2016-04-22

Klar!

Jag kom igång med genomgången av språkgranskningen på allvar igen igår, och blev färdig idag. Jag tror att det fanns fem sidor av 177 som inte hade en enda kommentar - och ändå har jag fått ännu mer fullklottrade manus förr. Lite har jag tydligen lärt mig.

Finlandismerna frodas: jag tycker om att något är sönder, tydligen, och har problem med innan/förrän (vilket jag sannerligen skäms över - och nu blev jag osäker på om det heter att skämmas över eller för, hjälp, min hjärna känner inte längre igen det svenska språket!). Jag tycker också om att man "drömmer om att något finns" vilket tydligen är helt ogrammatikaliskt och inte alls finns i Sverigesvenskan*. Och så skriver jag "föra" då jag menar "leda". Oj voj.

Men hurra! Det är klart, så när som på några frågor jag skall mejla språkgranskaren om idag. Och så har det blivit så mycket bättre - förutom direkta fel har språkgranskaren rett ut vissa onödigt krångliga eller klumpiga meningar, så att språket är mycket renare och klarare.

Jag har återfått lite av min röst, men den skulle nog må bäst av att fortsätta vila. Ikväll skall jag på min första klassträff med min gymnasieklass - så få se hur tyst jag lyckas hålla mig. Jag gissar på inte tyst alls.





* Det heter "drömma om något".

4 kommentarer:

  1. Vad är det för fel med att skriva att man drömmer om att något finns?
    (Jag fick för övrigt veta nu, i och med Den fantastiske Alfredo, att man inte säger att man har varmt i Sverige, utan att man ÄR varm. Men jag fick behålla det där med att man har varmt, eftersom det är något vi säger här.)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är en finlandism, det heter drömma om något.

      Jag lärde mig snabbt av med att säga "jag har varmt" när jag bodde i Sverige :-)

      Radera