2015-04-07

Frustration

Hela våren har jag väntat på påsken. För från påsken och framåt har jag ingenting inbokat, inget annat jobb alltså. April och maj är helt vikta för att arbeta med Naondel. Och oj vad jag behöver det. Med det här projektet räcker det inte med en timme här och en timme där. Jag har så mycket text, så mycket anteckningar och så mycket att reda ut. Jag behöver verkligen dyka in i texten helt och hållet och vistas i den till hundra procent. "Efter påsken" har varit mitt mantra i flera månader redan. Jag har bävat för det, eftersom jag vet vilket enormt jobb det är som väntar mig, men jag har också på allvar börjat längta efter att få skriva. Det har gått så lång tid sedan jag fick ägna mig åt det helhjärtat.

Nu är det efter påsken.

Nu är jag hemma med sjukt barn.

Nu är jag extremt frustrerad.

Maken och jag ska turas om att jobba under dagen, eftersom vi båda jobbar hemifrån. Så jag skall få två eller tre timmar. Det är bra, jag vet det. Man kan åstadkomma saker på några timmar.

Men den där djupdykningen som jag längtat efter, som jag behöver, som texten behöver - den låter vänta på sig. Ännu lite till.

5 kommentarer:

  1. Blä! Låter jobbigt, men du kommer att fixa det! Jag bävar för "sen i Berlin" som gäller från och med nästa vecka, då ska jag försöka få nån ordning på mitt manus... Så jag känner mig verkligen igen i din situation (men jag har inget barn, bara en massa spöken i huvudet).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Spöken i huvudet är inte det lättaste att brottas med heller...

      Radera
  2. Hoppas sjukdomen är av snabb art och att ni övriga går friska. Jag ska också vrålskriva efter nu påsk med sikte på ett manus som hänger samman före juni. Håll tummarna!

    SvaraRadera
  3. GAH! Fattar precis hur frustrerad du måste vara. Jag håller också tummarna för att den här sjukan är supersnabb så han slipper vara i oskick och du och T får jobba. KRAM

    SvaraRadera
  4. Tack Jenny och Malin! Han är alltså inte ens jättesjuk men då han blir förkyld går det genast ner i lungorna på honom, eftersom han har lätt astma, och då skrällhostar han så att inte kan man ha honom på dagis. Plus att jag inte vill smitta alla andra barn. Nu har jag fått jobba i två timmar då maken tagit ett pass med sonen, så jag kan inte klaga. Snart är det hans tur att jobba och in att leka och läsa. Lycka till med ditt manus Jenny!

    SvaraRadera