2017-02-06

Annat

Idag prokrastinerar jag så hårt att jag tror att jag försträckt en muskel. Just nu pågår det mycket bakom kulisserna här och ofta fungerar mitt skrivande som en tillflyktsort, men inte just idag. Dessutom har jag lite ont i halsen. Jag har inte ens sytt, vilket är vad jag längtar efter att göra. Istället har jag skrivit två beställningstexter för marknadsföringen av Maresi och Naondel i England. Jag gör en hel del sånt just nu, jag tror det blivit fyra eller fem redan bara i år. Blogginlägg, opinion pieces och artikelpitchar. Jag tycker i allmänhet att det är roligt. Och det är ju en del av jobbet. Men jag borde bara alltid skriva på romanen först och sedan ta mig an den här typen av jobb.

Idag har det nu inte blivit så. Solen tittar fram där ute och snart skall jag ta en sväng med hunden och se om lite kyla och luft och fågelsång och nyfallen snö kan blåsa bort spindelväven och så hinner jag eventuellt med lite skrivande innan det är dags att hämta på dagis. Det är alltid dags att hämta på dagis innan jag vet ordet av.

2 kommentarer:

  1. Maria maria så fint du skrev om skrivandet som helt underskattad umgängesform. Att samtala och hålla kontakt och meddela sej och bry sej om varandra i text är också för mej ett självklart,rent och äkta och starkt sätt att hålla ihop med dom som betyder i mitt liv.Tack för den texten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Minna! Roligt att du kände igen dig.

      Radera