2017-03-31

Brännpunkter

Arbetet med att läsa igenom manuset har saktat av. Dels har det med lite personliga omständigheter att göra, dels med att jag börjar se helheten nu då jag är knappt halvvägs igenom. Och vad jag ser är att ingenting som händer i berättelsen kostar något. Det finns inga riktiga insatser. Ingenting känns.

Jag har inte gått dit det bränner. Det uttrycket lärde jag mig av Monika Fagerholm på skrivinspirationsresan till Leros 2014. Ibland är det inte så lätt att gå dit. Man är kanske inte själv medveten om var det bränner, eftersom man undviker att titta åt det hållet. Det kan vara tungt, jobbigt, skrämmande, att borra in där det gör som mest ont. Speciellt om det är ett skeende som fortfarande pågår.

Men jag ser ju, att det är kring den brännpunkten detta manuskript dansar. Alla stigar leder dit, jag har bara inte velat gå in på dem.

Jag har ju skrivit att jag tyckt om detta manus hela vägen hittills, gillat storyn och karaktärerna. Kanske är det för att allt egentligen varit för snällt och slätstruket. Jag talar nu inte om att berättelsen måste vara mörk på det sätt som t.ex. Naondel är mörk. Men den måste vara sann. Och det är den inte.

Än.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar