2016-06-27

Tiffany Aching

Jag har inte semester, inte än, men jag tog i alla fall midsommarlördagen och söndagen ledigt och kickstartade min semesterläsning med den sista Tiffany Aching-romanen. Terry Pratchetts sista bok. Jag köpte den för ett tag sedan då den kom som pocket men sparade den som sommarläsning. Jag är ingen stor Pratchett-läsare och har inte läst annat ur Discworld-världen än just böckerna om häxan Tiffany. Men dem tycker jag väldigt mycket om.



Jag har ju länge haft en lässvacka som jag ofta skrivit om, och jag vet inte hur många böcker jag påbörjat men aldrig kommit vidare i. Många. Har minst 20-30 stycken sådana böcker skräpande hemma just nu, både köpta och biblioteks. Men The Sheperd's Crown susade jag igenom på två dagar. Grät 7 gånger före jag var på sid 100. Grät igen på slutet. Och höjde en tyst liten skål mot sommarhimlen igår när jag var färdig, och tackade Pratchett för hans arbete.

Det finns väldigt många ekon av saker jag tänkt skriva om i nästa bok i denna sista Tiffany Aching. Till och med skogshuggare. Jag kan se att han inte riktigt fick den färdig, det finns en del ställen där skelettet är synligt och muskler och hud saknas. Men det gör verkligen ingenting. Det är ändå en underbar bok, en bok om vad det är att vara människa, om val och arbete och förändring. En bok alla Brexiteers och främlingsfientliga och Atlas Shrugged-diggare skulle behöva läsa.

Och så har den Monty Python-referenser. Bara en sån sak.



Jag hoppas att det att jag nu läst en hel bok i ett huj skall dra med sig ytterligare lyckad läsning. Jag har en hel hög med böcker som väntar på mig. Men nu är det en annan bok som måste gå före: Naondel på finska. Jag har 300 sidor kvar att läsa och kommentera. Bara att kavla upp ärmarna och sätta igång.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar