00

För tillfället är jag mest fast i Grand final i skojarbranschen. Det är en stund sen jag blivit så fångad av en svensk roman. Förra året talade alla om Spill (eller var det året innan?) men den blev jag aldrig du med. Den här däremot har drive, intressanta karaktärer och är både rolig och tankeväckande.

Året som gick

2011-12-31T09:17:00.001+03:00

Vid nyår blir jag vanligtvis alltid lite melankolisk. Börjar begrunda tidens gång och alltings förgänglighet. Blir "djup" på det sätt jag i övrigt senast var i fjortonårsåldern.
Jag känner sällan för att avge löften och inte heller känner jag i allmänhet att det nya året ens är början på något nytt. Jag lever såpass mycket kvar i skolårets indelning att hösten för mig känns som en tid av förnyelse. Det är då jag vill färga håret, det är då jag vill förnya min garderob, det är då jag vill ta mig an nya projekt, det är då jag vill bli en beläst bättre människa, det är då jag vill ha nya pennor och häften till min skolväska!

I år är lite av ett undantag. I år råkar det nämligen ske en hel del förändringar just kring nyår. Sonen skall börja hos dagmamma och jag har fått ett arbetsrum som jag skall ta i bruk den första veckan på det nya året. Och jag har dessutom precis blivit färdig med ett manus som jag jobbat länge med. Så när det nya året kliver in kliver också jag in i en ny livssituation och nya projekt. Och det här gör att jag sveps med. För första gången på länge har jag faktiskt gjort nåt åt min hårfärg (slingor), jag drivs av en enorm inspiration att rensa och röja i mina garderober och skåp för att göra rum för nytt och jag njuter av känslan av att jag i mitt nya arbetsrum skall få börja med ett helt nytt projekt. Jag vet ännu inte vad det är. Jag älskar detta tillstånd då alla möjligheter är öppna. Jag kan skriva vad som helst, och så länge idéerna bara lever inuti mitt huvud är de perfekta, oförstörda och skimrande som juveler.

Så för att markera detta skall jag göra en klassisk summering av året som gått, i ingen speciell ordning alls, och där jag antagligen har glömt hälften av det som är viktigt eftersom jag har ett uselt minne:

Mest har det här året handlat om sonen. Det första hela året i hans förtjusande sällskap. Jag har övat mig i att vara mamma. Är nog inte färdigövad ännu. Knappast någonsin.
Jag har publicerat mitt livs första julberättelse. Gjort en hel massa uppträdanden i skolor, på bibliotek och på Vasa Littfest. Gett flera intervjuer och blivit ganska trött på att höra mig själv prata om mig själv. Planerat nästa års kurs i att skriva fantasy på Axxell. Firat tioårsjubileum med min man - tio år sen vår första dejt alltså. Fem år sen vi gifte oss. Renoverat kök och WC. Blivit moster. Gått på mitt livs första klassträff. Flera av mina vänner har fått barn. Vi har haft USA-släkten på besök. Firat påsken i Österbotten. Jag har sett Dalai Lama live. Festat loss ordentligt på förlagets höstfest. Gått på min första Sås&Kopp-konsert. Skrivit på brödjobbet.

Och så: 2011 har jag som sagt avslutat Nummer Fyra. Mitt hittills mest omfattande och på många sätt mest komplicerade manus.

Manusbunten

2011-12-30T09:31:00.000+03:00

Så här i slutet av året brukar folk lägga upp bilder på sina bloggar över året som gått.
Jag lägger upp en bild på vad jag sysslat med i höst.

Jag tycker inte riktigt bilden gör pappersbunten rättvisa. Men detta är alltså mitt manus. Jag är lite förvånad över att jag lyckats få det klart samtidigt som jag varit hemma med en liten pojke. Och gjort lite brödjobb. Min man jobbar också hemifrån, annars hade det varit omöjligt, och min mamma har hjälpt mycket med barnpassning. Men ändå.
Rätt stolt är jag faktiskt.

För en billig slant

2011-12-29T15:09:00.000+03:00

Annars kan man komma över Arra väldans billigt på årets finlandssvenska bokrea. Känns nog lite konstigt att se sin lilla skatt på rean, men jag är glad åt att jag åtminstone gett ut en bok sen dess. Så att det inte är den senaste som slumpas bort. Böcker har kort nog livslängd som det är. Arra utkom 2009...

Office space

2011-12-29T12:40:00.000+03:00

Nästa vecka tar jag mitt arbetsrum i besittning. Idag skall jag leta möbler på loppis - det behövs ett skrivbord och lite smått till. Jag ser SÅ fram emot det.
Sonen skall börja hos dagmamma. Det är jag mer ambivalent till. Min lilla pöjk...

Idag: No more skinka. Korvsoppa istället.

P.S.: Det löser sig förhoppningsvis med löneutbetalningen och den felaktiga skatten. Jag skall få mellanskillnaden. Jag lever på hoppet.

Lurad

2011-12-28T13:33:00.000+03:00

Jag fick just en lönespecifikation för ett av de uppträdanden jag haft i höst.
De har dragit 60% i skatt av mig, trots att jag lämnat in skattekortet. Och tro mig, min skatteprocent kommer inte i närheten av 60%. Så där blev jag lurad på en för mig avsevärd summa pengar.
God jul bara.

Ett stycke sågning

2011-12-28T08:02:00.000+03:00

Jag utlovade visst nåt tag att jag skulle recensera Inheritance när jag läst ut den.
Summering: dålig. Inihelvitti dålig. Lätt spoiler alert, så om du faktiskt vill läsa boken så läs inte vidare här nu.

Lite mer detaljerat: Jag har, som så mången annan, stört mig mycket på Paolinis derivativa värld och högst o-originella plot. Men den kanske man inte skall orda så mycket om när man väl tagit sig till del fyra. Här var problemen bland annat följande: absolut ingenting i handlingen var en överraskning. Det var ohyggligt många och långa ointressanta stridsscener som jag till slut bläddrade mig förbi (och jag bläddrar aldrig), och där ingen nånsin har några som helst betänkligheter med att slakta hundratals av motståndarens soldater, trots att man också vet att soldaterna är vanligt folk tvingade till att slåss för ondskan.
Det var många och långa utvikningar som inte förde handlingen framåt det minsta, men som fanns med för att Paolini skapat ett galleri av karaktärer och nu måste han hitta på något för dem att göra innan the big showdown. Jag brydde mig inte det minsta om hur det gick för den irriterande "hjälten". Paolini kommer vid en (sen) tidpunkt med ett intressant moraliskt och etiskt dilemma - Galbatorix (the very very bad guy) frestar Nasuada med att hans ultimata syfte är att kontrollera magin i landet, eftersom de som utövar magi har så oerhört mycket makt över dem som inte gör det, vilket verkligen är intressant och ett av de stora problemen i böcker av den här typen. Magin gör karaktärerna så överlägsna och därmed ointressanta. Frågan uppstår genast - är Galbatorix verkligen den onde? Är hans syften goda?
Men nä, det var ju bara en chimär, han är genomond, Paolini sjabblar bort alla möjligheter till en komplexitet i berättelsen och det blir åter precis så förutsägbart som man trodde. Ja, och så märks nog hans ungdom och oerfarenhet tydligt i t.ex. alla försök att beskriva känslor och kärlek. Det här är säkert den enda berättelse jag läst där hjälten är kär och inte ens kommer så långt som till en kyss.

Slut på sågningen.

Sillrecept

2011-12-27T08:44:00.000+03:00

Jag lovade ju dela med mig av receptet på hittepå-chilisillen om den blev bra. Och det blev den! Men den ökar i styrka för var dag som går. På julafton hade den lite hetta och igår var den så stark att den just och just gick att äta - idag kan det nog hända att den är för stark. På juldagen hade den kanske varit optimal, men då var vi bortbjudna. Jag gjorde den två dagar innan julafton, så 2-3 dagar är bra tid för den att stå innan man äter den, beroende på hur starkt man tycker om. Och hur stark chili man råkar ha. Jag trodde att min, ganska lilla, chili var mild, men tydligen inte.

Detta recept är för 3 lättsaltade sillfiléer.
Koka 1½ dl vatten med 1 dl socker och saften från 2 limefrukter plus lite citronsaft (jag gjorde citronsill samtidigt och hade lite citron över) och ca 1 msk korianderfrö. Låt kallna. Skär sillen i bitar. Skiva purjo och rödlök. Skala och skiva en bit ingefära och skiva en chilifrukt tunt. Jag tog inte bort fröna.
Varva sillbitarna i en burk med purjon, löken och finstrimlat (jag använde cicelerare) skal från båda limefrukterna, samt ingefäran och chilin. Häll på den kalla lagen. Låt som sagt stå i 2-3 dygn.

Byte

2011-12-26T22:14:00.000+03:00

Jag har konsumerat en miljon kalorier denna jul. Minst.

Jag måste ha varit jättesnäll i år för jag fick så fina klappar. En av de kreativaste var denna:

Det är en burk med en färdig cookie-blandning i vackra lager! Bara att tillsätta ägg och smör. Vilken underbar idé! Tack Sonja!

Och ingen jul utan en Gaiman:

My husband knows me so well.

Granen står så grön och grann

2011-12-23T10:36:00.000+03:00

Som ni vet har vi funderat en del kring det här med granen och var man kan ha den så att den unge mannen inte kan riva ner allt, inklusive riva ner granen över sig själv. Min eminente make kom på lösningen. Ta-daa, årets gran:

Avsevärt mycket mindre än vi brukar ha, men mycket söt. Tack Nora för att vi i år igen fick hämta den ur er skog!

Det var så roligt att dekorera den i går kväll medan sonen sov (och han sov från halv nio till halv sju helt på egen hand, halleluja!). Mysigt, lite hemligt, fniss och julstämning.

Med den bilden lämnar jag er i fred över julen.

Jag önskar dig ett varmt hem, fyllt av dofter

En stor, vintervit måne över gnistersnö

En lugn stund i en bekväm stol med en bok och yllesockor

En natts fullständigt ostörd sömn, en sovmorgon

En bra film att njuta med en vän

Några goda skratt

Ett par sköna kramar

Jag önskar dig frid

i ditt hem och i ditt hjärta

Sillidill

2011-12-22T17:29:00.000+03:00

Idag har jag gjort två sillar: min mammas citronsill och sen en hittepåsill med lime, koriander, ingefära och chili. Jag har aldrig förr gjort en sill enligt eget huvud, det var roligt! Få se vad den smakar om två dagar.

Nu är det inte mycket kvar att fixa inför julen! Ikväll skall vi klä granen :-) Den står redan på sin plats. Bilder utlovas!

The Trailer!

2011-12-21T13:01:00.000+03:00

Jag har sett på denna två gånger idag och båda gångerna fick jag tårar i ögonen. Det ser ut att bli en upplevelse! Orsaken till min blankögdhet är nog att det känns så underbart att åter få besöka dessa underbara landskap och personer, den magiska stämningen. Och sången! Jag älskar hur de gjort sången. Stämningen blir perfekt.

Läsvärt

2011-12-21T10:48:00.000+03:00

Om ni vill läsa något tänkvärt och intressant under jullovet, läs detta inlägg. Om en lärares tankar kring könsstereotypisering.

Jag, en igelkott

2011-12-20T19:30:00.000+03:00

Jag identifierar mig starkt med igelkotten och skalden Rune Berg i Bärtils julkalender. I dagens avsnitt väcks Rune abrupt. Rune ropar: "Brinner det? Rädda mina dikter!"

Så talar en sann artist.

Vit som snö

2011-12-20T11:19:00.000+03:00

Dagens Marthatips: det enda sättet att få en vit linneduk riktigt gnistrande vit och ren är att koka den. Det har min mamma lärt mig. Och man skall helst inte köra gamla linnedukar i maskin, för de blir noppiga. Och så skall man stryka dem medan de är fuktiga, annars får man dem aldrig släta.

Jag fick inte bort alla fläckar på duken jag ärvt efter mormor trots att jag hade kokande vatten, men det kan vara för att jag inte kunde koka duken - jag har ingen tillräckligt stor gryta. Istället fick jag hälla över kokande vatten.
Eller så berodde det på att jag haft duken längst ner i tvättkorgen alldeles för länge och fläckarna ätit sig in. Förlåt mommo...
Men förutom hörnet med fläckar är den nu vit som snö. Och slät.

Och ännu några timmar till

2011-12-20T09:42:00.000+03:00

Jag var övertygad om att jag skulle vakna fem i morse. Eller senast sex. Det gör jag nämligen alla morgnar nuförtiden, eftersom sonen gör det, så också då jag varit på resa eller vakat till sent är jag uppe så tidigt. Men nej! Jag sov gott till kvart i åtta. Halleluja!

Familjen återvänder först på eftermiddagen. Så efter min lugna frukost skall jag nu återinstallera mig vid datorn och skriva vidare. Sen måste linneduken strykas innan den torkat helt, och tryfflarna skall rullas. Och så skall jag cykla in till stan och handla några klappar. Och sen kan julen komma! Aj äm redi.

Tystnad råder...

2011-12-19T21:01:00.000+03:00

Eftersom ni alla sitter som fastklistrade vid era datorer, darrande av spänning, fortsätter jag min rapportering:

Middagen blev en ganska trist soppa. Med en god getostcréme till. Dumglodde på ditt och datt på TV. Tända ljus överallt. Ingen risk att någon drar ner dem! Hunden så glad över all uppmärksamhet hon får.
Sen! Tvätt ner, ny tvätt i maskinen, koka vatten till linnedukstvätt och så röra ihop tryffelsmet! Ja, efter oerhört noggrann eftertanke valde jag tryffel framom fudge. Nu skall jag se på Glee - om jag orkar - och sen rulla tryfflar när smeten stelnat. Och sen blir det nog brasa och bok.

Fast oj vad tyst det är här. Så lugnt. Mycket underligt. Hunden börjar också se undrande ut.

Fridagen fortsätter

2011-12-19T17:21:00.000+03:00

Fortsatt rapportering:
Tupplur på soffan med hund ihopkurad i mina knäveck: Heaven.
Sen klädde jag på mig ordentligt och gick på en lång skön skogspromenad i det försvinnande dagsljuset. Hunden var salig och jag njöt av den lilla bäcken, som nu är en strid ström och brusar så att den täcker allt trafikljud, av alla färgerna i den vintergröna skogen, av luften och ljuset och knoppande blåbärsris...
Sen kom jag hem och det var ganska motigt att sätta sig vid datorn igen. Erkänns. Ville helst sätta igång med alla de där roliga sysslorna, som fudgekok.

Men jag gjorde det. Jobbade vidare en hel timme. Och nu har jag en alldeles egen kväll framför mig. Det kan hända att jag skippar badet och går direkt på brasan. Alla dessa valmöjligheter! Lite lite städning först bara.

Bacon & Matt Damon, yum!

2011-12-19T13:40:00.000+03:00

Mellanrapport: Har jobbat som en liten gris hela förmiddagen. Sen lagat lunch åt mig själv i ett kök som inte magiskt råddats till sedan jag städade det i morse. Medan pastan kokade plockade jag undan leksaker och böcker. Tog in ved till en kvällsbrasa.

Och sen åt jag spaghetti carbonara i lugn och ro medan jag tittade på The Daily Show och Matt Damon.
Nu blir det nog en tupplur misstänker jag. Ahh...

24 timmar till mitt förfogande

2011-12-19T10:31:00.000+03:00

Min man har tagit sonen med sig på ett farmorsbesök som skall ta ett helt dygn. Ett helt dygn då jag får vara hemma ensam! Jag har ju varit borta hemifrån över natten sedan sonen föddes, men inte haft en chans att komma ikapp med allt som måste göras hemma i lugn och ro. Däri ligger nu också utmaningen. Det finns så mycket jag skulle vilja få gjort att jag lätt känner mig lite överväldigad och stressad. Och det viktigaste blir att inte genast fnatta omkring och städa, tvätta, ordna och greja inför julen, utan att SKRIVA.

Det är nämligen för att jag skall få göra det som min man ger mig arbetsro. Inte för att jag skall tvätta linneduken inför julmiddagen. Det får jag göra ikväll, om jag jobbat duktigt först.

Middagsgäster

2011-12-18T10:26:00.000+03:00

The Bloggess sätter ihop en lista på gäster hon skulle bjuda till the Most Interesting Dinner Party Ever och då vill jag vara med och leka!

Jag skulle bjuda

The Bloggess, för att det är nu bara artigt i och med att det var hennes idé
Neil Gaiman, för att nå, duh
Wil Wheaton, för att jag är en nörd och han verkar vara en superhygglig typ
Shannon Hale, för att jag beundrar hennes böcker
Amanda Hellberg, för att jag verkligen är nyfiken på att träffa henne
Ursula K. LeGuin för att hon är en sån förebild för mig
Jenny Wiik, för att jag vill prata finlandssvensk fantasy med henne (och vi ännu aldrig har träffats)
Kevin Smith, för att jag i all hemlighet älskar Jay & Silent Bob (han får gärna ta med Mewes också)
Ray Cokes! För att jag växte upp med MTV's Most Wanted (kommer nån ihåg??) och han var rolig
John Green, för att jag följt Vlogbrothers och varit en Nerdfighter från första början
Chris Baty som var med och grundade Nanowrimo

Jag tror det får räcka, det får inte vara så många gäster att jag inte hinner prata med alla. Vem skulle du bjuda?

Lite dåliga foton

2011-12-17T19:13:00.001+03:00

Så här ser den nya kökstapeten (den vi har istf kakel) ut på nära håll och oskarp:

Och så här såg dagens eftermiddagsnöje ut med underliga färger på fotot:

Saltimbocca på mitt vis

2011-12-16T19:16:00.000+03:00

Tips om du har tänkt laga "kyckling saltimbocca" ur vår kokbok: Skippa skorpsmulorna. Jag vet inte alls hur de har smugit in sig i receptet. Jag gjorde en stor sats idag (så det blev över för morgondagens lunch) och vi åt alla så det knakade. Också sonen, fast han fick biffar utan lufttorkad skinka och salvia.
I all korthet gjorde jag så här: två paket mald kalkon (körde med det idag istf kyckling) blandas med salt, peppar, 2 ägg och grädde, sisådär ½ dl. Sen klickade jag ut en liten biff på en skärbräda, lade på salviablad (ur frysen), en skiva lufttorkad skinka och så på med mer färs. Forma till en snygg biff. Gör likadant med resten av färs-smeten. Stek biffarna i smör.

Till detta serverade jag en sallad på kidnebönor, tomar, cantaloupe, röd lök, hackad röd chili, persilja (som jag plockade ur trädgårdslandet, den 16 december!!) och olivolja, salt, peppar och både lite limesaft och vit balsamico. Sonen fick ångkokt broccoli.

Och det blev en fredagsmiddag som hette duga!

Egghead?

2011-12-16T16:30:00.000+03:00

Köpte ny vintermössa åt sonen idag.
Stl 52. Det står "för 2-3 år" på lappen. Okej, den är lite lite stor, men inte mycket.
Han är 14 månader idag. Storskalligt barn vi har...

Social enstöring

2011-12-15T18:55:00.000+03:00

Nu har jag varit supersocial. Igår författareföreningens julfest (det blev den blå klänningen!) med härligt kollegialt snack, och idag julklappsbyte med vänner och titt på helt ny liten flickbebis, följt av franskalektion. Känns riktigt ovant med så här mycket mänskliga kontakter (förutom den egna familjen) för en eremit som jag. Konstigt, men bra.
Och skönt att vara hemma igen.

Klänningsdilemma av den bättre sorten

2011-12-14T10:25:00.002+03:00

Dagens dilemma: blå eller blommiga klänningen?
Ikväll är det författareföreningens julfest nämligen. Och jag har så många nya klänningar att välja mellan :-)

Nostalgi

2011-12-13T13:49:00.000+03:00

Ibland har jag ett roligt brödjobb.
Idag får jag sitta och googla hårfrisyrer från nittiotalet.
Jag blir ju riktigt nostalgisk. Beverly Hills 90210... Dawson's Creek... Vad fina vi tyckte vi var i våra blommiga klänningar ovanpå t-skjortor!

KÖKET!!

2011-12-12T16:30:00.000+03:00

Idag blev det klart!!

Ovan syns det gamla köket. Då hade vi redan tömt det och påbörjat rivningen, bland annat tagit bort alla handtagen. Dem återanvände vi nämligen. Vi var väldigt nöjda med färgerna och arbetsbänken vi installerade för fem år sen då vi flyttade in, så vi höll samma färgskala på köket och tog en exakt likadan arbetsbänk. Orsaken till renoveringen var alltså inte att vi ville ha nytt per se, utan att allt höll på att gå sönder. Lådfronter ramlade ner, sådant. Därför ser det kanske inte så revolutionerande annorlunda ut, men vi är väldigt nöjda.

Nu är äntligen tapeten och glasskivan uppe (vårt val i stället för kakel, är det inte sött?) och allt utom golvlisten är på plats. Layouten på rummet, så att säga, är också en annan, men jag vet inte om det syns på bilderna.

Side-by-side kyl och frys! Åh allt detta utrymme! Och induktionsspis och varmluftsugn... Och en supertyst diskmaskin. Och så har vi ett skafferi där hyllorna kommer ut när man öppnar dörren. Salighet...

Katastrofer och strofer

2011-12-12T14:11:00.000+03:00

Nu måste jag skriva om en av mina favoriter när det gäller böcker att läsa högt för sonen.

Det är en bok som utkom 2003 och som jag fick av min vän Linda Bondestam. Det var ett av hennes första illustratörsjobb. När jag först fick den, och inte hade barn, fattade jag nog inte hur bra den är.

Det är frågan om denna bok:

Ingen annan bok jag hittills läst högt för sonen sitter så bra i munnen som Stella Parlands text gör. Och vilket djup i de till synes vimsiga, tokiga verserna! Det svindlar ibland. Sån här litteratur vill jag att E skall växa upp med. Sån som erbjuder mer än vad den först ger vid handen. Som han kan uppskatta på olika nivåer beroende på hur gammal han är. Bilderna stöder verserna perfekt tycker jag, med samma blandning av djup och lekfullhet.
Dessutom är dikterna ibland så vackra i all sin enkelhet. Ett utdrag ur Gummans tanke, till exempel.

Någon kom med liten hink
strödde silver i mitt hår
det var vackert, ändå sorgligt
känna så att åren går

Nu kan man få tag på denna pärla skrattretande billigt. Julklappstips!

Jag = en tont, dock inte en tomte

2011-12-12T08:23:00.000+03:00

Ni vet hur man brukar ha lustigt åt barn som hör sångtexter fel? "Trygga räkan", haha.

Det här är ohyggligt pinsamt:
Idag insåg jag att jag i alla dessa år hört en rad fel i Staffan var en stalledräng. Okej, jag har faktiskt inte sjungit den här sången sen jag var ungefär tio år. Och vi har inte den på skiva, och den hör inte till dem som brukar spelas på radion i jultider. Men ändå.

Ingen dag är synesäng har jag sjungit. Och trott att det heter. Utan att fråga mig själv vad en synesäng är för något. I morse spelades den i radion och jag insåg plötsligt att de sjunger att ingen dager synes än. Oj oj.

Helgen i korthet

2011-12-11T18:48:00.000+03:00

Lördag och söndag, i ingen speciell ordning: Lunch hos mormor, lite byk och lite städning, Ekenäs gammaldags julmarknad, bakning av engelsk fruktkaka, filmen Men who stare at goats (rolig!), kinamat, tredje advent, lite Inheritance, många småpojkskramar. Helgens höjdpunkt var nog när E och mommo tillsammans dansade till Beatles.

Ord på andra språk

2011-12-08T17:44:00.000+03:00

Jag läser som sagt Underfors på både finska och engelska som bäst. Och nog är det märkligt att läsa sin egen text på ett annat språk. Det är mina ord - och ändå inte.

Jag måste erkänna att speciellt på engelska tycker jag att det låter så coolt...

Mycket att läsa

2011-12-08T11:23:00.000+03:00

Jag hinner inte blogga så mycket just nu, ber om ursäkt. Har den finska översättningen av Underfors att läsa (det går långsamt) och fick igår också några kapitel provöversättning av Underfors till engelska. Spännande! Och så brödjobbet. Detta innebär att jag inte ens kommer vidare i Inhertitance trots att den just blev lite moraliskt intressant.

Vintageinflation

2011-12-07T11:28:00.000+03:00

Balen igår var som vanligt - både ganska tråkig att följa med framför TV:n, och ett absolut must-see samtidigt. Hemsk bieffekt: min klännningslust växte med 1000%. Vill - ha - fler - klänningar! Hittade en underbar designer online vars klänningar jag aldrig kommer att ha råd med. Oh well.

Men: är faktiskt nu allt vintage? Var och varannan klänning kallades i FST för "vintage", fast jag tror att de i många fall bara var gjorda i gammal stil. Hbl tutade också i dagens tidning ut att president Halonens klänning var vintage - den var alltså från 2007. Det blir inte vintage bara för att man använt en klänning en gång förut!!

Eld och Cointreau

2011-12-06T14:18:00.000+03:00

Glad och stämningsfull självständighetsdag, Finland!

Peppar peppar i degen

2011-12-05T21:57:00.000+03:00

Nu följer jag saffransskorpssuccén med pepparkaksdeg. Till min farmors traditioner hör, att man på självständighetsdagen bakar pepparkakor. Så ikväll skall det bli deg, medan sonen sover och årets första snö faller.

Någonstans läste jag nyss att pepparkakor härstammar från de kryddiga kakor pilgrimer och korstågsriddare hade med sig som vägkost till Jerusalem.

Inte ens saffran hjälper

2011-12-05T14:01:00.000+03:00

Alla finlandssvenska bloggare verkar vara på bloggprisgala ikväll, så ingen bloggar. Trist. Och här sitter jag och skall brödjobba medan mormor myser med barnbarnet på café. Ytterst trist. För mig alltså. Försöker sweeten the deal med lite saffransskorpor.

Manusputs

2011-12-04T14:10:00.001+03:00

I morse tog jag itu med de lätta sakerna som skulle fixas med manuset. De roliga. Nu har jag tänt honungsljuset och gör mig redo för att tackla de stora, svåra sakerna.
Det härliga med min betrodda första läsare är att hon hittar de där sakerna som jag innerst inne själv vet att inte fungerar. En del av dem har jag vetat om och låtit gå, andra kände jag genast då hon nämnde dem att ja, just det - därför fungerar inte det där.

Nu gäller det en karaktär till exempel. Min läsare tyckte att han var svår att förstå och frågade: Varför är han som han är? Vad är det som format honom? Varför handlar han som han gör?
Och svaret är: Jag vet inte. Jag har inte tänkt på honom tillräckligt noga, och jag vet inte vad det är som driver honom. Därför är han antagligen också otydlig. Nu måste jag lära känna honom bättre. Det är okej, inte speciellt svårt. Men sen måste jag få fram den nya bilden av honom i hela manuset också. Och tanken på det gör mig helt matt.

Min läsare hittade också en karaktär som dyker upp, verkar väldigt betydelsefull och sen bara försvinner och inte har nån roll att spela. Hon måste bort.

Två andra karaktärer som blir väldigt viktiga behandlas flyktigt i början av manuset. Där måste jag skärpa till det.

Så nog har jag att göra alltid.

Färska frukostsemlor

2011-12-04T09:51:00.000+03:00

I går kväll satte jag Karins semledeg* att kalljäsa över natten.
I morse blev det färska semlor till frukost! Kl sex fick jag sonen att somna om nämligen, men var vi det laget själv klarvaken, så jag steg upp och bakade ut och gräddade semlorna. Jag kanske skulle ha haft i lite mer salt än Karin, men å andra sidan är de barnvänligare så här.

Jag fotade dem och såg sen på fotot och tänkte att jag borde styla bilden mer: sätta semlorna i en korg, kanske svepta nätt i en rödvitrutig duk... Men nä hörni, nu är det vardagsrealism som gäller!

* I Svedala skulle ni kalla dem frallor

Mitt kära åttiotal

2011-12-03T19:54:00.000+03:00

Såg just Rihanna på X Factor USA. Titta vad hon har på sig!

How very Madonna ca 1989! Jag blev helt nostalgisk. Jeans med hög midja fulla med hål, kort jacka med bara bh under, stort lockigt hår...
The 80's rule. Så är det nu bara.

Ecobeauty

2011-12-03T18:32:00.000+03:00

Inhandlat idag: ekologiskt smink i Ekenäs

Jag återkommer med rapport sen när jag testat. Letar efter den optimala eko-mascaran, och behövde puder också. Läppstiftet och läppglansen ramlade liksom över mig och gick inte att motstå...

Feedback

2011-12-02T21:04:00.000+03:00

Idag fick jag feedback av min betrodda första läsare på Nya projektet, också känt som Nummer 4.

Hon sade att hon tyckte att det var min bästa berättelse hittills :-)

Köket the continuing saga

2011-12-02T18:48:00.000+03:00

Förhoppningarna var höga. Höga som hus. Idag! Skulle det verkligen ske?

Köket. Skulle det bli klart, skulle de sista glas-skivorna som förra veckan gått sönder vid tillverkningen tryggt komma fram denna gång? Elektrikern bokad för att, när glaset är på plats, installera eluttagen ovanför arbetsbänken.

Nej. Naturligtvis blev det inte av denna vecka heller. Denna gång saknades en av skivorna oförklarligt från leveransen.

Kanske nästa veckas fredag då...

Ledig plats

2011-11-30T11:26:00.000+03:00

Vi har ett avhopp från fantasykursen, så nu finns det åter en plats ledig! Skynda dig att hoppa på!

Fantastiska historier som inte är fantasy?

2011-11-29T15:54:00.000+03:00

Jag var av och an in till Hfrs idag för ett möte för brödjobbets räkning. På flit hade jag inte med mig något att läsa annat än översättningen av Underfors (det går långsamt för mig att läsa på finska) och lite jobbpapper.

Men så hade jag lite tid över på hemvägen och fastnade i Pocketshopen på stationen... Aj aj.
Nu har jag antologin Stories i väskan. Sammanställd av min idooool Neil Gaiman och Al Sarrantonio. Läste den med fröjd och njutning på hemvägen. Framför allt Gaimans förord, som jag önskar att jag fick citera i sin helhet här. Han fångar så på kornet exakt vad jag tycker om berättelsens vikt, och varför jag älskar fantasy, men inte all fantasy. Jag får nöja mig att erbjuda er några guldkorn:

Så här säger Gaiman om hur han och Sarrantonio sammanställde volymen:

"We wanted to read stories that used a lightning flash of magic as a way of showing us something we have already seen a thousand times as if we have never seen it before."

Och jag ger till ett utrop av frändskap då jag läser hur viktig Gaiman tycker att storyn, berättelsen är. Han tycker att den narrativa motorn ofta saknas i det han läser.

"I would read beautiful prose, and I would simply not care."

Ja! Det måste finnas något bakom de vackra orden också. Det viktigaste är dessa fyra små ord, skriver Gaiman:"Och vad hände sen?"

Det är det som är livsblodet i allt bra berättande.

Gaiman har alltid inspirerat och fascinerat mig med sin talang för att aldrig fastna i en genre, att vara mycket svår att definiera då man skall beskriva vad han skriver. Så här skriver han om genren:

"Talking to Sarrantonio I realised that I was not alone in finding myself increasingly frustrated with the boundaries of genre: the idea that categories which existed only to guide people around bookshops now seemed to be dictating the kind of stories that were being written. I love the word fantasy, for example, but I love it for the almost infinite room it gives an author to play (...) I do not love it for the idea of commercial fantasy (...) G.K. Chesterton compared fantastic fiction to going on holiday - that the importance of your holiday is the moment you return, and you see the place you live through fresh eyes."

Det som är intressant är just att berättelserna i boken alla är fantastiska, magiska, det som kanske kan kallas för fantastik. Men det utannonseras bara som snabbast på bakpärmen, och då används uttrycket imaginative fiction. Boken heter ju kort och gott Stories, ordet fantasy finns inte på pärmen och den är också mycket saklig och andas inte alls fantasy till sin utformning heller.

Är det så att fantasy-trenden är på nedåtgående? Har det gått inflation i begreppet?

Nu drar det ihop sig

2011-11-28T23:03:00.000+03:00

Eftersom jag nu börjat ta er med på min resa genom Inheritance så fortsätter jag: Kring sid 370 börjar det äntligen hända något. Nu känns det inte längre helt förutsägbart, klichéaktigt eller tråååkigt. Är faktiskt lite intresserad. Synd bara att det tog så länge innan historien kom igång. De första 300 sidorna var dött kött.

Vilket förfärligt uttryck förresten! "Dött kött", uäh.

Laxvariation, brysselkål

2011-11-28T18:16:00.000+03:00

Eftersom sonen åt lax med så god aptit på lördag blev det lax idag igen. Den här gången kryddade jag den bara med salt och stekte den (vilket blev lite trist). Men till fisken gjorde jag en smaskig stuvning. Jag kokade potatis tills den var nästan färdig och ovanför den ångkokte jag brysselkål. Jag kylde potatisen i kallt vatten och skar den i mindre bitar (skalade först). Brysselkålen var ganska liten, den halverade jag. Jag satte åt sidan sonens portion av brysselkål och potatis - han åt sex brysselkål! - och kokade sen upp grädde, dijonsenap och salt i en kastrull. När det kokat ihop lite lade jag i potatis och brysselkål, rostade senapsfrön i en gjutjärnsstekpanna och hällde i. När det nästan var färdigt (puttrade långsamt i kanske 10 minuter) hade jag i ett litet knippe fryst dragon. Och det blev väldigt väldigt gott!

Adalminas pärla

2011-11-28T10:03:00.001+03:00

I dagens Hbl recenserades en nyutgåva av Topeliusklassikern Adalminas pärla. Där funderar recensenten "Är det så här vi vill uppfostra flickor ännu på 2000-talet?"

I korthet, och jag ber om ursäkt om alla detaljer inte är rätt, handlar berättelsen om prinsessan Adalmina, som i dopgåva får en pärla. Så länge hon har pärlan växer hon varje dag i skönhet, vishet och rikedom, men om hon tappar pärlan förlorar hon gåvorna. Men en annan fé ger henne gåvan, att om hon tappar pärlan så får hon istället ett ödmjukt hjärta.

Naturligtvis tappar hon pärlan, och upptäcker hur högmodig och hemsk hon varit och hur mycket lyckligare hon är utan sina tidigare gåvor, men med sitt ödmjuka hjärta. Som prinsen säger i slutet av berättelsen:
"Adalminas pärla är mycket skön, men mycket skönare är ändå ett ödmjukt hjärta!"

Nu vet jag inte vad det skulle vara för fel att i denna vår tid där barns största dröm är att "bli kändisar", där allt mest bara är jagjagjag, lära våra barn (flickor OCH pojkar) att rikedom och yttre skönhet inte är allt.

Och dessutom: Jag har vuxit upp på enorma mängder gammaldags Topeliusberättelser, för att inte tala om min mammas och min mormors flickböcker där man verkligen kan tala om en traditionell bild av flickan och kvinnligheten. Och jag har inte blivit något annat än feminist för det. Exemplen hemifrån är starkare än någon barnbok kan vara. Barn klarar faktiskt av att läsa med urskiljning. Det viktiga är väl ändå variation i vad barnen läser. (Och en motvikt till Idols- och Talent-tävlingarna på TV.) Den kan man ypperligt väl få i de två andra bilderböckerna som recenserades på samma uppslag i tidningen, av vilken den ena handlar om en tyghund som till sist blir ensamstående mamma, och den andra om ett gammalt bögpar. Mångfald är bra!

Lillajulssöndag

2011-11-27T16:25:00.000+03:00

Många fina filmer på TV idag. Men denna vilda storm som rasar river i TV-antennen vår så att digibilden hoppar. Avigsidan med att bo här på laaande.

Så jag får sysselsätta mig själv. Ut vill man ju inte heller. Därför kalljäser nu en julbrödsdeg (recept Anna Bergenström) i kylskåpet att bakas ut i morgon. Och i ugnen gräddas tre smaskiga maltlimpor långsamt. Och så får det bli lite mer Inheritance. Som annars känns mer och mer som ett Nanowrimo-projekt när jag läser. Som att: äh, jag måste fylla ut texten lite mer, VAD skall jag hitta på? Jo! Jag låter dem ha ett D&D-äventyr* i underjordiska gångar med fällor, svarta altaren och lönndörrar... (Jag hade svårt att tro att Paolini verkligen sjunkit så lågt när jag läste DET avsnittet.)

* Dungeons&Dragons, ett rollspel

Tankar den första advent

2011-11-27T10:11:00.000+03:00

I dagens Hbl finns det tips på billiga julklappar för nära och kära. Vad får man för 50 euro på Annegatan? Tio tips för en tunn plånbok, heter artikeln.

Så skriver en som aldrig haft en tunn plånbok. Har man det sätter man inte femtio euro på en enda julklapp, speciellt inte om man har mer än en person att ge julklappar åt.

Nyligen hörde jag också en gallup i Vega Västnyland. "Hur mycket pengar sätter du på julklappar?" var frågan. Förvånansvärt många svarade "några tusen". Några tusen euro! Wow. Ibland glömmer jag liksom att andra lever i en helt annat verklighet än jag.
Hur mycket pengar förtjänar man riktigt om man kan sätta flera tusen på julklappar? För mig är det flera månadslöner.

Ändå kan jag ärligt säga att jag inte saknar något. Det finns inget jag hett åstundar men inte kan unna mig. Jag åstundar helt enkelt ganska lite. Min mamma och jag har en lek som går ut på att vi fantiserar kring vad vi skulle göra om vi vann på lotto. Hus eller lägenhet, ny bil och färska blommor på bordet varje dag hör till standarden. Och visst hittar jag på annat också: en dröm är att ha en skräddare/sömmerska att sy alla mina kläder. Då skulle jag alltid ha kläder av god kvalitet som faktiskt sitter och passar mig.
Men det är ju inget jag egentligen behöver. Ingenting jag suktar efter dagligdags. Vi har ett hem, som är helt okej. Inget för inredningstidningar, men gott nog. Vi kan köpa den mat vi vill. Går bilen sönder och måste repareras gnisslar vi tänder, men det är inte en katastrof.

Och orsaken till detta är inte våra inkomster, för de är ganska blygsamma, utan att vi för det mesta lever sparsamt. Jag undrar om jag någonsin spenderat femtio euro på en enda julklapp? I och för sig, sammanlagt kan jag nog spendera så mycket på en persons julklappar, men då är det alltid flera saker. Ofta försöker jag göra något själv, få se om det alls går i år, det tror jag inte, men i framtiden skall det nog bli hemmalagat igen. Och i min familj är det ingen som ger sådana klappar. Ingen förväntar sig dyra presenter. Skulle någon få en enda sak som kostat flera hundra skulle den nog snarast bli generad.

Förresten, nu när jag tänker efter har jag i år faktiskt köpt en julklapp som snuddade 50 euro, den var ungefär 45. Men så kändes det också dyrt.

Grandilemma

2011-11-26T22:14:00.000+03:00

Hur gör annars ni som har småbarn med julgranen? Inte en chans att vår vilding skulle låta en glittrande, frestande gran vara ifred mer än tio sekunder.

Lax och purjo

2011-11-26T19:10:00.000+03:00

Dagens improvmiddag blev ovanligt lyckad! Jag köpte lax och purjo i butiken. Visste inte riktigt vad jag skulle göra med den, bara. Nånstans på webben har jag nyligen sett ett recept på lax på en bädd av purjo, med en sås av créme fraîche och grädde på, men kryddningen kom jag inte ihåg.

Så jag saltade laxen, stötte vitpeppar och fänkål i morteln och kryddade fisken med den. Stjärtbiten lät jag bli att krydda så mycket, för den fick sonen. Jag skar det vita på en purjo i strimlor och bredde ut i en ugnsform och lade fisken ovanpå, skinnsidan upp. Så blandade jag en liten burk (hyla-sorten) créme fraîche med grädde och 1-2 tsk riven ingefära på burk, och lite lite fiskbuljong upplöst i hett vatten. Hällde över fisken och hade i 200 graders ugn i drygt 20 minuter. Kokade lite god mjölig potatis till. Och det var gott i all sin enkelhet! Purjon blev härligt söt och ingefäran gav en fin fräsch smak. Ettåringen åt säkert 100 gram fisk och 2½ potatisar. Också vi vuxna åt så att vi höll på att spricka. En bra alternativ lillajulsrätt!

Köket Redux

2011-11-26T08:34:00.000+03:00

Tja, köket som skulle vara klart igår är ju INTE det.
Nehej.

Två beställda glasskivor hade gått sönder i tillverkningen. Med lite tur får vi dem om en vecka i stället.
Fast nu räknar jag inte längre med det.

Underbar gruvlighet

2011-11-25T21:52:00.000+03:00

På tåget till Åbo idag läste jag äntligen ut Cecilie Ekens Valravnen. Vilken bok! Jag rekommenderar den varmt. Skulle kategorisera den som gotisk fantasy. Riktigt gruvlig är den, på ett häärligt sätt!

Finns alltså enbart på danska, men låt inte det avskräcka.

Kvällen är räddad!

2011-11-24T15:30:00.000+03:00

Åh! Nu kom julnumret av Glorian Ruoka & Viini. Som av en händelse köpte jag hem lite nya ekologiska rödviner från Alko idag. Ikväll skall det bli bad, vin & så skall jag planera årets julbord!

Den som väntar på något gott...

2011-11-24T14:36:00.002+03:00

Köket börjar låångsamt, lååångsamt bli färdigt... Med lite tur är det foto-färdigt i morgon!! Annars nästa vecka.
Fast jag borde säkert säga peppar peppar ta i trä.

Paolini går från nja till nej

2011-11-24T08:51:00.000+03:00

Jag tar lite tillbaka vad jag sa om Paolini och bra rytm: Inheritance håller på att tråka ut mig. Det kommer jag inte ihåg att de andra böckerna gjort. Det är som att Paolini nu har ett helt galleri av karaktärer, och då måste han hitta på lite olika små fiffiga äventyr för dem, som inte har något med huvudhandlingen att göra. Jag kan ju ha fel, kanske det mot slutet visar sig att allt var oerhört betydelsefullt - men jag betvivlar det starkt. Oddsen är inte heller tillräckligt uppskruvade, så jag bryr mig inte om hur det går för Roran, t.ex.

Och what's up med alla dessa åldriga mentorer som kommer med korta kryptiska uttalanden och sen aldrig förklarar sig? Ett knep som var billigt redan i Star Wars.

Bliven icke bländade

2011-11-23T16:08:00.000+03:00

Idag kom klänningarna!!
Jag är riktigt nöjd. En av dem är jättesnygg men kanske liite liite tajt (framför allt kring ärmarna). De andra är riktigt bra, och sitter perfekt. (Tack Amanda för hjälp med storlekarna.) Dessutom kom klänningarna ända hem i postlådan, jag slapp hämta dem från posten, och leveransen var gratis!

Jag avskyr att lägga upp bilder på mig själv, men när jag nu en gång pratat så mycket om mina klänningar så kan jag visa upp den bästa. Notera den ansträngda minen: jag vet inte hur man skall se ut på dagens outfit-bilder. Och nej, jag har inte blekpudrat benen. Novembersol på vinterben och resultatet blir så där bländande...

Liten läslus

2011-11-23T08:47:00.002+03:00

Sonens morgonläsning: Das Kapital och Bibeln.
Hm. Vad skall av detta bliva?

Billös men inte rådlös

2011-11-22T16:33:00.000+03:00

Det bidde inget möte med Åsa
På väg till tågstationen stervade vår bil. Strömmen försvann och bilen var heldöd. Så jag fick sitta och vänta på bärgningsbil istället.
Däremot inser jag nu hur beroende jag är av bil. I morgon skall jag göra ett biblioteksbesök i Sökö, på fredag är det meningen att jag skall köra till Pargas - jag kan inte ens hinna till skolan med tåg och buss. Och ännu har reparationsfirman inte hört av sig om hur länge de tror att det tar att fixa bilen.
Och jag cyklade till bibban och biblioteket idag istället och mina ben var som gelé efteråt... Uj uj uj så dålig kondis jag har.

Men Åsa och jag tog vårt möte per telefon, och det gick utmärkt det också, och vet ni vad? Det kommer att bli en superbra kurs det här! Jag ser så fram emot alla diskussioner vi kommer att ha och alla spännande texter jag kommer att få läsa. Kursen är redan nu full, så om det kommer fler anmälningar får vi lov att ha en väntelista. Det kan ju alltid hända att någon hoppar av före kursstart.

Kursplanering

2011-11-22T08:39:00.001+03:00

På dagens agenda: Planera fantasykursen tillsammans med Åsa! Det ser jag fram emot.

Lite om Paolini

2011-11-21T22:59:00.000+03:00

Är lite på hundra sidor in i Inheritance nu. En sak jag börjat irritera mig på hos Paolini är att han gjort en massa research. Va, är det inte bra det då? Jo, men han vill verkligen visa läsaren allt han kan. Eragon kan inte öppna ett bläckhorn utan att Paolini skall få fram hur bläcket luktar, vad det är gjort av, hur Eragon använder det osv. Det är inte viktigt för storyn. Eragon-serien är nog ett gott exempel på faran av att researcha för mycket.

Det är också lite väl mycket svärdfajtande-detaljer för min smak, men där förstår jag att det är något som kan tilltala yngre, kanske manliga, läsare mer än mig. Jag kan skumma igenom fajtscen nummer fem och femtiofem utan problem. Illa berörd blir jag ändå av att det är så lätt för samtliga att avdagata så många människor. Inga samvetskval här inte, bara stick och hugg och blod och stritt.

Däremot blev jag nästan lite upprörd av Paolinis iögonenfallande Monty Python-referens. Dels föll den ur ramen för historien, och dels - leave my heroes alone!! Om du är Terry Pratchett går det kanske för sig, men nu, come on.

Högt och lågt

2011-11-21T14:49:00.000+03:00

Har kommit med posten idag: Den finska översättningen av Underfors. Håller på och smälter titeln. Vet inte ännu vad jag riktigt tycker om den.

Har inte kommit med posten idag: Mina klänningar. ÅååÅååÅÅÅÅÅÅÅÅ!

Tillägg till fantasydiskussionen

2011-11-20T17:55:00.000+03:00

Jag frågade min man i går kväll vad han tycker att utgör god fantasy. Han hade en ypperlig point: Samma regler gäller naturligtvis som för all litteratur. Man måste bry sig om personerna i boken. Även om man klär av berättelsen alla fantasy "gimmicks" (i brist på ett bättre ord), så måste det finnas en mänsklig berättelse där under som fångar läsaren.

Vad är bra fantasy egentligen?

2011-11-19T21:40:00.000+03:00

Cyndi frågar i en kommentar: Beskriv en bra fantasy. Som du tycker. Hur ser den ut? Vad gör den originell? Bara nyfiken... :-)

En bra och svår fråga! Det är alltid lättare att säga vad som utgör dålig fantasy än bra. Men jag skall försöka.

Fantasy är en genre full av klichéer. På ett sätt vill vi ju ha dem när vi läser fantasy: vi läser för att vi tycker om att läsa berättelser med drakar, hjältar, kanske magi och svärdsfajtande, kanske något annat. Utmaningen för en fantasyförfattare blir då att servera dessa klichéer på ett verkligt eget och unikt sätt, så att de känns välbekanta på rätt sätt för läsaren, och ändå helt nya och fräscha. Ingen liten uppgift minsann... Det är en orsak till att jag t.ex. inte skrivit om drakar ännu. Drakar är så använda att det är väldigt svårt att komma på en egen vinkel på det (tycker Naomi Novik lyckats, men hon är en av få på sista tiden. Paolini t.ex hör inte till nydanarna). Tills jag kommer på något unikt lämnar jag drakarna ifred.

Bra fantasy innehåller för mig något mer än bara ett spännande äventyr. Visst vill jag gärna ha action, men det är inte helt nödvändigt. Det kan också handla om mer inre äventyr. Men det skall finnas något under ytan (Ursula LeGuin är ju mästare på det här). Och god fantasy, med flera lager, talar till läsare i alla åldrar. Jag brukar, när jag talar inför publik om skrivande och fantasy, berätta om mitt eget förhållande till Michael Endes Den oändliga historien. Som barn älskade jag äventyret: en pojke drogs in i den spännande och underbara bok han läste! Om bara det någon gång kunde hända mig! Sen har jag vid varje genomläsning, som ju alltid skett då jag varit äldre, hittat fler och fler lager och fler och fler berättelser i berättelsen. Varje gång har den gett mig något nytt, något jag inte sett då jag läst den gången innan. Så fungerar riktigt bra fantasy.

Bra fantasy skall också ha ett hjärta. Det är ju delvis samma sak som ovan, men inte helt. En av orsakerna till att jag bara kom knappt en fjärdedel in i China Mievilles Kraken är just att hjärtat saknas. Det är en mycket intressant och ovanlig premiss i berättelsen, väl berättad med bra dialoger osv. Men Mieville har inte alls bemödat sig om att få mig att bry mig om huvudpersonen. Och då bryr jag mig inte om hur det går, och följaktligen inte om boken. Mieville hör annars till en rörelse som vill förnya fantasyn. I boken UnLunDun försökte han att skapa något helt eget och inte alls använda sig av fantasyns klichéer och stereotyper. Detta applåderar jag, men: det ledde till att jag inte alls kände mig hemma i hans värld. Där fanns inget av det jag tycker om i fantasy.

Och bra fantasy är långt avhängigt ett bra språk. LeGuin är ju åter en av mästarna på området, med anor hos författare som Tolkien och Dunsany. Det skall höras att det är fantasy man läser, det skall kännas i hela kroppen.

Skamligt fredagsnöje

2011-11-18T20:37:00.000+03:00

Mitt Adlibris-inköp:

Ja jag vet. Lite pinsamt. Och egentligen ganska dumt. För jag tycker alltså att Paolinis serie är ganska illa skriven, extremt oorginell och förutsägbar. Hitta på något eget, liksom. Luke, I am your father... Nå. Men på nåt vis så vill jag läsa sista delen, efter att nu ha tragglat mig igenom de tre första. Och det hör ju liksom till jobbet det här. Att hålla sig à jour, också med dålig fantasy.

Så ikväll, bara sonen somnat (håll tummarna för att det går snabbt trots att han vaknade från sista tuppluren kl fem!): Inheritance, ett glas Riesling och lite getost och fänkålssalami.

Pip pip

2011-11-18T13:25:00.000+03:00

Det pep till i telefonen. Ett sms från Posten! Åh, mina klänningar, redan!
Men det var "bara" mitt paket från Adlibris. Jag har beställt en lite pinsam bok. Jag skall visa sen när jag hämtat paketet.
Klänningarna kommer nog först nästa vecka... Det är oliiidligt spännande.

I ett blomsterprytt rum skall jag skriva

2011-11-18T09:22:00.000+03:00

Nu är det helt klart: nästa år kommer jag att ha ett arbetsrum med handmålade blombårder på väggarna, ca fyra minuters cykelväg hemifrån. Det ligger i ett hus byggt 1937 av en rektor åt sin fru. Frun påminner mig på många sätt om min mormor. Båda kvinnorna dekorerade sina hem med handmålade bilder på väggarna. Min mormor målade sjöjungfrun i badrummet och vinrankor i kvisten (=farstun). Det känns som att min mormor är starkt närvarande i det här huset. Jag hoppas hon kan hjälpa mig med min egen kreativitet om jag kör fast!

Förr hade jag inte så stora svårigheter med att skriva hemifrån, och jag har ett mycket trevligt arbetsrum. Men sen sonen föddes har det blivit svårare - det finns hela tiden så mycket annat som pockar på min uppmärksamhet. Jag har svårt att skriva då jag vet att tvättberget växer och köket gror igen. Men nu får jag gå på jobb, som vanligt folk :-) och komma undan hemmet en stund.

Sonen skall gå halvtid fyra dagar i veckan hos dagmamma, och den här mamman skall få skriva hela året i en underbart inspirerande miljö!

Underfors på finska

2011-11-17T15:33:00.000+03:00

Underfors kommer ut på finska i vår på Tammi! I mars-april någon gång. I morgon borde jag få det översatta manuset på posten. Det skall bli mycket spännande att se hur översättaren översatt titeln!

Fåfänglighet

2011-11-16T21:31:00.000+03:00

I söndags beställde jag tre klänningar (för att mitt nya motto är Mer klänningar åt folket) från en för mig ny brittisk nätbutik. Jag har redan fått meddelande om att klänningarna sänts. Och nu är jag sååå otålig! Antingen visar det sig att de är precis så ljuvliga som jag föreställt mig, eller så är kvaliteten dålig och de sitter illa. Det är svårt det där med storlekar från en ny firma också.

Jag är som ett barn med julafton. Jag vill ha klänningarna nuuuu!

Så värt det

2011-11-16T16:22:00.000+03:00

Städerska en gång om året

- because I'm worth it.

Fyn f*n så rent och snyggt här är nu. Det är som ett annat hem.

Heureka!

2011-11-15T22:11:00.000+03:00

Åh idag fick jag en LYSANDE bokidé, nästan fix och färdig! Något helt annat än jag skrivit hittills. Jag har tillbringat kvällen med att anteckna för brinnkära livet, och göra research. Denna skall jag jobba med nästa år! Parallellt med bok nr 4 och 5. Jag får börja ge mina böcker nummernamn för bloggen...

Det finns alltid annat att ta med i beräkningen

2011-11-15T15:16:00.003+03:00

Malin borta på En gul apelsin skrev ett bra och tänkvärt inlägg om debatten hemmamammor/karriärmorsor. Men sen skrev hon ett till, som fick mig på ledset humör och jag har hela dagen gått omkring och funderat varför. Malin skriver nämligen så här:

"Finns det någon orsak att sätta små barn (mellan noll och tre år) i dagis för deras egen skull?

Tänk på det bara ur barnens perspektiv. Ta inget annat med i beräkningen.

Inga huslån som skall betalas av. Inte den egna viljan att jobba för att förverkliga dig själv eller göra karriär eller träffa folk, de orsakerna kan jag förstå. Men jag vill ha svar på den där frågan. För den är viktig. Alla får kommentera!"

Jag tycker liksom att det är en icke-fråga. För det finns ingen situation i verkliga livet där man inte kan ta med en massa andra saker i beräkningen. Jag tror att de flesta i princip svarar nej på frågan. Av det följer då lätt att man tolkar att det med andra ord är det bästa för barnen att vara hemma, följaktligen är det illa att vara på dagis. Eller hos dagmamma.

Vi vill alla det bästa för våra barn. Det vill vi. Men i alla val vi gör i verkliga livet finns det en massa faktorer som man tar med i beräkningen och som spelar in.

Är det bästa för barnen att äta hemlagad, ekologisk, närproducerad mat? Ja. Men i verkligheten är det omöjligt för mig att som mamma hela tiden uppnå det. Vi har t.ex. genomlidit en lång och utdragen köksrenovering den senaste månaden. Nu har det inte blivit nästan någon hemlagad mat. Jag försöker trösta mig med att burkmaten för det mesta går att få ekologisk. Jag gör som förälder så gott jag kan.

Skulle det vara bäst för barnen att endast ha på sig ekokläder, tillverkade utan kemikalier? Såklart. Men i verkligheten är det svårt att få tag på tillräckligt med ekokläder, och framför allt är de dyra. Jag köper ekologiskt så långt det är möjligt. Jag gör som förälder så gott jag kan.

Skulle det bästa vara för barnen att endast lyssna på Mozart, leka pedagogiska lekar med mamma och pappa dagen lång och aldrig se på TV? Det är högst troligt. Och helt omöjligt, för en vanlig enkel mamma som mig. Jag låter mitt barn se på Pingu ibland när jag behöver en andningspaus, och jag låter honom ibland se på Pikku Kakkonen så att jag kan slänga i mig lite mat. Jag gör som förälder så gott jag kan.

Skulle det vara bäst för barnen att aldrig inandas smutsig storstadsluft? Att inte bli utsatt för utereklamens ibland våldsamma, ibland halvpornografiska bilder? Att inte någonsin äta skräpmat? Att bara leka med superpedagogiska ekoleksaker? Att mamma och pappa aldrig är stressade, trötta eller arga? Att...

och så vidare och så vidare. Vi vet vad som skulle vara absolut bäst för barnen i de flesta situationer, och det är helt omöjligt att alltid leva upp till det.

Vi gör som föräldrar så gott vi kan.