2017-03-26

Rollspel

Idag grät jag en skvätt vid matbordet.

När jag gick i lågstadiet och upptäckte rollspel (jag fick Sagan om ringen-rollspelet av min pappa) hade jag ingen att spela med. En kort tid var jag med i nån form av rollspelsklubb i skolan, men som jag minns det sammankom vi max två gånger. Och det var bara pojkar med i klubben, anyway. Inga av mina vänner var alls intresserade av rollspel, och i flera år läste jag rollspelsregler och planerade egna äventyr, ritade kartor och skapade karaktärer men fick aldrig spela. Jag kände mig ganska ensam med mitt intresse (iofs inte en obekant känsla för mig).

Jag fick spela först då jag träffade min man. Han är en nörd, som jag, och under våra första år tillsammans spelade vi en lång kampanj, han som spelledare och jag som rogue. Bara vi två. Och jag var så glad över att ha någon i mitt liv som var som jag, och som jag kunde dela detta med.

Sen fick vi barn, och det har inte funnits tid för så mycket spelande.

Sonen fick ett nybörjarrollspel i julklapp, Little Wizards, av sin far. De spelade under jullovet, men sen har det legat bortglömt. Men nu påminde jag barnafadern om spelet - det är han som spelat med sexåringen, eftersom det var hans gåva och det är på engelska. De har spelat de senaste dagarna, och jag har imponerats (än en gång) av sonens fantasi och påhittighet. Idag, vid matbordet, bad sexåringen mig komma med i deras spel, så att han skulle ha en vän i kampanjen. Jag sa glatt "gärna"! Hela hans ansikte lyste upp och han såg ut i fjärran, redan förlorad i de äventyr vi kommer att kunna ha tillsammans.

Det var då jag grät en skvätt. För nu har jag ett barn som vill spela med mig. Och jag får dela mitt intresse med honom, och se honom bli intresserad av något jag alltid älskat i ensamhet.

7 kommentarer:

  1. Jag har aldrig träffat din son men jag tycker han är ljuvlig! Jag blir alldeles varm i hjärtat av att läsa det här.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helt partiskt tycker jag också att han är ljuvlig! 😍

      Radera
  2. Så fint! Jag har alltid varit nyfiken på rollspel och har aldrig provat, det KÄNNS som om man är för gammal för att vara nybörjare vid min ålder, även om jag vet att det väl inte är så.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi måste spela ihop nån gång så får du se!

      Radera
    2. GÄRNA! Kanske på vårt syläger i sommar ;)

      Radera
  3. Tack för att du delade med dig av denna varmhjärtade händelse! Lycka till med de kommande äventyren.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ser fram emot många fina äventyr!

      Radera