2016-08-12

En liten författare

Det här är ju mestadels en skrivblogg och jag försöker hålla familjelivet utanför, men nu kan jag inte hålla mig från lite mammaskryt. Den som inte är intresserad kan med fördel hoppa över detta inlägg!

Sonen, dryga fem och ett halvt år, lärde sig alltså att läsa och skriva i somras. Det började med att han låg och läste serietidningar i vår eller min mammas stuga, men han läste bara "effektorden". BONK, SPLATT, KVACK. Sådant. Han kunde ändå ägna sig åt det väldigt långa sträckor åt gången.

Nu har han börjat läsa allt, ketchupflaskan på bordet, serierna i Hbl, skyltar osv. Det är härligt att följa med hur han dagligen lär sig tolka olika nya ljud och ljudkombinationer.

Nu har jag redan glömt vad som kom först, brevskrivningen eller sagorna, men jag tror att det var breven. Plötsligt fick han för sig att han ville skriva små brevlappar åt oss, och så skulle vi svara. Ofta var breven en begäran om att få kex eller överraskningar :-) Inte är de alltid så lätta att dechiffrera, men för det mesta kan jag åtminstone gissa mig till innehållet. Eftersom dagens tema är skryt, så måste jag berätta att han skriver både på svenska och engelska. En gång fick vi ett brev där det stod MAMMA KAN VI SPELA DRAKBORGEN (fast nej, allt var inte rätt stavat men jag minns inte just nu hur han stavar Drakborgen) DÄDI KAN JU PLEI

Nu är vårt hem översållat med brevlappar. Här är ett brev från onsdag morgon:

Det kanske inte är HELT lätt för andra att se att det står JA HA TAPA RÖSTENN KAN JAG FÅ STANA EMA

En dag på stugan när sonen hade tråkigt och jag skulle diska förslog jag att han skulle ta sin lilla anteckningsbok och skriva en saga. Hans ögon lyste upp och följande timme var han sysselsatt med att skriva SAGAN OM DRAKEN OCH PRINSESAN STIKA. Vilket naturligtvis tilltalar mig, då min första saga (som han inte hört talas om) hette PRINSESAN SILVÄRKLINGA OCH DEN ELAKA HEKSAN PÅRE. Sonens saga skrevs i fem "böcker" med förfärliga cliffhangers i slutet av varje "bok". Men det som mest imponerade på mig var att det handlade om en drake som anföll ett slott (prinsessan rationaliserades ganska snabbt bort) och det kom att handla om hur Drakborgen i spelet Drakborgen BLEV till Drakborgen. Fattar ni? Och sista kapitlet löd (fritt ur minnet): "Vill ni veta vad som händer i Drakborgen? Det får ni veta i nästa spel!" Dvs det blev en tie-in roman!

/End of mammaskryt

3 kommentarer:

  1. Ljuvligt! De här lapparna är guld värda. (Och jag kunde utan problem tyda budskapet i Es brev utan förtydligande.) Tidigare i somras hade Edda gjort en lista på alla som skulle komma och hälsa på oss när Cajs mommo skulle begravas. (Hon hade alltså skrivit första bokstaven på Faffa, Peggy, Idun, Lovis, Edda.) Jag tycker det är fantastiskt när de börjar fatta vad bokstäverna kan användas till!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det känns som en sån förmån att få följa med den utvecklingen! För mig är det mycket mer spännande än t.ex. då han lärde sig gå :-)

      Radera
    2. Ja, för mig också, definitivt! Så fort mina barn gör några som helst ordrelaterade framsteg är jag så stolt så jag nästan spricker, så jag har full förståelse för din entusiasm. Och stolt ska du vara, det är verkligen inte alla femåringar som skriver böcker!

      Radera