2015-02-03

Stop and go

Vilket stop-and-go-manus detta är. Det rullar på nån dag - sen gnisslar det till och blir tvärstopp. Sen knarrar det framåt lite, bromsar in, tar ett skutt vidare...
Eller kanske det alltid är så här. Jag minns ju aldrig, från gång till gång. På fredag skall jag ha textsamtal med min finska förläggare under en frukost. Det ser jag fram emot och bävar för i lika mått. Nervositeten kommer sig av två ting. Dels pratar jag aldrig om halvfärdiga projekt med någon annan än min man. Dels har de jag nämnt strukturen för historien för alla tyckt att det inte går att genomföra. Men jag är övertygad om att det är en ypperlig struktur, och att jag mest är dålig på att förklara. Tyvärr är jag inte säker på att jag kan genomföra den tillräckligt bra och få den att fungera.

Men nu är det nog dags att prata igenom idén med ett proffs, för jag har arbetat på den så länge och deadline hägrar redan på horisonten. Nu är det bita ihop och jobba som gäller. Jag läste just igenom allt jag skrivit hittills, och voj öde. Det finns en riktigt bra bit. Det är sidorna jag skrev på Leros i maj förra året, när jag var sjuk och eländig men ändå lyckades hitta en berättelse jag inte skulle ha hittat hemma. Resten av manuset är... ja. Låtom oss lämna det osagt.

2 kommentarer:

  1. Om jag minns rätt, och jag tror jag är ungefär i samma skede som du så jo, stop-and-go-manus, det är de alla. Tror jag också. På nåt sätt i alla fall.

    Och titta bara på Leros-sidorna och fundera inte på resten, det löser sig under go-stadiet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skulle behöva en dos Leros och jakt på sprickor och sjunde vågen nu känner jag.

      Radera