2016-04-06

När jobbet ger mig andnöd

Så det här med andnöden.

Den kommer nästan varje gång jag skall jobba. Eller då jag tänker på eller talar om mitt jobb. Mitt jobb, som jag älskar och verkligen vill göra.

I måndags kom min förhandsifyllda skattedeklaration. Den förorsakade en liten panikattack - och då menar jag inte bildligt. Och det var inte för att jag fick restskatt, utan för att jag insåg att jag nu måste deklarera. Ovanpå allt annat som måste skötas.

Vanliga vardagssysslor som att städa eller skicka in resekvitton till en arbetsgivare eller rensa i trädgården (inte en enda vårsyssla är ännu gjord) känns emellanåt nästan oöverkomligt svåra att utföra. De förorsakar också den där känslan av att stupen snörs samman och det blir ett tryck över bröstet.

Jag har många vänner som blivit det som i folkmun kallas utbrända. Det heter visst något annat på riktigt, men ni vet vad jag menar. Det är alltför många jag känner som hamnat där, och i de flesta fall verkar det vara för att de haft jobb de tyckt väldigt mycket om och velat utföra väl.

Jag är absolut inte utbränd. Jag är inte heller på väg att bli utbränd. Men jag tror att jag har tagit de första stegen åt det hållet. Och med så många vänner som mått och mår så dåligt tänker jag ta de här varningsklockorna på allvar.

I min deklaration ser jag att jag haft 27 arbetsgivare förra året. Det är inte ohyggligt mycket, jag vet många som har fler. Och jag är väldigt tacksam över att jag haft jobb! Men det är en liten orsak till att jag nu mår som jag mår - jag känner mig väldigt splittrad. Jag har dessutom samtidigt skrivit en roman, och marknadsfört en annan. Rest och gått på Reko-seminarier och lärt mig skriva pjäs. Det har hela tiden varit väldigt mycket på gång på en gång och det har varit väldigt roligt.

I lördags berättade jag för min gudmor att jag nu börjat på en ny roman. Hon frågade om jag redan vet vad jag skall skriva om efter det. Och jag sa jo: Jag tänker ta en paus. Ta det lugnt. Inte genast rusa huvudstupa in i nästa roman. Jag behöver ge min kreativitet vila och utrymme att hitta fram till nya saker. I höst kommer min sjunde roman (om jag räknar Tidspiraten som en roman, och det gör jag) på nio år. Det är ändå ganska mycket.

Men sanningen är den att jag egentligen skulle vilja ta en paus redan nu. Det går inte, eftersom jag har åtaganden och deadlines. Men jag tänker se om mitt hus, för annars finns det inte så mycket kvar av mig och min kreativitet när den här romanen och den här pjäsen är klara. I höst brakar det ju loss igen, men mässor och boklansering. De närmaste månaderna blir lugnet före stormen.

Det här betyder att jag tänker ta hand om mig själv nu. Se till att jag får den där ensamtiden jag behöver för att kunna skriva. För att ens kunna tänka. Se till att jag tackar nej till allt extra, hur roligt det än verkar vara. Det betyder också att jag tänker skära ner på det mesta av alla små saker som stressar min hjärna, även om de i sig inte är så stressande. Jag tänker införa en sociala media-fri dag på helgerna och så går jag offline klockan 18 varje vardag (detta är målsättningen i alla fall, jag tänker inte piska mig om jag misslyckas). Jag lägger bloggen på sparlåga och skriver bara om det känns bra eller jag har nåt spännande att berätta, inte för att jag känner att jag måste leverera. Jag skall också försöka sluta vara så "tidseffektiv" - ni vet, ringa samtal medan jag går ut med hunden, göra flera saker på en gång. Nej, när jag går ut med hunden skall jag gå ut med hunden. Lyssna på fågelsången, dra in dofterna i näsan och vara närvarande.

Jag vet jag vet, banala saker som folk (som jag) ofta går ut med och sedan misslyckas med. Men jag känner att jag måste försöka göra en förändring, för min egen och min familjs skull.

Instagram är ett bra och stressfritt medium för mig, jag kommer säkert att mest hänga där, så följ mig gärna på @turtschaninoff.

9 kommentarer:

  1. Låter klokt. Försöker själv också hela tiden vara medveten om min tid och sluta blanda mig i precis allt, men det är svårt. Är det en massa roliga grejer vill en ju vara med.

    Gällande 27 arbetsgivare. Har du funderat på att starta eget? Tänker om det skulle vara enklare den vägen? Tycker själv att allt är jättemycket lättare med egen firma, men visst, det kräver också lite energi i början (och en bra bokförare!) men sen när det börjar flyta känns allt så smidigt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä, egen firma vill jag inte ha. Borde kanske ha en toiminimi men just nu orkar jag inte alls ta tag i sådant.

      Radera
  2. Mycket förnuftigt och klokt, Maria. Jag tror att vår uppfattning om vad som är "normalt" i jobbtrötthetssammanhang har blivit ordentligt förskjuten, jag tycker det är superbra att du inser dina begränsningar redan nu så du kan skriva böcker under många år istället för att spruta ur dig jättemånga nu och inte alls kunna jobba som författare längre om fem år för att du är för utmattad.

    Jag har också gjort lite för mycket under det senaste året, och då tror jag att jag inte på långa vägar har gjort lika mycket som du. Min lösning har (igen) varit att skjuta upp författarbesöken, jag minns att vi pratade om det då på hösten. Jag har haft ungefär trettio uppträdanden i vår och har nu tackat nej/skjutit upp alla nya förfrågningar för jag måste få skriva i lugn och ro. Jag har bara den där estlands-grejen kvar nu och sen ska jag skriva ända till september. Jag kör ett nytt sjok i höst istället. För besöken tar massor av energi och jag har märkt att jag har en ganska lång uppstartningsperiod innan jag kommer in i det pågående manuset igen. Sporadiska skolbesök och annat gör att jag hela tiden blir avbruten.

    Puh, det blev en lång kommentar. Men det här ämnet ligger mig nära hjärtat eftersom jag vet precis hur lätt det är att bli ivrig, och slutligen alltför trött.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Trettio uppträdanden i vår, huh huh! Snart är du lika kova som Kaj. Jag har faktiskt en paus på fem veckor nu innan nästa jobbrelaterade grej. Under den tiden skall jag försöka vila upp mig - och skriva, såklart...

      Radera
  3. Bra Maria. Ta hand om dig, Kram.

    SvaraRadera
  4. Det där med splittringen inför att ha så många arbetsgivare, det har jag tänkt på då och då, även om jag räknade till bara 16 för egen del. Det knepiga är ju också allt efterarbetet när man har alla dessa arbetsgivare, administrationen och sen då skattedeklarationen. Bra då att du förstår att sakta ner och ta hand om dig själv. Så gör det. Kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, alla reseräkningar och själva resorna osv osv. He e myki. Jag skall göra mitt bästa med att ta det lugnt, det är inte direkt min starka sida! Men det har redan känts bra att stänga av mobildatafunktionen på mobilen kl 18. Med ens läser jag ju böcker.

      Radera
  5. Bra att du kan se varningstecken i tid och försöka varva ner innan det går åt pipan. Det är inte så roligt att sitta och gråta av stress och utmattning varje dag... Jag går på sparlåga just nu och har försummat bloggläsande, läser just ikapp ett par månader :-) Rolig läsning, för det mesta - många glada saker. Grattis!

    SvaraRadera