2016-05-10

You know nothing, Maria Turtschaninoff

Jag hade så väldigt fel.

Jag trodde att jag hade allt planerat för Maresi II och att det bara var att sätta igång och skriva. Men det hade jag ju inte alls.

Platsen är väldigt oklar för mig. Och människorna (förutom Maresi) kan jag inte se för mig alls.

Så: back to the drawing board.

Idag far jag iväg på ett litet äventyr, för att få skriva några dagar riktigt intensivt. Men nu är jag hemskt nervös. Jag vill inte alls vara ensam med min text, för den känns främmande och otydlig och obekväm.

Men det är som det alltid är: bara att bita ihop och jobba på. Jag höll på att skriva "sluta gnäll" också, men det är nog stört omöjligt för mig, det.

8 kommentarer:

  1. Just vad jag behövde höra. Att det nödvändigtvis inte blir lättare sen nångång. Alltså det här skrivandet. Galenskap eller det bästa som finns?

    SvaraRadera
  2. Jag sitter också och gnäller. Tyckte jag hade fått upp farten rätt bra nu igen, och att jag närmar mig slutet (det här är alltså den där boken jag pratade om förra våren, den jag "skrev så snabbt" - hahahahaha), men nu när jag skriver inser jag att allt bara är skit, att huvudpersonen är helt blåst och inte ens reflekterar över en hel massa av det som händer och att tempot kanske är för högt, samtidigt som samma saker bara upprepar sig. Men, små steg framåt, nog kommer vi till slutet än, ska du se. kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland MÅSTE man få gnälla. Utan gnäll kan man inte gå vidare, det är mitt motto! Kram!

      Radera
  3. Vart gick människorna tillbaka till före man uppfann ritbordet?

    SvaraRadera
  4. minna lindeb15 maj 2016 12:02

    Maria! Läste just i nyhetsflödet om hur vårt presidentpar besökte USA. Dom hade med sej några gåvor. Din bok. Herregud.
    Fatta. Grattis. Du är liksom där och påverkar lite hur världen ska styras för det är hans döttrar som ska läsa Maresi. Djiiisus. Så fint.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Minna! Det är faktiskt väldigt roligt att tänka på.

      Radera