Men jag väljer att inte gå tillbaka och stryka eller skriva om. För jag måste bejaka den här sidan av mig nu. Stå för den. Stå för att jag måste få skriva, annars mår jag inte bra. Stå för att jag måste vara hård, mot omvärlden och mig själv, och inte tassa på tå för andras känslor om jag skall få skrivro. Ibland kanske någon blir upprörd. Då måste jag klara av att ta det, och ändå fortsätta ge skrivandet plats och prioritet.
2016-12-11
Ärlighet
Jag har haft lust att stryka den där ena meningen ur det förra inlägget. "Allt som tar av min skrivtid irriterar mig oerhört." Jag vet att det kan göra folk arga. Att de kan tolka det som att ifall de haft med mig att göra under arbetstid så har jag varit irriterad på dem. Och så är det ju inte: det är ingen speciell person eller uppgift som irriterat mig. Det är det faktum att jag inte skriver som irriterar mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Just ärligheten, det att du berättar att det ibland är svårt att sätta sig ner för att skriva och ibland vill man skriva, men har ingen möjlighet, och alla de andra enskilda små dragen i allt det du skriver här på din blogg är det som säkert många av dina läsare uppskattar; åtminstone vet jag att jag följer dina skriverier långt på grund av den uppfriskande ärligheten. Så, jo, stå på dig och var dig själv och den författare du är (även om det skulle betyda att du stänger av bloggen för flera månader för att kunna jobba med ditt författarskap).
SvaraRaderaTack Ben! Det är uppmuntrande att höra.
Radera