2015-03-02

Tre månader senare

I fredags, under Kirjasäbinät, fick alla vi panelister frågan om de priser vi fått och hur de påverkat vårt skrivande. Äntligen kände jag att jag kunde svara! Jag fick nämligen ofta frågan om hur jag trodde att Finlandiapriset skulle påverka min yrkesverksamhet som författare precis när jag vunnit det - och ännu inte riktigt hade någon aning. Nu när jag har lite perspektiv (dryga tre månader) på saken tänkte jag svara på frågan på nytt.

1) Det har först och främst lett till att boken fått synlighet, och sålt, på finska. Från det att Maresi kom ut i september till årets slut sålde den på finska ungefär lika mycket som de första tre översatta gjort tillsammans hittills (jag säger ungefär, för jag har inte räknat ut exakt hur mycket de sålt, det kan nog hända att de sålt lite mer sammantaget). Det gick tv-reklamer och allt möjligt före jul, och jag har blivit igenkänd på Suomalainen kirjakauppa och av random människor på spåran (har verkligen inte hänt förr).

2) Detta har i sin tur lett till att jag för första gången fått förfrågningar om att komma och uppträda på finska. Det är väldigt roligt! Såvitt jag minns är de enda gånger jag uppträtt på finska förr de få uppträdanden jag fått göra under Helsingfors bokmässa och förra årets Kirjakekkerit i Karis. Apropå det, snart är det Kirjakekkerit här i år igen! 14.3., missa inte!

3) Maresi har sålts utomlands på ett helt annat sätt än de föregående (fyra länder förutom Sverige och Finland).

4) Jag har gjort mina första sales av böcker jag ännu inte skrivit. Detta är fortfarande helt ofattbart konstigt för mig. Och det leder ju dels till roliga nya samarbeten (efter att ha mejlat med min engelska förläggare Adam Freudenheim på Pushkin Press drar jag slutsatsen att han är världens trevligaste), dels till ökad skrivpress. Jag har aldrig haft en riktig deadline för ett första utkast förr utan bara de ramar jag själv satt upp för mig. Men nu har jag en DEADLINE. Och förväntningar av en helt annan magnitud. Det kan hända att det bidrar till svårigheterna jag nu har med manuset. Eller så är det bara de där vanliga svårigheterna som alltid dyker upp, och jag som letar efter en lämplig syndabock.

I övrigt kan jag inte komma på att själva författararbetet skulle ha förändrats nämnvärt. Om jag är riktigt riktigt ärlig så händer det ibland att jag liksom plötsligt kommer ihåg att jag ju vunnit Finlandia Junior. Och då blir jag alldeles pirrigt glad inombords. Men det är ju inte så att det plötsligt skulle vara lättare att skriva för det. Här harvar jag på med mitt manus och sliter mitt hår, precis som vanligt.

5 kommentarer:

  1. Vad spännande det låter!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är det nog! Fast det tänker jag ändå mer sällan på. Mest är det ju vardag. Fast usch så tråkigt det då låter!

      Radera
  2. Ja, jätteintressant läsning! Skulle vara intressant att läsa om hur du utvecklats som författare. Vad du "trodde" att du kunde efter en eller två böcker och vilka lärdomar som stannat med dig och blivit de viktigaste. Kan tänka mig att det finns mycket. Själv är jag ju bara i början av mitt skrivande, men det känns som om jag redan lärt mig så OTROLIGT mycket!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag vill också jättegärna läsa mer om just din utveckling! Jag känner fortfarande att jag också bara är i början, försvinner den känslan nånsin? Jobbar du på annat sätt nu än tidigare? Vilka är de största aha-upplevelserna?

      Radera
    2. Malin och Michaela, ni skall få svar i ett eget inlägg i morgon!

      Radera