2016-02-17

Arbetsdag 3

Denna dag är ett bevis på att om jag inte får jobba från morgonen, blir det inte riktigt till något. Det är lite svårt för mig att erkänna hur uselt jag jobbat, men jag försöker vara ärlig. Annars lär jag mig inte själv något av denna bokföring.

05.00 vaknade... Suck. Så här är det alltid om jag vet att jag skall upp tidigt. Då vaknar jag två timmar före utsatt tid.
07.00 steg upp. Klädde på mig, åt en snabb frukost med sonen.
7.50 taxi hämtade mig, iväg till Ekenäs
8.15 Vega Västnyland. Intervju i studion 8.30.
9.00 kaffe på Kardemumma vid torget.
9.20 snabb koll i affärer, köpte inget.
9.40 taxi till Karis. Satte på en maskin tvätt, satte robotdammsugaren att gå. Bytte om till skogskläder.
10.30 Nora hämtade mig och hunden, körde till sina föräldrar och så gick vi en dryg timme i skogen. Jag vet, jag försöker undvika att göra sådant under min dyrbara arbetstid, men det var ett strålande väder. Jag bara inte kunde sitta inne vid datorn hela dagen. Skogen doftade fantastiskt, vi såg massor med djurspår och en skymt av hjortar, smältvattensbäckarna porlade och jag njöt.
12.00 hemma, lunch (leverlåda!)
12.30 hängde tvätt, svarade på mejl, hade fått feedback på gårdagens twitter-chat (som gick jättebra!)
13.00 trött efter usel nattsömn. Vilade 20 minuter.
13.30 kaffe. Äntligen lite "riktigt" jobb. Hade fått feedbacken på Naondel av redaktörs-Sara! Läste igenom med bävan.
NEJ DETTA ÄR LÖGN! Det tog mig en halvtimme att samla mod för att våga börja läsa :-( Jag var inte rädd för att det skulle vara elakt eller hemskt, utan för att det skulle vara mycket jobb. Och jag är en lat jävel. Förlåt alla.
Så sanningen är: 13.30-14.00 drack kaffe och läste bloggar. Bland annat Anne Hietanens roliga blogg, det är tack vare Anne som jag nu är så ärlig här. Hon är alltid över-ärlig, jag vill vara som Anne. Alla skall läsa hennes blogg.
14.01 på minuten öppnade jag Saras feedback. Ögnade igenom. Såg att det inte var något farligt, men också att det finns mycket att göra. Kände mig matt. Stirrade ut i luften. Funderade på vad jag skall ta mig an nu: pjäsen, antologin eller redigeringen av Naondel. Tittade på min hund som låg och sov. Önskade att jag fick göra detsamma.
14.10 bestämde mig för att skjuta upp redigeringen genom att jobba på antologitexten. Gjorde det. Filade på texten som blev mycket bättre.
MEN jag tänker inte erkänna hur länge jag jobbade på texten. Eller vad jag gjorde sen. Utan vi drar en glömskans slöja över denna dag och bestämmer att det går bättre i morgon. Basta.

1 kommentar:

  1. Ååååå jag känner igen mig.
    Fast vi inte jobbar med samma sak.
    När man får något tilbaka och inte vågar öppna.
    För man vet att redigering och ändringar och putsning kommer att ta evigheter.
    Så man skjuter upp.
    Och skjuter upp.
    Så att det garanterat blir evigheter.
    Vad spännande att skriva upp vad/hur du gör på det här sättet.
    Det ger ju en ärlig bild.
    Framför allt för dig själv.

    Det är bra att veta hur man själv fungerar.
    Jag är också en lat jävel.

    Ändå händer det ju faktiskt att jag blir klar med saker.

    Det händer säkert dig också :-)

    (Det står några bevis på det i min bokhylla)

    SvaraRadera