2017-01-31

Januarisummering

Denna månad har jag

  • Skrivit över 20 000 ord på Maresi 2
  • Inte ätit kött alls, utom en gång då jag åt ankdumplings och en gång då jag åt pollo limonello på Bar 9. Jag skulle ha en kött- och sockerfri månad - att inte äta kött var mycket enklare än jag trodde, att äta socker just så svårt som jag trodde (jag misslyckades kapitalt).
  • Sytt en underkjol och tre klänningar (varav en inte kommer att komma mycket i användning)
  • Stickat 1½ par sockor åt mig och ett par åt sonen
  • Läst 7½ bok, varav 2½ var ljudböcker (detta är nästan rekord, jag har inte läst så mycket på länge, men tre av böckerna var i ärlighetens namn omläsning av favoriter)
  • Fascinerat följt med hur sonen, som redan kan läsa lite på svenska, plötsligt börjat läsa också på engelska
  • Ätit popcorn till lunch en gång
  • Blivit inbjuden till två litterära festivaler i England (mer om det senare!)

2017-01-30

Januari, ensamhet, tystnad

Så dåligt jag bloggar just nu.

Det har nog att göra med min mindset. Jag har dragit mig tillbaka ganska fullständigt. För januari och februari har jag lyckats hålla min kalender nästan helt tom, fri för skrivande. Och jag skriver verkligen. Men det betyder också att jag inte har arbetsrelaterade orsaker att åka in till Helsingfors. Jag har träffat vänner på fritiden exakt två gånger i januari. Jag har inte längre ett externt arbetsrum, så jag lämnar knappt huset. Vädret understöder på något vis detta eremitbeteende: grått, vått, tyst. Antingen är jag i skrivbubblan, eller så i sybubblan då jag samtidigt lyssnar på en ljudbok. Det är ett effektivt sätt att stänga världen ute, inser jag. När jag syr och lyssnar på en bok kan min oro inte mala på.

Och det finns mycket att vara orolig över just nu.

2017-01-24

Nattliga idéer

I natt låg jag som vanligt vaken mellan 03.30 och 04.30. Men det som var ovanligt var att jag kom på tre viktiga saker för mitt manus. Det har inte hänt förr. Roligt.

Detta är också roligt: ett foto mitt finska förlag Tammis informatör tog i Bryant Park, NY.

2017-01-23

Måndag och sånt

Måndagar känns ibland som en enda lång startsträcka.

Det tar tid för mig att komma in i manuset igen, efter en två dagar lång paus. Hur full jag än är av goda föresatser så är det svårt att komma igång. På måndagar betalar jag räkningar och gör admin - jag ska egentligen göra det efter att jag skrivit, men är det inte behändigast att bara göra det undan? Och så gör jag det. Och lite till.

Jag jobbar hemifrån nu, arbetsrumslös. Hoppas på ett arbetsrum till hösten. Egentligen tycker jag mycket om att jobba hemifrån. Jag trivs bra här. Jag trivs med att slippa klä på mig kläder jag kan visa mig bland folk i, jag trivs med att ha mitt eget kaffe och mitt kylskåp nära. Men det knepiga är att min man nu också jobbar mestadels hemifrån, han är borta 1-2 dagar i veckan bara. Och jag har väldigt svårt att få riktig arbetsro med någon annan i huset. Jag behöver några timmar om dagen då jag är riktigt fri.

Men alltid är inte arbetssituationen idealisk. Och jag har lärt mig, att skriva måste man, ändå.

I fredags skrev jag en grej som visade att en bifigur i manuset har en intressant backstory. Jag vet inte alls hur den ser ut, bara att den finns och att den sannolikt är full av överraskningar. Med andra ord: ännu en bok jag vill skriva.

2017-01-20

Hur funkar det? Ingen aning.

Jag har nu kommit så långt i romanen att jag varit tvungen att planera lite - vad skall hända härnäst, väldigt grovt. Typ 1-2 stycken av planering för 6000-8000 ord färdig text. Det är nog en av orsakerna till att det just nu flyter på rätt bra, skrivandet - en annan är förstås att jag kommit in i texten och personerna känns verkliga och så.

Men det är fortfarande fascinerande för mig, hur jag kan sätta mig ned på morgonen med ungefär följande instruktioner: M går förbi huset, upptäcker att K flyttat in. K har hämtat gåvor från sin resa. M hämtar dit något.

Och ur det föds med ens 2000 ord ny text, där jag får reda på vad det är för gåvor, vad M hämtar, vad de talar om, och så händer det nästan alltid minst en överraskande sak - en replik som avslöjar något jag inte visste, eller att någon berättar något jag nog visste men inte trodde skulle komma fram redan nu, osv. Och hur just det händer, det har jag ingen aning om.

In other news: sömnaden gick åt pipsvängen igår och därmed också mitt humör. Fodret jag valde till mitt projekt funkar inte, och tyget jag har är för skört för att klara av att sprättas. Med ens är det inte alls roligt längre. Jag klarar verkligen inte en enda motgång. På det sättet är jag mycket lik min sexåring.

Nu är jag rädd att det skall påverka mitt allmänna kreativa flow. Nå, vi får se efter dagens skrivpass.

2017-01-19

Stilla januari

Jag är inne i nån sorts underlig zon.

Jag bara skriver, syr och stickar. De tre s:n. Jag gör inget annat. Läser inte (annat än högt för sonen). Far ingenstans, träffar ingen annan än den närmaste familjen. Äter mina luncher hemma. Duschar sällan (TMI?). Ser inga filmer. Tittar ibland på nån dum serie medan jag stickar. Lyssnar lite på ljudböcker medan jag stickar och syr. Går ut med hunden. Gör inte annat än det mest nödvändiga åt hushållet.

Det finns med andra ord ganska lite att blogga om.

2017-01-17

Jubileum

I år är det ett jubileumsår för mig.

2007 utkom min första skönlitterära bok, De Ännu Inte Valda. Sedan dess har det blivit fem romaner till, ett skönlitterärt läromedel och medverkan i en antologi, samt några publicerade noveller. Jag skulle gärna fira decenniet den dag då DÄIV kom ut, men jag minns inte alls när det var. Någon gång på våren. Mars, kanske?

Dessutom fyller jag 40 år i år. Jag har alltid drömt om en jättestor fest, för jag vill gärna samla alla mina vänner och jag har noll ålderskris. Men just nu är jag i en väldigt introvert fas, då jag bara skriver och mest vill vara ensam. Jag har ingen ork eller lust att börja planera en fest för tillfället. Men inget säger väl att man måste fira just precis då man fyller år, eller hur? Jag kan väl ordna en fest sen när jag har lust istället.

2017-01-16

Underbart är kort

Skrivretreaten var underbar. Tyvärr bara alltför kort. Sonen hade svårt att vara utan mamma för tillfället och jag fick lov att komma hem tidigare än planerat. Men jag fick ihop 9000 ord och kom bra igång med skrivandet efter jullovets långa, plågsamma paus. Nu jobbar jag hårt på att hålla momentum uppe. Jag har dryga 58 000 ord skrivna på manuset och det ser ut som att jag nu börjar våga tro på att det faktiskt blir en bok. Även om dessa 58 000 ord, naturligtvis, är en gräslig soppa utan ordning och struktur och dramatisk båge och bla bla bla. Tänkte tanken idag att till och med min underbara redaktör skulle avsäga sig bekantskapen med mig om hon någonsin fick se mina romanmanus i det här skicket (jag redigerar alltid i flera omgångar innan jag skickar in till förlaget).

Idag har jag suttit på café hela morgonen och förmiddagen (för att inte vara hemma där vardagens sysslor tränger sig på mig) och inte skrivit något nytt men istället planerat resten av boken. Nå, riktigt sant är det inte, jag är fortfarande osäker på exakt hur klimaxet på slutet skall bli, och vad det skall bli, och om det skall bli mer text efter det och om det eventuellt blir en tredje bok om Maresi. Låt oss säga så här istället: boken är ovanligt planerad för att vara jag :-)

Annars vill jag mest bara sy och sticka just nu. Kreativiteten sprutar ur mig och jag passar på och tar det till vara. Jag sydde en underkjol igår, av ett loppisfynd och utan mönster, och blev supernöjd. Idag skall jag ta mig an ett nytt klänningsmönster - bara jag jobbat färdigt först.

2017-01-10

Tillfreds

Jag är på skrivretreat.
Jag vet inte hur lång, det beror på hur de klarar sig därhemma utan mig.
Jag får gå direkt från sängen till skrivbordet. Det är det bästa jag vet.
Att skriva är det bästa jag vet.
Jag är tillfreds.










I korta stunder önskar jag att jag vore en Knausgård som klarade av att bara försvinna in i skrivandet i en månad eller så, utan att svara i telefon eller vara i kontakt med någon.
För det mesta är jag mycket glad att jag inte är en Knausgård.

2017-01-05

Maresi som mjukpärmad

Idag är Maresi ute i mjukpärmad version i England (det händer väldigt mycket på en gång nu!) och mitt superba brittiska förlag Pushkin Press har en tävling på Twitter där man kan vinna ett ex av boken. Bara som tips! Så här snygg är denna utgåva:






Det tog mig evigheter innan jag såg det dubbla i bilden på pärmen... Jag är säker på att alla andra ser det genast, men jag är tydligen tokblind.

Det finns flera citat både på bakpärmen och inne i boken av andra författare, bloggare, från recensioner i stora brittiska tidskrifter. Jag läser dem och kan liksom inte begripa att det är min bok de talar om. Det citat som värmer mitt hjärta allra mest är det av Jonathan Stroud.


Jag träffade ju Stroud på Göteborgs bokmässa och han var oerhört trevlig, och en mycket generös medpanelist då vi hade seminarium ihop. Han hade dessutom läst Maresi och tyckte mycket om boken, och bad mig sända honom ett signerat ex. Jag gjorde det, och vågade lite senare fråga ifall han skulle vilja blurba boken för den nya utgåvan. Det ville han gärna. Det är något extra med att ha ett citat av en författare man läst och beundrat i flera år i sin egen bok.

Har ni inte läst Strouds kvartett om djinnen Bartimaeus så rekommenderar jag att ni gör det NU. Jag karaktäriserar dem som "det här skulle hända ifall det på riktigt fanns folk med magiska förmågor i England, till skillnad från en viss mycket känd bokserie". De är dessutom de roligaste fantasyböcker jag läst (och jag fick därtill gråta floder). Hans nya serie om Lockwood är helt annorlunda, inte lika rolig men istället riktigt, riktigt skrämmande YA-spökhistorier.

2017-01-04

USA + Maresi = hänt

Jag hade helt glömt att Maresi lanserades i USA igår. På Tolkiens födelsedag. Jag blev påmind om det först när foton och recensioner började dyka upp på Instagram och Twitter under kvällen, då USA vaknade. Och jag vet inte ens hur jag skall formulera hur det känns - det är oerhört roligt, och jag är oerhört stolt, men fortfarande känns det mest helt absurt att se min bok på bokhyllor i amerikanska bokhandlar. Det var en recension i Tor också, (klicka här för att läsa, men den är FULL av spoilers), och för oss nördar är det en Väldigt Big Deal. Dessutom är det en klok och eftertänksam recension, som har vissa förbehåll, men jag vet ju att dessa förbehåll får svar i Naondel. Det har kommit en mängd bloggrecensioner också, jag har länkat till några av dem på mitt författarfacebook-konto.

Idag har jag också glädjen att berätta att hela Krönikor från Röda klostret-trilogin sålts på auktion till ett väldigt bra förlag i Brasilien, Editora Morro Branco. Så nu kommer de att utkomma på portugisiska! Vi är nu uppe i 18 länder för Maresi och 11 (tror jag) för hela serien.

Jag höjde en liten skål för Tolkien igår. För det var nog hans böcker som öppnade dörren till Fantasyland för mig, även om jag också läste mycket annan fantasy (Narnia var också avgörande). Men emotionellt levde jag mig allra mest in i Sagan om Ringen. Som elvaåring lärde jag mig dikterna i trilogin utantill på sommarstugan när jag inte hade något annat att göra. Och nu står våra böcker ofta rätt nära varandra på bokhandelshyllorna, Tolkien och Turtschaninoff. Sämre kunde man ha det.

2017-01-03

Lustläsning

Plötsligt har jag övergett all annan läsning och slukar hela Anne på Grönkulla-serien (som jag fick i julklapp på engelska). Och jag kan inte sluta läsa - jag som brukar lägga mig efter tio ligger i sängen och läser till efter midnatt då jag slutar bara för att ögonen vägrar hållas öppna. Detta är alltså böcker som jag läst hur många gånger som helst (fast det är länge sedan nu), böcker där jag vet exakt vad som kommer att ske, böcker där en del avsnitt (de roliga små anekdoterna från Avonlea t.ex.) tråkar ut mig. Ändå är de helt uppslukande. Jag vet faktiskt inte vad det är, om det är språket eller just det att det är så bekant och tryggt. Men jag vill inte heller analysera det: jag vill inte föra in min författarhjärna i denna läsning, och det är så skönt att det för en gångs skull går att lämna den utanför.

Och det är fortfarande en av de bästa kärlekshistorierna jag någonsin läst. Trots att Gilbert i somliga böcker nämns typ fyra gånger. Kanske just därför?

2017-01-02

2017 och goda föresatser

Hej hej bloggen, nytt år, nytt liv eller hur var det nu?

Barnet ser på Angry Birds på Netflix och jag försöker korrekturläsa Naondel på engelska framför brasan (ja, fortfarande, deadline i morgon) medan maken jobbar i sitt arbetsrum. En vecka kvar av barnets jullov, inget kvar av vårt. Jag är full av goda föresatser och energi inför det nya året, få se hur länge det tänker hålla i sig denna gång. Jag har en fin ny kalender och skriver upp målsättningar och organiserar mig.

Jag har reviderat mitt mål för den kreativa utmaningen jag bloggade om före jul: en halv timme om dagen är för mycket för mig. Det kommer bara att leda till att det inte blir av. Så jag tar femton minuter kreativt skrivande som inte är bokrelaterat, och dessutom räknas dagboksskrivande till det (och brev). Sen blir det säkert ofta mer än en kvart när jag väl kommer igång.

Jag tänker fortsätta ta det lugnt med sociala medier, jag märker att jag bryr mig mycket mindre om dem nu efter min 8 dagar långa paus och jag vill inte halka in i mitt okontrollerade beroende igen. Det har varit alldeles för skönt att igen kunna läsa och tänka. Bloggen kommer nog också att lida lite av det, är jag rädd.

Nästa vecka skall jag ha en liten ensam skrivretreat, då hoppas jag att komma långt med Maresi 2.