2016-12-28

Mellanrapport från en skön paus

Nu har jag inte varit på Facebook, Twitter eller Instagram sedan fredag kväll, det är fem dagar. Och det har varit hundra gånger lättare än jag trodde, och tusen gånger skönare. Bloggen ingick inte ens i min sociala medier-paus, men den har fått vila också, av bara farten. Jag har tänkt att på söndag får jag avbryta pausen, och jag längtar inte ens speciellt dit.

Jag har övat mig på att ha tråkigt. Jag har läst mer och mer koncentrerat än på länge, då jag inte kan sträcka mig efter mobilen hela tiden. Facebook skickar desperata mejl: "Du har 37 uppdateringar sedan sist! Två meddelanden! KOM TILLBAKA!" Och jag bara småler och plockar upp en bok.

För det är vad jag gjort i jul, läst. En enda film har jag sett (om), Stardust. TV:n har inte varit på sen julkalendrarna tog slut. Jag fick 13 böcker och en handväska i julklapp, best Christmas ever. Bästa läsningen i jul var utan tvekan Words are my Matter av Ursula K Le Guin. Ibland har det nog ryckt i mobiltummen, jag har velat fota mina julklappar eller dela med mig av ypperliga Le Guin-citat. Men det har fort gått över. Jag har övat mig på att istället för att hela tiden ge ut saker hålla dem för mig själv. Jag märker att jag tar in dem så mycket bättre då. Jag har skrivit dagbok igen. Jag längtar efter att skriva brev. Min kreativitet frodas: jag får hela tiden nya idéer till ett tal jag skall skriva, till ett seminarium jag skulle vilja hålla på bokmässan, till romanen. Det trängs av frantumaglia i mitt huvud, för att citera Elena Ferrante (min julklapp till mig själv var just Frantumaglia av henne). Jag känner hur jag hela tiden blir mer och mer mig själv. Jag kommer verkligen att sträva efter att fortsätta begränsa mitt varande på sociala medier i framtiden, för jag mår så oerhört mycket bättre av det.

Sonen har jullov fortfarande plus hela nästa vecka, men jag måste idag fortsätta med korrekturet av engelska Naondel. Maken tog just sonen till simhallen (i sådana stunder älskar jag honom extra mycket) och jag har satt på en maskin tvätt, satt robotdammsugaren att gå och kokat en kopp kaffe. Som uppvärmning inför förmiddagens arbete skriver jag här. Sen blir det nog tyst på bloggen också ett par dagar till.

2016-12-21

Make Art not War 2017

Min vän Nene Ormes tipsade om denna utmaning inför 2017: Make Art Not War.

I pledge to devote one hour a day to my original art.
If I don’t feel motivated, I pledge to write down the reasons why I wanted to take this challenge for fifteen minutes or one-to-three pages whichever comes first.
I pledge to mark down on the calendar whenever I complete a day’s efforts.

Eftersom jag ägnar mig åt min konst dagligen, som mitt arbete, tänker jag modifiera det hela lite: en halv timme om dagen skall jag ägna mig åt fritt skrivande som inte har med pågående romanprojekt att göra. Och detta gäller varje dag, vardag som helg. Enligt reglerna borde jag ägna en hel timme, men jag vet med mig att då kommer det bara inte att bli gjort. En halv timme klarar jag av. Jag behöver det verkligen. Och jag tror att jag skall skaffa en app som visar mig hur mycket jag de facto använder mobilen, och göra en riktig kraftansträngning för att skära ner på hur många gånger om dagen jag kollar sociala medier. Min första utmaning har jag redan fastslagit: under julen, 24.12-1.1. skall jag inte använda sociala media på telefonen. Alls. Jag tänker ta bort apparna. Som en detoxperiod.

2016-12-20

SlowCity

Igår körde jag i mörker och dimma till Ekenäs och medverkade i SlowCity-podden, vilket var verkligt roligt. Resultatet är uppe redan nu!

2016-12-19

Året som gick

Det börjar bli dags för det traditionella "Året som gick" -inlägget. 2016 har ju för att säga det rent ut varit ett skitår. Inte för mig personligen, även om året nog innehåller tunga saker för mig också. Men sådär för världen. Inget har blivit bättre direkt. 2017, du behöver sannerligen inte anstränga dig för att överträffa din föregångare.

Men för mig arbetsmässigt har det varit ett riktigt fint år. Det blir i och för sig ganska mycket upprepning av svar från tidigare år - jag förändras ju inte, det som fått mig att må bra eller bli glad förr gäller ju fortfarande, osv. Jag borde egentligen byta frågor. (Länkar dolda i texten.)


Gjorde du något 2016 som du aldrig gjort förut?
Ja då. Jag reste på mitt livs första PR-resa till London och blev bland annat intervjuad av BBC. Fick recensioner i flera stora brittiska dagstidningar, som The Guardian,  Financial Times, The Times mfl. Jag sålde filmoptionen på Maresi (nyper mig fortfarande) och blev Carnegie- och Topeliusnominerad samt hamnade på UKLAs longlist. Besökte Tove Janssons ateljé

Reste du någonstans under 2016?
London, Stockholm, Göteborg, Växjö, Paris.

Är det något du saknar år 2016 som du vill ha år 2017?
En icke galen värld.

Största lärdomen?
Jag har lärt mig att sminka mig via youtube-tutorials, räknas det?

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Mycket! Det känns nästan oförskämt att räkna upp allt som gjort mig glad. Vänner, min familj, responsen på mina böcker från både Finland och andra länder, filmoptionen, att mottagandet av Maresi i England överstigit alla mina vildaste drömmar, The Telegraph har den tex på en lista över årets bästa böcker. Och att presidentparet förde med sig Maresi på sitt statsbesök till USA. Men nästan gladast blev jag av att hitta Maresi i Shakespeare & Company i Paris, där försäljaren dessutom läst och älskat boken!

Vilka böcker kommer alltid att påminna dig om 2016?
Lockwood-serien, som jag upptäckte i år, och eftersom jag träffade Jonathan Stroud i Göteborg.

Kom du ut med en ny bok?
Flera stycken faktiskt! Naondel på svenska och finska, Maresi som LL-bok på svenska och Underfors som LL-bok på finska. Plus alla utländska utgåvor av Maresi förstås.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Jag har varit både väldigt glad och väldigt ledsen.

Vad önskar du att du gjort mer?
Läst mer!! Undrar om det någonsin kommer ett år då det INTE är mitt svar??

Vad önskar du att du gjort mindre?

Samma svar som tidigare år: Ätit mindre socker. Slösat mindre tid online.

Bästa boken?
Alltså, The Shepherd's Crown tror jag, trots att den på sina ställen kändes halvfärdig (av förekommen anledning), helt enkelt för att den fick igång mitt läsande igen i somras.

Vad gjorde du på din födelsedag 2014?
Jag minns inte. Av bloggen att döma jobbade jag med redigeringen av Naondel.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Bättre hälsa för familjen, sådär privat. Lite mindre kringjobb och mer obruten skrivtid. 
Annars: en värld som inte höll på att gå sönder av dårskap, våld, krig, ojämlikhet, miljöförstöring och annat sånt smått.

Något du önskade dig och fick?
Nå typ det mesta som hänt mig professionellt överstiger alla mina vildaste drömmar. Ett femårigt stipendium - jag ansökte om det, men trodde ju aldrig att jag skulle få det, till exempel.

Något du önskade dig och inte fick?
Ja. Att min familj skall få vara helt frisk. Annars är jag väldigt bra på att snabbt glömma besvikelser, faktiskt.

Vad fick dig att må bra?
Att ha en ganska frikopplad semester, de veckor då jag faktiskt inte arbetade. Att bara vara med familjen. Annars är det ju skrivande som får mig att må bra.

Mest stolt över?
Att jag lyckas bolla författararbetets olika delar hyfsat bra: det inåtvända stillsamma skrivandet, det utåtriktade marknadsföringsarbetet som hela tiden växer och kräver mer tid och flexibilitet att lära sig nya saker och olika arbetssätt - de utländska förlagen jobbar helt annorlunda än de finländska. Det fanns ett tag där också då jag kände att jag började få svårt att andas för att det var så mycket - jag är stolt över att jag tog varningssignalerna på allvar och lyckades trappa ner till en mer human nivå av arbete.
Sen är jag faktiskt en jäkligt bra hustru. Det är jag stolt över. Jag försöker vara en lika bra mamma också, men är inte säker på att jag lyckas.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?
Ta en paus efter nästa bok, inte kasta mig in i en ny två veckor efter att den är klar (om den nu sen blir klar nästa år, men det måste den ju bli, alltså, deadlines, hjälp). Ge mig tid att andas och känna efter vad jag skall skriva härnäst.
Bli ännu bättre på att freda skrivtid. När jag läste igenom bloggen för att fräscha upp minnet för detta inlägg blev jag alldeles stressig bara av att LÄSA om min höst. Det är inte bra att ånga på sådär.

Högsta önskan just nu?
Att min familj skall få hållas frisk. Att jag skall få riktigt mycket skrivtid för att skrica Maresi II (klart). Att mottagandet av Maresi i USA blir bra. Att jag skall få följa med i processen kring Maresifilmen. Att jag skall orka börja ta bättre hand om min kropp&hälsa.

Skål!

2016-12-16

Planeringsträsket

Jag har hållit på och planerat i några dagar. Nu har jag kommit så långt med manuset att det är dags att se hur (och om) allt hänger ihop, vad jag fortfarande vill få med, vad som måste petas in i redan existerande text osv. Det är roligt: jag gillar den här fasen. Samtidigt tar den aldrig slut. Precis som jag tänker att ja, men nu sitter det nog, så kommer jag på att nej men den lilla detaljen är ju helt ologiskt, saker kan inte ske i den ordningen, och så rasar allt ihop och jag får skrapa upp byggstenarna och börja om från början. Just nu kom jag på att klimaxet på slutet inte kan ligga där om jag tänkt att en grej ännu skall hända efter det (ev i bok 3, då), men om jag byter om ordningen har jag inget klimax på slutet. Det är bara att gnissla tänder och planera vidare.

Rogue One

Varning: detta inlägg innehåller spoilers.













Jag såg Rogue One igår. Jag har sett fram emot filmen jättemycket - jag älskade förra årets revival och episod 7 och tyckte trailern för den här filmen såg ännu mer lovande ut.

Och det var en bra film. Riktigt bra. Intressanta karaktärer tycker jag (men what's up med alla dessa övergivna barn i Star Wars-universet?), snygga scener, bra specialeffekter. Även om jag tycker det är lite äckligt att väcka döda skådespelare till liv med CGI - som dessutom sticker ut så hemskt mycket mot de levande skådespelarna. Jag gillade de cameos av bekanta karaktärer som fanns.

Men jag gillade inte filmen.

Här är orsaken: när jag ser en Star Wars film vill jag ha samma gamla space opera. Drama, high stakes, plucky underdogs som till slut vinner. Men detta är en krigsfilm. Och ja, jag vet, alla är helt "åh äntligen får vi lite war i Star Wars" och folk gillar att filmen är mörk och rå. Men jag går inte på Star Wars för att få mörkt och rått. Jag har aldrig sett på dem för att få se krigsfilmer. Jag har sett på dem för att få se det goda vinna mot det onda. Visst, denna film är ett led i den kampen, men i just denna film, för dessa karaktärer, är det inte en historia med ett lyckligt slut.

Dessutom förstör det min filmupplevelse att jag blivi vuxen. För jag kan inte längre se städer fulla av civilbefolkning demoleras utan att tänka på Aleppo. Jag kan inte se det som underhållande. Och ja, just Star Wars har jag gått på för att bli underhållen. Det är inte tankeväckande konstfilmer jag är ute efter då. Jag vill känna mig lite upplyft när jag kommer ut ur biosalongen, som då man fått vara med om ett riktigt rafflande äventyr. Och den känslan saknades helt.

Plus att jag är förundrad över att detta är en Disneyfilm. Jag menar, hur skall man kränga leksaker åt barn då karaktärerna de föreställer är döda?

2016-12-15

III?!

Och plötsligt har jag skapat ett nytt dokument: Maresi III.
Nå just så.
Vi får se var detta slutar.

Alla dessa idéer

Det är så förbannat krångligt, det här att skriva en bok. Så många saker att hålla i huvudet på en gång. Just nu upplever jag faktiskt att det är den största utmaningen. Som vanligt har jag anteckningar i en anteckningsbok, och i ett långt, spretigt och osammanhängande dokument på datorn (för tillfället 34 sidor långt...) och på några papper och på en massa lappar upphängda på min vägg. Jag har sjukt mycket idéer, en massa saker jag vill få med och min timeline över det som skall hända härnäst i boken (jag kan liksom se en bit in i dimman, men inte särskilt långt) ändras hela tiden. Jag får hela tiden den där känslan av andnöd då jag försöker sortera alla dessa tankar och idéer. Alltför sent kommer jag ihåg att ja men jag hade ju tänkt att det DÄR skulle hända, eller det där temat borde med. Och så hittar jag hela tiden saker jag borde researcha, och jag kommer så långt att jag får kontaktuppgifter till folk eller skaffar böcker men sen hinner jag aldrig ringa eller läsa.

Och samtidigt njuter jag. För det är rätt. Jag gör det jag vill, det jag kan, jag prioriterar skrivandet och mår bra. Jag får i och för sig de där mejlen nu: "Har du kommit ihåg att skriva den där texten?" "Jag mejlade dej förra veckan för att fråga..." osv. För att jag inte prioriterar PR och annat nu, utan gör det på kvällarna när jag orkar och hinner. Och jag har svårt med att göra folk besvikna.

2016-12-14

Musikhjälpen 2016



I år har Musikhjälpen temat "Alla barn i krig har rätt att gå i skolan". Nu kan du bjuda på ett signerat ex av Naondel och samtidigt stöda ett väldigt bra ändamål! På bokhora.se finns alla författare som skänkt signerade böcker till Musikhjälpen, det finns en hel bunt guldkorn att bjuda på. Så vad väntar du på? In och bjud! Här är länken direkt till Naondels sida.

mh2016b

2016-12-13

På andra sidan!

Jag har kommit igenom redigeringen av det jag skrev i våras! 13 dagar efter i tidtabellen, men jag är själaglad. Allt känns mycket mer rätt nu. Jag har strukit mycket och skrivit om och skrivit till, ändå finns det redan massor som jag redan vet att jag måste gå tillbaka och lägga till. Manuset har vuxit med nästan 2000 ord, till 43 457 (Maresi är i sin helhet 48 000 tror jag, så "Maresi 2" är redan nästan lika lång!). Nu får jag börja skriva NYTT, hurra hurra!

Topeliusnominerad!

Idag har jag glädjen och äran att berätta att Naondel är nominerad till Topeliuspriset som delas ut till årets ungdomsbok av Finlands ungdomsförfattare r.f.

Motiveringen (på finska) lyder:

Seitsemän naista, seitsemän kohtaloa – kaikkia yhdistää häikäilemätön ja raaka visiirinpoika Iskan. Naondel on Punaisen luostarin kronikoiden (Krönikor från Röda klostret) toinen osa, joka toimii myös itsenäisenä kertomuksena. Väkevästi ja omaleimaisesti kirjoittava Maria Turtschaninoff on luonut maailman täynnä voimaa ja tunnetta. Surumielisen ja armottoman teoksen teemoina nousevat esiin valta, vapaus ja tasa-arvo.

Och nu ger jag ett litet blygsamt julklappstips: Naondel är en utmärkt julklapp för varje läsande människa :-) På svenska hittas den här, på finska här.

2016-12-12

Beslutsamhet

Jag har varit på de två sista reko-seminarierna den här helgen (pjässkrivning). Något vi pratade om på lördagen väckte min motivation och kämparglöd: jag vill verkligen ge skrivandet plats nu. Jag måste. Så på söndag såg jag till att göra det: jag skrev på tågresan till och från Helsingfors, jag skrev på café före vi började och jag satt och skrev för hand i soffan hemma medan sonen somnade på kvällen.

Och jag mår så mycket bättre. Jag är mindre irriterad, mindre spänd. Inte för att överpsykologisera, men det faktum att jag haft så spänd och öm rygg att jag haft svårt att röra mig de senaste dagarna KAN ha något att göra med att jag inte fått skriva ordentligt på sistone? Jag var en mycket mer harmonisk mamma igår kväll också.

Så idag då jag har tandläkare och ett möte och femton mejl och räkningar och kolumner och annat inbokat - idag skall jag ändå prioritera skrivandet. Hinns inte allt det där andra med så hinns det inte. Men skrivandet skall jag få gjort.

2016-12-11

Ärlighet

Jag har haft lust att stryka den där ena meningen ur det förra inlägget. "Allt som tar av min skrivtid irriterar mig oerhört." Jag vet att det kan göra folk arga. Att de kan tolka det som att ifall de haft med mig att göra under arbetstid så har jag varit irriterad på dem. Och så är det ju inte: det är ingen speciell person eller uppgift som irriterat mig. Det är det faktum att jag inte skriver som irriterar mig. 

Men jag väljer att inte gå tillbaka och stryka eller skriva om. För jag måste bejaka den här sidan av mig nu. Stå för den. Stå för att jag måste få skriva, annars mår jag inte bra. Stå för att jag måste vara hård, mot omvärlden och mig själv, och inte tassa på tå för andras känslor om jag skall få skrivro. Ibland kanske någon blir upprörd. Då måste jag klara av att ta det, och ändå fortsätta ge skrivandet plats och prioritet. 

2016-12-10

Bara skriv, bara skriv, bara skriv

Jag kämpar mycket med skrivandet just nu. Mest med att få till det. Att prioritera det. Allt som tar av min skrivtid irriterar mig oerhört, ändå lyckas jag inte freda min skrivtid som jag borde. Jag har blivit dålig på att utnyttja tiden, och jag är slav under smarttelefonen, och jag är inne i en ond cirkel jag inte kan se hur jag skall bryta. Jag har avgränsat mig så att jag nuförtiden (nästan enbart) skriver på arbetstid, då sonen är på dagis, och inte annars, men just den tiden upptas så väldigt mycket av mejl, avtal som skall skrivas ut och skrivas under och postas, reseräkningar, intervjuer och podcasts och fan och hans mormor. Snart befinner jag mig i samma situation som då jag var journalist, och skrivandet fick finnas till och leva bara på fritiden.

Jag måste göra något åt detta. Jag drömmer om att resa bort nånstans till en tom liten stuga eller lägenhet och inte svara på ett enda mejl eller samtal och bara skriva i en månad eller så. Men det går inte. Det bara inte går. Jag måste hitta andra vägar och lösningar.

För att göra det går jag tillbaka till början. Till hur det började. Hur jag lärde mig att ge mitt skrivande jag plats. Min mentor då var Natalie Goldberg med boken Writing Down the Bones. Det var hon som genom den boken gav mig tillåtelse att skriva. Tillåtelse att ta mig själv på allvar som skrivande människa. Hon lärde mig att vara en skrivande människa med vartenda andetag, i varenda stund. Writing Down the Bones är den bästa och mest lästa bok jag har om skrivande. För mig. Den handlar inte om språk eller stil eller hantverk. Den handlar om att leva och skriva.

Okay, skriver Goldberg. Your kids are climbing into the cereal box. You have $1.25 left in your checking account. Your husband can’t find his shoes, your car won’t start, you know you have lived a life of unfulfilled dreams. There is the threat of a nuclear holocaust, there is apartheid in South Africa, it is twenty degrees below zero outside, your nose itches, and you don’t have even three plates that match to serve dinner on. Your feet are swollen, you need to make a dentist appointment, the dog needs to be let out, you have to defrost the chicken and make a phone call to your cousin in Boston, you’re worried about your mother’s glaucoma, you forgot to put film in the camera, Safeway has a sale on solid white tuna, you are waiting for a job offer, you just bought a computer and you have to unpack it. You have to start eating sprouts and stop eating donuts, you lost your favorite pen, and the cat peed on your current notebook.

Take out another notebook, pick up another pen and just write, just write, just write. In the middle of the world, make one positive step. In the center of chaos, make one definitive act. Just write. Say yes, stay alive, be awake. Just write. Just write. Just write.

2016-12-08

What did I expect?

Det är nog f-n att det skall vara svårt det här att skriva en roman. Jag kämpar just nu med koncentrationen, med hur svårt det är att hoppa in och ut ur texten när det hela tiden finns annat som slåss om min tid, med hur svårt jag har att hålla alla idéer och trådar och tankar i huvudet på en gång. Jag vill bara ge upp och äta choklad istället. Tror jag borde tejpa upp följande citat på väggen:

"If you find that it is hard going and it just doesn't flow, well, what did you expect? It is work; art is work. Nobody ever said it was easy. What they said is: life is short, art is long."
- Ursula K LeGuinn

Springer ikapp

Det var en ganska märklig dag igår: en journalist från tidningen Arbetet i Sverige flög till Finland och kom med tåg till Karis enkom för att intervjua mig. Kändes superkonstigt. Men det blev en av de bästa intervjuer jag gett, tycker jag (utan att ha läst nåt än), en riktig djupintervju med mycket intelligenta och stundtals knepiga frågor.

I övrigt har jag läst den pjäs jag skulle läsa, och videon har jag gjort, men jag har fortfarande inte fått korret av engelska Naondel, så den punkten på min att-göra-lista väntar ännu. Istället fick jag en förfrågan om att pitcha en artikel för en stor engelsk tidning, så nu får jag bry mitt huvud över det istället. I morgon skall vi banda podd. Men idag - idag har jag en dag på mig att dyka in i romanen (och så ut igen)... Nästa vecka hoppas jag kunna ägna mer åt att skriva, då är bara onsdagen upptagen av annat. Och veckan före jul är helt tom, men då vet jag hur det kommer att vara, med en massa julfix som stjäl min uppmärksamhet. Är okaraktäristiskt oförberedd inför julen i år.

2016-12-07

Kort vecka

Tillbaka från Paris och jag kastas in i en kort arbetsvecka. Igår var det Finlands självständighetsdag, vilket är en ledig dag här, och på måndag var sonen hemma från dagis med förkylning. Så mitt i allt har jag bara tre arbetsdagar på mig att:

  • läsa en pjäs inför ett seminarium denna helg
  • korrläsa engelska Naondel som jag borde ha fått i måndags men fortfarande väntar på
  • filma en video för mitt amerikanska förlags marknadsföringsavdelning
  • ge en intervju till en svensk tidning
  • banda nya avsnitt av Fantastisk podd i Åbo
Ja, och så borde jag visst skriva en roman här i nåt hörn också.

2016-11-30

Au revoir!

Vet ni vad jag gör i morgon? I morgon flyger jag till Paris! Senast jag var där var för sju år sedan. Nu reser jag i sällskap av min underbara mamma, och vi skall insupa julstämning i Paris, sitta på caféer, dricka kaffe och pastis och bara njuta. Vi har båda varit i Paris såpass många gånger att vi har klarat av alla "måsten", så vi slipper springa på muséer och upp i Eiffeltorn. Vi skall strosa omkring som andan faller på och äta god mat och bara vara i Paris.

Följ äventyret på mitt instagramkonto, @turtschaninoff!

2016-11-28

Vidare vidare

Det var en fin helg, min signering i Karis Bok&Papper var väldigt välbesökt, Helsingin Sanomat boktipsade om Naondel och vi har adventspyntat och bakat pepparkakor. Tyvärr hinner jag inte blogga så mycket, jag har (enligt mitt eget schema) tre dagar kvar att få pli på den text jag redan har, innan jag kan skriva vidare. Jag tror inte att det går, men jag vet inte riktigt hur långt jag kommit heller för jag gör flera delar av texten parallellt eftersom så mycket måste flyttas och/eller helt skrivas om. Så jag bara kör på så gott det går, och i onsdag får jag se hur långt jag kommit.

2016-11-25

Jag är inte cool

Det känns som om jag borde bete mig mer blasé och coolt. Men jag kan helt enkelt inte. Saker händer som jag inte kunnat föreställa mig i min vildaste fantasi (och tro mig, min fantasi är vild) och var gång piper jag till av förtjusning och delar det med hela världen. Jag kommer aldrig att kunna skapa/upprätthålla en bild av mig som sofistikerad världsvan författare. Därför lägger jag nedan in (dolda) länkar till alla artiklarna :-)

Variety magazine (det anrika!) har skrivit om filmoptionen. Liksom The Guardian, vilket jag fick veta för att Yukiko Duke twittrade det åt mig (squee!). Liksom IMDb, The Bookseller och en mängd andra sidor från Italien, Rumänien, Nedeländerna, Kanada, Pakistan, Sydostasien...

Och ja, det känns fantastiskt och overkligt och allt på en gång.

Men nu stänger jag av allt det, och ger mig i kast med manuset till "Maresi II" än en gång. Trots att det går oerhört långsamt framåt så går det i alla fall framåt. Och det är jag tacksam för.

2016-11-23

Brobygge

Igår raderade jag 2679 ord i manuset - ett visst avsnitt - och skrev om det helt och hållet. Det blev 2378 helt nya ord. Vilket ju i och för sig är skitbra - 2378 ord på en arbetsdag är verkligen inget att fnysa åt. Men ändå känner jag mig frustrerad över att det går så långsamt. Jag vill verkligen inte sitta och skriva om gammal text, göra om redan en gång gjort arbete. Jag vill ju skriva nytt. Komma vidare.

Jag undrar om t.ex. brobyggare känner så här då de påbörjar ett nytt arbete? Att de modfällt stirrar på de pelare de just gjutit och ser att de måste göra om dem och sen gör allt det andra också, och den här bron blir ju ALDRIG färdig?

2016-11-22

Annoslunda research

Idag har jag gjort research i en av mina egna gamla böcker. Det var skoj :-) Men också intressant - mitt språk, min skrivstil, har verkligen förändrats på ca tio år. I och för sig inte så konstigt, men ändå en intressant upptäckt.

Julklappstips!

Nu skall jag puffa för två evenemang. På onsdag och torsdag ordnar Bonnier Books ett stort jippo i sin bokhandel på Högbergsgatan 37. Då säljs böcker från WSOY, Tammi, Johnny Kniga och Schildts&Söderströms med 50% rabatt - ja, på alla böcker, inte bara utvalda! Det bjuds på glögg, författarintervjuer och annat trevligt! Jag kommer att intervjuas i en kort intervju (på finska) på torsdag kl 16.45, och så finns det möjlighet att få böcker signerade både före och efter det. Dvs där kommer att finnas Naondel och Maresi på finska och den nya mjukpärmade svenska Maresi till salu.

Och på lördag signerar jag Naondel i Karis bok & pappershandel på Köpmansgatan kl 11-12.

Detta är de enda tillfällen innan jul då man kan få böcker av mig signerade, så passa på, köp personliga julklappar redan nu! En bok till alla i släkten och så var julen fixad innan november månad är slut :-)

2016-11-21

Lite (men inte mycket) mer om filmen

For those of you who found my blog through the movie announcement: I update this blog mostly in Swedish these days, but I have an English author page on FB, here.

Jag har efter torsdagen fått en mängd frågor om filmen från olika håll, vilket naturligtvis är väldigt roligt. Men tyvärr kan jag inte svara på nästan någon av dem. Avtal av den här sorten är nämligen superduperhemliga, och det finns nästan ingenting jag får säga. Till exempel något om tid, pengar osv.

Vad jag kan berätta är att jag på inget vis varit involverad i förhandlingarna. Det är min agent Elina Ahlbäck (som i år förhandlat fram två andra filmavtal för finländska böcker) som tillsammans med sitt team skött precis allt. Jag är alltså inte själv i kontakt med Film4. Processen har varit lång och precis varje ord i avtalet är av betydelse, därför har det tagit så länge. Och ja, det har varit oerhört svårt att hålla tyst. Så mycket kan jag väl säga att jag inte har någon formell roll i filmskapandet, typ "excecutive producer" eller så. Och nej, jag vet ingenting om och har ingen möjlighet att påverka rollbesättningen. Än är vi inte där heller - filmen är fortfarande i optionsstadiet. Nyansskillnaden har gått de flesta rubrikmakare förbi då detta nådde pressen, men här är en wikipediadefinition på vad en option är:

"En option är ett avtal mellan en optionsutställare och en optionsinnehavare som ger innehavaren rätten, men inte skyldigheten, att i framtiden köpa eller sälja en underliggande tillgång till ett på förhand bestämt pris."

Det är dock en mycket stadig option vi har.

Och det är väl ungefär det jag kan säga! Jag är väldigt väldigt glad att optionen gick till just Storbritannien och Film4, som varit med om att utveckla riktiga kvalitetsfilmer de senaste åren. Den som vill kan bekanta sig med deras senaste produktioner här.

Här finns en intervju jag gav för svenska YLE på torsdag.

2016-11-18

Apropå film

Det här kan man också hitta om man googlar mig. Det visste ni inte, va?


2016-11-17

MARESI HAS BEEN OPTIONED FOR A MOVIE!!

Finally, finally, FINALLY I get to share the fantastic, huge news that Maresi has been optioned for a movie! My super agent Elina Ahlbäck and her team has been working on this deal for a long time, and it's been a struggle to keep it quiet. But today I get to share it with the world! 



Here's the agency's press release, in full:

Feature film rights to Maria Turtschaninoff’s internationally acclaimed fantasy novel Maresi have been optioned by Film4.
UK-based Film4 has developed and co-financed many of the most successful UK films of recent years, including Academy Award-winners such as 12 Years a Slave and Slumdog Millionaire. The deal was brokered by Turtschaninoff’s agent Elina Ahlbäck of the eponymous Elina Ahlback Literary Agency in collaboration with Gudrun Giddings.

“I cannot say that this is a dream come true for me - it exceeds all my dreams. I am so happy that Maresi is in such good hands with Film4,” says Turtschaninoff. Quoting Turtschaninoff’s agent Elina Ahlbäck, “Finlandia award-winner Maria Turtschaninoff’s feminist fantasy saga will empower girls and women all over the world.”

Maresi, the first book in The Red Abbey Chronicles, was originally published in Finland in 2014 by Schildts & Söderströms, and awarded the prestigious Finlandia Junior Prize in the same year.

Publishing rights to the novel have sold in 17 territories to date, to excellent press and reviews internationally. In the UK, Pushkin Press published Maresi in January 2016 and Abrams will release the U.S. edition in January 2017.

Maresi is a tale of friendship and survival, set in the Red Abbey, a refuge for women and girls. When the abbey is attacked, the titular character Maresi has to fight to defend both herself and the community. The novel is a historically inspired fantasy saga, aimed for young adult and adult audiences, about friendship and community of women in a male-dominated world. According to The Observer, Maresi “combines a flavor of The Handmaid’s Tale with bursts of excitement reminiscent of Harry Potter’s magic duels”.

“From the first time we read it my colleagues and I were swept away by Maresi and the world Maria has created. It's one of those special fantasy novels which resonates on so many levels and is both a page-turner and an accomplished work of literature that speaks particularly to our times,” says Adam Freudenheim, Publisher at Pushkin Press.

Susan Van Metre of Abrams says “It takes an author of the caliber of fantasy greats like Le Guin and Pullman to create a world as beautifully and terrifyingly real as the one Maria has conceived inthe Red Abbey Chronicles. We want to live in it—and save it alongside our sister Maresi.”

Maria Turtschaninoff is known for crafting lyrical, historically inspired fantasy stories starring strong female protagonists. She is a two-time winner of the Society of Swedish Literature Prize, a nominee for the Astrid Lindgren Memorial Award, and the 2017 CILIP Carnegie Medal and winner of the 2014 Finlandia Junior Prize.

2016-11-16

ÅU recenserar

Åbo Underrättelser recenserar Naondel! Väldigt fin och klok recension. "Men om det här är triggervarning beror det på att all litteratur som skakar om en i sig innebär triggervarning. Mest omskakad blir man i Naondel av den stora berättelsen."




Lite roligt med jämförelsen av längden på Maresi och Naondel - Naondel som bok är de facto 160 sidor längre, och egentligen mer än dubbelt så lång som Maresi eftersom den är tätare satt.

2016-11-15

Skolkar

Ibland är det SÅ mycket roligare att planera klänningar i fantasin än att bestiga berg... Och Pinterest, huh huh, där fastnar en lätt...

Alltså, inte JAG ju. Jag är ett MÖNSTER av självdisciplin.

Bestiga berg

I morse vaknade jag 05.15, och efter att ha försökt sova en halvtimme gav jag upp och började läsa en bok om heliga berg. Sen hann jag till och med sy rynktrådar och rynka en kjolvåd (jag älskar rynktrådar!)  innan det var dags att köra maken till tåget och sonen till dagis. Nu sitter jag på mitt arbetsrum och har, med hyresvärdinnans tillstånd, hängt upp kom-ihåg-dessa-idéer-lapparna på väggen och kokat en kopp (beskt) kaffe.


Nu är det då bara att sätta igång.
Bara.
Jag har 52 oredigerade sidor kvar. Jag har 12 arbetsdagar kvar i november. Så 5 sidor om dagen bör redigeras/strykas/flyttas/helt skrivas om. Utmaningen blir att stryka friskt, så att jag får bort det som gjorde manuset platt och dött, men se det som faktiskt är bra och behålla det, samtidigt som jag kommer ihåg alla de ypperliga idéer jag fått och faktiskt får med dem i texten.

Det känns faktiskt som att bestiga berg, detta att skriva en bok. Eller som att utöva sennichi kaihogyo, en form av meditation buddistmunkar på berget Hiei utför då de vandrar runt berget i tusen dagar för att nå upplysning. Utom att jag inte når upplysning då jag är klar, utan bara påbörjar nästa vandring. Och nästa.

Men jag tycker ju om vandringen, trots att sandalerna skaver och målet känns oändligt fjärran. Jag vill inte vara någon annanstans än här, ensam med mitt berg.

2016-11-14

Skrivtid, sömnadslust

Jag har plötsligt börjat sy igen. Jag har sytt en trikåklänning som blev lyckad, och det gav mersmak: i lördags sydde jag ett par leggings i underbart mjuk merinotrikå (mycket prisvärd från Eurokangas!) och så påbörjade jag en klänning i mjukaste flanell. Det är med ens så roligt att sy igen (under många år har jag försökt ta upp denna hobby pånytt men aldrig kommit längre än till att köpa nya tyger) att jag måste fly hemmet till arbetsrummet idag, för annars kommer jag inte att få något gjort utan kommer bara att sy. Jag kom ju till och med på hur jag skall få axelsömmen snygg på ärmarna! Men nu börjar min skrivperiod på riktigt. Inga fler jobbresor på ett bra tag, inga fler åtaganden. Nu skall Maresi 2 börja ta form på allvar. Så sömnaden får bli till kvällarna.

Jag tror att vad jag skall ta itu med idag är att sortera alla de tankar, idéer och uppslag för berättelsen som jag samlat på mig på olika lappar. Dem skall jag sedan sprida ut runt mitt arbetsbord, så jag hela tiden har för ögonen vad jag tänkt, så att jag säkert får med allt.

Veckan börjar bra: Sofia och Katta från En förbannad podd recenserar Maresi i sitt nya avsnitt, och som bonusmaterial finns en del av författarintervjun Helena Dahlgren gjorde med mig på Konstnärsbaren i Stockholm för en vecka sedan. Enjoy!

2016-11-10

Inte än...

Argh, jag blir galen, jag får tyvärr inte berätta om hemligheten idag ännu! Kanske nästa vecka...

Snön fortsätter falla, vi har en lång inkörsfart att hålla ren och väldigt liten tomt att sätta all denna snö på. Fortsätter det så här hela vintern får vi problem.

Jag försöker sätta mig in i mitt manus igen, men varje gång det varit avbrott av olika orsaker tar det en stund att göra det. Jag har i alla fall en känsla av att jag är på rätt väg nu, för första gången sedan jag började arbeta med det (det var roligt och lätt där ett tag, men jag visste hela tiden att riktningen var fel), så det är alltid något.

2016-11-09

Elände och lyx och hemligheter

I den här bloggen tänker jag inte låtsas om att det finns nån världspolitik. Bara så ni vet. Orkar inte med det just nu.

Jag har just varit på en kort men intensiv PR-resa till Stockholm och talat om Naondel. Skugge &Co sköter Naondels PR i Sverige och de hade ordnat några intervjuer, och sedan en underbar middag på måndag kväll på Konstnärsbaren. "Syndens näste, kulturelitens stamhak, husmanskostens högborg", så beskrivs restaurangen på sin hemsida, och synd såg vi inte så mycket av men maten var verkligen superb.

Dit kom några gamla vänner och en bunt nya, och jag fick bland annat träffa Karin Jihde från Mellan raderna-podden, samt Sofia och Katta från En förbannad podd. Det var väldigt roligt att få sätta ansikten på bekanta röster! Jag rekommenderar båda poddarna varmt.


Havets Wallenbergare - mums!

Karin Jihde, Fridah Jönsson från Skugge &Co och Maria Lindén som intervjuade mig.

Alltid lika fab Mats Strandberg!

Som synes älskar jag att bli intervjuad av Helena Dahlgren!

Mellan de coola chicksen Sofia och Katta

Det kändes väldigt lyxigt att få jetseta av och an till Stockholm för att prata om boken, och dessutom uppgraderades jag till Business Class för hemresan, och jag har aldrig rest business förr. I planet var skillnaden ju minimal, men loungen man fick tillgång till... fick jag sitta i en sån varje gång jag flög vore jag på resande fot nästan jämt.

OCH! I morgon. I morgon kommer jag att kunna berätta något stort här på bloggen. Något Stort. Watch this space.

2016-11-04

Julmys?!

Idag tyckte sonen att det var dags att börja julpynta. (Önskelistor började han skriva igår.) Jag avledde honom medelst julmusik.

Först suckade jag inombords, men med all snö ute var det faktiskt ganska mysigt. Jag tänker mysa vidare: jag sitter och läser igenom alla mina olika synopsis och det kan jag lika gärna göra framför en brasa. Flera minusgrader ute idag, så det passar bra. Maken jobbar i stan idag och huset är nystädat och jag har just tvättat flera maskiner tvätt, så jag kan faktiskt få jobb gjort hemma också. Annars behöver jag mitt externa arbetsrum, både för ensamheten (fast vi har varsitt arbetsrum har jag svårt att skriva då någon annan är hemma) och för att jag annars börjar göra hushållsarbete.

2016-11-03

Alltför många öppna dörrar

Att fokusera på att arbeta intensivt under en viss tidsperiod har hittills idag funkat bra. Problemet är bara att jag använt tiden på att skriva ännu en kort summering i punkter över vad som kunde hända i berättelsen. Jag har fem eller sex stycken sådana nu, och de är alla dessutom fulla av "Och så kunde detta eller detta hända"... Jag får inget grepp om det!

Målberoende

Jag jobbar bäst mot väldigt bestämda mål.

Helst ordmål: tusen ord om dagen, eller två tusen, eller vad det sen råkar vara, det beror på projektet. Jag är nämligen av naturen lat, och kräver ganska hård disciplin för att få något till stånd. När jag redigerar måste jag ha andra sorters målsättningar: si och så många sidor om dagen, oftast.

Nu har jag röjt undan allt annat, har bara Maresi II att jobba med. Men jag kommer inte igång, för jag kan inte sätta något specifikt mål för dagens arbete. Jag sitter nämligen med ca 40 000 ord skriven text, som jag måste se om något går att rädda då jag nu äntligen hittat fram till rätt miljö och premiss för texten. Det vill säga, jag kombinerar att skriva nytt med att skriva om och ändra om och stryka. Och det kan jag inte kvantifiera. Så jag kommer aldrig ens igång. Och det gör mig frustrerad. Har nån några bra tips??


2016-11-02

Jag gick en promenad med hunden efter lunch

Lite ovanligt att det kommer så här mycket snö första gången. I början av november.










Lugnet infinner sig

Ute vräker årets första snö ner och mitt arbetsrum ligger i ett jullandskap. Hunden gör mig sällskap idag och ligger och suckar otåligt. Jag har gott te, jag har ett tänt ljus och jag börjar äntligen ha lite ro i kroppen. Igår kände jag hur jag riktigt varvade ner. Det behövdes. Idag har jag inga specifika måsten alls - inga mejl som väntar på svar, inget administrativt som måste göras. Jag har filat lite vidare på novellen jag hittade rätt med igår, och nu tror jag att den verkligen sitter. Jag skall bara låta den vila lite och sen läsa igenom den en gång till.

Och nu - ja, nu börjar då egentligen min skrivtid. Min tid med Maresi.

Jag skall ta det lugnt. Jag skall inte låta några deadlines stressa mig. Jag skall njuta av att jag nu åter får göra det jag älskar allra mest. Tillbringa ostörd, ensam tid med min text.


2016-11-01

Bästa känslan

Alltså, den där känslan när man får feedback på en text man varit osäker på, och allt personen säger bara klickar och känns rätt och kugghjulen i huvudet på en genast börjar snurra och man inser att ja men om jag gjorde sådär istället skulle det bli mycket mycket bättre och man skriver om och ser hur allt faller på plats -

den känslan. Den är bäst.

NANOOOO!

Idag börjar NaNoWriMo! Alla som skall delta - lycka till! It's a crazy ride men så, så roligt! Jag har fortfarande online vänner från det första år jag deltog - jag tror tammetusan det var tio år sedan, 2006!

2016-10-31

Efter mässa krävs lite pyjamastillvaro

Helsingfors bokmässa var verkligen rolig - och intensiv. När jag satt på tåget hem på lördag var jag så trött att jag skakade, och i den sista intervjun hade jag svårt att längre hitta ord. Jag svor på att gå i pyjamas hela nästa dag och det löftet höll jag - även fast jag körde till butiken och handlade, och lagade en chili till middag. Faktum är att jag fortfarande har pyjamasen på. Och om jag inte måste annat tänker jag fortsätta med det - idag skulle jag egentligen vilja vila (mitt veckoslut var ju bara en dag långt) men det finns alltför mycket administrativt som måste göras, sådär som mejl och reseräkningar. Min bästis tycker att jag borde ta en vecka ledigt, och det vore ju underbart - men jag kan inte skjuta upp arbetet, för redan i morgon finns det nya saker som jag är tvungen att ta itu med.

Men jag måste försöka ta det lite lugnt också, för jag börjar nå den där stressnivån då jag har svårt att fatta beslut och också börjar få svårt att andas ibland, rent konkret. Jag vet att det betyder att jag också borde begränsa min närvaro på sociala medier, men jag orkar inte ens fatta ett sådant beslut just nu. Idag fick jag i alla fall en hel del gjort redan tidigt på morgonen, då jag på grund av omställningen till vintertid vaknade redan 05 och steg upp 06. Klockan är nu kvart i sju och barnet sover fortfarande, vilket är ett mirakel - han vaknar ju alltid mellan 06 och 07 - sommartid.

Jag vill ännu ge en speciell eloge åt de fantastiska elever från Kallion ilmaisutaiteen koulu som intervjuade mig två gånger på mässan - en gång om Lättlästa Maresi, på svenska, och en gång om Naondel på finska. Maken till välförberedda, analytiska och pålästa intervjuare får man leta efter på mässan. En av de två som ledde intervjun om Maresi har läst boken på svenska, på finska och nu som lättläst bearbetning.

Ja, och igår såg jag att Maresi är recenserad i Publisher's Weekly, en mycket viktig branchtidskrift i USA :-) Recensenten drar paralleller till Margaret Atwood, och det kan jag sannerligen leva med.

Fantasy and magic blend fluidly in the deeply feminist world of Turtschaninoff’s first novel, originally published in Finland. When death calls to Maresi, it manifests in the whispering hiss of the Crone, an eerily haunting personification of her fears. The island haven is a bright spot of love and harmony amid the stark realities of a dark and brutal world, crafted in the spirit of Margaret Atwood’s Republic of Gilead.

Hela recensionen hittar du här.

2016-10-26

Mässdags - igen!

I morgon börjar Helsingfors bokmässa! Jag är mycket ivrig. Som vanligt är bland det roligaste att få träffa folk man annars sällan kan umgås med för att de bor långt borta, som Malin och Siri Pettersen. Jag hinner hem till natten två av tre nätter, den tredje tillbringar jag i Helsingfors. Man är ju bjuden på svenska ambassadörens mottagning, bevars, då kan man inte stressa till sista tåget hem.

Jag kommer att lägga upp bilder från mässan på instagramkontot @thisissvenskfinland som jag har hand om denna vecka. Har jag nämnt det? Nå, nu nämnde jag det i alla fall. Det skall bli roligt att ha något annat att fota för det kontot än min dator och min hund.

Svårt dilemma: har ännu inte valt vad jag skall ha på mig. Det lär ge sig i morgon. Hoppas jag.

I morgon har jag bara ett framträdande på mässan, kl 12 på Edith Södergran-scenen. Men på fredag och lördag kommer jag att springa runt som en skållad råtta. Ses där!

Spådd i podd

När jag var i Göteborg för bokmässan deltog jag i en väldigt annorlunda podd, Äkta Spåman med Linda Spåman. Det ingick att bli spådd i tarotkort, något jag aldrig blivit förr. Podden kan man lyssna på här.

2016-10-25

Skriva om och skriva rätt

Jag har kommit till en besk men nödvändig slutsats.

Alla dryga 40 000 ord jag har av nya manuset måste skrivas om.

Jag bara körde på i våras, njöt av att åter få tillbringa tid med Maresi, men utan att riktigt se för mig var hon befann sig, hur där såg ut. Och det gjorde allt annat otydligt också: människorna, handlingen. Det enda som var tydligt var de facto Maresi själv, för henne känner jag ju redan.

Under höstlovet hittade jag äntligen miljön. Och nu då jag åter tittar på texten inser jag att jag inte kan göra det jag egentligen vill, det vill säga skriva vidare & nytt och sedan gå tillbaka och ändra först då jag har hela första utkastet skrivet. För det som händer i början färgar ju av sig på allt som händer sedan, och om jag inte skriver det ordentligt så vet jag inte exakt vad som händer.

Så nu kommer jag att klippa, klistra och skriva nytt, om vartannat. Det är inte mitt favoritsätt att arbeta, om man säger så. Men just nu är det det enda rätta.

2016-10-24

VINNARNA!

Det kom så många bidrag till tävlingen att jag beslöt att lotta ut inte en, inte två utan TRE ex av vackra, mjukpärmade Maresi! Jag skrev ner alla deltagarnas namn på solgula lappar.

Sen lade jag dem i min svarta trollkarlshatt och lät sonen spela fru Fortuna.




Stort tack till alla som deltog! Och tack för alla fina boktips, att-läsa-listan blev ännu längre nu! Kan vinnarna Linn, Anna-Lena och TildaLuna skicka mig mejl på maria (at) mariaturtschaninoff punkt com (skriver ut adressen så där för att slippa spam, men ni fattar, och OBS jag skrev fel adress först, ändrade nu!), och ge mig sina fulla namn och adressen dit ni vill att boken skall skickas plus ev vem jag skall dedikera den till så får ni böckerna på posten någon gång efter bokmässan!

Helsingfors bokmässa, hela mitt program

På torsdag kör Helsingfors bokmässa igång, och detta blir min mest intensiva mässa hittills! Jag har program torsdag, fredag och lördag.

Torsdag 27.10

12.00 Edith Södergran-scenen: Att skriva mellan genrer

Fantasyförfattaren Maria Turtschaninoff är aktuell med nya romanen Naondel, den fristående fortsättningen till internationellt prisade Maresi. Hon resonerar kring att skriva för både unga och vuxna samtidigt. Intervjuare Janina Orlov.

Fredag 28.10

13.30–14.00 KirjaKallio: MARESIS VÄRLD
Maresi är Maria Turtschaninoffs prisbelönta roman som nu ges ut i lättläst bearbetning, återberättad
av Jolin Slotte och illustrerad av Jenny Wiik. De tre möts i ett samtal om Maresi, Röda Klostret
och bokens hisnande berättelse. Lärum-förlaget

16.30-17.00 Edith Södergran-scenen: Litteraturens nya kanaler. 
Svenska Yles litteraturredaktion diskuterar med bloggare och poddare.

17.30-18.15 KirjaKallio: Suomikumma valloittaa maailman!
Kirjailijat Inkeri Kotro, Johanna Sinisalo ja Maria Turtschaninoff keskustelevat. Haastattelijana Toni Jerrman.


Lördag 29.10

12.00 Akademiska bokhandelns scen: Naondel
Intervjuare Catariina Salo.

13.30 Tottiscenen: Feministisk fantasy
Maria Turtschaninoffs nya bok Naondel handlar om kvinnors underkastelse och styrka, om våldsam patriarkal verklighet i mytens form. Maria Turschaninoff möts i ett samtal om behovet av feministiskt fantasyberättande. Intervjuare Catariina Salo.

15.00 KirjaKallio: Naondel
 Elever intervjuar Maria Turtschaninoff om Naondel (på finska).
Signering efteråt i Bonniers monter 15.50-16.00

16.00 HBL-scenen: Naondel
Intervjuare Annika Hällsten.

2016-10-21

I must be dreaming

Du milde tid. Jag har tagit två (små) whiskeyn så här långt idag och det kan hända att det blir en tredje.

För idag har jag fått veta att jag är nominerad till ALMA-priset  OCH att Maresi är nominerad till Carnegie-medaljen in England.

Jag känner att jag upprepar ett blogginlägg från tidigare i veckan, men: jag nyper mig i armen. Hur är detta ens möjligt?

Stolthet & glädje

Oj så många deltagare tävlingen redan har! Jag börjar inse att jag kanske måste lotta ut mer än ett ex av Maresi!

Och tack, du som lämnade den här kommentaren. Aldrig har jag känt mig så stolt över Maresi som då jag läste vad du skrev.



2016-10-20

TÄVLING!

Vet ni vad - höstlovet till ära tycker jag det är dags för en liten tävling på bloggen! Jag har ju fått några författarex av läckra nya mjukpärmade Maresi, med omslag och ny karta av Sanna Mander. Jag lottar nu ut ett ex av boken, med dedikation, bland alla som lämnar en kommentar på detta inlägg före midnatt den 23.10.16. Jag sänder boken till vilken adress som helst i Finland eller Sverige. Jag tror att just denna utgåva av boken är svår att få tag på i Sverige då den inte har ett svenskt förlag, så speciellt svenska bloggläsare kan passa på :-) På måndag 24.10 meddelar jag här på bloggen vem som vann och så får vinnaren mejla mig sin adress. Och eftersom höstlov är läslov får ni i era kommentarer berätta vad ni läser just nu! OK? Då kör vi!


2016-10-19

Dagens kamp

Jag bestämde mig för att göra något jag ganska sällan gör: en plot outline. Jag har så många idéer och element som jag inte vet hur de skall passa ihop och vart de skall leda att jag tänkte att det kan vara bra att nu då jag ändå har en del text göra en outline för att reda ut råddet. Så jag började med att i stolpar beskriva vad som hänt hittills i texten.

Och oj oj så tunt det är. Hjälp.

Jag antar att jag nu borde göra en outline över vad som borde hända, men jag känner mig helt paralyserad över hur lite jag fått att ske på 60 sidor.

2016-10-18

Tvekan

Jag har läst hela manuset så här långt och sitter nu och funderar: skriva om, eller skriva till?

Skriva till är det givna svaret. Skriva om kan man alltid göra senare. MEN. Jag har nog halkat ganska fel på flera punkter i storyn, vilket betyder att om jag bara skriver till kan det hända att jag hamnar HELT fel. Och sedan måste slänga ut nästan allt.

Å andra sidan kanske jag äntligen hittar rätt om jag skriver vidare.

Äh, jag vet nog hur jag bör göra. Sluta tramsa kvinna, och skriv.

Drömlikt

...ibland nyper jag mig nog lite i armen. Som när jag samma dag mejlar med min agent om spännande saker, kollar på flygresor till Milano för att delta i en litteraturfestival, och får se förslag på och kommentera Naondels amerikanska omslag.

När jag dagdrömde om mitt yrkesliv för säg tio år sedan fanns sådant inte ens på kartan.

2016-10-17

Helg och vardag

Det var en fin helg! Sonen fyllde sex år och hade barnkalas på lördag, med halloweentema. Igår bara byggdes det lego, åts donuts och sågs på film. Själv har jag snöat in på att se SNL-klipp på Youtube - den nyaste säsongen känns ovanligt bra. Eller, allt med Kate McKinnon är ovanligt bra. Jag älskar att se på henne för hon ser alltid ut som om hon själv också har så roligt då hon spelar - det är säkert en illusion, kreerad genom benhård professionalism, men jag gillar det.

Idag försvann plötsligt hela förmiddagen till administrativa grejor - svara på enkät om böcker, söka ersättning av försäkringsbolag för en resa som inte blev av, skicka diverse mejl - så att när jag såg på klockan och den var tio i tolv fick jag en chock. Hur kan det redan vara lunchtid, jag har ju inte ens kommit igång på allvar än! Aaaa. I morgon åker sonen med sin mormor på höstlovsresa till Österbotten (jag sällar mig till dem lite senare), då skall jag njuta av att få göra LÅNGA arbetsdagar och inte behöva hämta på dagis halv fyra.

Nu skall jag värma lite basghetti från igår till lunch och försöka stretcha axlarna som värker av min dåliga arbetsställning. Sen hoppas jag hinna få något verkligt arbete gjort, också.

2016-10-14

Klet

Nu har jag läst igenom hela manuset så här långt. Och vet ni, det är väldigt effektivt att låta texter vila länge innan man läser igenom dem. Man har fått sån distans att man inte ens riktigt minns vad man skrev, och kan till och med bli överraskad. Nu är det bara tyvärr fel tillfälle för mig att låta en text vila i flera månader - det skall jag göra då jag har ett första utkast klart, inte mitt i. För nu känner jag mig istället uppgiven och förvirrad. Det finns saker som blänker till, som är användbara och till och med bra. Men de sitter ihop med massor av grått, oformligt klet. Jag har haft tankar med vissa avsnitt som jag nu inte längre minns vilka de var. Och redan nu känner jag av lite samma sak som drabbade mig med första boken om Maresi - hon drar åt ett håll och jag åt ett annat. Hon är en envis rackare, och jag vet att hon kommer att dra längsta strået. Men jag vet ännu inte riktigt vad det är hon vill, och det gör det svårt.

Sen har jag fått en massa nya idéer sen jag skrev sist. Hur skall jag få allt detta att rymmas i en och samma bok? Jag har saker jag vill ha med och somt är smått och somt är stort men jag får inte dem att passa ihop med varandra alls.

2016-10-13

Harmoni

Jag är en enkelt funtad varelse.

Jag har fått ägna mig åt manuset i tre dagar nu. Och med ens är jag så harmonisk att det inte är sant. Det spelar ingen roll att manuset är förskräckligt dåligt. Det spelar ingen roll att jag bara ser fel, och inte vet hur jag skall fixa dem. För jag får vara med min text. I min text. Jag får vara i mitt skrivande, i mitt arbete, och det är verkligen allt jag behöver för att må bra. Det är fånigt men sant. Att få ägna arbetsdagen, hela arbetsdagen, åt att bara tänka på skrivandet, läsa texten, göra anteckningar och research, det är verkligen himmelriket för mig.

Jag har saknat det mer än jag förstått.

2016-10-12

Den vackra svanen var en ful ankunge!

Igår beskrev jag på sociala medier känslan av att äntligen få sitta ner med Maresi II som att möta en älskad man länge varit skild från.

Men när jag väl började läsa igenom den text jag har hittills var det som om den där älskade inte alls var så snygg som jag kom ihåg. Saknade hen verkligen så där många tänder? Var hen så där oborstad och illa klädd? Kunde hen verkligen inte föra en vettig konversation, utan grymtade mest med matrester mellan tänderna?

Suck.

Det här är orsaken till att jag helst skriver ett manus från början till slut utan att läsa igenom det jag skrivit. Men tyvärr är det sällan möjligt, det kräver ju att jag har möjlighet att skriva oavbrutet tillräckligt länge. Och när jag väl "fallit ur" texten måste jag läsa igenom för att se vad jag skrivit, hur jag tänkt osv.

Nu tänker jag snarast: Hur tänkte jag riktigt??

Och då kommer tvivlet och självföraktet krypande.

Idag får jag träna på att skuffa undan det, bara läsa vidare och för mig själv mumla mantrat "Work in progress. Work in progress."

2016-10-10

I morgon

I morgon.
I morgon får jag äntligen ta mig till mitt arbetsrum i Dönsby för att skriva. I morgon skall jag äntligen samtala lite med Maresi igen. Jag har inte tittat på det manuset sedan början av juni. Jag har nog skrivit sedan dess, men det är annat jag skrivit på: pjäs och novell. Men från och med i morgon (i morgon!) har jag dryga två veckor utan andra åtaganden och kan göra en djupdykning i något av längre karaktär igen. Sen kommer Hfrs bokmässa, som kommer att vara den intensivaste jag någonsin varit med om, och sen - sen får jag börja skriva riktigt på allvar igen.
Jag sitter på ett tåg just nu, och skriver på en novell, medan rälsen sjunger: I morgon. I morgon.

2016-09-29

Ännu lite bokmässa. Sen är det slut. Tror jag.

För att jag fortfarande lever på minnena från mässan: här kommer några bilder (som Förlaget tog) som summerar min mässa helt ypperligt. Speciellt den första. I vilken jag dricker skumpa ur en muminmugg. (För att glasen var slut.)





2016-09-28

Det susar på

Författaryrket är åtminstone aldrig förutsägbart eller enformigt. Hela tiden droppar det in saker jag inte väntat mig. Idag har jag till exempel suttit och fyllt i ett långt formulär om mig själv och mina böcker för mitt amerikanska förlag, Abrams. Så har jag svarat på ett meddelande jag fick av en fantastisk brittisk författare jag träffade på bokmässan*, förberett mig för Åbo bokmässa som börjar på fredag, och förberett mig inför morgondagens releaselunch av Naondel på finska, svarat på en massa mejl gällande arbete jag har nästa vecka samt fått ett  jobbsamtal med ett intressant erbjudande. Jag måste också tvätta kläder inför de kommande två dagarna eftersom alla "scenkläder" varit i användning i Göteborg, och beställa tågbiljetter, och i eftermiddag skall jag till tandläkaren, och så har jag äntligen fått håret klippt...

Lite känns det som att jag inte hinner andas alls, men kanske det räcker med att andas på typ söndag.

Saker jag borde ägna mig åt men inte alls hinner med just nu: skriva beställd novell, skriva pjäs, skriva roman, läsa översättningen av engelska Naondel.





*Ja, jag MÅSTE faktiskt få med detta lilla humblebrag.

2016-09-27

Vardag

Plötsligt är det vardag igen och jag sitter med en hög räkningar att betala, mejl att svara på och saker som måste göras. Det vore skönt att få vara ledig några dagar efter en dryg veckolång arbetsresa, men tyvärr går det inte nu. Det får duga med att vara ledig nån gång efter Åbo bokmässa som är inkommande fredag+helg...

Så idag blir det att: betala räkningar, svara på mejl, skicka faktura, hämta finska Naondel från posten, sätta spackel i ansiktet (EN dag fick jag vara utan...) och göra en intervju+fotogrej. Men sen ska jag hämta sonen tidigare från förskolan så vi får lite tid tillsammans.

2016-09-26

Post mässan blues

Bokmässan, bokmässan, bokmässan. Bokmässan, what have you done to me?
Årets var den bästa jag upplevt av de tre jag besökt som författare. Jag sitter nu på tåget hem till Karis efter en mer än veckolång resa och det är onekligen skönt att få komma hem, men o så jag samtidigt inte vill att mässan är slut!

Jag kan inte summera upplevelserna speciellt bra än, det är för nära, för mycket, men jag vet att om jag inte gör det nu blir det inte av. Så jag skall försöka.

Det som gjorde mässan så fin var människorna. Vi som sysslar med böcker är bara ett så bra gäng! Och vi som sysslar med fantasylitteratur är ett EXTRA bra gäng. Det är som att man har sin tribe med sig, man är aldrig ensam, en annan fantasyälskare är genast en ny vän.

Mässans höjdpunkter för mig, i ingen särskild ordning:

1. Dricka bubbel ur muminmugg på montermingel
2. Mina tre seminarier som jag njöt av och som publiken också verkade tycka om
3. Mina monterintervjuer med Janina Orlov som bara är så fantastisk
4. Att träffa alla nya coola typer, som Helena Dahlgren och Elisabeth Östnäs
5. Träffa alla coola gamla vänner - Fantastisk podd-gänget, äta frukost med en del av The Secret Badger Society, gå på andra Ordmördares programpunkter mm
6. Hänga med Nene som jag saknar.
7. Träffa Jonathan Stroud som var en underbar, generös kollega som på scen sade så vackra saker om Maresi att jag lite svimmade inombords. Dessutom signerade han min bok "in admiration". Det är nog inte mycket under mässan som toppar det, faktiskt.
8. Vara med och stänga Park! Ha! Men hela Parkgrejen var extra rolig för att jag inte minglade och kändisspanade utan satt i ett hörn med andra nördar och snackade 3D-printning av steampunkvapen och annat relevant :-)
9. Äta sjuka mängder skaldjur på Fiskekrogen
10. Äta middag med en gammal studiekompis
11. Göteborg! Inte för att jag såg mycket av staden, men det är alltid fint och lite nostalgiskt att vara tillbaka.
12. Få möta läsare och signera böcker
13. Ha en riktigt flamsig sent-på-sista-mässdagen-panel med andra nordiska fantasyförfattare (se ovan om att ha en egen tribe)
14. Spontansignera engelska Maresi i The English Bookshops monter

Det är bara ett ytskrap av allt fint jag fick uppleva.

Jag är fortfarande så uppe i varv att jag inte kan äta - igår blev det en triangelsmörgås och lite chips på hela dagen, idag köpte jag en croissant för tågresan och har hittills bara fått ner en liten bit. Men i alla fall så sov jag 7 timmar, vilket är bättre under mässnätterna då jag sov 3-5 timmar för att min kropp inte kunde sluta gå på övervarv.

Alla säger: det blir en mässa nästa år också. Men då har jag ingen bok och får således inte resa! Buäää.

2016-09-19

Recensioner och resor

Om några timmar bär det av mot Sverige för en resa till Växjö och sedan Göteborg och bokmässan där. Naondel har recenserats under helgen, och boken har fått fler och bättre recensioner än jag ens vågat drömma om. Svenska YLE recenserar här, Hbl här, Västra Nyland här. Österbottens Tidning lär ha en recension också men den får jag inte upp.

Att säga att jag är lättad är världens underdrift. Det som dessutom är extra roligt är att jag upplever att recensenterna sett vad jag försökt göra - jag känner mig inte misstolkad. Varken Hbl eller Yle nämner ens ordet "ungdomsbok" utan recenserar boken som en roman bland andra romaner, och jag tror det är första gången det händer mig. Jag ser själv Naondel som en fantasyroman, inte en ungdomsbok, och den är det vuxnaste jag skrivit.

Men nu alltså: västerut! Jag kommer knappast att blogga under resan, men Instagram brukar vara lättare att uppdatera, kanske också min författarsida på FB. Vanligtvis är jag toppenförberedd inför varje resa, nu känner jag att jag inte riktigt hunnit med, jag har inte läst de böcker jag borde ha läst, insåg nyss att jag ju borde ha klippt håret, bla bla bla. Men nu får det bli som det blir bara. Jag tror jag är uppe i åtta programpunkter under mässan, det är en massa, men nåt tag hoppas jag på att hinna höra på några programpunkter själv också! Jag har ju bara inte ens hunnit bekanta mig med programmet...

2016-09-14

Naondel får tsäärlek

Hinner inte just blogga själv för tillfället, men som tur är kan jag hänvisa till Kugges blogg, där hon skriver fint om Naondel!

2016-09-13

Busy bee

Jag är inne i en vansinnigt intensiv arbetsperiod just nu. Det är roliga saker jag får göra, men jag är ett kontrollfreak och jag märker att jag lider när jag allt mer tappar kontrollen över praktiska saker som hemmet, högarna med obetalda räkningar, mitt arbetsrum därhemma som blir allt mer kaotiskt. Då är det skönt att få fly till mitt externa arbetsrum och glömma allt det där ogjorda en stund. Igår skrev jag klart det allra första utkastet till en beställd novell, idag fortsätter jag genomläsningen av den engelska översättningen av Naondel. Den är bra. Väldigt, väldigt bra. Jag har haft en sån osannolik tur med mina engelska och finska översättare (andra språk kan jag ju inte bedöma).

Och nästa vecka blir det Sverige för hela slanten! Först Växjö, där jag bland annat deltar i ett seminarium på Växjö stadsbibliotek den 20.9. kl 18 (det evenemanget är öppet för allmänheten), och sen Göteborgs bokmässa där jag har SJU programpunkter inbokade så här långt! Mitt uppdaterade mässprogram ser ut så här:

Bokmässan i Göteborg, program hittills:
23.9. 7.45-9.00 Bokfrukost (för inbjudna)
         9.30 Inspelning av Fantastisk podd i SVEROKs monter
         12.00 Monterprogram på Finlandsarenan: "Maria Turtschaninoff om kvinnlig underkastelse och styrka och om våldsam patriarkal verklighet i mytens form."
         15.30 Att skriva mellan genrer, seminarium med Jonathan Stroud. Moderator Helena Dahlgren
24.9. 12.30 Monterprogram på Finlandsarenan: "Maria Turtschaninoff om kvinnlig underkastelse och styrka och om våldsam patriarkal verklighet i mytens form."
25.9. 12.00 Varför älskar vi fantasy? Seminarium med Julie Kagawa, moderator Johanna Koljonen
         15.00 Nordisk fantasy med Siri Pettersen, Kjartan Yngvi Björnsson och Snæbjörn Brynjarsson. Moderator Helena Dahlgren.

2016-09-09

UKLA longlist for Maresi!

What a wedding anniversary gift: Today the UKLA longlist was published, and Maresi is on it. I nearly fell off my chair when I heard the news (true story). There are some amazing authors on that list, and I am so proud to have my book listed with names like Brian Selznick and Philip Reeve.

This will be my last post on this blog in English, from now on I am moving all my blogging in English to my author FB page: https://www.facebook.com/turtschaninoff/

It's a good thing it's my wedding anniversary, that means there's already cake in the fridge. But I do believe this calls for champagne, too!

Tio år

För tio år sedan gifte sig de här två kidsen med varandra.



Idag gav jag maken det här kortet.



Han är förkyld, så den fina middagen får bli av en annan gång. Vi firar med bakelse hemma ikväll istället. Lustigt nog känns det nästan ännu bättre.

2016-09-08

Festen i bilder

Det är svårt att formulera mina tankar så här dagen efter releasefesten, men: TACK. Alla ni som kom, skålade, minglade och skrattade med mig - ni är guld värda. Jag låg sömnlös en stor del av natten och önskade att jag haft mer tid att tala med var och en. Men vet att jag uppskattade att ni kom något oerhört, även om vi bara bytte några ord med varandra.

Alla fotografierna nedan är tagna av Christine Saarukka, min personliga paparazzi.













TV-nyheterna var också på plats och filmade och man kan se klippet på Arenan (klicka här). Det börjar vid 19.30 minuter in. Men att mina böcker främst läses av "unga flickor" ställer jag mig lite tvivlande till, jag vet inte varifrån de tagit den statistiken...

2016-09-07

Fest!!!!!!!

Tänk att man kan vara nervös också för sin egen releasefest! Jag har legat vaken under de tidiga morgontimmarna och stressar över allt möjligt och omöjligt. När jag inte kom på nåt mer kring festen att stressa för började jag bekymra mig för sonens skolstart, när och varifrån skolskjutsen kommer att gå, när han är hemma på eftermiddagarna, om det ordnas eftis osv. Det är ju bara ett år dit, bäst att ta ut all stress på förhand.

Jag vet att sen när jag väl sitter på tåget till Helsingfors kommer allt att bara kännas roligt igen. För det är härligt med fest, och jag är så glad över att det verkar vara så många som vill komma och fira med mig! Till och med TV-nytt kommer att vara på plats! Och om 16 är en omöjlig tid (jag vet att det är för tidigt för många, speciellt de som inte jobbar i stan) så går det bra att droppa in senare, vi är på Piece n Love till 19 och sen rumlar vi säkert så småningom vidare nånstans.

Under kvällens lopp kommer jag att lägga upp bilder på Instagram, följ mig gärna på @turtschaninoff. Om du är på väg och vill lägga upp bilder, använd gärna taggen #Naondelrelease!

2016-09-06

Jag skriver i pittoreska poser

Det var väldigt roligt att bli intervjuad av Anne. Inte nervöst alls. Tvärtom så glömde jag lite att kameran fanns där och började flamsa istället, hoppas jag inte gjorde bort mig helt.

Som vanligt får man sitta och låtsas skriva i de mest onaturliga situationer för TV.


TV-teamet (Anne+fotograf) föll i trans över Dönsby (där jag har mitt arbetsrum) och hade svårt att välja vilken pittoresk vinkel som var den bästa.
Anne skrev dessutom så vackert om Naondel på sin blogg.

Flärdbekymmer

Idag kommer underbara Anne Hietanen till mitt arbetsrum för att intervjua mig för TV-programmet Lasso. Och i morgon är det releasefest. Två tillfällen som väcker Den Stora Frågan: Vad skall jag ha påååå mig?? Och vilken färg skall jag lacka naglarna i som matchar båda dagarnas outfits?

Hälsningar sign "Ytlig".

2016-09-05

Svar på bloggfråga om Naondel på Adlibris

Jag fick en fråga här på bloggen om varför det finns två utgåvor av Naondel på svenska på Adlibris, och vilken skillnaden är mellan dem. Nu har jag rett ut frågan.

Det är frågan om exakt samma bok, men med olika ISBN. Naondel ges ut av Förlaget (i Finland) och Berghs (i Sverige) i ett samtryck. Men Förlaget får inte sälja den finländska boken i Sverige och vice versa. Att priserna är olika just på Adlibris har förlagen inget med att göra, utan det är bokhandeln som sätter priset. Antagligen kommer de så småningom plocka bort de olika versionerna, så om du är i Sverige kan du bara se den version av boken du kan köpa där, och likadant i Finland.

Ny vecka, ny Naondel

Ny vecka, nya tag. På kö står: kolumn, novell, pjäs, Maresi II. Och festförberedelser inför onsdagen. Jag upprepar den öppna inbjudan, men insåg nyss att de som inte är på FB såklart har svårt att se detaljerna om festen, för att jag i det länkade inlägget bara hänvisade till FB. Festen är alltså på onsdag, på Piece n Love på Nylandsgatan, kl 16-19! Om du inte är på FB, anmäl dig i kommentarerna till detta inlägg. Och du som är på väg: skippa blommorna! Det är en gåva nog att du vill komma och fira med mig.

Men först: tillbaka till Naondel. I natt fick jag Annie Primes översättning av romanen, och har tajt deadline på mig för att läsa igenom den. Så allt annat får vänta, medan jag åter kastar mig in i ursystrarnas värld.

2016-09-02

Naondel - så blev romanen till, del 5

Även efter att jag sänt in en omarbetad version till Förlaget och Tammi fortsatte redigeringsprocessen. Många vändor, de facto. Först fick jag fjorton sidor nya kommentarer av min redaktör. OBS: på den omarbetade versionen. Dem tacklade jag i februari i år. Den vändan var nog extra motig och jag gnällde en hel del här på bloggen.

 Det heter att kroppen glömmer hur jobbiga förlossningar är, annars skulle vi aldrig föröka oss pånytt. Detsamma gäller för att skriva romaner. Om jag från gång till annan kom ihåg hur tungt slutskedet är skulle jag aldrig ge mig på att göra om det.

I mars fick jag en tredje omgång redaktörskommentarer. Då var det verkligen inte roligt längre. Men det är klart att jag tacklade dem med samma omsorg som de första - det ligger ju i mitt intresse mest av allas att boken blir så bra den bara kan bli. I slutet av mars var jag klar. Sen följde naturligtvis ännu språkgranskningen, och korrekturläsningen, och korrigeringen av de fel mina finska och engelska översättare upptäckte medan de läste igenom manuset. Jag jobbade med språkgranskningen i april och med korrekturet i juni. (Däremellan påbörjade jag nästa roman :-) ) Sen kom ännu arbetet med kartorna till. Men i juli gick Naondel i tryck. Och den 25.8. kom den från tryckeriet.

Signering av de första exemplaren under Konstens natt på Förlaget. Här med förlagschef Fredrik Rahka.
Naondel och Maresi. Sida vid sida.


Naondel är en av mina längre romaner, på 101 000 ord (men Anaché är till exempel 120 000 ord). Men det är absolut min mest ambitiösa hittills, just när det kommer till berättarteknik och omfattning. Jag har också arbetat med den längre än med någon av de andra, tror jag, från januari 2014 till juni 2016 då jag läste korrektur. Två och ett halvt år.

Det är min sjätte roman, och den utkommer nio år efter min debut. Det är min mörkaste roman. Det är min vuxnaste roman, och jag tvivlar själv starkt på att detta egentligen är en ungdomsroman. Det är en fantasyroman, och som all god fantasy kan den läsas av väldigt skilda målgrupper. Maresi har nått läsare mellan 9 och 90 år. Det är jag faktiskt väldigt stolt över.