2015-08-30

Det bubblar över

Jag kan vara så dålig på att hitta ord ibland. Trots att ord är mitt yrke. Ikväll är ett sådant tillfälle.

Jag har för andra veckoslutet i rad fått delta i projekt Reko, omgång 2, som den trettonde vid bordet. Reko är ett projekt för att ta fram ny finlandssvensk dramatik för våra teatrar. Saken är den att jag inte egentligen är med i Reko. Jag skall delta i Ung Dramatik, som är ett lite motsvarande projekt för att stöda nyskriven dramatik för en ung publik. Men Ung Dramatik fungerar på ett annat sätt och har kanske inte motsvarande seminarier som Reko, så jag, som inte har skrivit dramatik alls förut, blev inbjuden att delta i de två första helgerna. Och jag är så oerhört tacksam och glad för det. Jag har lärt mig sanslöst mycket under dessa fyra dagar. De två första var vikta åt föreläsningar och övningar, och även om den del gällande teman och karaktärer och sådant var bekant för mig från förr, jag har ju ändå skrivit på heltid i flera år, så var det ändå nytt - för jag har aldrig närmat mig dessa frågor från ett teaterperspektiv förut. Jag har inte tänkt sceniskt alls. Under de två andra dagarna fick vi presentera våra pjäsidéer och fick och gav feedback. Och det var ett sånt oerhört privilegium att bli inbjuden i alla dessa kreativa människors huvuden och tankevärld. Jag har fått så många spännande impulser och nya tankar att jag formligen sjuder av iver, energi och inspiration. Kreativitet föder kreativitet, så är det bara!

Problemet är bara att jag inte alls skall skriva nån pjäs nu. Därför sökte jag inte till denna omgång av Reko, utan hade planer på att söka till den tredje och sista omgången. Jag skall ju skriva klart en roman vettja! Men nu är huvudet fullt, så fullt, av all denna kreativitet. Jag har mängder av idéer och tankar kring min pjäs. Som för en dryg vecka sedan ännu inte fanns alls! Vad skall jag göra??

Jag tror att jag måste börja morgonens arbetsdag med att skriva ner allt, precis allt, jag tänkt och hittat på kring pjäsen så jag får det i ett dokument. Och sen måste jag bara släppa det. För Naondel måste bli klar först. Men jag känner mig supermotiverad att jobba väldigt koncentrerat och disciplinerat så att jag kan ta mig an pjäsen så fort som möjligt.

Jag känner mig så glad och lycklig över att jag får ha ett så här stimulerande, utmanande, spännande och kreativt jobb. Att jag får möta så många intressanta människor. Och att jag sedan dessutom får komma hem till min fina lilla familj, där min man tagit hand om allt de två dagar jag varit borta, och städat huset, och sonen vill visa den nya uttrycksform han kommit på: han spelar en låt som han dansar till, och så sätter han på en låt till, samtidigt, och då får dansen helt ny energi, och så lägger han på en tredje låt och dansen blir helt vild, "som en galen höna" säger han, och när jag frågar hur det känns i honom säger han att dansen gör honom "helt nöjd" och jag är så stolt och glad över att han kan komma på sånt här och uttrycka det så fint dessutom, och hur många gånger har jag nu använt ordet glad?

Ja. Så när orden inte räcker till så säger jag det så istället. Jag är glad.

1 kommentar:

  1. Åh vad spännande! Och så är det nog – kreativitet föder kreativitet. Lycka till med alla dina projekt!

    SvaraRadera