2015-09-02

Upp å ner - hela tiden

Det är lite utmattande att vara jag, ibland. Det är såna extrema känslotillstånd hela tiden. Upp och ner, aldrig något mjukt mittemellan. Jag kan vara helt euforisk på morgonen och fullständigt nere i misströstans dal på kvällen. Min utmärkta finska förläggare, som igår utövade peptalk med mig över några glas skumppa (och gudarna vete att det behövdes, för nu är jag i högsta grad i "detta manus är skit och värdelöst"-fasen), sa "på dig syns det vad du känner", och det har hon väldigt rätt i. Är jag glad och så är jag så glad att det surrar i hela mig. Och är jag arg så vet nog hela världen om det.

Jag skulle aldrig kunna spela poker. Allt syns i mitt ansikte, i hela mitt kroppspråk, genast. Men det skulle vara skönt att kunna dölja saker också. Och framför allt att inte vara fullt så extrem i toppar och dalar.

Igår var jag i "detta blir aldrig till något"-fasen på morgonen, Sedan peppade min finska förläggare mig, och hjälpte mig genom att diskutera igenom manuset med att lösa åtminstone några problem. Så nu känns det bättre igen. Nu skulle jag bara behöva lära mig nånstansifrån hur man har järnhård disciplin så att jag verkligen kommer någonvart i arbetet.

2 kommentarer:

  1. Till all lycka finns det ännu människor med brett känsloregister. Det är en tillgång i denna iskalla förhårdnade värld. Sköt om dej och låt det storma och stråla och strila. Det är bara bra. Inget annat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har liksom inte nåt val, det kör på hur jag än försöker behärska mig :-) Kram på dig Minna!

      Radera