2015-01-02

Nytt år, samma plågor

Vi är två dagar in i 2015 och jag har påbörjat en ny dagbok, en som jag ogillar för sidorna är för tunna och absorberande för min bläckpenna. Men jag kan ju inte byta heller, sån ocd har jag ändå.

Vi lever stillsamt inneliv med den lilla patienten. Måltiderna tar oändligt länge då allt måste sprutas in i hans mun med spruta, han vägrar fortfarande tugga (fast jag tror att han skulle kunna, men han är för rädd för att pröva). Det är intressant att se hur en vanlig liten pojke kan bli totalt bortskämd på bara några dar av att få precis som han vill och dessutom se hur han genom sina föräldrars rädsla kan domptera dem. Det gör honom också väldigt otrygg. Igår när vi började sätta stopp för hans utbrott av hysteri lugnade han ner sig betydligt och jag kunde se hur han blev mer som sitt vanliga, trygga jag. Men humöret är tyvärr fortfarande eländigt, han blir rasande över varje nej eller motgång. Än så längre klarar vi av allt helt bra, men jag kan gissa mig till att vi inom de närmaste dagarna kommer att klättra på väggarna. Det blir fortfarande mer TV och film än vanligt, men vi spelar också mycket brädspel, bygger med lego, läser och leker. Just nu stormar och regnar det ute, så det är ju inte så att man längtar ut precis. Jag själv läser Peter S. Beagles utmärkta noveller och det Rocky-album jag gav maken i julklapp.

Mitt nyårslöfte är annars att träna mer. Min hjärna, alltså. Allt fokus i vårt samhälle ligger ju på kroppen, och att den skall vara perfekt eller åtminstone stark och frisk. Men ingen bryr sig längre om att bygga sitt intellekt. Bildning har blivit ett fult ord. Jag skäms som sagt över att jag förra året läst färre böcker än någonsin tidigare, och det skall det bli en ändring på. Men jag skall också försöka läsa sådant som utmanar mig. Kanske till och med något på ett annat språk? Annat än engelska och svenska, då. Läser man utgivna dagböcker från gångna århundraden ägnar sig alltid skribenterna åt att utmana sig själva att läsa böcker på originalspråk, lära sig nya språk, läsa klassiker och poesi mm. Ingen skriver någonsin om att den skall gå på gymet fem dagar i veckan.

8 kommentarer:

  1. Hög igenkänningsfaktor på den där OCD:n. Jag fick en anteckningsbok av maken i jul utav "fel" märke - det tog emot att testa, men den visade sig vara ganska trevlig att skriva i. Fast fortfarande inte rätt. :)

    Jag har varit inne lite i samma tankar, att läsa på annat språk. Funderar på att låna barnböcker på italienska som jag pluggade i gymnasiet. Man behöver ju använda den där grå massan så att den inte möglar.

    Jag hoppas er gosse hämtar sig snart.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag undrar vad jag kunde hitta på t.ex. franska som vore lätt nog men samtidigt skulle fånga mig tillräckligt.

      Radera
  2. Hej, jag hoppas också att återhämtningen går snabbt och väl! Undrar om du prövat på att låta din pojke rita eller måla? Det kan vara ett sätt att uttrycka och bearbeta de hemska nya känslostormar han går igenom. (Han gör i själva verket nu en helt ny livserfarenhet.) Ingenting är lika för alla, men sådant hjälpte mig och de mina när vi var barn. Ser nog att ni också leker; det låter bra. Hälsn. Birgitta M S

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi har alltid papper och färgpennar framme och han har nog ritat men inte om just olyckan.

      Radera
  3. Underbart att du tänker träna din hjärna :) Det ska jag också göra! Har läst mindre än någonsin de senaste åren, även om det beror på en ordentlig utmattning och inte så mycket på något annat. Men av just den anledningen behöver jag faktiskt träna min hjärna på riktigt, för den har ju haft en period när den helt lagt ner och inte fungerat alls. Men jag har lovat mig själv att läsa mer på svenska (läser nästan bara engelsk fantasy annars), så jag tror att jag håller mig till det så länge. Hur som helst har du rätt i att folk borde tänka mer på sin bildning. Det var mycket bättre förr! ;)

    Och god bättring till sonen.

    /Linda

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag läser allt mindre på grund av att jag förstört min koncentrationsförmåga med allt nätsurfande :-( Eländigt och helt självförvållat.

      Radera
  4. Vilken ruskig sak ni råkat ut för! Jag antar att det inte är mycket tröst att det finns mycket annat viktigt i huvudet som verkat klarat sig bättre. Otäckt är vad det är. Jag önskar er ljusare tider så snart det bara är möjligt.

    Sedan snuddar du vid en sak som jag tänkt på en del på sistone med min egen treåring: Det som hon har allra svårast att hantera är att få som hon vill. Bästa sättet att paja humöret är att låta henne se på film "en stund" för det betyder bara att besvikelsen blir större när tittandet måste upphöra, även om det är en eller två timmar senare.
    Vilket för mig tillbaka till min gamla cynism om att barn är borderlinepatienter. Sådana tycks ju vilja dominera sin omgivning men i själva verket letar de bara efter en trygg gräns att luta sig mot.

    U.J.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant att höra att andra har samma erfarenheter!
      Och absolut, tänderna är ju typ det minst viktiga i huvudet man kan skada. De bara blöder så mycket...

      Radera