2016-03-31

Nystart med kompass i näven

Idag har jag hittills:

Letat efter kartskisser jag gjort för min fantasyvärld och då främst Naondel.

Bara hittat de stora skisserna, inte de detaljerade.

Stönat.

Ritat flera nya kartor.

Påbörjat en Journal of a Novel för Maresi II. Iiik! Det betyder att jag faktiskt är igång med en ny bok nu! Jag tar det långsamt nu till en början. Fortsätter att sammanställa anteckningar. Snart lär jag få språkgranskningen av Naondel, så då får Maresi vänta ett tag igen. Fast hon är rätt otålig nu. Inte kanske just Maresi själv, det är inte så att jag hör hennes röst. Men i övrigt bara ramlar det in idéer och tankar precis hela tiden. Inget av allt annat jag borde göra lockar just nu. Det här är nog min favoritfas av skrivandet. Jag har egentligen inte skrivit ett enda ord på själva berättelsen än, så allt är möjligt, alla vägar ligger öppna, jag inbillar mig att jag har karta och kompass och stadiga kängor att gå i och att detta, detta blir verkligen något strålande.

Redan några dagar in i skrivandet brukar jag ha tappat bort mig, kompassen visar sig vara billig plast som visar helt fel, den breda fina vägen tunnades ut och försvann i ett virrvarr av stigar och jag är ohjälpligt borttappad. Matsäcken är för tung att bära och kängorna skaver och det börjar bli mörkt och varför packade jag ingen ficklampa?

Men än så länge skiner solen och allt ser lovande och underbart ut!

2016-03-29

Nominationables

I have during the past few days gotten the question from different friends if Maresi was out in English in 2015 or 2016. This is, of course, pertinent to the Hugo nominations. Right now you can nominate works from 2015. There has been some confusion as to if the e-book of Maresi was out last year, as Amazon for a while listed it as being published in November 2015. But there was no e-book at that time, and after being contacted by Pushkin Press Amazon has corrected the information on their site. It now says January 2016 for both e- and paper books.

However, if anyone is so inclined, I do have a short story that is eligible for nomination. Woven Flight was published during 2015 in Finnish Weird. It's available online for free, if you want to check it out.

2016-03-24

En bra sorts andnöd

OK, det här är helt sjukt. Jag satt på caféet och renskrev anteckningar i två timmar (lade till nya tankar också) och jag blev inte närapå klar! Jag hade ju massor med anteckningar. Mycket mycket mer planerat än jag hade trott. Det var så att mina fingrar inte hann med, och jag fick den där känslan av att inte kunna andas som jag får ibland då det liksom blir för mycket av det goda, då idéerna och tankarna kommer snabbare än jag kan processa.

Satte på en film åt sonen efter lunch för det här måste jag ta vara på. Han får se på den medan jag fortsätter renskriva. Jag har redan fem tätskrivna A4:or spridda tankar, idéer och funderingar och det är inte slut på länge än.

Den viskande rösten

Sonen har varit hemma från dagis hela den här veckan på grund av luftvägsinfektion. Och idag började hans påsklov. Så det har inte blivit mycket jobbat för min del, och därmed har bloggen också gått på sparlåga. Men idag sjasade maken ut mig ur huset, han tog itu med påskstädningen (jag städade igår då han var på jobb) och sa åt mig att få lite jobb gjort.

Så jag sitter på café och bälgar i mig kaffe och svarar på mejl (läste just igenom en trevlig intervju jag gav för en dansk dagstidning då jag var i Reykjavik för Nordiska rådets prisutdelning). Det finns två större jobbsaker jag borde ta itu med: fortsätta skriva på min pjäs, samt läsa igenom LL-bearbetningen av Maresi som jag fått till påseende.

Men plötsligt är det något annat som pockar och drar. En röst som vill höras. Ännu har hon inte så mycket att berätta, men hon har börjat viska lite nonsens. Det finns en stämning som vill göra sig gällande. Några flyktiga idéer. Lite anteckningar från de senaste månaderna som kunde sammanställas, så jag kan se vad jag har tänkt ut så här långt.

Ja ja, det är knappa två veckor sedan jag sände in Naondel, det är visst dags att börja snusa på uppföljaren redan :-P

2016-03-23

Love from The Guardian

I was sitting on my couch, websurfing while the kid was falling asleep, and perhaps I was sipping a glass of wine (will not confirm), when I checked Twitter only to find this wonderful mention of Maresi in The Guardian (again!). To be compared to Margaret Atwood and Harry Potter all in one sentence - oh my! Here's a toast to that! I will post the text in its entirety here, just because.

Have a wonderful Easter everyone!


Maresi, the first of The Red Abbey Chronicles by Maria Turtschaninoff (Pushkin, £10.99), combines a flavour of The Handmaid’s Tale with bursts of excitement reminiscent ofHarry Potter’s magic duels. Within reach of a country where females are severely repressed, an island community run on convent lines is a secret refuge. There is just enough detail of the rituals and lifestyle of the First Mother’s followers to intrigue alongside a high-stakes storyline when the newest novice is pursued by her outraged family. Narrator Maresi has planned a secure future at the Red Abbey, the early hardships that led her there almost forgotten, but her new friend shows her that there is work to be done in the wider world.

2016-03-17

Wonders

See why I love "my" translator, Annie Prime? This is a blog post by her from when we met in London i January.

It made me cry.

It made me feel seen.

It explains a lot about why Annie and I had an instant connection.

I am so happy not just to have such a fabulous translator, but to have made such a wonderful friend.

Vådan av en bra dag

Igår hade jag förmånen att få hänga med min fina översättare Annie Prime hela dagen. Solen sken över västra Nyland och vi gjorde Fiskars och Ekenäs (som hastigast) och avslutade med att äta middag hemma hos oss, och det var en sån där riktigt riktigt bra dag. Annie är en människa jag genast klickar med, där vi kan prata om vad som helst hur länge som helst. Till och med sonen var överförtjust i Annie och pratade med ens flytande engelska (han talar nästan inte alls engelska med sin far). Och så kom vi åt att prata jobb också. Annie frågade mig saker om Naondel, som hon fått läsa, ordval och sånt (plus påpekade små misstag hon hittat), och till slut skålade vi för att jag nu är klar med boken och Annie just påbörjar arbetet med den.

Det fåniga med mig är att jag, som social introvert, behöver återhämtningstid också från en fin dag som igår. Jag kunde knappt sova alls i natt, då hjärnan behövde bearbeta alla tankar och intryck och inte alls klarade av att stänga av. Men solen skiner även idag!

2016-03-15

Färdig & fina nyheter

Jag är klar nu. Helt klar! Naondel har åkt iväg till förlag och agentur och översättare. Nu är det språkgranskning nästa, och när den är klar får jag den att gå igenom, och sen vid något tillfälle den finska översättningen. Men för en liten stund är det Naondelpaus nu. Denna vecka kommer jag att ögna mig åt pjäsen, och i och för sig lite åt Naondel också - jag skall rita om kartorna jag skissat upp för mig själv för att hålla koll på var allt finns, och sen skall en illustratör få ta sig an dem och göra om dem helt till något man kan använda i den färdiga boken. En karta har jag, över ett litet område där jag var tvungen att hålla koll på var hus fanns i förhållande till varandra. Men när det gäller the big picture, länder och hur de ligger i förhållande till varandra, och städer och sådant, så har jag faktiskt bara en vag aning om öst och väst och havet är ungefär där. Så där måste vi fundera hur vi gör. Jag ogillar att slå fast saker och ting i kartor, för jag vet ju inte exakt hur det ser ut på en plats förrän jag skrivit om den, och om jag sen sätter ett berg på en karta och senare vill skriva om det området och upptäcker att där inte alls finns ett berg - hur gör jag då? Jag är ju inte en sån fantasyförfattare som börjar med att rita detaljerade kartor, hitta på språk och skissa upp tusentals år av historia innan jag börjar skriva.

Nå, sen har jag en trevlig nyhet till: Maresi har sålts till Estland! Det gör 15 länder totalt, vilket är omkring 10 mer än jag vågat hoppas på i mina vildaste drömmar. Än mer fantastiskt är att Naondel, innan boken ens utkommit, är såld till 7 länder.

2016-03-14

Morotsdags

Jag är i princip färdig nu. Jag väntar ännu på kommentarer på de allra sista förändringarna jag gjorde i epilogen, om jag får klartecken för dem kan jag sända manuset till alla som väntar: mitt finska förlag, min agent, mina engelska och finska översättare. Så hugger jag den där moroten jag dinglade framför näsan på mig under det sista redigeringsslitet förra veckan: en ledig vardag. Helt lite jobb måste jag sköta: några mejl skall besvaras, ett utlandsavtal skall undertecknas och sändas iväg, och lite pjäser skall omläsas inför morgondagens Reko-träff.

Men i övrigt: ledig! Skall ägna dagen åt att läsa vad jag vill, gå en lång skön promenad med hunden (hoppas solen tittar fram), lacka naglarna, kanske se på film och sticka. Städa lite i köket och stoppa strumpor. Sådant.

2016-03-11

Fortfarande nästan men inte riktigt

Jag hade förhoppningar om att vara färdig. Jag sände de största förändringar jag gjort till min redaktör på onsdag och väntade på besked: ja/nej, färdigt eller inte. Det blev nej, men det är verkligen inte mycket kvar alls nu. Jag tror att jag sänder det färdiga manuset idag. Det är i alla fall min målsättning.

Igår var jag i Helsingfors på diverse möten, och så drack jag ett ("ett") glas vin och åt middag med min supertrevliga engelska översättare Annie Prime. Hon är i Helsingfors just nu och bor och jobbar på Sveaborg på där hon fått residens av FILI. Så jag har chansen att träffa henne också nästa vecka, hurra! Den veckan kommer att handla om pjäsen, eftersom min reko-grupp har handledarträff då, och jag hoppas bli inspirerad och skriva mer. Än större orsak att bli klar med Naondel idag.

Här hittade jag annars en väldigt trevlig recension av engelska Maresi.

2016-03-09

Morötter

Jag ser ljuset. Jag ser ljuset! Det är inte mycket kvar nu, det är det verkligen inte! Och sen, sen ska jag... Ja vad? Jag vill belöna mig på nåt sätt, men skulle vilja hitta något som inte är att äta en massa och inte är att konsumera en massa.

Ta en ledig dag, mitt i veckan, och inte städa eller göra något som helst hushållsarbete utan bara läsa? Ta en lång promenad med hunden i skogen där jag mår som bäst. Ja. Det skall bli min morot!

2016-03-08

Tuggummits omslagspapper

Min redaktör tyckte att jag inte gjorde så bra reklam för Naondel igår. "Grått, luddigt tuggummi" - jag kan se att det inte är speciellt frestande. Men det är ju bara för MIG som det känns så, efter att ha harvat på med texten i två år och två månader. Ingen annan kommer ju att ha tuggat på det här tuggummit så länge. För läsarna blir det en helt ny fräsch smak, i vackert blått-rött-silverfärgat omslagspapper.

Omslaget ja - jag har visst inte delat med mig av det än? Jag visste inte om det var offentligt, men jag ser att Tammi publicerat sin höstkatalog, så då måste det ju vara det! Här är alltså det finska omslaget, det svenska är inte färdigt än. Det blir alltså samma omslag på svenska och finska, precis som med Maresi, så det är bara texten som blir en annan. Och här en länk till Tammis höstkatalog.




2016-03-07

Ett grått, smaklöst tuggummi

Idag sitter jag och peppar mig själv. I can do it. I CAN do it. I CAN.

Jag fick den tredje omgången kommentarer på Naondel av min redaktör. Det är inte mycket alls nu, men jag har lite svårt att få upp motivationen. Jag jobbade ju med pjäsen hela förra veckan, det gick nu sådär, men jag har i alla fall kommit igång med den och med ens känns Naondel väldigt fjärran. Eller nä, det är för snällt sagt: Naondel känns som ett gammalt tuggummi jag tuggat flera dagar och klämt fast på sänggaveln till natten och det har ingen smak kvar och är lite grått och det sitter fast lite obestämt ludd på det men jag måste tvinga mig att tugga det. Lite till.

Det gav mig en ordentlig boost att min engelska översättare mejlade mig och skrev att hon läst manuset och tyckte om det och till och med grät lite på slutet. Med ens fick tuggummit tillbaka en doft av mint och luddet försvann.

I CAN DO IT.

2016-03-04

Olika processer

Det är väldigt intressant hur annorlunda det är att skriva pjäs. Eller, intressant för mig i alla fall, eftersom jag alltid är fascinerad av skrivprocessen. För förutom allt det där kring en pjäs, och formen, och att man måste tänka på att allt måste kunna visas, så är just själva processen annorlunda.

Med en roman är det full steam ahead för mig. När jag skriver ett första utkast går jag väldigt lite bakåt och läser vad jag skrivit, och framför allt försöker jag att inte rådda med det så mycket då, utan det viktiga är att hitta historien och få den till pappers. putset kommer sedan. Men med pjäsen skriver jag några repliker och så läser jag igenom allt jag har och putsar och filar och petar in ett ord och slår ihop två repliker till en, och så skriver jag in en ny replik nånstans mitt i, och sen läser jag igenom allt igen, osv. Pet pet pill. Jag måste veta hur folk låter, hur det fungerar, jag måste hitta fram till formen och innehållet långsamt, bit för bit.

2016-03-03

YA in translation

It's World Book Day! And there's an interview with me in The Telegraph! It's about a subject dear to my heart, YA in translation. Go read it!

Något helt nytt

Det här med att skriva pjäs, alltså.

Det är ju något helt nytt för mig. Jag har inte sysslat med teater förr. Och jag har tidigare tänkt att nej, en pjäs vill jag inte skriva, för då har jag inte full kontroll över texten själv. Den skall tolkas av så många andra människor, och som kontrollfreak har jag svårt med blotta tanken.

Men så blev jag ombedd att göra det. Och jag har väldigt svårt att stå emot en utmaning. Jag tycker om att lära mig nya saker, framför allt då det gäller mitt hantverk. Lär mig gör jag sannerligen, fast jag just börjat känns det som om kurvan redan är brant. Jag är med på ett hörn i den andra Reko-kullen och bara genom att få läsa de andra deltagarnas texter (i princip alla har hundra år mer erfarenheter av teater än jag) är oerhört lärorikt och inspirerande. Redan nu tycker jag också att tanken på att samarbeta med många människor kring texten känns mer spännande än skrämmande.

Men: allt är nytt. Hur en pjäs skall se ut, hur man måste tänka, vilka element som skall vara med - ens vad som är möjligt att genomföra. Kämpigt, men roligt!

2016-03-02

Frukost

Tortillachips funkar som second breakfast också. Who knew.

2016-03-01

Mitt i allt en pjäs och ingen middag

Plötsligt befinner jag mig i Vasa och skriver på en pjäs. Det låter oerhört proffsigt, men sanningen är att jag började för några timmar sedan. Jag har aldrig skrivit pjäs förut. Jag har en massa människor på scenen på en gång och eftersom jag inte har nån aning om hur en pjäs skall se ut, sådär på papper, så är det redan ett enda rådd med scenanvisningar och repliker. Oj oj oj. Men det är faktiskt lite roligt också. Jag ger mig alltid in i nya och alldeles för svåra saker som jag knappt klarar av bara för att jag älskar utmaningar (i mitt arbete, i livet överlag vill jag ha noll utmaningar). Dessutom känner jag mig väldigt anarkistisk: en småbarnsmamma som mitt i allt har en hel lägenhet för sig själv och kan sitta och skriva en vardag kväll! Jag har ordentligt köpt ingredienser till en nyttig vegetarisk pastamiddag MEN HÄR SITTER JAG OCH ÄTER TORTILLACHIPS ISTÄLLET! Mama gone wild! Det kan hända att det blir en cider också senare*. Det är ingen hejd på det hela.


*Fast först efter att jag skrivit klart för dagen, annars blir det inte till nånting.