2016-12-16

Rogue One

Varning: detta inlägg innehåller spoilers.













Jag såg Rogue One igår. Jag har sett fram emot filmen jättemycket - jag älskade förra årets revival och episod 7 och tyckte trailern för den här filmen såg ännu mer lovande ut.

Och det var en bra film. Riktigt bra. Intressanta karaktärer tycker jag (men what's up med alla dessa övergivna barn i Star Wars-universet?), snygga scener, bra specialeffekter. Även om jag tycker det är lite äckligt att väcka döda skådespelare till liv med CGI - som dessutom sticker ut så hemskt mycket mot de levande skådespelarna. Jag gillade de cameos av bekanta karaktärer som fanns.

Men jag gillade inte filmen.

Här är orsaken: när jag ser en Star Wars film vill jag ha samma gamla space opera. Drama, high stakes, plucky underdogs som till slut vinner. Men detta är en krigsfilm. Och ja, jag vet, alla är helt "åh äntligen får vi lite war i Star Wars" och folk gillar att filmen är mörk och rå. Men jag går inte på Star Wars för att få mörkt och rått. Jag har aldrig sett på dem för att få se krigsfilmer. Jag har sett på dem för att få se det goda vinna mot det onda. Visst, denna film är ett led i den kampen, men i just denna film, för dessa karaktärer, är det inte en historia med ett lyckligt slut.

Dessutom förstör det min filmupplevelse att jag blivi vuxen. För jag kan inte längre se städer fulla av civilbefolkning demoleras utan att tänka på Aleppo. Jag kan inte se det som underhållande. Och ja, just Star Wars har jag gått på för att bli underhållen. Det är inte tankeväckande konstfilmer jag är ute efter då. Jag vill känna mig lite upplyft när jag kommer ut ur biosalongen, som då man fått vara med om ett riktigt rafflande äventyr. Och den känslan saknades helt.

Plus att jag är förundrad över att detta är en Disneyfilm. Jag menar, hur skall man kränga leksaker åt barn då karaktärerna de föreställer är döda?

2 kommentarer:

  1. Jag älskade filmen och när jag kom ut ur biosalongen var jag så förbluffad över att det fanns så litet lasersvärd med i filmen. Jyn var fantastisk och hur filmen berättar om att när det händer onda saker i världen så är det dags för oss att taga ställning till detta inte bara stå och se på.

    Men det att det här är en film som känns som en Star Wars film, ser ut som en Star Wars film och på samma gång inte riktigt är en Star Wars film är helt fantastiskt. Hur man sakta och försiktigt började gilla karaktärerna och verkligen leva med dem. Klart bland de 3 bästa Star Wars filmerna någonsin. Etta för mig är nog Empire Strikes Back men sen är det nog en "close call" mellan A New Hope och Rogue One. Ser med förtjusning fram till Han Solo filmen om ett par år. För att inte tala om episode 8 nästa år.

    Skrev en kort recension som man kan hitta här.
    http://popkultursmulor.blogspot.fi/2016/12/rogue-one-star-wars-story-recension.html

    SvaraRadera
  2. Ja, helt för lite lasersvärd! Det är ju ändå Star Wars!
    Jag hoppas verkligen att detta inte är riktningen de tänker ta för Episod 8. Vet du förresten om Han Solo skall spelas av en yngre skådis, eller tänker de CGI-a skiten ur Harrison?

    SvaraRadera