2015-08-25

Örnblick

Jag läser vidare i manus (det går långsamt, har jag sagt det förr?) och hittar massor med saker som måste åtgärdas, och ju längre in jag kommer dess större saker är det frågan om. Trunkerade dramatiska bågar, laddade gevär som inte avfyras, saker som blir på hälft, löften som inte hålls. Blir matt av att inse hur mycket det är att göra.

Försöker trösta mig med att åtminstone kan jag se felen. Det är en sak jag lärt mig efter alla dessa böcker: jag ser var det falskar. Alltid vet jag inte hur det bör fixas, men det är en helt annan femma.

Annars var det bra för mig att lista allt jag måste göra de kommande åren i det förra inlägget. Det fick mig att inse att jag nog måste börja säga nej nu, innan jag tagit på mig så mycket att jag går i väggen och försummar familjen.

2 kommentarer:

  1. Måste kännas bra att se vilka ställen som inte alls funkar, där famlar jag så klart fortfarande runt, men har jobbat så länge med manus nummer ett att jag lite lite känner att jag har koll på vad som funkar och vad som inte gör det, men jag har nog myyyyyyycket att lära mig ännu! Kämpa vidare Maria!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det betyder ju dock inte att jag inte missar saker. För det gör jag ju. Men jag ser mycket av det som är fel också.

      Radera