2015-12-30

Vänner och spöken

Just nu är det en himla tur att min man inte har några jobbuppdrag före efter nyår - han kan ta hand om sonen medan jag jobbar. Och det är en himla tur att Nora är min vän - dels får jag sitta i hennes underbara B&B och skriva i lugn och ro medan dagsspöket rumsterar på vinden*, dels bjöd hon in vår femåring att komma och leka ute i eftermiddag. Då kan jag fortsätta skriva, och maken får en liten paus, och sonen tvingas ut och får lite frisk luft (han vill bara sitta inne med sina nya julklappsleksaker).

Jag började med att redigera klart en artikel. Nu tillåter jag mig lite nätnärvaro, och sedan skall jag redigera klart artikel nummer två (för The Guardian online, no pressure). Sen är det säkert dags för lunch. Jag plockade med mig lite av vad vi råkade ha hemma: två kokta ägg, fyra knäckebrödsskivor, ett rött juläpple, en tub majonnäs, en förpackning misosoppa, fyra bitar Mariannechoklad och en påse rostade salta nötter. Och efter lunch och lite stretchövningar (drabbades av dunderhuvudvärk som förstörde hela kvällen igår efter att antagligen ha suttit i dålig ställning helt för stilla hela dagen igår) skall jag ta mig an Naondel. Och redigeringen. Uhuu. Alltså, det går hur bra som helst i själva verket, det är bara något med det där mentala, att faktiskt ta sig i nackskarven och få det gjort.








*Här finns ett spöke som möblerar om lite försiktigt, men bara dagtid.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar