2015-08-31

Blues

Usch vad det är jobbigt att vara en sån här social introvert. Jag tycker det är jätteroligt att träffa nya människor, gå på fest, jobba i grupp.

Och jag kraschar väldigt hårt efteråt. Eftersom det kräver så mycket insats från min sida.

Idag har min eufori bytts i morkkis* och ångest.

Dessutom är motståndet mot att jobba med manuset enormt. För det är så OTROLIGT skit halvfärdigt. Det finns så mycket kvar att göra att jag blir helt matt. Och stressad över min tidtabell. Min reaktion är genast att gå och snoka i köksskåpen - finns det verkligen inga kex, ingen bakchoklad, inte en endaste karamell nånstans?

Jag har kolumndeadline i morgon också. Yippikayay.





* Finlandssvenska för mental baksmälla

Oma luurankoni

Täältä löytyy muuten osa 2 novellistani Oma luurankoni, ja täältä osa 3.

2015-08-30

Det bubblar över

Jag kan vara så dålig på att hitta ord ibland. Trots att ord är mitt yrke. Ikväll är ett sådant tillfälle.

Jag har för andra veckoslutet i rad fått delta i projekt Reko, omgång 2, som den trettonde vid bordet. Reko är ett projekt för att ta fram ny finlandssvensk dramatik för våra teatrar. Saken är den att jag inte egentligen är med i Reko. Jag skall delta i Ung Dramatik, som är ett lite motsvarande projekt för att stöda nyskriven dramatik för en ung publik. Men Ung Dramatik fungerar på ett annat sätt och har kanske inte motsvarande seminarier som Reko, så jag, som inte har skrivit dramatik alls förut, blev inbjuden att delta i de två första helgerna. Och jag är så oerhört tacksam och glad för det. Jag har lärt mig sanslöst mycket under dessa fyra dagar. De två första var vikta åt föreläsningar och övningar, och även om den del gällande teman och karaktärer och sådant var bekant för mig från förr, jag har ju ändå skrivit på heltid i flera år, så var det ändå nytt - för jag har aldrig närmat mig dessa frågor från ett teaterperspektiv förut. Jag har inte tänkt sceniskt alls. Under de två andra dagarna fick vi presentera våra pjäsidéer och fick och gav feedback. Och det var ett sånt oerhört privilegium att bli inbjuden i alla dessa kreativa människors huvuden och tankevärld. Jag har fått så många spännande impulser och nya tankar att jag formligen sjuder av iver, energi och inspiration. Kreativitet föder kreativitet, så är det bara!

Problemet är bara att jag inte alls skall skriva nån pjäs nu. Därför sökte jag inte till denna omgång av Reko, utan hade planer på att söka till den tredje och sista omgången. Jag skall ju skriva klart en roman vettja! Men nu är huvudet fullt, så fullt, av all denna kreativitet. Jag har mängder av idéer och tankar kring min pjäs. Som för en dryg vecka sedan ännu inte fanns alls! Vad skall jag göra??

Jag tror att jag måste börja morgonens arbetsdag med att skriva ner allt, precis allt, jag tänkt och hittat på kring pjäsen så jag får det i ett dokument. Och sen måste jag bara släppa det. För Naondel måste bli klar först. Men jag känner mig supermotiverad att jobba väldigt koncentrerat och disciplinerat så att jag kan ta mig an pjäsen så fort som möjligt.

Jag känner mig så glad och lycklig över att jag får ha ett så här stimulerande, utmanande, spännande och kreativt jobb. Att jag får möta så många intressanta människor. Och att jag sedan dessutom får komma hem till min fina lilla familj, där min man tagit hand om allt de två dagar jag varit borta, och städat huset, och sonen vill visa den nya uttrycksform han kommit på: han spelar en låt som han dansar till, och så sätter han på en låt till, samtidigt, och då får dansen helt ny energi, och så lägger han på en tredje låt och dansen blir helt vild, "som en galen höna" säger han, och när jag frågar hur det känns i honom säger han att dansen gör honom "helt nöjd" och jag är så stolt och glad över att han kan komma på sånt här och uttrycka det så fint dessutom, och hur många gånger har jag nu använt ordet glad?

Ja. Så när orden inte räcker till så säger jag det så istället. Jag är glad.

2015-08-28

Mina inre landskap

Igår kväll fick jag ett mejl av en läsare som just avslutat Anaché och som ville skriva och berätta hur mycket han tyckte om den. Det var en mycket fin analys av boken, och framför allt lyfte han upp världsbygget och att han då han läste "befann sig i akkadernas värld". Det fick mig att för en stund resa tillbaka dit. När jag skrev Anaché, och en lång tid efteråt, kunde jag när som helst förflytta mig till akkadernas stäpp, känna vinden i mitt hår, se den oändliga blå himlen ovanför mig, höra ljudet av hästarnas hovar mot den hårda marken. Och nu var jag för en stund där igen, och det kändes hur hemtamt som helst.

Men det fick mig att inse att jag inte är där än, med Naondel. Dels utspelar sig den boken i flera olika miljöer, så det går inte att bygga upp exakt lika stark platskänsla i den. Men jag ser samtidigt för mig en del av platserna mycket tydligare än andra. Där har jag med andra ord något att jobba på. De inre landskapen har ännu inte riktigt tagit form.

2015-08-26

Luetko sinä?

Så var det slutredigerat: Jag ligger i sängen med lätt feber och värk överallt och oerhört sjuk hals. Suck. Jag skulle inte ha tid att vara sjuk nu (när har man nu det), med en väldigt viktig kurs denna helg jag borde gå, och redigeringen, och så vidare.

Jag har datorn på magen här i sängen och letade efter en helt annan grej, men hittade plötsligt denna intervju på finska jag gav i våras. Den är en del av Luetko sinä?-kampanjen. Jag har skrivit en novell för kampanjen, som åttondeklassister skall läsa och recensera under hösten.

Luetko sinä? -kampanja

Kahdeksasluokkalaisille suunnattu kampanja, jonka tarkoitus on edistää nuorten kirjoittamista ja lukemista.
Suomen Kustannusyhdistys ja Sanomalehtien Liitto järjestävät kampanjan nyt viidettä kertaa.
Kasiluokkalaiset kirjoittavat novellista arvioita, joita julkaistaan Aleksis Kiven päivänä 10.10.
Kampanjan kolme parasta luokkaa palkitaan luokkaretkirahastipendein. Voittajatekstin kirjoittaja saa lisäksi taulutietokoneen.
Lisätietoja kampanjasta löydät osoitteesta luetkosina.​fi.

2015-08-25

Örnblick

Jag läser vidare i manus (det går långsamt, har jag sagt det förr?) och hittar massor med saker som måste åtgärdas, och ju längre in jag kommer dess större saker är det frågan om. Trunkerade dramatiska bågar, laddade gevär som inte avfyras, saker som blir på hälft, löften som inte hålls. Blir matt av att inse hur mycket det är att göra.

Försöker trösta mig med att åtminstone kan jag se felen. Det är en sak jag lärt mig efter alla dessa böcker: jag ser var det falskar. Alltid vet jag inte hur det bör fixas, men det är en helt annan femma.

Annars var det bra för mig att lista allt jag måste göra de kommande åren i det förra inlägget. Det fick mig att inse att jag nog måste börja säga nej nu, innan jag tagit på mig så mycket att jag går i väggen och försummar familjen.

2015-08-24

Mycket eller för mycket?

Jag känner på mig att de kommande 12 eller kanske 18 eller kanske 24 månaderna kommer att vara ganska intensiva. Jag skall skriva klart en roman och så skriva en till och resa till Storbritannien och marknadsföra Maresi och så skriver jag kolumner och så har jag lovat mig till en hel del skolor och bibliotek och så har jag blivit ombedd att skriva en pjäs också och så sitter jag i två styrelser och skall vara domare i en skrivtävling och så skall jag och en kompis skriva en musikal helt på skoj och så skall jag flyga till Reykjavik för Nordiska Rådets litteraturprisceremoni och så är jag hedersgäst på Swecon nästa sommar och om Naondel kommer ut nästa år (inte helt säkert ju) så blir det bokmässor och sånt och så är det WORLDCON I HELSINGFORS 2017 wooo! Och något har jag säkert dessutom glömt.

Andas djupt.

Allt det här är ju otroligt roliga och givande saker. Men rätt mycket är det nog nu, det måste jag säga. Är det dethär som på finska kallas ruuhkavuodet?

2015-08-21

En övning i tålamod

Skrivande är nog en extrem övning i tålamod. Jag har nu jobbat med genomläsning av manus i flera dagar och är ändå bara på sid 75 av 178. Det går alltså framåt men fort går det inte. Och detta är bara läsning och antecknande; sedan skall jag ju göra alla ändringarna också. Men det är så det är. Jag får bara andas djupt och göra lite yoga om jag börjar stressa.

Däremot tror jag att jag kommer att bryta min rutin av att först läsa hela manuset och sedan göra ändringarna. Just nu känns det som om det vore bra att fixa en del av rättelserna på de första 75 sidorna genast, medan jag har dem i färskt minne. Så jag tror det blir vad jag gör idag.


2015-08-20

De kan väl inte odla vin!

Idag redigerar jag vidare, åter i min väns vackra sommarhus som jag får låna. Här är bara så stilla, idylliskt och vackert att jag blir distraherad till dagdrömmeri titt som tätt. Men när jag lyckas koncentrera mig läser jag alltså igenom manus och gör kommentarer. De kan vara små, och till exempel ha med världsbygget att göra. Innan lunch skrev jag t.ex. "De kan väl inte odla vin! Fundera på alternativ. Mjöd?" i marginalen. En del kommentarer är mer övergripande, som att "Här borde det förespeglas mer vad som komma skall" och "Glöm inte att knyta ihop detta sedan på slutet".

Det går långsamt, men det går framåt, och fåglarna kvittrar och fjärilarna fladdrar och gässen ropar att hösten snart är här.


2015-08-19

En fråga om Tidspiratens research

Janina Kastevik frågade i en kommentar kring Tidspiraten och hur jag gjorde när jag skrev läromedlet, närmare bestämt hur jag gjorde research.

Tidspiraten var ett beställningsverk av förlaget, vilket gjorde att jag hade dem som resurs. Dels hjälpte de mig att hitta referenslitteratur: jag läste andra läromedel, både på svenska och finska, för att se var texterna brukar ligga svårighetsmässigt och så, jag läste böcker om historia för barn, jag läste läromedel i historia för äldre barn och så vidare. Dessutom läste jag böcker om de olika tidsperioderna, men fick vara försiktig så att jag inte läste in mig för mycket (det höll på att gå så med vikingatiden, t.ex., eftersom jag tyckte det var så intressant). Om jag visste alltför mycket hade jag så mycket rolig fakta som jag ville ta med, och det var omöjligt eftersom beställningen uttryckligen låg på ett skönlitterärt läromedel. För mycket fakta i den löpande texten hade tyngt ner texten. Istället finns det faktatexter på nätet som lärarna kan komplettera Tidspiraten med.

Det fanns en referensgrupp bestående av tre lärare som hjälpte mig mycket och berättade vad de tar upp under lektionerna, vad eleverna brukar vara intresserade av, gick igenom läroplanen med mig, lät mig sitta med på en historialektion osv. Sedan hade jag dessutom en expert, en historiker, för varje tidsperiod, som jag intervjuade innan jag började skriva och som sedan faktagranskade min text (och illustrationerna).

Hade jag inte haft alla dessa externa resurspersoner hade det tagit oerhört mycket längre att skriva boken, det hade varit mycket svårare och det hade garanterat slunkit med en massa fel.

2015-08-18

Stockholm och nominering

Jag åkte med sonen och hans ena gudmor på kryssning till Stockholm, därför var det lite tyst här på bloggen. Vi åt gott och mycket, såg Skansen i strålande solsken ("råttorna var bäst!"), simmade i bollhavet (en av oss tre gjorde det i alla fall), begrundade skeppets storlek och Stockholms vackra skärgård, frossade i glass och annat ohälsosamt, köpte legon och sov dåligt på båten. Sådär som det skall vara. Jag kom hem till nyheten om att Anaché, som enda svenska bok, är nominerad till HelMet-priset. Ett väldigt fint pris, tycker jag, som vill lyfta fram att god litteratur håller i många år (böcker som utkommit de senaste fem åren kan nomineras, och inte bara de allra färskaste böckerna) och som också vill föra i fokus att bibliotekarier är folk med sakkunskap och att litteraturen hör till bibliotekens kärnverksamhet. Här är en länk till en sida med mer information och de övriga nominerade, sidan är på finska. Det finns en svensk också men den har mycket mindre information. För mig personligen känns det fint att just Anaché, på många sätt min mest ambitiösa bok hittills, blivit nominerad. Den har lite hamnat i Maresis skugga.

I övrigt var det roligt att besöka Stockholm och turista lite, det har jag inte gjort på länge, bara åkt igenom. Det är nog en attans fin stad. Måste återkomma någon dag (utan barn) med lite mer tid och besöka lite fler muséer.

2015-08-14

Ett läsande barn

Igår hade jag nöjet av att få uppleva ett läsande barn. Ett sånt där som kom hem från skolan, sa hej, nappade åt sig en bok och försjönk i den på soffan så djupt att då barnets mor frågade något tog det flera upprepningar innan frågan nådde fram, och ett yrvaket "Va?" hördes bakom boken.

Lite extra roligt var det att boken barnet ifråga var så djupt försjunken i var Tidspiraten. Se där ett fängslande läromedel :-)

2015-08-12

Mapping it out

Today my work day will at least partially consist of drawing fantasy maps.

Sometimes I wish I could go back in time and tell 11-year-old Maria that all that solitary map drawing she was doing really was job training.

Today it's a very important part of the editing process. I realized that there's a poor sense of space in the manuscript. I am not completely there (in Maresi I had a very tangible sense of space, right from the start). And I need to be, in order to be able to paint the milieu in words. So I need to visualize the houses, the gardens, places indoor and out. And the best way for me to do that is with graph paper and a pen.

Sometimes my job really is the best.

2015-08-11

There are murmurs and whispers from the great big world

Tonight I found out that Foor Book's Sake, a site championing writing by women, writes about the upcoming launch of Maresi in English

It's very difficult for me to put into words what I feel right now. Maresi is coming out in 2016 and after seeing the link it became much more real. Bloggers and book sellers already have their hands on advanced reader copies of the novel. I have seen some of the blurbs. I don't get to share them, yet, but I can say that they are awesome and I treasure them like gems. It might be a silly and naïve thing to do, something someone who has been writing full time for seven years should be above. But I'm not. 

I write in a minority language in a small country. Having a book come out in English is a huge deal. The world seems like it's expanding.

I can't wait for 2016!

2015-08-10

Superhelg

Vilken superhelg vi haft! Sol och hett och vi struntade i den inre finska rösten som viskade att man måste vara på stugan om vädret är så här fint. Istället grillade vi och åt ute i vår egen trädgård på fredag kväll (typ andra gången vi grillade hemma i år, tror jag?), köpte sanslösa mängder grönsaker på Karis torg på lördag, åt underbar brunch på Kopparsmedjan i Fiskars och besökte Fiskars fina lekpark och affärer efteråt. Sen ordnade vi släpärtsfest i trädgården på kvällen och åt släpärter med smör tills det kom ut genom öronen. På söndag forskade jag lite på nätet och hittade en härlig badsjö helt nära oss (jag kan tydligen göra nya upptäckter nio år efter att vi flyttat hit!) där vi tillbringade dryga tre timmar med picknick och simning. Och efter det njöt vi av vårt luftkonditionerade svala hus ömsom med den lummiga trädgården. Plockade vildhallon på tomten, läste Kalle Anka i trädgårdsgungan och åt hemlagad pizza på terrassen. Jag har stickat lite och läst en del i Us av David Nicholls. En hittills genomsympatisk bok.




Nu är jag "taggad och redo" för att ta itu med redigeringsomgång numero ett! Manuset är utskrivet och klart. Jag skall bara göra lite morgonyoga först för att komma igång.


2015-08-07

ARGH

Började redigera.

Men nej, inte i rätt version. Naturligtvis. Jag skulle så behöva en assistent som höll reda på mitt huvud och mina papper och dokument.

Redigeringen - it begins

Idag skall jag leta reda på allt material kring Naondel, försöka inse vilken version som är den senaste (ja ja, jag vet, säg inget) och skriva ut allt relevant så att jag kan börja läsa igenom inför redigeringen. Tittade igår på de två första meningarna och insåg att jag gillar dem, men de ger helt fel löfte åt läsaren. Ett bra ställe att börja redigeringen på.

2015-08-06

Första jobbdagen

Nåja! Nu skall det bli sprätt på bloggen. Hoppas det finns nån kvar därute som hänger med trots det långa sommaruppehållet! Jag har verkligen inget att rapportera från sommaren: Archipelacon var det enda som "hände". Resten var bara långsamt leverne på stugan, hemma och delvis i Helsingfors eftersom makens mamma var här några månader (från USA). Jag kan inte begripa vart alla 7 semesterveckorna tog vägen.

Sommarens bästa läsupplevelse var nog Elena Ferrantes The Story of a New Name, den andra delen i hennes serie om Lila och Elena i Neapel. Den var ännu bättre än den första; så intensiv, tät, sådan otrolig observationsförmåga. Och den var inte ens en fantasy, tänk! Fantasy jag läst i sommar är The Goblin King som var riktigt bra, och Babylon Steel som var otroligt underhållande. Den tog sig alla friheter, öste på med extra allt och var både fartfylld, rolig och oförutsägbar.
Sedan läste jag också A Wilder Rose, en fiktiv biografi över Laura Ingalls Wilders dotter Rose Wilder. Den var väldigt intressant, speciellt delarna som handlade om hennes skrivande och hennes arbete som journalist under 1920-talets USA. Tyvärr var den inte så väl skriven.
Jag har börjat på Lars Sunds Tre systrar och på Jonathan Strouds Valley of Heroes. Jag har också läst en massa stickböcker. Stickat 1½ par sockor och är i startgroparna för ett större tröjprojekt. Drömmer om att ha tid att sy nån klänning också.

Vår arma trädgård är svårt försummad. Jag kan bara tänka mig vad grannarna anser.

Jag har börjat min första arbetsdag med att göra en lista på vad som måste göras under dagen. Nu när jag ser på den inser jag att det finns en enda sak på den som på riktigt är arbetsrelaterad. Det var att underteckna Maresis belgiska avtal. Det är nu gjort. Resten av sakerna är sånt som "förnya bibbaböcker" och "byt lakan". De hör nog inte riktigt hemma på en att-göra-lista första jobbdagen.

Hur var det nu man gjorde det här skrivandet igen?

2015-08-03

Snart smäller det

På torsdag.

Då.

Då skall det bli rutiner igen. Förutsägbar vardag.

Då börjar dagis. Semestern (7 veckor!!) tar slut och jag får börja jobba igen.

Jag ser fram emot det oerhört mycket. Samtidigt... det har varit skönt med semester. Skönare än jag trodde. Jag behövde nog koppla av. Jag har läst bra böcker (och mindre bra), stickat ett och ett halvt par sockor, varit på Archipelacon och i övrigt bara varit.
Det känns också lite bitterljuvt med slut på semestern, för nu lovar de ju att värmen äntligen skall komma i slutet av veckan... Som tur är har vi en fin trädgård där vi kan njuta av vackert väder, och så bor vi nära till en massa natursköna ställen som Fiskars och Ekenäs dit man kan göra utflykter. Barnet tycker att vi varit alldeles tillräckligt på stugan (han trivs allra bäst hemma, och hur dagisstarten skall gå vågar jag inte ens tänka på). Och jag vill verkligen sätta tänderna i Naondel nu. Redigeringsomgång 1 väntar! Plus att det finns andra idéer som börjat jäsa i hjärnan. Det är märkligt - huvudet var helt tomt i massor av veckor, jag hade noll behov av att skriva ner något alls, inga idéer trängdes där inne - och allt som behövdes var ett samtal, en liten gnista, och med ens rullade kugghjulen igång och det började myllra av idéer i skallen, så pass att jag en natt hade svårt att sova.

Med rutinerna skall jag också väcka liv i bloggen igen. Bara tre dagar kvar av semestern - dem skall jag göra det mesta jag kan av. Dvs fortsätta att göra ingenting.