2017-01-20

Hur funkar det? Ingen aning.

Jag har nu kommit så långt i romanen att jag varit tvungen att planera lite - vad skall hända härnäst, väldigt grovt. Typ 1-2 stycken av planering för 6000-8000 ord färdig text. Det är nog en av orsakerna till att det just nu flyter på rätt bra, skrivandet - en annan är förstås att jag kommit in i texten och personerna känns verkliga och så.

Men det är fortfarande fascinerande för mig, hur jag kan sätta mig ned på morgonen med ungefär följande instruktioner: M går förbi huset, upptäcker att K flyttat in. K har hämtat gåvor från sin resa. M hämtar dit något.

Och ur det föds med ens 2000 ord ny text, där jag får reda på vad det är för gåvor, vad M hämtar, vad de talar om, och så händer det nästan alltid minst en överraskande sak - en replik som avslöjar något jag inte visste, eller att någon berättar något jag nog visste men inte trodde skulle komma fram redan nu, osv. Och hur just det händer, det har jag ingen aning om.

In other news: sömnaden gick åt pipsvängen igår och därmed också mitt humör. Fodret jag valde till mitt projekt funkar inte, och tyget jag har är för skört för att klara av att sprättas. Med ens är det inte alls roligt längre. Jag klarar verkligen inte en enda motgång. På det sättet är jag mycket lik min sexåring.

Nu är jag rädd att det skall påverka mitt allmänna kreativa flow. Nå, vi får se efter dagens skrivpass.

4 kommentarer:

  1. Jag lovar! JAG kan sprätta! Det kräver bara försiktighet. Och lång övning...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du får vara min officiella sprätterska.

      Radera
  2. Hur det funkar: M is for Magic.

    U.J.

    SvaraRadera