2016-10-31

Efter mässa krävs lite pyjamastillvaro

Helsingfors bokmässa var verkligen rolig - och intensiv. När jag satt på tåget hem på lördag var jag så trött att jag skakade, och i den sista intervjun hade jag svårt att längre hitta ord. Jag svor på att gå i pyjamas hela nästa dag och det löftet höll jag - även fast jag körde till butiken och handlade, och lagade en chili till middag. Faktum är att jag fortfarande har pyjamasen på. Och om jag inte måste annat tänker jag fortsätta med det - idag skulle jag egentligen vilja vila (mitt veckoslut var ju bara en dag långt) men det finns alltför mycket administrativt som måste göras, sådär som mejl och reseräkningar. Min bästis tycker att jag borde ta en vecka ledigt, och det vore ju underbart - men jag kan inte skjuta upp arbetet, för redan i morgon finns det nya saker som jag är tvungen att ta itu med.

Men jag måste försöka ta det lite lugnt också, för jag börjar nå den där stressnivån då jag har svårt att fatta beslut och också börjar få svårt att andas ibland, rent konkret. Jag vet att det betyder att jag också borde begränsa min närvaro på sociala medier, men jag orkar inte ens fatta ett sådant beslut just nu. Idag fick jag i alla fall en hel del gjort redan tidigt på morgonen, då jag på grund av omställningen till vintertid vaknade redan 05 och steg upp 06. Klockan är nu kvart i sju och barnet sover fortfarande, vilket är ett mirakel - han vaknar ju alltid mellan 06 och 07 - sommartid.

Jag vill ännu ge en speciell eloge åt de fantastiska elever från Kallion ilmaisutaiteen koulu som intervjuade mig två gånger på mässan - en gång om Lättlästa Maresi, på svenska, och en gång om Naondel på finska. Maken till välförberedda, analytiska och pålästa intervjuare får man leta efter på mässan. En av de två som ledde intervjun om Maresi har läst boken på svenska, på finska och nu som lättläst bearbetning.

Ja, och igår såg jag att Maresi är recenserad i Publisher's Weekly, en mycket viktig branchtidskrift i USA :-) Recensenten drar paralleller till Margaret Atwood, och det kan jag sannerligen leva med.

Fantasy and magic blend fluidly in the deeply feminist world of Turtschaninoff’s first novel, originally published in Finland. When death calls to Maresi, it manifests in the whispering hiss of the Crone, an eerily haunting personification of her fears. The island haven is a bright spot of love and harmony amid the stark realities of a dark and brutal world, crafted in the spirit of Margaret Atwood’s Republic of Gilead.

Hela recensionen hittar du här.

2016-10-26

Mässdags - igen!

I morgon börjar Helsingfors bokmässa! Jag är mycket ivrig. Som vanligt är bland det roligaste att få träffa folk man annars sällan kan umgås med för att de bor långt borta, som Malin och Siri Pettersen. Jag hinner hem till natten två av tre nätter, den tredje tillbringar jag i Helsingfors. Man är ju bjuden på svenska ambassadörens mottagning, bevars, då kan man inte stressa till sista tåget hem.

Jag kommer att lägga upp bilder från mässan på instagramkontot @thisissvenskfinland som jag har hand om denna vecka. Har jag nämnt det? Nå, nu nämnde jag det i alla fall. Det skall bli roligt att ha något annat att fota för det kontot än min dator och min hund.

Svårt dilemma: har ännu inte valt vad jag skall ha på mig. Det lär ge sig i morgon. Hoppas jag.

I morgon har jag bara ett framträdande på mässan, kl 12 på Edith Södergran-scenen. Men på fredag och lördag kommer jag att springa runt som en skållad råtta. Ses där!

Spådd i podd

När jag var i Göteborg för bokmässan deltog jag i en väldigt annorlunda podd, Äkta Spåman med Linda Spåman. Det ingick att bli spådd i tarotkort, något jag aldrig blivit förr. Podden kan man lyssna på här.

2016-10-25

Skriva om och skriva rätt

Jag har kommit till en besk men nödvändig slutsats.

Alla dryga 40 000 ord jag har av nya manuset måste skrivas om.

Jag bara körde på i våras, njöt av att åter få tillbringa tid med Maresi, men utan att riktigt se för mig var hon befann sig, hur där såg ut. Och det gjorde allt annat otydligt också: människorna, handlingen. Det enda som var tydligt var de facto Maresi själv, för henne känner jag ju redan.

Under höstlovet hittade jag äntligen miljön. Och nu då jag åter tittar på texten inser jag att jag inte kan göra det jag egentligen vill, det vill säga skriva vidare & nytt och sedan gå tillbaka och ändra först då jag har hela första utkastet skrivet. För det som händer i början färgar ju av sig på allt som händer sedan, och om jag inte skriver det ordentligt så vet jag inte exakt vad som händer.

Så nu kommer jag att klippa, klistra och skriva nytt, om vartannat. Det är inte mitt favoritsätt att arbeta, om man säger så. Men just nu är det det enda rätta.

2016-10-24

VINNARNA!

Det kom så många bidrag till tävlingen att jag beslöt att lotta ut inte en, inte två utan TRE ex av vackra, mjukpärmade Maresi! Jag skrev ner alla deltagarnas namn på solgula lappar.

Sen lade jag dem i min svarta trollkarlshatt och lät sonen spela fru Fortuna.




Stort tack till alla som deltog! Och tack för alla fina boktips, att-läsa-listan blev ännu längre nu! Kan vinnarna Linn, Anna-Lena och TildaLuna skicka mig mejl på maria (at) mariaturtschaninoff punkt com (skriver ut adressen så där för att slippa spam, men ni fattar, och OBS jag skrev fel adress först, ändrade nu!), och ge mig sina fulla namn och adressen dit ni vill att boken skall skickas plus ev vem jag skall dedikera den till så får ni böckerna på posten någon gång efter bokmässan!

Helsingfors bokmässa, hela mitt program

På torsdag kör Helsingfors bokmässa igång, och detta blir min mest intensiva mässa hittills! Jag har program torsdag, fredag och lördag.

Torsdag 27.10

12.00 Edith Södergran-scenen: Att skriva mellan genrer

Fantasyförfattaren Maria Turtschaninoff är aktuell med nya romanen Naondel, den fristående fortsättningen till internationellt prisade Maresi. Hon resonerar kring att skriva för både unga och vuxna samtidigt. Intervjuare Janina Orlov.

Fredag 28.10

13.30–14.00 KirjaKallio: MARESIS VÄRLD
Maresi är Maria Turtschaninoffs prisbelönta roman som nu ges ut i lättläst bearbetning, återberättad
av Jolin Slotte och illustrerad av Jenny Wiik. De tre möts i ett samtal om Maresi, Röda Klostret
och bokens hisnande berättelse. Lärum-förlaget

16.30-17.00 Edith Södergran-scenen: Litteraturens nya kanaler. 
Svenska Yles litteraturredaktion diskuterar med bloggare och poddare.

17.30-18.15 KirjaKallio: Suomikumma valloittaa maailman!
Kirjailijat Inkeri Kotro, Johanna Sinisalo ja Maria Turtschaninoff keskustelevat. Haastattelijana Toni Jerrman.


Lördag 29.10

12.00 Akademiska bokhandelns scen: Naondel
Intervjuare Catariina Salo.

13.30 Tottiscenen: Feministisk fantasy
Maria Turtschaninoffs nya bok Naondel handlar om kvinnors underkastelse och styrka, om våldsam patriarkal verklighet i mytens form. Maria Turschaninoff möts i ett samtal om behovet av feministiskt fantasyberättande. Intervjuare Catariina Salo.

15.00 KirjaKallio: Naondel
 Elever intervjuar Maria Turtschaninoff om Naondel (på finska).
Signering efteråt i Bonniers monter 15.50-16.00

16.00 HBL-scenen: Naondel
Intervjuare Annika Hällsten.

2016-10-21

I must be dreaming

Du milde tid. Jag har tagit två (små) whiskeyn så här långt idag och det kan hända att det blir en tredje.

För idag har jag fått veta att jag är nominerad till ALMA-priset  OCH att Maresi är nominerad till Carnegie-medaljen in England.

Jag känner att jag upprepar ett blogginlägg från tidigare i veckan, men: jag nyper mig i armen. Hur är detta ens möjligt?

Stolthet & glädje

Oj så många deltagare tävlingen redan har! Jag börjar inse att jag kanske måste lotta ut mer än ett ex av Maresi!

Och tack, du som lämnade den här kommentaren. Aldrig har jag känt mig så stolt över Maresi som då jag läste vad du skrev.



2016-10-20

TÄVLING!

Vet ni vad - höstlovet till ära tycker jag det är dags för en liten tävling på bloggen! Jag har ju fått några författarex av läckra nya mjukpärmade Maresi, med omslag och ny karta av Sanna Mander. Jag lottar nu ut ett ex av boken, med dedikation, bland alla som lämnar en kommentar på detta inlägg före midnatt den 23.10.16. Jag sänder boken till vilken adress som helst i Finland eller Sverige. Jag tror att just denna utgåva av boken är svår att få tag på i Sverige då den inte har ett svenskt förlag, så speciellt svenska bloggläsare kan passa på :-) På måndag 24.10 meddelar jag här på bloggen vem som vann och så får vinnaren mejla mig sin adress. Och eftersom höstlov är läslov får ni i era kommentarer berätta vad ni läser just nu! OK? Då kör vi!


2016-10-19

Dagens kamp

Jag bestämde mig för att göra något jag ganska sällan gör: en plot outline. Jag har så många idéer och element som jag inte vet hur de skall passa ihop och vart de skall leda att jag tänkte att det kan vara bra att nu då jag ändå har en del text göra en outline för att reda ut råddet. Så jag började med att i stolpar beskriva vad som hänt hittills i texten.

Och oj oj så tunt det är. Hjälp.

Jag antar att jag nu borde göra en outline över vad som borde hända, men jag känner mig helt paralyserad över hur lite jag fått att ske på 60 sidor.

2016-10-18

Tvekan

Jag har läst hela manuset så här långt och sitter nu och funderar: skriva om, eller skriva till?

Skriva till är det givna svaret. Skriva om kan man alltid göra senare. MEN. Jag har nog halkat ganska fel på flera punkter i storyn, vilket betyder att om jag bara skriver till kan det hända att jag hamnar HELT fel. Och sedan måste slänga ut nästan allt.

Å andra sidan kanske jag äntligen hittar rätt om jag skriver vidare.

Äh, jag vet nog hur jag bör göra. Sluta tramsa kvinna, och skriv.

Drömlikt

...ibland nyper jag mig nog lite i armen. Som när jag samma dag mejlar med min agent om spännande saker, kollar på flygresor till Milano för att delta i en litteraturfestival, och får se förslag på och kommentera Naondels amerikanska omslag.

När jag dagdrömde om mitt yrkesliv för säg tio år sedan fanns sådant inte ens på kartan.

2016-10-17

Helg och vardag

Det var en fin helg! Sonen fyllde sex år och hade barnkalas på lördag, med halloweentema. Igår bara byggdes det lego, åts donuts och sågs på film. Själv har jag snöat in på att se SNL-klipp på Youtube - den nyaste säsongen känns ovanligt bra. Eller, allt med Kate McKinnon är ovanligt bra. Jag älskar att se på henne för hon ser alltid ut som om hon själv också har så roligt då hon spelar - det är säkert en illusion, kreerad genom benhård professionalism, men jag gillar det.

Idag försvann plötsligt hela förmiddagen till administrativa grejor - svara på enkät om böcker, söka ersättning av försäkringsbolag för en resa som inte blev av, skicka diverse mejl - så att när jag såg på klockan och den var tio i tolv fick jag en chock. Hur kan det redan vara lunchtid, jag har ju inte ens kommit igång på allvar än! Aaaa. I morgon åker sonen med sin mormor på höstlovsresa till Österbotten (jag sällar mig till dem lite senare), då skall jag njuta av att få göra LÅNGA arbetsdagar och inte behöva hämta på dagis halv fyra.

Nu skall jag värma lite basghetti från igår till lunch och försöka stretcha axlarna som värker av min dåliga arbetsställning. Sen hoppas jag hinna få något verkligt arbete gjort, också.

2016-10-14

Klet

Nu har jag läst igenom hela manuset så här långt. Och vet ni, det är väldigt effektivt att låta texter vila länge innan man läser igenom dem. Man har fått sån distans att man inte ens riktigt minns vad man skrev, och kan till och med bli överraskad. Nu är det bara tyvärr fel tillfälle för mig att låta en text vila i flera månader - det skall jag göra då jag har ett första utkast klart, inte mitt i. För nu känner jag mig istället uppgiven och förvirrad. Det finns saker som blänker till, som är användbara och till och med bra. Men de sitter ihop med massor av grått, oformligt klet. Jag har haft tankar med vissa avsnitt som jag nu inte längre minns vilka de var. Och redan nu känner jag av lite samma sak som drabbade mig med första boken om Maresi - hon drar åt ett håll och jag åt ett annat. Hon är en envis rackare, och jag vet att hon kommer att dra längsta strået. Men jag vet ännu inte riktigt vad det är hon vill, och det gör det svårt.

Sen har jag fått en massa nya idéer sen jag skrev sist. Hur skall jag få allt detta att rymmas i en och samma bok? Jag har saker jag vill ha med och somt är smått och somt är stort men jag får inte dem att passa ihop med varandra alls.

2016-10-13

Harmoni

Jag är en enkelt funtad varelse.

Jag har fått ägna mig åt manuset i tre dagar nu. Och med ens är jag så harmonisk att det inte är sant. Det spelar ingen roll att manuset är förskräckligt dåligt. Det spelar ingen roll att jag bara ser fel, och inte vet hur jag skall fixa dem. För jag får vara med min text. I min text. Jag får vara i mitt skrivande, i mitt arbete, och det är verkligen allt jag behöver för att må bra. Det är fånigt men sant. Att få ägna arbetsdagen, hela arbetsdagen, åt att bara tänka på skrivandet, läsa texten, göra anteckningar och research, det är verkligen himmelriket för mig.

Jag har saknat det mer än jag förstått.

2016-10-12

Den vackra svanen var en ful ankunge!

Igår beskrev jag på sociala medier känslan av att äntligen få sitta ner med Maresi II som att möta en älskad man länge varit skild från.

Men när jag väl började läsa igenom den text jag har hittills var det som om den där älskade inte alls var så snygg som jag kom ihåg. Saknade hen verkligen så där många tänder? Var hen så där oborstad och illa klädd? Kunde hen verkligen inte föra en vettig konversation, utan grymtade mest med matrester mellan tänderna?

Suck.

Det här är orsaken till att jag helst skriver ett manus från början till slut utan att läsa igenom det jag skrivit. Men tyvärr är det sällan möjligt, det kräver ju att jag har möjlighet att skriva oavbrutet tillräckligt länge. Och när jag väl "fallit ur" texten måste jag läsa igenom för att se vad jag skrivit, hur jag tänkt osv.

Nu tänker jag snarast: Hur tänkte jag riktigt??

Och då kommer tvivlet och självföraktet krypande.

Idag får jag träna på att skuffa undan det, bara läsa vidare och för mig själv mumla mantrat "Work in progress. Work in progress."

2016-10-10

I morgon

I morgon.
I morgon får jag äntligen ta mig till mitt arbetsrum i Dönsby för att skriva. I morgon skall jag äntligen samtala lite med Maresi igen. Jag har inte tittat på det manuset sedan början av juni. Jag har nog skrivit sedan dess, men det är annat jag skrivit på: pjäs och novell. Men från och med i morgon (i morgon!) har jag dryga två veckor utan andra åtaganden och kan göra en djupdykning i något av längre karaktär igen. Sen kommer Hfrs bokmässa, som kommer att vara den intensivaste jag någonsin varit med om, och sen - sen får jag börja skriva riktigt på allvar igen.
Jag sitter på ett tåg just nu, och skriver på en novell, medan rälsen sjunger: I morgon. I morgon.