2016-08-08

Bloggen lever! Länge leve bloggen!

Första arbetsdagen efter semestern! Ja, jag fick faktiskt lite semester också. Vi flyttade ut till stugan helgen efter midsommarafton, och sen bodde vi där i sex veckor, men de första veckorna jobbade jag ändå. Jag läste den finska översättningen av Naondel, bollade kartillustration med illustratören och lite annat. Men den 13.7. gick boken i tryck, och från det hade jag riktig semester.

Den ägnade jag intensivt åt att göra ingenting. Verkligen, ingenting alls. Jag har läst tio böcker men i övrigt har jag ägnat tiden åt att vara med familjen. Nästan-sexåringen har lärt (sig själv) läsa, han har börjat skriva sagor (precis som jag gjorde i den åldern, det ger mig naturligtvis en oerhörd kick) och han har visat sig vara stor nog nu för att spela Drakborgen, favoritbrädspelet från min barndom. Så det har vi spelat om och om igen. Jag har läst ett antal böcker högt för honom, lagat mat, ätit gott, druckit vin, solat och simmat och kuskat till simskola, jag har strosat i Ekenäs och legat i en hängmatta och stirrat. Jag har plockat blåbär och obscena mängder kantareller. Jag har badat bastu och paddlat kajak och lyssnat på podcasts och sett solen gå upp och ner i rosa skyar och stilla dimma.

Jag hade en hel del planer: hälsa på en massa vänner, köra runt i skärgården, göra spontanresa till nån stad, äta på gamla vänners restaurang. Inget av det där blev av. Dagarna flöt ihop i ett behagligt töcken av lättja och sysslolöshet.

Nu är jag väldigt redo för vardagen. Inte så mycket för alla måsten som väntar här hemma, allt som blivit ogjort, men för rutiner, rinnande vatten och en matbutik fem minuter bort.

Lite har hänt medan jag semestrade också: Clavis i Belgien har köpt rättigheterna till Naondel. Och i slutet av veckan fick jag en riktig PANGNYHET: Centret för konstfrämjandet i Finland har beviljat mig ett femårigt arbetsstipendium, med start i januari 2017.

Just det. Ett femårigt stipendium. Det är helt ofattbart. Och en sådan lättnad. Nu vet jag att jag kommer att kunna koncentrera mig helt på mitt skrivande i fem hela år framöver, utan oro och stress. Jag tänker på det i termerna av att sonen kommer att vara 11 år när stipendiet tar slut. Det är inte klokt.

3 kommentarer:

  1. Grattis! Det var verkligen ett välförtjänt stipendium och så skönt att slippa fundera på finansieringen hela tiden, så att du kan koncentrera dig på att skriva (Säger Koko lystet, som redan har beställt Naondel och väntar ivrigt :-))

    Det låter som att du haft en riktigt bra sommar också, att ta det lugnt är mycket viktigt - "ett behagligt töcken av lättja och sysslolöshet" låter fantastiskt. Jag har mest städat, lite trist, men är glad över resultatet, flera stora kökkenmöddingkaos fixade.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack skall du ha! Och vad roligt att du redan beställt Naondel :-)
      Det var en ovanligt bra sommar, faktiskt. Den bästa på många år. Men resultatet av allt detta slappande är hemska kökkenmöddingar här hemma :D

      Radera
  2. Grattis till stipendiet! Välförtjänt!

    SvaraRadera