2015-11-19

Samvetet värker

Stackars lilla bloggen. Jag hinner inte alls med dig nu. November håller på att vrida de sista dropparna ur mig och sonen är arg för att jag är så mycket borta hemifrån. Han tycker jag får flytta när jag ändå aldrig är här. Då gråter jag inombords. Fast sen läser jag Ninas inlägg och inser att ungen min bara är bortskämd med att jag är så mycket hemma - han gör inte långa dagisdagar och vi tillbringar ju vanligtvis minst sex timmar tillsammans om vardagarna, ibland mer om jag inte har mycket att göra och kan hämta tidigare. Ofta är jag dessutom hemma långa tider, utan att behöva resa bort eller vara borta om kvällarna alls - det är de senaste månaderna som varit annorlunda. Så jag försöker hålla det dåliga mammasamvetet stången - för tydligen är det så att det finns där HUR mycket tid man än försöker ge sitt barn. Och om jag var hemmamamma skulle jag säkert ha dåligt samvete över något annat.

Det är ju inte bara jobb, jag gör roliga saker också - som nya Förlagets första fest igår. Men då får jag ju extra ont samvete för det är ju skoj och inte bara jobb... Även om det är lite jobb också. Och dumma skit-VR som plockat bort det sista tåget från Helsingfors, vilket gör att nu går det sista tåget västerut klockan nio på kvällen = stört omöjligt att gå på teater, en fest, en konsert, i huvudstaden, och samtidigt hinna hem samma kväll. Det betyder övernattning, och ännu mer tid borta hemifrån. Vi har tillgång till övernattningsställen i Hfrs så det går ju, men jag tänker på alla dem som inte har det. Det måste drabba teatrar mm! I morgon skall jag på mina goda vänner Saras och Kajs nyskrivna pjäser på Viirus i Helsingfors, föreställningen börjar 19, med andra ord måste jag vara borta över natten igen. Vågar inte tänka på hur reaktionen här hemma blir.

Men snart snart är november slut och sen är det bara den där lilla självständighetsbalen som kommer och stör :-) För i december är det slut med allt rännande och farande - då skall jag landa här hemma, och så småningom få kommentarer på Naondel, och börja bearbeta manuset. Dessutom har jag redan fått beställningar på flera texter jag skall skriva (på engelska!) inför lanseringen av Maresi i England, både för bloggar och i tidskrifter. I januari bär det sedan av till London, om allt går väl! Jag måste med andra ord ladda upp med ro och frid och ensamtid tills dess, så jag orkar vara supersocial och trevlig och glad i England - på engelska, Jag tänker satsa på julmys i kubik.

2 kommentarer:

  1. Jag tror inte det finns en mamma som inte har dåligt samvete. Ändå är barnen alltid med i tankarna, också när de är vuxna och ha fyllt 50. Små barn ger sin kärlek helt och fullt och vill ha uppmärksamhet. De förstår inte alltid att föräldrarna är vuxna människor som behöver egen tid för att orka. Ett barn mår bra om mamman mår bra det har jag lärt mig genom åren. Så packa ner ditt dåliga samvete och njut av allt det fina du åstadkommit inkl. ditt barn. Han vet säkert att han är viktigast för dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, det skall jag försöka göra Christine!

      Radera