2015-05-31

Nothing to see here

Ursäkta bloggtorkan men jag är fortsatt förkyld och ligger till sängs och maratonkonsumerar Historieätarna. Kanske är jag lite piggare idag. Kanske.

2015-05-28

Snörvel

Ute skiner solen, det är äntligen varmt, fåglarna sjunger, det finns tusen saker att göra i trädgården.

Naturligtvis ligger jag då förkyld i sängen med neddragen gardin.

Jaja. Jag blir ompysslad och har inget viktigt jobb denna vecka som stressar, så jag kan inte klaga. Till tisdag MÅSTE jag däremot bli frisk för tisdag-onsdag drar jag skrivworkshop på Överby med Åsa Stenvall-Albjerg. Dricker mycket ingefärste och vilar så att jag är i skick tills dess.

2015-05-25

Ny novell!

I senaste nummer av Tähtivaeltaja kan man läsa en lång intervju med mig, gjord av Ben Roimola, samt en sprillans ny novell, Unenpunontaa (ung. Drömvävning). Just saying. Att det är ett bra nummer att skaffa. Om man kan finska. Annars kan man vänta till Archipelacon. Samma novell och intervju, men på engelska, kommer att ingå i Finnish Weird som man kan lägga tassarna på under conen.

Olika roller

I dagarna tre var jag bara mamma och det var hemskt skönt. Vi var till stugan och grillade och lekte vid sjön och gick långpromenad och jag läste högt och lekte och undvek att alls vara online och det var riktigt skönt. Men skönt också att idag ikläda sig författarrollen - och jag menar det helt bokstavligt. Jag klädde på mig klänning och fixade hår och smink inför fotografering och intervju här på förmiddagen. Sen kändes det lite märkligt att bara komma hem och äta sillsmörgås. Nu försöker jag balansera rollerna: tvättar lite tvätt, kör robotdammsugaren och gör andra hushållssysslor medan jag också svarar på mejl och fyller i blanketter och annat jobbgrejs.

Ett mejl är från min tyska översättare som noterar vissa fel i Maresi - fel både av korrekturnatur och av "Maria har slarvat med språket"-natur. Bra att de kommer fram nu, så kan de fixas i framtida utgåvor!

2015-05-21

Sneak peak på omslag!

Sitter på tåget hem nu. Snart, alldeles snart, skall jag få krama om min älskade lilla familj. Jag kan knappt bärga mig.

I Helsingfors fick jag träffa Adam Freudenheim, min förläggare på Pushkin Press. I all korthet kan jag säga följande om det mötet: awesome. Att få en inblick i hur de tänker kring alla dessa spännande saker som hardcovers och paperbacks och kampanjer och förhandsexemplar (det skall göras två olika!) är oerhört stimulerande. Och jag fick dessutom se förslag på det brittiska omslaget till Maresi. SÅ snygga. Vilket det än blir av dem kommer dett att bli en vansinnigt läcker bok. De tänker mer crossover än YA med boken, vilket även påverkar hur de väljer att utforma omslaget.

Nu tänker jag inte blogga de närmaste tre dagarna åtminstone. Nu är det familjeliv och trädgårdsarbete som gäller ett tag framöver.

2015-05-19

Summering av Visbyvistelsen

I morgon reser jag hem. Resan kommer att ta långt över ett dygn. Jag stannar till några timmar i Stockholm och hälsar på vänner, och några timmar i Helsingfors för ett möte med min brittiska förläggare (ÅH vad det fortfarande är roligt att kunna skriva den meningen!). Torsdag eftermiddag kommer jag att vara hemma, om allt går väl. SOM jag längtar.

Hur har det gått här i Visby, då, med skrivandet?
Jodå. Bra. Jag har en första version av Naondel nu. En sån där riktig grov första version, ett skramlande skelett av udda delar som inte riktigt passar ihop. Jag började till och med redigera lite under tiden här: tog den del jag visste funkade sämst och fokuserade på att få de lederna att passa ihop med varandra. Det är fortfarande massor kvar att göra. Så mycket att när jag ibland får en glimt av det mår jag fysiskt illa, får svårt att andas, måste stiga upp och vanka omkring och lugna mig lite. Alla skelettbitar måste fogas ihop. Muskler måste kläs över benpiporna. Sedan hud, och hår, och naglar, allt det som får min skapelse att leva. Men det är så långt dit, och såna enorma textmassor som skall knådas, och -

Andas. Andas.

Summeringen är att jag är nöjd. Glad. Jag fick jobba koncentrerat, precis som jag önskade. Jag fick gå djupt in i texten, vilket hjälpte mig att lösa problem jag annars inte hade kunnat komma åt. Och nu vill jag hem, och krama och pussa stor och liten därhemma, och rensa och så i trädgården, och vara bara mamma ett litet tag.

Redigeringsklokskap

Sista dagen i Visby. Jag redigerar den bit av tidigare skriven text som jag visste var oerhört problematisk. Eller, som jag tänkte när jag läste igenom den första gången, SKIT. Nu när jag läser det igen, efter några månader, ser jag att det inte är så skit. Problematiskt, jo, men om jag bara flyttar på delarna funkar det mycket bättre. Och så länkar en vän på FB till en lista med Max Sebalds skrivråd, där jag bland annat allra sist hittar detta:

"Lot's of things resolve themselves just by being in the drawer a while."

Och det stämmer verkligen. Tiden har gett mig perspektiv på det jag skrivit, och jag kan läsa det objektivt, utan att emotionellt drabbas, och se hur jag kan göra för att förbättra det.

2015-05-18

Slutet närmar sig och solen går ner som alltid

Och solen gick ner även den nästsista kvällen.


Hemlängtan

Där kom den. Hemlängtan. Specifikt: längtan efter sonens armar runt min hals. Jag påbörjar hemresan onsdag morgon och är hemma torsdag eftermiddag. Kunde jag ändra biljetterna skulle jag åka hem i morgon.

Jag är rätt säker på att denna längtan delvis hänger ihop med att skrivandet de senaste dagarna varit motigt.

2015-05-17

Håller den intellektuella fanan lågt

Förra gången jag var här i Visby gick jag på bio. Det finns en jättegullig liten biograf (den vi har i Karis är dock ännu mindre, här finns det fler salonger). Då såg jag Iron Man 3. För att upprätthålla denna tradition av intellektuell stimulans och utmaning gick jag ikväll på tonårsfilmen The DUFF. Om ni inte hört talas om den (det hade inte jag) så är det en ny Mean Girls. Alltså tonårsfilm som utspelar sig i high school miljö med sociala relationer i fokus. Och jag älllskade den. Superbra film? Nja. Men precis just vad jag behövde. Fick skratta och mysa och när jag kom ut kändes den medeltida miljön som en enorm inkongruens - och just det gjorde det extra syndigt och härligt.

Men ibland är jag nog överraskad över att de alls släpper in mig här :-P Senast nån diskuterade film här på centret var det Bergmans Persona.

Men vet ni vad som är riktigt, riktigt skönt? Apropå sociala spel och regler?

Att jag har noll behov av att låtsas vara en sådan som ser på intellektuellt utmanande filmer.

(Rolig kuriosa: i den pyttelilla salongen med fyra (4) bänkrader var vi tre som såg filmen: jag och två tonårstjejer. Före filmen visades trailern för Magic Mike XXL. Jag har ingen djupsinnig analys att avrunda med, tyckte bara det var kul. Och uppmanar alla tanter, som jag, att se Amy Schumers Magic Mike-sketch. Den är inte safe for work. You're welcome. Vilket förresten är taglinen för Magic Mike XXL.)

Insikt

Igår snackade jag lite med en författare här på centret som inte talar svenska. Han sa, då han fick höra att Maresi skall utkomma på engelska, att jag måste mejla honom när den blir tillgänglig på Amazon.

Min bok kommer att finnas på Amazon.

Jag hade liksom aldrig tänkt på det. Jag vet att Amazon är evil och allt det där, men whatever. Det är fanimig coolt ändå.

Sol vs regn

Igår cyklade jag ut till Krusmyntagården, 11km enkel väg, och tillbringade fem timmar i friska luften. I natt sov jag som en gris. Och idag regnar det, så jag är supernöjd över att jag valde att vara ute igår. Dessutom kommer det att vara mycket lättare att koncentrera sig på skrivandet idag meed blåst och regn piskande mot fönstret. Men jag tror att om det klarnar upp nåt tag så tar jag en tur ner till Almedalsbiblioteket för att göra lite research.

Några bilder från utflykten igår.




2015-05-16

Två roliga saker

Två saker som inte alls har med Visby (eller varandra) att göra:

1. Jag fick just mejl av min tyska översättare som skriver att hon är på god väg med översättningen av Maresi. Wow! Med ens blev det väldigt konkret att boken också utkommer i Tyskland så småningom.

2. Jag fick också ett mejl med en förfrågan om jag kan ställa upp på intervju i EOS. Tidningen från min barndom! Det smäller lika högt som tysk översättning, ska jag säga.

2015-05-15

Friday 5

1. Idag ringde en äldre kollega bara för att berätta att hon och hennes man läst Maresi högt under vintern och de tyckte så mycket om den. Jag blev så glad, framför allt för omtanken - och hur ofta bemödar sig folk längre om att ringa och berätta något sådant! Ett snabbbt mejl brukar räcka.

2. Jag ser slutet på storyn nu. Det är inte många ord som skall skrivas till. Sen är det naturligtvis en snuskig mängd redigering som måste göras, men det tänker jag inte på nu.

3. Att slutet hägrar gör mig genast bekväm och jag slår av på arbetstakten. Illa.

4. Här vill jag inte alls se på film eller serier, med ens, fast jag har Netflix på datorn. För första gången på länge läser jag. Hör och häpna.

5. Jag har inga problem med att äta ensam på restaurang. Jag vet att många tycker att det är obekvämt, men jag bara njuter. Jag får bestämma precis vart jag vill gå, och kan äta precis när jag vill. Idag blev det lammburgare med fetaostcreme. Och ett glas zinfandel till.

Som bonus idag blir det en bild. Ännu en solnedgång.


2015-05-14

Mer underbarhet





Det är verkligen, verkligen svårt att fatta att denna plats finns på riktigt. Det är som en förtrollad dröm. Jag njuter mer än det kan vara bra för en människa: Av arbetet, miljön, maten och framför allt ensamheten.

Det rätta

Det är nästan omöjligt att beskriva den där känslan när historien börjar veckla ut sig framför mig, mina fingrar hinner knappt med på tangentbordet och tanken flyger hela tiden lite längre fram: Ja och sen skall det hända, och det leder vidare till det, och hen skall naturligtvis vara sån här, och agera så här; och jag skriver och skriver och vill aldrig att känslan skall ta slut och jag vet att detta är rätt, just detta; inte bara vad jag skriver utan att jag gör det.

Spring eller skriv?

Om morgnarna här debatterar jag med mig själv. Ska jag springa först - om jag inte gör det genast då jag stiger upp gör jag det inte alls. Eller skriva först - att gå direkt från säng till skrivande ät det effektivaste sättet för mig att arbeta. Min kompromiss har blivit att springa varannan morgon. Idag var en sån, och det var varmt och det blåser inte och solen skiner. Sen åt jag fruksot bestående av lokalt ljust surdegsbröd med hummus och avocado samt Kränkus teblandning Andra Kåppen och ett glas ekologisk apelsinjuice. Jag känner mig så hurtig och hälsosam att jag knappt känner igen den här människan. Nu skall jag skriva. Igår blev det 3000 ord, jag hoppas på en lika bra dag idag. Och när jag skrivit klart skall jag ta en lång promenad i det som ser ut att bli min Visbyvistelses varmaste dag.

2015-05-13

Hittade något nytt

Solen skiner, det blåser friskt och jag har just arbetat från 7.30 till 12 och skrivit 3000 ord. Jag upptäckte dessutom en ny berättelse, hoppsan! En fortsättning på Naondel, som ju är en prequel till Maresi, men denna nya berättelse utspelar sig också före Maresi. Klart som korvspad, va? Nu krampar axel och höger arm, nu är det dags att värma lite linssoppa och sen ge sig ut i undret som är Visby om våren.

Det kommer att bli många foton av denna samma vy, jag beklagar. Men den är så underbar.


2015-05-12

Gasell vs Heffaklump

När jag börjar dagen med att springa ner mot havet känner jag mig som en Peppe. Med vinden i ryggen löpte jag som en gasell nerför backarna.
Lite Cheryl Strayed i Willd- vibbar fick jag också. Jag såg ju en liten kanin. Fåglar också, svarta och vita och skräniga och mindre skräniga. Och en daggmask! Vilket djurliv.


Byggnaderna här är bara lite äldre än i LA.


Sen insåg jag mitt misstag. För på tillbakavägen hade jag brant uppförsbacke. Och motvind.
Då var det mindre gasell och mer heffaklump.
Det jag inte kan begripa, är att det tog exakt lika lång tid båda vägarna. Måste vara nån tidsanomali. Såna finns det säkert gott om här. Jag menar, hur är det möjligt att den här platsen ens finns? Att det ser ut så här, och folk lever och bor mitt ibland allt det undersköna?

Nu får jag inte börja skriva riktigt än. Först är det en skolklass som skall besöka centret och jag och några andra författare skall prata med dem om skrivande och böcker. Till eftermiddagen har det utlovats regn och åska. Mycket bra: då hålls jag inne och arbetar.

Målet för min skrivbubbla här i Visby denna gång: avsluta Naondels första utkast. För två år sedan avslutade jag Maresi här. Hoppas på lika bra resultat denna gång.

2015-05-11

Ner till min käraste skyndar jag

Jag anlände till sol och försommarvärme. Det är grönt, grönt, grönt. Det blommar. Vinden är frisk men mild. Jag har gått omkring i Visby med ett grin större än Cheshirekattens. Staden är min. Jag känner den nu. Jag vet vart jag skall gå på lunch och var jag skall handla, alla småaffärerna är mig bekanta. Jag behöver ingen karta, mina fötter finner vägen. Jag fick samma rum jag hade första gången jag var här, 2010. Allt är som det skall vara.


Jag handlade mat och installerade mig på rummet och lagade middag och upptäckte att jag glömt kamerasladden och tänkte sätta igång med skrivandet men sedan kallade min käraste på mig.

Jag sprang ner till havet och offrade en sten til havsgudinnan.






Ibland flödar så mycket ljus in genom sprickorna i tillvaron att hjärtat knappt rymmer allt.

2015-05-10

Morsdag

Idag har nog varit bästa morsdagen hittills. Jag blev bjuden på fin frukost, fick en blomma sonen odlat på dagis, ett härligt kort, en teckning, ett origamihjärta sonen gjort, och tusen miljoner pussar och kramar. Men den bästa presenten var då jag läst slut sista kapitlet av De Ännu Inte Valda och sonen utbrast "Det var den mest spännande boken i hela världen och alla planeter!"

Ikväll far den här mamman iväg mot Visby för att i omkring tio dagar vara mer författare och mindre mamma.

2015-05-08

Fredag 5

1. Fyllde just i en lång Author FAQ för den PR-byrå mitt brittiska förlag anlitat. Oj vad det är roligt att se hur de gör ute i stora världen!
2. Snart har jag läst ut också De Ännu Inte Valda för sonen. "Mamma, det här är ännu bättre än Tidspiraten!" Jag svär, jag har inte mutat honom för att säga så.
3. Skall ut med hunden och sen handla för helgen. Det blir sannolikt att öppna stugan i morgon.
4. Har börjat plocka fram det som skall med till Visby. Funderar på vilken kappsäck jag skall välja.
5. Ikväll blir det Bamse och Tjuvstaden och popcorn med sonen. Måste passa på och vara supermamma nu innan jag är skitmamma och försvinner i tio dagar.

2015-05-07

And then they were seven...

Mon dieu! Parbleu! C'est incroyable! Rättigheterna till Maresi har blivit sålda till Éditions de la Bagnole, ett förlag i Québec! Det innebär ett sjunde språk för Maresi. Och en helt ny världsdel. Huh huh. 

Läs mer på Ahlbäck Agencys hemsida.

2015-05-06

Gryningen hägrar

Skattedeklarationen är inlämnad! Halleluja! Nu kan jag så småningom börja koncentrera mig på nästa viktiga sak: På söndag kväll reser jag till Visby. Skrivbubblan: jag kommer, jag kommer!

2015-05-05

Flervals

Tystnaden på bloggen beror på

a) Ohälsa (egen och/eller familjens)
b) Att sonen börjat vakna 5.30 och jag är en levande zombie
c) Att jag fokuserat på sommarpratet (som äntligen är inbandat)
d) Att vår bil är sönder och vardagen därmed 1000x svårare (att cykla uppförsbacke till dagis med en 20+ klimp bakpå som muntert ropar "Snabbare! Snabbare!" fyra gånger i minuten tar lite ner på dagsformen)
e) Att deklarationen skall in och jag får sterv av Skatteverkets nätsidor (kan man ladda upp mer än en fil som bilaga? vah, vah?)
f) Att jag skriver på romanen

Varsågod, välj alternativ själv.
Fast väljer du f) har du fel.

2015-05-02

Min 2in1 tablettdator - the continuing saga

I torsdags köpte jag alltså en Asus T100 från Verkkokauppa. Den laddade inte alls och till slut dog batteriet och enheten gick inte längre att starta. På torsdag bytte maken den till en ny, likadan då han var i Helsingfors och jag satte den för säkerhets skull att ladda över natten utan att ens slå på enheten. På morgonen hade det dittills nya batteriet tömts och enheten gick inte att slå på och laddade inte.

Så i morse körde jag hela vägen (en timme) tillbaka till Verkkokauppa. Fick genast byta Asusen mot ett presentkort. Tittade på nya modeller, men insåg att Asusen var just allt det jag behövde, så jag sa att jag tar en ny, om vi kan öppna den och ladda den här i affären innan jag kör hem med den. Jag var tvungen att köpa den först, sån är tydligen deras policy, men sen gick det bra. "Jag är optimist", sa försäljaren, den kommer nog att funka denna gång.

Men ser man på. Indikatorlampan visade (än en gång) att den laddade, men denna enhet gick inte att över huvud taget slå på - den visade inte ens symbolen för tomt batteri, vilket de två förra gjort.

Då sa jag att nej, en Asus T100 skall jag INTE ha. Och jag för den inte heller tillbaks till er service för att byta den mot ett presentkort. "Nej nej naturligtvis inte, jag fixar det", sa killen, och det gjorde han också, Sen köpte jag en Lenovo Yoga Tablet 2. Den är starkare och har bättre skärm men går inte att använda i knäet (men har andra bra funktioner istället) och har inte heller en normal USB-port - men det fick jag honom att ge mig på köpet (fattas bara annat). 1½ timme senare körde jag hem med den nya apparaten. Som jag nu laddat i en timme men det finns ingen indikatorlampa på den så ho vet om den nu laddar... Men den kan väl inte ha samma fel. Hoppas jag.

Men tre Asus T100 med samma fel i rad? Jag är till och med glad att de såg att den inte funkade, så trodde de inte att jag var tokig eller nåt.

Håll tummarna för min Lenovo...