2015-05-11

Ner till min käraste skyndar jag

Jag anlände till sol och försommarvärme. Det är grönt, grönt, grönt. Det blommar. Vinden är frisk men mild. Jag har gått omkring i Visby med ett grin större än Cheshirekattens. Staden är min. Jag känner den nu. Jag vet vart jag skall gå på lunch och var jag skall handla, alla småaffärerna är mig bekanta. Jag behöver ingen karta, mina fötter finner vägen. Jag fick samma rum jag hade första gången jag var här, 2010. Allt är som det skall vara.


Jag handlade mat och installerade mig på rummet och lagade middag och upptäckte att jag glömt kamerasladden och tänkte sätta igång med skrivandet men sedan kallade min käraste på mig.

Jag sprang ner till havet och offrade en sten til havsgudinnan.






Ibland flödar så mycket ljus in genom sprickorna i tillvaron att hjärtat knappt rymmer allt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar