2016-11-15

Bestiga berg

I morse vaknade jag 05.15, och efter att ha försökt sova en halvtimme gav jag upp och började läsa en bok om heliga berg. Sen hann jag till och med sy rynktrådar och rynka en kjolvåd (jag älskar rynktrådar!)  innan det var dags att köra maken till tåget och sonen till dagis. Nu sitter jag på mitt arbetsrum och har, med hyresvärdinnans tillstånd, hängt upp kom-ihåg-dessa-idéer-lapparna på väggen och kokat en kopp (beskt) kaffe.


Nu är det då bara att sätta igång.
Bara.
Jag har 52 oredigerade sidor kvar. Jag har 12 arbetsdagar kvar i november. Så 5 sidor om dagen bör redigeras/strykas/flyttas/helt skrivas om. Utmaningen blir att stryka friskt, så att jag får bort det som gjorde manuset platt och dött, men se det som faktiskt är bra och behålla det, samtidigt som jag kommer ihåg alla de ypperliga idéer jag fått och faktiskt får med dem i texten.

Det känns faktiskt som att bestiga berg, detta att skriva en bok. Eller som att utöva sennichi kaihogyo, en form av meditation buddistmunkar på berget Hiei utför då de vandrar runt berget i tusen dagar för att nå upplysning. Utom att jag inte når upplysning då jag är klar, utan bara påbörjar nästa vandring. Och nästa.

Men jag tycker ju om vandringen, trots att sandalerna skaver och målet känns oändligt fjärran. Jag vill inte vara någon annanstans än här, ensam med mitt berg.

3 kommentarer:

  1. Heja Maria! Ska sända dej en bergsget som sällskap och bärdjur.
    Hen torde vänta på dej i nästa krök.
    Kram och kraft. Hoppas på lätt snöfall i bergen. Inga oväder.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja! En bergsget. Som Anachés par jau. Passar perfekt.

      Radera