2017-02-28

Färdig!

Jag klarade det! Jag höll min egen godtyckliga deadline - jag blev precis klar med det första utkastet av Maresi II! Inom februari, som jag hade hoppats. 104 615 ord text blev det. Jag påbörjade processen i slutet av mars förra året. Det har funnits en paus på fyra månader av olika orsaker, så egentligen har jag skrivit ett första utkast på sådär åtta månader, eller ca 13 000 ord i månaden. Det är ohyggligt snabbt, även för mig. Men lugn, bara lugn: det kommer att ta minst åtta månader att arbeta om manuset i flera omgångar tills det går att publicera... Minst. Alltså, jag understryker: minst.

Det lustiga är att jag vet att det är riktigt riktigt svagt. Inte bara på sina ställen, utan genomgående. Allt måste skärpas: karaktärer, dramatiska kurvor, beskrivningar, känslan för plats osv osv. Och ändå tycker jag förfärligt mycket om det här berättelsen. Fortfarande. Inte för att jag är så nöjd med den eller med mitt eget arbete (fast jag är nöjd med min arbetsdisciplin, det är jag faktiskt), utan bara för att jag ... ja, gillar den. Gillar Maresi. Gillar temat och tanken bakom.

Vad skall jag göra nu då?
Nu skall jag låta texten vila ett slag. Jag har mycket annat som väntat på mig: jag skall skriva om en pjäs jag arbetat på ett tag. Jag blev just ombedd om en novell för en publikation. Jag skall skriva de resterande 4 blogginläggen för en 9-stops-bloggturné i England inför lanseringen av Naondel, och jag skall gästblogga på Debutantbloggen så småningom. Jag skall läsa ansökningar för en bidragskommitté jag sitter i. Jag skall skriva en kortnovell för ytterligare ett projekt. Ja och så var det visst några blogginlägg jag skulle skriva för USA senare i vår, dem kan jag också tackla nu. Jag har deadline för en kolumn i morgon. Och i slutet av mars skall jag resa till Milano för en litteraturfestival, med italienska Maresi (som annars är skitsnygg!).



Men först skall jag belöna mig själv lite med att gå på en dagsföreställning av Tom of Finland.

2017-02-27

Medelåldern hej hej

Nu har jag i sanning blivit medelålders: veckans bästa stund var när jag efter sex nätter hemifrån och fyra olika sängar äntligen fick krypa ner i min egen säng. Den är den enda jag riktigt kan sova bra i. Perfekt fast madrass med en riktigt mjuk bäddmadrass. Krispiga rena lakan. En dyna som är mjuk men fast. Ahh. Somnade som en stock och vaknade nog kring 4 men det var bara skönt att ligga vaken en timme eller så och fundera.

Jag har haft en märklig sportlovsvecka skrivmässigt - kom bara åt att skriva tre dagar, och två av dem bara ca två timmar, ändå fick jag ihop hisnande (för mig) 7500 ord. Och jag är nära slutet nu. Så nära. Idag hade jag egentligen tandläkare men hon är förkyld och fick avboka, så jag har en hel arbetsdag framför mig. Jag har hundra mejl som borde besvaras, en kolumn att skriva, andra beställda texter att skriva - men jag tänker skita i allt, åtminstone först, och fortsätta på Maresi 2.

Och vet ni, jag älskar min nya Macbook hett och passionerat. Den har bra skrivkarma, känner jag. Och vad viktigare är: hittills har den inte krånglat, vilket egentligen är allt jag begär av en dator...

2017-02-22

Jag har gått över till den mörka sidan

Här händer det grejor. Jag har hunnit fylla 40, bli grundligt firad av familjen och gratulerad av vännerna på Facebook och ätit gott. Sedan har min Lenovo återigen kraschat och krävt fullständig återställning, och dit for en hel arbetsdag och det sista av mitt tålamod. Lenovo Yoga Tablet 2 har på alla vis varit den perfekta resedatorn - jag gillar att det är en tablettdator med touchscreen, jag gillar apparna, jag gillar väldigt mycket att skärmen/själva datorn har en fot och kan stå för sig själv så att jag kan höja den genom att till exempel ställa den på en trave böcker och på så vis få bättre läge för nacken under långa skrivpass, jag gillar att den är så liten och lätt, jag gillar att skärmen är väldigt skarp och bra och datorn är reaktiv och snabb och (förr) hade väldigt långt batteriliv. Enda felet med den är egentligen den är helt opålitlig och jag aldrig kan räkna med att den fungerar. Och det är ju en rätt stor avigsida, när jag till exempel är på resande fot. Jag kan aldrig räkna med att jag har en fungerande dator. Och det måste jag kunna göra. Så jag tog skeden i vacker hand och steget över till The Dark Side och marscherade i ilskorna in i en affär och köpte en Macbook. I guld. Den är läcker och liten och lätt och har långt batteriliv och framför allt hoppas jag att den är pålitlig och fungerar som den skall. För det är egentligen den funktion jag helst vill ha av min dator, som ju för mig mest fungerar som skrivmaskin.

Men o vad det svider i plånboken. Dessutom håller tänderna på att ruttna i skallen på mig, så det går pengar till tandläkarbesök på löpande band också.

2017-02-18

Short listed!

Maresi var tydligen på den korta listan för the Crawford Award for best debut fantasy novel! Vann gjorde All The Birds In The Sky av Charlie Jane Anders.


2017-02-17

Mål som växer

Igår fick jag på alla sociala media sprida glädjenyheten att Maresi sålts till Spanien (till ett stort förlag, Alfaguara/Penguin Random House) och att hela trilogin köpts av ett norskt förlag! Nu är det 20 utlandsrättigheter sålda. Jag har i hemlighet haft det lite som mål, efter att allt tagit fart så där som de gjorde någon gång 2015. Nu får jag sätta upp nya mål :-)
Här är de allesammans (taget från min agenturs, Elina Ahlbäck Literary Agency, hemsida):



Apropå det kommer jag inte att nå mitt ordmål för denna arbetsvecka. Jag skulle vara tvungen att skriva 3600 ord idag för att göra det, and that aint happening. Jag har bara lyckats skriva nytt på måndag och tisdag. Men igår kom jag väldigt långt i planeringen av slutet. Och jag gillar det. Jag gillar riktningen det tar. Nu måste jag bara göra det tillräckligt spännande.

2017-02-15

Mitt liv som TV-serie

Jag gjorde nyss ett meme på Facebook, ett sånt där man skall beskriva sig själv genom att svara på olika frågor medelst boktitlar (ur ens bokhylla). Den fråga där jag inte kunde bestämma mig för ett enda svar var: Om ditt liv blev en TV-serie, vad skulle den heta? Mina alternativ blev Till den skrivande kvinnans försvar/An Exact Replica of a Figment of My Imagination. Men ju mer jag tittar på böckerna i min hylla dess fler ypperliga namn på mitt liv hittar jag, och det är ju delvis för att jag har så många böcker om skrivande. Men också för att det är en fråga där man kan leka med svaret så mycket. Här är ett urval.

Words Are My Matter
Writing Down the Bones
The Artist's Way
Ett Sagoland och dess Infödingar
Magic for Beginners
In One Person
Stardust (för det är vi ju alla, egentligen)
No Plot? No problem! (det är nästan min favorit)
Encyclopedia of an Ordinary Life
Vindens och nattens drottning (när jag drabbas av hybris)

2017-02-14

Text på olika vis

Jag hann till mötet igår och hann till och med luncha med redaktör'n före, så vi kom åt att diskutera manus. Det känns alltid lite avigt att prata om en text som inte är klar, men det gick ovanligt bra, och redaktör'n verkade inte tycka att det lät helt oävet heller. Så det var ju bra. Och dessutom tror jag att jag igår på förmiddagen klurade ut hur det hela skall sluta, ett slut som känns väldigt rätt. På tågresorna lyckades jag skrapa ihop 1000 ord också, så på det stora hela en lyckad arbetsdag.

Idag skall jag till Hfrs igen, för jag är inbjuden till FILI's "Editor's dinner" med en bunt redaktörer från Europa och USA. Där finns också en redaktör från mitt amerikanska förlag Abrams som det skall bli extra trevligt att träffa. Igår kväll fick jag ett nytt anbud via min agent från en utländsk förläggare som lade bud på hela trilogin och som dessutom skrivit ett kärleksbrev till Maresi - vilket gjorde mig väldigt glad. Och tågresorna till och från Helsingfors skall jag använda till att skriva - slutet börjar hägra nu. Redaktör'n frågade om hon får läsa snart, men det får hon nog inte - mina första utkast är verkligen inte för någon annans ögon. Jag skriver snabbt och jag skriver slarvigt och det finns oerhört mycket att göra i redigeringsfasen.

2017-02-13

Rytm

Halva februari har just gått. Mitt högst inofficiella mål är att bli klar med någon form av första utkast av Maresi 2 inom februari. Just nu ser det ut som om det kan gå. Men nästa vecka är det sportlov, och trots att vi nog får en del barnvaktshjälp vet man inte hur det går med skrivandet då. Jag har hållit mycket bra tempo i skrivandet, inte sjukt snabbt men samtidigt har jag inte låtit mig slinka undan med ursäkter heller: om jag inte skrivit en dag har jag haft mig själv att skriva ikapp under veckans andra dagar. Jag måste ha lite sådana regler, för annars leder en oskriven dag alltid till flera. Och sen blir det så svårt att komma in i manuset igen.

Den här veckan har jag några dagar av möten och saker i Hfrs, så det blir inte lika lätt att hålla rytmen uppe. Men jag sätter ett ordmål för mig själv för veckan i alla fall, Och -

Holy SHIT. Öppnade just kalendern för att avgöra hur stort mitt ordmål skall vara - och jag har ju ett möte i Helsingfors IDAG. CRAP. Jag hade helt glömt det. På grund av att tågen går så sällan måste jag fara en timme tidigare än jag annars var tvungen... Så nu fick jag bråttom. Gotta run, byeee!

2017-02-10

Dagens agenda

Idag: samtalet med redaktören.

Vet jag hur manuset slutar?

Nej.

Vill jag egentligen prata om det i ett så här tidigt skede?

Nej.

Men ibland måste man.

2017-02-08

Slutet?

På fredag skall jag ha telefonkonferens med min redaktör och berätta vad "Maresi 2" handlar om.

Så det är väl bäst att jag försöker klura ut det tills dess. Och framför allt få kläm på hur den slutar. För jag veeeet inte. Men sch, säg inte det åt min redaktör.

2017-02-06

Annat

Idag prokrastinerar jag så hårt att jag tror att jag försträckt en muskel. Just nu pågår det mycket bakom kulisserna här och ofta fungerar mitt skrivande som en tillflyktsort, men inte just idag. Dessutom har jag lite ont i halsen. Jag har inte ens sytt, vilket är vad jag längtar efter att göra. Istället har jag skrivit två beställningstexter för marknadsföringen av Maresi och Naondel i England. Jag gör en hel del sånt just nu, jag tror det blivit fyra eller fem redan bara i år. Blogginlägg, opinion pieces och artikelpitchar. Jag tycker i allmänhet att det är roligt. Och det är ju en del av jobbet. Men jag borde bara alltid skriva på romanen först och sedan ta mig an den här typen av jobb.

Idag har det nu inte blivit så. Solen tittar fram där ute och snart skall jag ta en sväng med hunden och se om lite kyla och luft och fågelsång och nyfallen snö kan blåsa bort spindelväven och så hinner jag eventuellt med lite skrivande innan det är dags att hämta på dagis. Det är alltid dags att hämta på dagis innan jag vet ordet av.

2017-02-02

Världens sämsta hisspitch

Maresi 2 är omkring 75 000 ord nu. Det är längre än Arra, till exempel, som var strax under 70 000. Det är mycket längre än Maresi som var ca 48 000. Jag tror att jag närmar mig slutet nu - men med närmar menar jag att det kan vara 20 000 ord kvar, det kan också vara mer eller kanske till och med mindre. Och jag vet inte heller hur det slutar, ännu. Jag har en aning, men min aning kan vara helt fel.

På skoj låg jag igår och tänkte ut en hisspitch för Maresi 2, ni vet en sån där två meningar lång förklaring (helst frestande) av vad boken handlar om, eller hur den är. Snart måste jag nämligen skriva synopsis på boken för min agent, och då är det bra att tänka på sådant. Det blev "Anne på Grönkulla möter Tehanu med lite Lilla huset i den stora skogen for good measure" vilket är ungefär den värsta hisspitchen någonsin. Jag har också kommit på en egen genrebenämning: domestic fantasy.

Inget av det här funkar speciellt bra för att sälja boken.

Men jag gillar berättelsen väldigt mycket själv. Faktiskt. Och det är inte alls självklart när jag är 75 000 ord in i en historia.