2015-08-31

Blues

Usch vad det är jobbigt att vara en sån här social introvert. Jag tycker det är jätteroligt att träffa nya människor, gå på fest, jobba i grupp.

Och jag kraschar väldigt hårt efteråt. Eftersom det kräver så mycket insats från min sida.

Idag har min eufori bytts i morkkis* och ångest.

Dessutom är motståndet mot att jobba med manuset enormt. För det är så OTROLIGT skit halvfärdigt. Det finns så mycket kvar att göra att jag blir helt matt. Och stressad över min tidtabell. Min reaktion är genast att gå och snoka i köksskåpen - finns det verkligen inga kex, ingen bakchoklad, inte en endaste karamell nånstans?

Jag har kolumndeadline i morgon också. Yippikayay.





* Finlandssvenska för mental baksmälla

6 kommentarer:

  1. Så bekant, både skåprotandet och känslan av att allt jag nånsin har skrivit är riktigt skit. Men snart är vi i awesome-fasen igen, och DEN är ju lite skönare att vistas i. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är lite löjligt att det faktiskt skall vara en sån berg-och-dalbana hela tiden... Kram tillbaka!

      Radera
  2. Jag känner SÅ igen mig och då gillar jag ändå att umgås med folk. Men den här helgen (med författarkliniken i Sthlm) var väldigt i intensiv och känns som att hjärnan inte riktigt haft tid med att processa allt. Ibland är för mycket bara för mycket. Jag skickar mental choklad och tror som Malin att snart känner du och jag oss awesome igen!

    SvaraRadera
  3. En till som känner igen sig här. Social introvert, det var ett bra uttryck! Jag börjar långsamt bli bättre på att förstå att efter sociala aktiviteter måste jag planera in massor av vara-hemma-tid. Men det är inte alltid det funkar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, tyvärr har jag allt mindre tid för återhämtning efter att ha varit social. Förr hade jag det och då var det lättare.

      Radera