2016-04-13

Uppmuntran

Igår på eftermiddagen fick jag språkgranskningen av Naondel i posten.

Nu är det ju så här att språkgranskningen sällan är en författares favoritdel av skrivprocessen. Vid det laget då man kommer så långt är man rätt trött på sin egen text, och skulle helst gå vidare och göra något annat. Eller, så fungerar jag i alla fall. Däremot är jag fruktansvärt tacksam för språkgranskarna. Utan dem skulle mina böcker verkligen vara fulla av all slags fel. En god språkgranskare hittar dessutom ofta sådana fel som inte är språkliga, men som både jag och redaktören missat.

Men som sagt, lite segt är det att ta itu med en text som känns mer än lovligt tradig och uttjatad (för mig alltså). Då kändes det speciellt trevligt att det första mina ögon föll på då jag snabbt bläddrade igenom manusbunten igår var detta:


(Det som inte rymdes med på bilden var "parallellt och njuter")

En annan uppmuntran kom faktiskt från filmen Suffragette som jag såg igår. Den gjorde mig upprörd och arg; över hur det varit, hur hårt kvinnor fått kämpa för de mest grundläggande mänskliga rättigheter, hur vi aldrig får ta dem för givet och hur det fortfarande är för kvinnor på många håll i världen. Ibland har jag tyckt att Naondel är mer än lovligt mörk. Det händer en hel del hemskheter i den. Men efter att ha sett Suffragette tänker jag, återigen, att jag inte ens kommer i närheten av hur mörk verkligheten kan vara. Att det är min förbannade plikt som konstnär att lyfta fram också de mindre vackra sidorna att vara människa och kvinna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar