2016-12-10

Bara skriv, bara skriv, bara skriv

Jag kämpar mycket med skrivandet just nu. Mest med att få till det. Att prioritera det. Allt som tar av min skrivtid irriterar mig oerhört, ändå lyckas jag inte freda min skrivtid som jag borde. Jag har blivit dålig på att utnyttja tiden, och jag är slav under smarttelefonen, och jag är inne i en ond cirkel jag inte kan se hur jag skall bryta. Jag har avgränsat mig så att jag nuförtiden (nästan enbart) skriver på arbetstid, då sonen är på dagis, och inte annars, men just den tiden upptas så väldigt mycket av mejl, avtal som skall skrivas ut och skrivas under och postas, reseräkningar, intervjuer och podcasts och fan och hans mormor. Snart befinner jag mig i samma situation som då jag var journalist, och skrivandet fick finnas till och leva bara på fritiden.

Jag måste göra något åt detta. Jag drömmer om att resa bort nånstans till en tom liten stuga eller lägenhet och inte svara på ett enda mejl eller samtal och bara skriva i en månad eller så. Men det går inte. Det bara inte går. Jag måste hitta andra vägar och lösningar.

För att göra det går jag tillbaka till början. Till hur det började. Hur jag lärde mig att ge mitt skrivande jag plats. Min mentor då var Natalie Goldberg med boken Writing Down the Bones. Det var hon som genom den boken gav mig tillåtelse att skriva. Tillåtelse att ta mig själv på allvar som skrivande människa. Hon lärde mig att vara en skrivande människa med vartenda andetag, i varenda stund. Writing Down the Bones är den bästa och mest lästa bok jag har om skrivande. För mig. Den handlar inte om språk eller stil eller hantverk. Den handlar om att leva och skriva.

Okay, skriver Goldberg. Your kids are climbing into the cereal box. You have $1.25 left in your checking account. Your husband can’t find his shoes, your car won’t start, you know you have lived a life of unfulfilled dreams. There is the threat of a nuclear holocaust, there is apartheid in South Africa, it is twenty degrees below zero outside, your nose itches, and you don’t have even three plates that match to serve dinner on. Your feet are swollen, you need to make a dentist appointment, the dog needs to be let out, you have to defrost the chicken and make a phone call to your cousin in Boston, you’re worried about your mother’s glaucoma, you forgot to put film in the camera, Safeway has a sale on solid white tuna, you are waiting for a job offer, you just bought a computer and you have to unpack it. You have to start eating sprouts and stop eating donuts, you lost your favorite pen, and the cat peed on your current notebook.

Take out another notebook, pick up another pen and just write, just write, just write. In the middle of the world, make one positive step. In the center of chaos, make one definitive act. Just write. Say yes, stay alive, be awake. Just write. Just write. Just write.

2 kommentarer:

  1. JA! Vilken bra text. Ska läsa den igen på torsdag, när jag nästa gång har en "normal" arbetsdag. Hoppas du klarar av att skriva, skriva, skriva. Kraam!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skall försöka, försöka, försöka! Kram tebaks!

      Radera