2016-10-31

Efter mässa krävs lite pyjamastillvaro

Helsingfors bokmässa var verkligen rolig - och intensiv. När jag satt på tåget hem på lördag var jag så trött att jag skakade, och i den sista intervjun hade jag svårt att längre hitta ord. Jag svor på att gå i pyjamas hela nästa dag och det löftet höll jag - även fast jag körde till butiken och handlade, och lagade en chili till middag. Faktum är att jag fortfarande har pyjamasen på. Och om jag inte måste annat tänker jag fortsätta med det - idag skulle jag egentligen vilja vila (mitt veckoslut var ju bara en dag långt) men det finns alltför mycket administrativt som måste göras, sådär som mejl och reseräkningar. Min bästis tycker att jag borde ta en vecka ledigt, och det vore ju underbart - men jag kan inte skjuta upp arbetet, för redan i morgon finns det nya saker som jag är tvungen att ta itu med.

Men jag måste försöka ta det lite lugnt också, för jag börjar nå den där stressnivån då jag har svårt att fatta beslut och också börjar få svårt att andas ibland, rent konkret. Jag vet att det betyder att jag också borde begränsa min närvaro på sociala medier, men jag orkar inte ens fatta ett sådant beslut just nu. Idag fick jag i alla fall en hel del gjort redan tidigt på morgonen, då jag på grund av omställningen till vintertid vaknade redan 05 och steg upp 06. Klockan är nu kvart i sju och barnet sover fortfarande, vilket är ett mirakel - han vaknar ju alltid mellan 06 och 07 - sommartid.

Jag vill ännu ge en speciell eloge åt de fantastiska elever från Kallion ilmaisutaiteen koulu som intervjuade mig två gånger på mässan - en gång om Lättlästa Maresi, på svenska, och en gång om Naondel på finska. Maken till välförberedda, analytiska och pålästa intervjuare får man leta efter på mässan. En av de två som ledde intervjun om Maresi har läst boken på svenska, på finska och nu som lättläst bearbetning.

Ja, och igår såg jag att Maresi är recenserad i Publisher's Weekly, en mycket viktig branchtidskrift i USA :-) Recensenten drar paralleller till Margaret Atwood, och det kan jag sannerligen leva med.

Fantasy and magic blend fluidly in the deeply feminist world of Turtschaninoff’s first novel, originally published in Finland. When death calls to Maresi, it manifests in the whispering hiss of the Crone, an eerily haunting personification of her fears. The island haven is a bright spot of love and harmony amid the stark realities of a dark and brutal world, crafted in the spirit of Margaret Atwood’s Republic of Gilead.

Hela recensionen hittar du här.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar