2016-02-29

Sjukt barn

Första hemma med sjukt barn-dagen på...flera månader. Minns inte ens när han var sjuk sist. Han hade en släng av magsjuka fredagen före självständighetsdagen, men då var han sjuk bara fredag kväll. Men det här får man väl inte skriva utan att det straffar sig med en flera månader lång sjukdomsspiral. Nu hostade han igår kväll och under natten, och eftersom han är lätt astmatisk och de på dagis är ute extra länge på måndagar och det är kallt tänkte vi att han för säkerhets skull får vara hemma idag. Varpå han naturligtvis inte hostat en enda gång...

Maken måste in till Helsingfors, så jag sitter vid datorn och pojken bygger med lego i rummet bredvid. Han köpte ett eget nytt legopaket i morse för egna pengar. Vi ger honom veckopeng redan, eftersom jag anser att det är hemskt viktigt att lära sig hantera pengar, spara, vänta tills man fått ihop tillräckligt för något man vill ha osv. Nu satte han på en ljudbok på engelska, Henry Huggins, som han älskar och lyssnar på ett par gånger om dagen för tillfället.

Jag hade textdiskussionsmöte med min redaktör på lördag, och det skulle jag säga löste upp de sista knutarna. Nu tror jag att jag vet hur jag skall tackla det sista av omskrivningarna. Min engelska översättare skall vistas i Finland några veckor framöver och vill gärna åtminstone få läsa Naondel under den tiden, så jag vill då den åt henne så snabbt som möjligt. Och i morgon skall jag ta tåget upp till Vasa, för att stanna där några dagar och skriva pjäs. Så med Neil Patrick Harris i öronen (det är han som läser upp Henry Huggins) skall jag skriva bland annat en ny epilog.

2016-02-25

Om varför man glömmer hur det är att skriva en roman

Den här romanen tar KÅL på mig. Har det någonsin varit så här omöjligt jobbigt förut?  I början av veckan kände jag mig väldigt optimistisk, omarbetningen gick bra, jag gjorde redan en lista över vad jag skulle göra under slutet av veckan, då jag skulle vara klar med Naondel.

Ha.

Ha ha ha.

Det gick undan eftersom jag gjorde undan de lätta ändringarna först. De där jag bytte ut ett ord eller två. Men jag sparade ju allt stort och svårt. Nu är det torsdag, och jag har bland annat följande saker kvar att göra:

  • Prolog och epilog
  • En dålig sexscen
  • Ett helt berättarperspektiv som inte fungerar
  • Vissa fantasyelement som inte fungerar
  • En flyktplan som är usel


På lördag skall jag ha ett långt manusmöte med min redaktör. Då skulle jag vilja ha lyckats fixa det mesta, så att vi kunde diskutera det. Men not bloody likely. Dessutom är det sportlov (fula ord) och dagis är stängt. Jag har fått arbetstid ändå, först tack vare min mamma som vaktat barnet och nu tack vare maken som tar det krångliga, dvs att försöka jobba medan han är med sonen, så att jag kan jobba ostört.

Jag har suttit vid datorn så mycket på sista tiden att jag har kramp i handryggen och fingrarna, ont i höger axel, armbåge och mellan skulderbladen. Jag försöker röra på mig och tänja, men jag bokade in ett fysiobesök på fredag. Fast det tar av arbetstiden. Men om jag inte tar hand om kroppen kan jag snart inte skriva alls.

Men som jag skrev på twitter: Det heter att kroppen glömmer hur jobbiga förlossningar är, annars skulle vi aldrig föröka oss pånytt. Detsamma gäller för att skriva romaner. Om jag från gång till annan kom ihåg hur tungt slutskedet är skulle jag aldrig ge mig på att göra om det.

2016-02-19

Summering

Vad har jag lärt mig genom att anteckna allt jag gjort under dessa fem arbetsdagar?

Jo, att jag kan vara sjukt effektiv. Om jag inte har något annat som stör. Dvs om jag inte måste fara någonstans och jag inte behöver göra något annat än sitta vid datorn. Så fort det är något annat tappar jag fokus. Jag är väldigt enkelspårig, på så sätt.

Jag ser också att jag nog gör en hel massa. Och det är jobb. Men väldigt lite av det är de facto skrivande. Och det visste jag redan från förr. Jag bara inte vet hur jag skall kunna fixa det. Jag har avböjt och tackat nej till allt, tycker jag, för att ha tid för pjäsen och romanerna. Ändå är det hela tiden andra saker som kräver min tid. Hur har det blivit så? Och vad kan jag göra för att åtgärda det? Det måste jag grunna på.

Arbetsdag 5

8.40 satte mig vid datorn, med redaktörs-Saras kommentarer utskrivna på papper. Och tog itu med redigeringen av Naondel.
Fan vad det var svårt. Bara att hålla koncentrationen. Tankarna vandrade precis hela tiden. Motivationen noll. Framstegen i texten minimala.
9.50 fick nytt omslagsförslag från Tammi. Begrundade. Fastnade på nätet, började titta på tröjor, vaknade efter 20 minuter och undrade vad jag höll på med.
10.20 fortsatte jobba. Kom äntligen in i texten, i arbetet, såg att det ju faktiskt inte är så mycket att göra, att det bara var mitt eget motstånd som stod i vägen. Det är mest bara finjusteringar det är frågan om. Min redaktör har ju nog sagt det, men ibland tar det ett tag innan jag fattar.
11.30 lagade lunch. Åt pasta med sås på vad jag råkade hitta i skåpet: mjukost med soltorkade tomater, pyttelite chilimjukost, pepperoni, soltorkade tomater, majs, parmesanost. Diskade INTE.
Sen... ööö. Ja ja. Ibland är det knepigt att jobba hemma. Jag läste lite A Feast for Crows. Och betalade räkningar. Svarade på mejl. Funderade på sommarklänningar. Svarade på fler mejl. Kokade kaffe.
14.00 Fortsatte jobba med Naondel. Har kommit genom fyra av de fjorton sidorna kommentarer. Ja, det är sannerligen inte mycket. Men en del ändringar kräver till och med tilläggsresearch, eller att jag kollar igenom mina anteckningar noga.
15.30 Sonen kom hem, jag skrev detta inlägg & slutade jobba.

Arbetsveckan slut.

2016-02-18

Arbetsdag 4

7.00 väckt av sonen. Läste Riddarskolan-böcker högt en halv timme. Upp, koka ägg åt barnet, duscha. Frukost.
8.30 maken körde sonen till dagis, jag satte mig för att jobba. Datorn tyckte att den skulle uppdatera. Suck. Under väntetiden kokade jag te. När den väl startade var den oerhört långsam och allt tog hundra år att öppna. Skrev ut redaktörens kommentarer. Först nu insåg jag att det var fjorton sidor kommentarer.

Fjorton sidor.

Och detta är alltså redigeringsomgång två. Just sayin'. (En del kommentarer är i stil med "bra med XX", men ändåååååå.)

9.00.-10.20 Började tackla sagda redigeringar (med lite gnäll på FB under tiden). Vad annat kan en författare göra? För det mesta älskar jag verkligen mitt jobb. Verkligen. Men vissa dagar... är det mindre roligt. Det är den där schänslan när man försökt göra nåt bra och hoppades att det kanske lyckats och så inser man att man inte ännu riktigt nått fram och att man måste jobba hårdare och när man helst skulle äta choklad och läsa A Song of Ice and Fire... Ja. Den schänslan. (OBS OBS detta gnällande hör till min process. Jag vet det. Men jag kan inte heller komma ifrån det.)
10.20 påklädning (ja, dittills jobbade jag iklädd pyjamasbyxor, yllesockor och badrock), smink osv.
10.45 maken körde mig till elvatåget.
Sen hade jag lunchmöte med Förlaget i Helsingfors (på The Cock, som inte imponerade nämnvärt) som slutade med att jag fick besöka Tove Janssons ateljé. Jag gick i högstadiet alldeles om hörnet från ateljén, och visste att den fanns i närheten men inte exakt var. Den är fortfarande privatbostad, inget museum, med Toves kläder i garderoben. Det var en mycket intensiv upplevelse för mig, något privat. Därför publicerar jag inte de foton jag tog i ateljén. Bara den här. Självporträtt i Toves spegel.

Och dagen blev med ens något helt utöver det vanliga.

16-17 tågresa hem.

2016-02-17

Arbetsdag 3

Denna dag är ett bevis på att om jag inte får jobba från morgonen, blir det inte riktigt till något. Det är lite svårt för mig att erkänna hur uselt jag jobbat, men jag försöker vara ärlig. Annars lär jag mig inte själv något av denna bokföring.

05.00 vaknade... Suck. Så här är det alltid om jag vet att jag skall upp tidigt. Då vaknar jag två timmar före utsatt tid.
07.00 steg upp. Klädde på mig, åt en snabb frukost med sonen.
7.50 taxi hämtade mig, iväg till Ekenäs
8.15 Vega Västnyland. Intervju i studion 8.30.
9.00 kaffe på Kardemumma vid torget.
9.20 snabb koll i affärer, köpte inget.
9.40 taxi till Karis. Satte på en maskin tvätt, satte robotdammsugaren att gå. Bytte om till skogskläder.
10.30 Nora hämtade mig och hunden, körde till sina föräldrar och så gick vi en dryg timme i skogen. Jag vet, jag försöker undvika att göra sådant under min dyrbara arbetstid, men det var ett strålande väder. Jag bara inte kunde sitta inne vid datorn hela dagen. Skogen doftade fantastiskt, vi såg massor med djurspår och en skymt av hjortar, smältvattensbäckarna porlade och jag njöt.
12.00 hemma, lunch (leverlåda!)
12.30 hängde tvätt, svarade på mejl, hade fått feedback på gårdagens twitter-chat (som gick jättebra!)
13.00 trött efter usel nattsömn. Vilade 20 minuter.
13.30 kaffe. Äntligen lite "riktigt" jobb. Hade fått feedbacken på Naondel av redaktörs-Sara! Läste igenom med bävan.
NEJ DETTA ÄR LÖGN! Det tog mig en halvtimme att samla mod för att våga börja läsa :-( Jag var inte rädd för att det skulle vara elakt eller hemskt, utan för att det skulle vara mycket jobb. Och jag är en lat jävel. Förlåt alla.
Så sanningen är: 13.30-14.00 drack kaffe och läste bloggar. Bland annat Anne Hietanens roliga blogg, det är tack vare Anne som jag nu är så ärlig här. Hon är alltid över-ärlig, jag vill vara som Anne. Alla skall läsa hennes blogg.
14.01 på minuten öppnade jag Saras feedback. Ögnade igenom. Såg att det inte var något farligt, men också att det finns mycket att göra. Kände mig matt. Stirrade ut i luften. Funderade på vad jag skall ta mig an nu: pjäsen, antologin eller redigeringen av Naondel. Tittade på min hund som låg och sov. Önskade att jag fick göra detsamma.
14.10 bestämde mig för att skjuta upp redigeringen genom att jobba på antologitexten. Gjorde det. Filade på texten som blev mycket bättre.
MEN jag tänker inte erkänna hur länge jag jobbade på texten. Eller vad jag gjorde sen. Utan vi drar en glömskans slöja över denna dag och bestämmer att det går bättre i morgon. Basta.

This is why I write

Sarah's Scribbles

Sarah's Scribbles by Sarah Andersen, January 21, 2014 Via @GoComics: One of the many great comics you can read for free at GoComics.com! Follow us for giveaways & giggles.

2016-02-16

Arbetsdag 2

7.30 vaknade jag, hurra, fick sova! Son och far lyssnade då redan på Henry Huggins som ljudbok. Jag hoppade i duschen, åt frukost med familjen. Halv nio körde maken sonen till dagis, jag satte mig vid datorn... och så gick en halvtimme. På jag vet inte vad. Ja ja. Åtminstone lackade jag naglarna under tiden.
9.00 klädde på mig, torkade håret, sminkade mig.
9.30 kom igång med arbetet på pjäsen.
10.00 paus, kokade te, kollade tåg, upptäckte att det tåg jag tänkt ta till stan inte går. Måste ta ett senare och hoppas det är i tid.
10.15 chattade med kollega om en antologi hon är redaktör för och jag lovat skriva till.
10.30 blev inspirerad och övergav pjäsen, började jobba med antologitexten istället.
10.40 telefonsamtal från Jonas på Vega Västnyland om morgondagens sändning som jag skall delta i.
10.50 fortsatte med antologitexten
11.10 halkade ut på nätet tio minuter
11.20 fortsatte jobba. Mejlade med redaktören om bokmässa, manus mm.
11.50 packade min väska, blev hämtad av maken med bil.
12.00 lunch i Karis med maken.
13.00 tåg in till Helsingfors. Läsa LL-manus på tåget.
14.15 författareföreningens styrelsemöte
17.02 tåg hem. Hade tänkt läsa LL-manus men åt takeaway sushi och lyssnade på Ted och Kajs podcast. 
18.10 hemma igen. Arbetsdagen slut.

Tillägg! Glömde helt twitter-chatten 21.30 till 22.30! Den är i högsta grad jobb.

2016-02-15

Arbetsdag 1

Den här veckan har jag tänkt blogga om mina arbetsdagar. Jag undrar ibland vart tiden riktigt tar vägen om dagarna, och tänkte att det kunde vara nyttigt för mig att bokföra vad jag gör av mina timmar så jag ser hur jag kan bli effektivare. Plus att jag ärligt tänker att om jag vet att jag måste redogöra för dem så täcks jag inte slösa så mycket tid på strunt som FB...

So here we go. Ignorera mina tempusbyten, de har bland annat att göra med att jag skrivit detta inlägg löpande under dagen. Orkar inte fixa.

06.00 vaknade jag. Tyvärr. Helt utan orsak.
06.40 vaknade sonen. Vi läste Trollkarlens hatt i sängen en halvtimme. Sedan duschade jag medan han lekte med mina gamla Playmobil. Frukost. Maken fixade tandborstning och påklädning av barnet medan jag svarade på några mejl och bloggade.
8.40 körde jag maken till tåget, barnet till dagis. Pratade lite praktiska grejor med dagispersonalen.
9.20 tände brasa, kokade te, flyttade dator och stol till vardagsrummet så jag kunde njuta av brasan.
9.30 på med datorn, läsa mejl med omslagsförslag till Naondel, fundera kring bilden. Twitter, fick tweet med fina ord om Maresi, blev glad och retweetade.
9.55 Påbörjade arbete med pjäsen jag skall skriva inom ramen för Ung Dramatik. Jobbade med det fram till 11.40, men gjorde även annat: lite research till pjäsen online, lite twitter, lite FB (men väldigt lite denna gång, antagligen för att jag visste att jag var rapporteringsskyldig). Mejl kring #feminisminya-chatten jag skall delta i i morgon kväll på Twitter. Det blir 21.30 finsk tid, men på engelska - delta gärna!
11.40 lagade lunch (wrap med underbara rester från helgens måltider, bland annat duck confit, apelsin och pepparrotsost, och ja, jag fotade och instagrammade måltiden, sue me!), åt medan jag såg en bit av den fina dokumentären Twinsters på Netflix.
12.05 kokade en kopp grönt te, påbörjade detta inlägg. Trött, huvudvärk, drömde om en tupplur. Flyttade kontoret till USS Enterprise. Kollade FB och mejl. Textade med maken, kom överens om att jag hämtar honom från tåget. Arbetstempot sjönk märkbart. Såsade på med ditten och datten och tiden bara gick. Väntade på ett samtal, använde det som ursäkt för att inte sätta igång med arbetet.
12.50 filade det sista på USA-Maresi.
13.10 Min agent ringde och vi diskuterade diverse frågor kring Naondel.
13.30-13.40 Sparade USA-Maresi och sände det till Abrams Books.
13.40 skrev utlåtande för arbetsgruppen för Lättläst Litteratur. Manuskriptet ifråga hade jag redan läst och gjort mig en uppfattning om tidigare. Mejlade det till gruppens sekreterare.
13.45 PAUS! Med A Feast for Crows och en kopp te och några Väinämöisen palttoonapit.
14.20 ringde jag min Förlaget-redaktör för att diskutera omslaget.
14.30 skrev mejl med kommentarer kring omslaget till min Tammi-redaktör.
14.55 körde för att hämta maken från tåget.
15.00-15.20 diverse smågrejs
15.20 Körde för att hämta på dagis. Arbetsdagen slut, men jag kommer säkert att sköta lite mejl och sociala medier ännu ikväll.

Anti-Valentine's

Hah, Maresi was chosen as an anti-Valentine's day read! Too funny! But it's true. Maresi is a YA without any romance in it - which apparently is a bit of a rarity.

2016-02-09

On the benefits of having an in-house copy editor

Here's something I have come to appreciate very, very much, as Maresi has made her way into the world: That I have an English-speaking husband, who is a copy editor at that. Because:

I have read the English translation of Maresi for language and content.
I have written synopsis of the books in English.
I have written a score of blog posts and articles for different media in English.
I have written bios about myself in English.
I have written work e-mails in English.
I am now commenting and adding to the edits of the US edition of Maresi.

All of this would have been very stressful and very difficult if I hadn't lived the last 15 years with English as my home language, and if I didn't have my husband to ask for advice. And of course to copy edit every single thing I send out (except my blog posts!).


France!!

I am thrilled to announce that the French publishing house, Éditions Rageot, has acquired French rights to  Maresi and Naondel!  Rageot, founded in 1941, is part of the Hachette Group, and is home to authors such as Katherine Paterson, Margaret Haddix, and Pierre Bottero. Rights to Maresi are now sold in 14 territories!

“I love reading the Guardian on Saturday. Last week end, I surfed around the children books section and found this very enthusiastic review about Maresi. I started  gathering information and was so excited about it that I wrote to Elina* around midnight. She sent me the files on Sunday : I started reading and couldn't stop! Maresi is so powerful with its poignant plot, its fantasy world, and its values that I was caught from the beginning to the end. Moreover, this strong female character with her personal quest is very much linked to our best-selling author, the late Pierre Bottero. Thus, it seemed essential for me to publish this book and make the French readers discover it! “

- Murielle Couëslan, Director, Éditions Rageot



*My agent, Elina Ahlbäck

2016-02-08

The Conversation on the BBC

Tonight at 8 pm UK time and 10 pm in Finland you can tune in to BBC World Service and listen to Karen Lord and me in the programme The Conversation. But truth be told you can listen to the episode as a podcast already, here! (Although our photos are mislabelled, Karen is to the left and I am to the right :-) )

Here's the description of the programme:

Karen Lord's writing feeds off the real world but knits in magic, folktales and adventure to create a unique and original universe. She is the author of three books, and her latest is called The Galaxy Game. Karen has won numerous awards including the Frank Collymore Literary award, which recognises literary talent in Barbados. She says that she loves the place where she writes from, because the melting-pot nature of the Caribbean is a constant source of stories and inspiration.


Maria Turtschaninoff started writing fairy tales aged five, and now weaves historically inspired worlds of magical realism with elements of mythology. The prizes she's won for her work include the Finlandia Junior Prize, for Maresi, her first novel published in English. Maria says her 'cricket-mind' means she's easily distracted from writing, but her best ideas often come to her when she's bored. Surprisingly, she writes in Swedish, as she comes from the tiny Swedish-speaking minority in Finland.

2016-02-05

Blodstörtning

Två saker gav mig blodstörtning i dagens Hbl.

Den första var Paul Lillranks Idag-kolumn. Lillrank skriver, bland annat: "Feminister slätar över våldtäkter, förstår gärningsmännen och ignorerar offren i rädslan för att bli kallad rasist."

Var finns de här feministerna? Hur har jag missat dem? Jag skulle vara oerhört intresserad av att läsa om/höra om dem. Hittills är vad jag sett att de enda som verkligen inte ignorerar offren är feministerna. Rasisterna, de verkliga sådana alltså, de härjar och skriker om kvinnofrid, men är de som verkligen ignorerar offren, och utnyttjar fall med (ofta endast misstänkta) våldtäktsmän med annan bakgrund än etniskt finsk för sina rasistiska syften. Då gärningsmannen är finländare är det ju inget de bryr sig om över huvud taget. Tvärtom.

Blodstörtning nummer två kom då jag läste Hans Sundströms recension av The Danish Girl. Där skriver han att transsexualismens sfär varit ett kärt tema i filmer som Hett om öronen och Tootsie.

I don't even. Var skall man börja? Hett om öronen och Tootsie är två filmer som handlar om cis män som klär ut sig till kvinnor för att få jobb. De är inte transsexuella. The Danish Girl handlar om en av världens första kända fall av könskorrigering. Det vill säga i detta fall en kvinna född i en manskropp. Lili Elbe var transsexuell. Att likställa dessa två är så fel på så många plan. Framför allt är det att sprida en mycket skadlig stereotyp.

Det finns dessutom väldigt mycket man kunde diskutera angående The Danish Girl som vore relevant. Som det problematiska i att ha en cis man att spela en transkvinna. Men om man likställer Tootsie med denna film så ser man inte ens att detta är något att ta upp. En man i kvinnokläder - same same, inte sant?

Sen tycker jag verkligen att film- och bokrecensenter kunde sluta spoila hur filmen/boken slutar. Men det är en annan historia.

2016-02-02

Och nu?

Förra veckan lämnade jag in den andra redigerade versionen av Naondel till båda förlagen och min översättare.

Och nu då?

Nu borde jag skriva en pjäs. Som det står helt still i skallen kring. Och så har jag ju deadline för Krönikor från Röda klostret del III nästa år. Helt på riktigt. I mina utlandsavtal. Så jag borde börja med den berättelsen snart. Den har landat på min axel emellanåt, och viskat små ledtrådar i mitt öra. Men jag är inte riktigt redo att ta mig an den än. Den måste få flyga fritt ännu en stund till.

Jag vet att det vore bra att ta en paus. Att bara andas, och kanske läsa lite, och ta långa promenader, och baka lite bröd, och reda upp i det kaos som inträtt här hemma då jag pushat på med manus och rest till London och haft mig. Men det finns det inte tid till, på riktigt. Allt för många deadlines. Och förresten, vem får ta långa pauser i sitt arbete? Typ ingen.

2016-02-01

More reviews!

The Daily Mail had a lovely review of Maresi last week: "This is the first book in a very unusual fantasy/fairytale trilogy, bristling with feminism, inner darkness and intellectual questions."

There's been quite a few other reviews of Maresi in local papers around the UK. Too many to link to here, actually (what a delightdul dilemma to have!).

And now the podcast of the episode of Down the Rabbit Hole that I was interviewed for is up for listening, here! Down the Rabbit Hole is a brilliant radio program about children's literature, and I got tons of great tips from the previous episode for my book shopping spree in London. Here's the reading list for this episode!