2016-11-23

Brobygge

Igår raderade jag 2679 ord i manuset - ett visst avsnitt - och skrev om det helt och hållet. Det blev 2378 helt nya ord. Vilket ju i och för sig är skitbra - 2378 ord på en arbetsdag är verkligen inget att fnysa åt. Men ändå känner jag mig frustrerad över att det går så långsamt. Jag vill verkligen inte sitta och skriva om gammal text, göra om redan en gång gjort arbete. Jag vill ju skriva nytt. Komma vidare.

Jag undrar om t.ex. brobyggare känner så här då de påbörjar ett nytt arbete? Att de modfällt stirrar på de pelare de just gjutit och ser att de måste göra om dem och sen gör allt det andra också, och den här bron blir ju ALDRIG färdig?

3 kommentarer:

  1. Jag stirrar i golvet varje morgon jag vaknar och tänker Blir det aldrig färdigt....

    Ha ha. Men du vet. VARJE morgon liksom... Allt det där som aldrig blir färdigt. Trumps intelligens, världens godhet, människans djup, världens undergång, pånyttfödelsen, matlagningen, disken, städningen,texterna, åldrandet,fattigdomen, Syriens helvete, Flyktinghelvetet,och sen har vi ännu JULEN. Det fanskapet som heller aldrig ger sej. VARJE år är det samma gala. Inte e det lätt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj nej, nu blev ångesten ännu större!

      Radera
    2. Nej nej. Det var bara uteliggarhumor.

      Radera