2015-12-30

Vänner och spöken

Just nu är det en himla tur att min man inte har några jobbuppdrag före efter nyår - han kan ta hand om sonen medan jag jobbar. Och det är en himla tur att Nora är min vän - dels får jag sitta i hennes underbara B&B och skriva i lugn och ro medan dagsspöket rumsterar på vinden*, dels bjöd hon in vår femåring att komma och leka ute i eftermiddag. Då kan jag fortsätta skriva, och maken får en liten paus, och sonen tvingas ut och får lite frisk luft (han vill bara sitta inne med sina nya julklappsleksaker).

Jag började med att redigera klart en artikel. Nu tillåter jag mig lite nätnärvaro, och sedan skall jag redigera klart artikel nummer två (för The Guardian online, no pressure). Sen är det säkert dags för lunch. Jag plockade med mig lite av vad vi råkade ha hemma: två kokta ägg, fyra knäckebrödsskivor, ett rött juläpple, en tub majonnäs, en förpackning misosoppa, fyra bitar Mariannechoklad och en påse rostade salta nötter. Och efter lunch och lite stretchövningar (drabbades av dunderhuvudvärk som förstörde hela kvällen igår efter att antagligen ha suttit i dålig ställning helt för stilla hela dagen igår) skall jag ta mig an Naondel. Och redigeringen. Uhuu. Alltså, det går hur bra som helst i själva verket, det är bara något med det där mentala, att faktiskt ta sig i nackskarven och få det gjort.








*Här finns ett spöke som möblerar om lite försiktigt, men bara dagtid.

2015-12-29

Patetisk

Ibland tänker jag att det inte finns något mer patetiskt än en författare.

Jag har alltså manuset med redaktörens kommentarer framför mig. Först gör jag hemskt mycket uppvärmningsskrivande för hand. Så mycket att jag inser att jag bara skjuter upp det verkliga jobbet. Så jag börjar gå igenom manuset. Men först påminner jag mig flera gånger om att redaktören ju nog sa att det var bra. För jag vet att det positiva inte (i allmänhet) finns med i marginalkommentarerna, utan där står ju vad som måste fixas. Och så läser jag. Och varje liten kommentar om något som borde fixas får mig att skämmas så att jag vill krypa under bordet. HUR har jag låtit något så här banalt stå? Jag trodde jag fixat språket, hur har jag konstruerat så här styltade meningar? AAAARGH jag kan aldrig mer visa mig! (Jag har inte en elak redaktör, det vill jag påpeka, men hon låter mig inte heller komma undan med att vara lat.) Och sen, när jag hittar en smula beröm, ett litet "bra" eller "fint" i marginalen, så lapar jag det tacksamt i mig som om jag var utsvulten.

Guud så författare är patetiska. Eller så är det bara jag.

2015-12-28

Nu är det dags att vänsterprassla

Det var en bra jul. Lugn och skön och jag har faktiskt läst två hela böcker. Det blir allt lättare ju äldre barnet blir. Han har tillbringat det mesta av jullovet med att bygga och leka med sina julklappslegon = lästid för mor.

Men nu balanserar jag jobb och barnets jullov och det är inte helt lätt. Jag har tre artiklar på engelska som skall in nästa vecka. För dem måste jag läsa en del material. Och så skall jag läsa in lite av Maresi på engelska också. Idag kom manuset till Naondel på posten med redaktörens kommentarer och det måste jag ta itu med asap - min utmärkta översättare väntar otåligt på att få åtminstone en del av manuset att arbeta med. Idag arbetade jag på en artikel en timme på morgonen och så redigerade jag den nu ikväll efter att sonen somnat. I morgon skall maken och sonen hitta på något så att jag kan jobba.

Jag hade tänkt se en film ikväll. Klickade redan fram en på Netflix och plockade fram stickningen. Och så slog det mig: det jag verkligen vill göra är smygbörja på Maresi II. För nu är det ännu inte jobb: redigeringen av Naondel är jobb. Maresi II är vänsterprassel. Film och Bradley Cooper i all ära, men att skriva är ju trots allt det bästa jag vet. Så nu plockar jag fram anteckningsboken och börjar sammanställa mina anteckningar om Maresi II. Sådär lite halvt i smyg, som nöjessysselsättning om kvällarna.

2015-12-22

Årets roligaste! God jul!

Det här får bli min julklapp till er. Det roligaste jag sett på hundra år, minst! GOD JUL!






2015-12-21

Året som gick

Den här tiden på året brukar jag göra en tillbakablick över året som gått. I slutet av 2014 skrev jag "Tack 2014. Bra jobbat. 2015 har sannerligen nåt att försöka leva upp till." Och oh boy, det tog 2015 på orden och levererade så att det smällde om det. 2016, hör du på? Du har stora skor att fylla.

Gjorde du något 2015 som du aldrig gjort förut?
O ja. Jag vann Skugg-Finlandia. Sålde flera utlandsrättigheter, somliga på tre böcker. Bland annat en stor deal med USA. Blev nominerad till Nordiska rådets barn- och ungdomslitteraturpris. Sommarpratade i radio och predikade i en kyrka i samband med Mariehamns litteraturdagar. Blev bjuden, och gick på, självständighetsbalen på presidentens slott. Uppträdde mer på finska än nånsin förr. Fick två noveller publicerade, den ena på finska, den andra på både finska och engelska. Ja och så har jag sålt böcker, framför allt på finska, på ett sätt jag inte gjort förut.
Reste du någonstans under 2015?
Visby i maj, Mariehamn i både mars och juni, Stockholm i september, Reykjavik i oktober.
Är det något du saknar år 2015 som du vill ha år 2016?
Alltså, visst finns det saker jag professionellt strävar efter hela tiden, men jag kan inte på något vis säga att jag är besviken på hur 2015 blev. Däremot fortsätter jag att önska att de som står mig nära inte skulle ha problem med hälsan hela tiden.
Största misstaget?
Jag säger precis detsamma som de senaste åren: Det har nog varit missar i familjelivet: snäsighet, ilska, sånt. Usch. Mammamissar, mest.
Bästa köpet?
Min fabulösa specialdesignade balklänning! Och vårt nya sovrum.
Vad spenderade du mest pengar på?
Förutom huslån och mat så blir det nog sovrumsrenoveringen i februari. Och klänningar :-)
Gjorde någonting dig riktigt glad?
O ja! Massvis med saker. Att Maresi sålt till tretton länder totalt. Och att jag fått så fin feedback på boken från en massa förhandsläsare i England. Att jag fått samarbeta med så oerhört proffsiga och kompetenta och trevliga människor på det brittiska förlaget Pushkin Press och den PR-byrå de anlitat, Riot Agency.
Min härliga son gör mig också glad, dagligen.
Vilka böcker kommer alltid att påminna dig om 2015?
Lite självcentrerat måste jag nog svara Maresis engelska utgåva, som jag fick i min hand för nån vecka sedan (fast den ju egentligen utkommer först i januari 2016).
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Gladare, skulle jag säga. 2015 har varit ett bra år, professionellt och privat. 
Vad önskar du att du gjort mer?
Läst mer, precis som året innan, även om jag nog faktiskt skärpt mig då 2014 var mitt uslaste bokår någonsin.
Vad önskar du att du gjort mindre?
Samma svar som tidigare år: Ätit mindre socker. Slösat mindre tid online. Och blivit mindre arg...
Favoritprogram på TV?
Jag ser ju aldrig på TV mera. Det blir Netflix och BoJack Horseman mm.
Bästa boken?
Elena Ferrantes Neapel-svit har satt djupa spår.
Vad gjorde du på din födelsedag 2014?
Firade sportlov i Österbotten. Som alla år!
Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Mer god hälsa i familjen.
Något du önskade dig och fick?
Ja, alla dessa utlandsförsäljningar har verkligen varit en dröm som blivit uppfylld. Framför allt att få utkomma på engelska. Till England sålde jag iofs 2014 men USA-dealen kom detta år.
Något du önskade dig och inte fick?
Ja. Att min familj skall få vara helt frisk. Annars är jag väldigt bra på att snabbt glömma besvikelser, faktiskt.
Vad fick dig att må bra?
Det är nog två saker: Att skriva gör alltid så att jag mår bra - även då det går dåligt. För jag vet att jag gör något vettigt, som jag är ämnad att göra. Och min fina familj som accepterar mig med alla mina brister - de får mig verkligen att må bra.
Mest stolt över?
Jag är väldigt stolt över att jag en gång satsade på det här med att skriva. Att jag vågade ta språnget ut i det okända, och att jag hållit fast vid min dröm, också delar av den som verkat helt ouppnåeliga. Att jag faktiskt kan försörja mig och min familj som författare av fantasy i Svenskfinland måste ändå ses som något av ett smärre under.
Sen måste jag också säga att jag är oerhört stolt över min man, som stöttar mig i detta konstiga yrke jag har till 500% och hela tiden arbetar med sin personliga utveckling på ett sätt som får mig att också vilja bli en bättre människa.
Högsta önskan just nu?
Att min familj skall få hållas frisk. Att jag skall lyckas med de tre stora arbetsuppdrag jag har under 2016: redigera klart Naondel, skriva ett första utkast av Maresi II och skriva en pjäs.


2015-12-18

Ännu ett skrivtips

Nu när jag är igång med skrivtips så kom jag på ett till: Om du är i början av din bana som skrivande människa, lyssna på podcaster om skrivande. Det finns många bra, som Fantastisk podd (blink blink) eller Writing Excuses. Men orsaken till att du skall lyssna har inte att göra med att du skall lära dig vissa redskap som omedelbart gör dig till en bättre skribent. Kanske du snappar upp några goda råd, och bra så. Men orsaken till att du skall lyssna är att du skall känna dig mindre ensam.

Jag vet att när man börjar skriva så känns det som om man var den enda som kämpar. Den enda som inte förstår hur man skall ta det där första usla utkastet och göra något av det. "Riktiga författare, de skriver såklart en bok från början till slut och så är den klar! Det är bara jag som inte klarar av det." Den där känslan av att famla i mörker, av att inte ha någon aning om hur andra gör och känner kring sitt skrivande, den upplevde jag som tung. Men genom alla de skrivpoddar som nu finns så inser man att alla känner så här. Alla skriver usla första utkast. Alla kämpar med att få rätsida på texten. Alla har haft steniga - och helt olika - vägar till publicering.




2015-12-17

Årets bästa skrivtips

Nu mina små murvlar skall jag ge ett av mina bästa skrivtips. Plocka fram papper och penna! Är ni redo? Bra.

Jag är en drömmare. Jag har alltid varit det. Lever på dagdrömmar och månsken. Men det slog mig igår att jag samtidigt är väldigt målinriktad när det gäller mitt skrivande. Alldeles från första början, då mitt mål helt enkelt var att få en bok publicerad, har jag jobbat utifrån mål jag vill uppnå. Samtidigt är "mål" inte helt rätt ord. För ett "mål" implicerar åtminstone för mig a) att man misslyckas om man inte uppnår det, och b) att när man kommit i mål är man färdig. Jag har svårt att hitta rätt ord för vad jag menar. Det är inte en "dröm" heller, för det känns så vagt, som att det uppfyller sig eller så inte och vad jag gör har väldigt lite med saken att göra. Det är frågan om saker jag strävar mot, utan att på något vis anse att jag misslyckas om jag inte når ändra fram. Men för enkelhetens skull kallar jag det nu för mål.

Jag tror att det är väldigt bra att ha tydliga sådana här mål att sikta mot. Inte för att jag skriver under den där visualiseringstekniken, att "om man bara föreställer sig tillräckligt tydligt vad man vill ha så får man det" och så skall man göra collage med bilder på fina bilar och snygga karlar. Skulle denna enkla metod vara foolproof skulle alla i hela världen kunna vara rika, och så fungerar det ju inte. Men jag tror att ju tydligare man är med sig själv om sina målsättningar desto lättare är det att aktivt jobba mot dem. Om man inte riktigt vet vad man vill så flummar man bara på. Och har man tydligt uttalat vissa saker för sig själv är det lättare att till exempel fatta beslut då man ställs inför ett val, eftersom ens undermedvetna redan jobbat med frågeställningen ett tag.

Igår satte jag mig ner framför brasan och gjorde en detaljerad lista på mina författarrelaterade mål inför 2016. Jag var så specifik jag bara kunde. Jag skrev inte bara att jag vill avsluta ett första utkast på Maresi II inom 2016, utan ett utkast som jag är riktigt nöjd med. Jag skrev ner mål gällande hurudana arbetsrelationer jag vill ha, hur jag vill att böckerna säljer, allt sådant. Jag vill inte berätta exakt vad jag skrev här, för såpass sköra är drömmar ändå - och det är bara för mig själv jag kan erkänna det mesta. Jag höll ju hela författardrömmen hemlig så länge jag kunde, eftersom jag var rädd att bli utskrattad för min hybris.

Listan är inte helt färdig än, jag kom till exempel just på att jag lite glömt den kreativa sidan, hur jag vill att det skall kännas att skriva, sådant. Men jag kan bygga på den här i december.

Så mitt tips till dig, med skrivarambitioner, är att göra en skrivmålslista för 2016. Var specifik, var detaljerad, tänk på hur du vill må och känna dig, och var inte rädd för att ställa målen högt. Annars har man inget att sikta mot!

2015-12-16

Firmafest

Jag vaknar tidigare och tidigare varje morgon. Mörkret, jobbstress, vad det nu sen än är, min kropp är ur led. Det började med 06, blev sen 05.30, 05 och i morse härliga 04.45. Det värsta var att den stackars femåringen vaknade samtidigt. Ingendera av oss lyckades heller somna om denna gång.

Har börjat morgonen med att betala räkningar och förnya bibbaböcker på nätet. Nu skall jag tackla manus en stund, innan det om knappa två timmar är dags för firma Författare Maria Turtschaninoff att ha firmajulfest och fortbildning i dramatik på samma gång. Jag skall gå på lokala premiären av Star Wars!!!!!!!

Jag har ju aldrig firmafest, kaffepauser med kollegerna eller nån after work-öl. Så då får man gå på bio på arbetstid. Speciellt som det är genrefilm, för då är det ju research, eller hur?

2015-12-15

Skjuta upp

Aj aj att man kan prokrastinera. Även fast arbetstiden är hemskt begränsad och man är stressad. Det är som om ögonen bara slinter över manussidan och vidare till Facebook.

2015-12-14

Naondel redux

Jag överlevde manusmötet! Med råge. Min finfina redaktör sa en massa snällt först innan hon kom med kommentarer på det som måste fixas. Hon kan författarpsykologi, minsann. Bland annat använde hon uttrycket "feminism noir" vilket jag gillar. Jag skulle gärna skriva annat fint som hon sade men täcks inte tuta i egen trumpet :-)

Även om hon var nöjd så finns det alltså saker att fixa - såklart. Och mycket av det är sådant jag redan visste om att är svagt eller inte funkar. Jag har redan försökt åtgärda det, och misslyckats eller gett upp. Det är den delen av redigeringen som skrämmer mig - kan jag fixa det? Just nu känns det som om pausen från manuset varit så lång (och det har den ju egentligen inte alls, en månad bara) att jag knappt minns hur man gör. Men sen finns det helt nya grejor, som att slutet borde skrivas om, och vissa finputsningar, som jag ser fram emot att ta tag i. Jag ser redan t.ex. hur jag kunde göra slutet bättre, starkare.

Det är lite stressigt med att försöka få det klart så snabbt som möjligt, mest för min utmärkta finska översättares skull. Jag vill inte att hon får väldigt bråttom med översättningen. Vårt dagis är stängt i tre veckor över jul, vilket betyder att jag har denna vecka på mig att jobba, och nästa chans blir 7.1.2016. Argh. Visst kunde jag eventuellt försöka jobba på kvällarna, men kvällar är så dålig arbetstid för mig, och jag behöver långa sjok av tid för att verkligen kunna sätta mig in i alla dessa röster jag bollar med i detta förgrymlade manus. Jag kanske kan avslöja nu att de är 9 till antalet. Nio. Jag är galen. Eventuellt ryker en i omskrivningen.

På fredag hittade jag också den här recensionen av Maresi på engelska. "In a nutshell, Maresi is an incredible book and part of me wants to give it its own shelf complete with a velvet cushion." Hurra!

2015-12-10

Skrivjobb

Denna vecka har jag fortsatt att mest skriva pitchar och artiklar på engelska inför den brittiska lanseringen av Maresi i januari. Jag har fått mitt schema för vistelsen också - jag kommer att få vara med om så mycket spännande, och få jobba hårt. Minutschema! Jag har också diskuterat deadlines för de kommande böckerna med min agent, lämnat in bortglömda kilometerersättningar mm. Vid sidan om det jobbet har jag kunnat julförbereda lite. Häromdagen bakade sonen och jag saffransskorpor att äta och ge bort, och idag slängde jag några maltlimpor i ugnen vid sidan om mitt pillande på the Big Issue - artikeln. Jag gillar att vara ute i god tid!

Och i morgon. I morgon får jag feedback på Naondel.

*svälj*

2015-12-08

Balen!

Oj oj! En hel dag har det tagit att varva ner efter BALEN. Det var en nervkittlande dag, det måste jag erkänna. Eller, jag var nervös tills håret var fixat och jag gjort min sminkning. Sen, när allt var på plats så att säga, var jag inte nervös alls mer.

Om vi börjar med allt det där ytliga så är jag supernöjd med alltihopa. Min klänning var alltså designad av Saaga design i Ekenäs. Noora Steenvoorden och Mikaela Sundström lyssnade verkligen på vad jag ville ha men kom också med egna förslag. Noora läste Maresi och blev inspirerad av dörrarnas betydelse i boken, vilket syns i klänningen. Själv ville jag hedra min mormor och alla generationer av kvinnor före mig och deras hantverkskunnande. Mormors tavlor har jag bloggat om förr, och de var inspirationskällan till husen på klänningsfållen. På axeln hade jag dessutom den fembladiga ros som spelar en viktig roll i Maresi. Jag älskar helheten: råsidenet har en otroligt vacker grön färg, klänningen sitter perfekt på mig (och jag behövde ingen korsett eller stödunderkläder, vilket jag uppskattade på det varma slottet!) och som ett skämt hade jag kastat jag fram att jag ville ha swarovskikristaller - vilket Mikaela tog ad notam, köpte en bunt och sydde fast dem för hand på klänningen som en stjärnhimmel.



Min mormor syns också i min frisyr: jag ville ha lite förtiotalskänsla på den. Som mormor har på denna bild.

Den visionen uppfylldes perfekt av Hilkka Stenberg på TS Salonki i Helsingfors. 

Sminket fixade jag själv, jag ville inte känna mig alltför målad, Hilkka gav mig ett gott råd: ta god tid på dig och gör det i lugn och ro. Jag hade tittat på lite tutorials på youtube (yep, jag är ingen mästersminkare om man säger så) och följde det goda rådet. Är alldeles nöjd med slutresultatet.

Min man duschade och drog på sig hyrfracken och så var han klar.


Det var spännande att ta sig till balen: i hur god tid ska man starta? Hur funkar det med taxin etc sen utanför slottet? Vi satt i taxikö i ca 15 minuter men det gjorde inget för vi hade startat i god tid. Väl inne visade vi inbjudan och foto-id och så bytte vi skor och sen köade vi. Och köade och köade. Upp för en lång trappa. Såg lite kameror. Försökte komma ihåg att ha god hållning. Och med ens var vi inne i ett litet rum, där stod presidenten, jag hann tänka att jaha det är bara på TV det spelas musik för där var det tyst, skaka hand, presidenten säger hyvää itsenäisyyspäivä och jag svarar idiotiskt detsamma (ville ju tala svenska!) och så visas det att man hastigt hastigt skall gå vidare. Så då gör man det. Och man visas in i ett rum där det är kö men allt är så smått och trångt så man har ingen aning om vad det är man köar till. (Bålen, visade det sig.)



Saker som överraskade mig på balen:
- Hur smått det var och hur otroligt mycket personal det fanns i alla rum. Och alla var så vänliga och trevliga.
- När man sitter hemma och tittar på TV kritiserar man folks klädsel, men när jag var på plats tyckte jag att alla var så oerhört vackra och fint klädda.
- Maten såg godare ut än den var (förlåt!)
- Kvällen var så kort! Vi skulle vara på plats 19.30. Jag hade två intervjuer i atrium, så början av kvällen hängde jag mest där och väntade på att de skulle börja.
Screenshot från TV:n, fotograf: min mor

När vi väl kom ner till balsalen var redan all "klassisk" musik (valser, tangon) slut och orkestern spelade modern dansmusik. Jag hade gärna tagit minst en vals, men jag har en dansant man som kan föra till nästan vilken musik som helst så jag fick dansa en hel del ändå.

Jättemånga bekanta såg jag inte. Bytte några ord med författaren Tittamari Marttinen, min "Finlandiaårskollega" Jussi Valtonen och Maarit Feldt-Ranta samt några till.




Jag är väldigt glad att jag en gång i livet har fått uppleva slottsbalen som ju är något av en institution i Finland. Men lite känner jag nog att fokus ligger på fel sak. Det är klänningar och frisyrer och kameror och att visa upp sig som gäller, Speciellt för de riktigt kända (Arman t.ex. blev ju intervjuad hela kvällen lång, såg det ut som). Och jag är helt medveten om att jag gick med i det spelet - för det är så balen är upplagd idag. Lite mer fokus skulle ändå få ligga på vad det är vi firar, tycker jag, och därför försökte jag hedra den generation vi har att tacka vår självständighet för i min klädsel.

2015-12-03

The Big Issue

Idag har jag suttit och arbetat på ytterligare en beställd text inför den engelska utgivningen av Maresi. Den här texten är speciellt viktig för mig, eftersom den kommer att ingå i The Big Issue, som är en tidskrift som säljs över hela England av hemlösa och andra som behöver en inkomstkälla. I Finland har vi Iso Numero som systertidskrift. Det är en ära att få skriva för en så fin publikation - och naturligtvis är det mycket nervöst, också. Jag är glad att jag har en engelskspråkig copywriter här hemma som kan hjälpa mig med språket... Men det är också förvånansvärt roligt att få skriva polemiska texter på engelska! Jag hoppas jag får göra mer av det.

2015-12-02

Maresi in hardcover is REAL!

My wonderful PR agency in London, Riot Communications, just tweeted these pictures.

The book is real! Maresi has come from the printers! I don't think I will fully believe it until I hold a copy in my own hands. Until then I will drool over these pretty images.


2015-12-01

Snart är det bal...

Idag hämtade jag balklänningen. Den är klar. Och den är så väldigt, väldigt fin. Och så väldigt, väldigt jag. Jag skall inte berätta mer om den riktigt ännu, men jag kan säga att designern blev väldigt inspirerad av Maresi och hämtade intryck därifrån, och så finns det element från min mormors konsthantverk med. Det är en klänning med en historia. Vad kunde vara mera rätt för en historieberättare som mig?

Designteamet fixade till och med till min gamla galahandväska. Den kan ni få se som en sneak peak på själva klänningen. Det kommer att stå lite om klänningen och designprocessen i lördagens Västra Nyland, men den färdiga klänningen måste man vänta till balen den 6.12 för att få se i sin helhet.


Ursäkta det suddiga instagramfotot. Jag har en fin systemkamera som jag inte kan använda, och tog säkert 20 bilder med den - alla sämre än detta.

Nu har jag skor och smycken och klänning fixat och frissa och manikyr bokat. Jag måste bara öva mig på sminkningen (för den gör jag själv) och se till att jag har hela strumpbyxor.

2015-11-30

Fibulkalender!

I morgon börjar en splitterny, levande julsagekalender på FIBULs hemsida! En ny bit av berättelsen - eller en illustration - läggs upp varje dag fram till julafton! Vad skall det bli? Vi vet inte, det kan bli vad som helst! Tretton författare och illustratörer deltar. Missa inte!

2015-11-27

Fredag (mina rubriker är sannerligen innovativa)

Min superduper pr-byrå i London som sköter Maresis marknadsföring har fixat gästinlägg på bloggar och artiklar i tidningar för mig att skriva. Så det är vad jag ägnat mig åt på sistone: texter om hur Maresi blev till, och varför feministisk fantasy behövs, på engelska. Det har varit riktigt roligt! Ikväll beställer vi hem pizza, och sen skall jag vara en God Mor och bylta på mig och barnet som så gärna vill se julgatans öppning här i stan. I typ 20 sekundmeter och horisontellt regn. Hurra. Det blir nog glögg för mamma sen när vi kommer hem. Och jag menar inte barnvänlig glögg.

2015-11-25

Onsdag

Idag skall jag ha första provningen av klänningen till självständighetsbalen! Ohyggligt spännande. Hoppas det inte är lika halt där ute som igår kväll, då det underkylda regnet gjorde gatorna till glas och jag ramlade och skrapade upp knogarna efter höstens sista burlesklektion. Det är SÅ tråkigt att terminen redan är slut - burlesken har varit höstens verkliga vitamininjektion. Jag har aldrig haft så roligt då jag jumppat förr. Nästan varje gång har jag gått dit lite motvilligt - ni vet, att resa sig från soffan och komma iväg nånstans en märk novemberkväll är alltid motigt. Och precis varenda gång har jag kommit därifrån med ett stort leende, full av energi. Som tur är fortsätter kursen i vår!

Sonen är förkyld och hemma men sysselsätter sig rätt bra (peppar peppar) med färgläggningsböcker och ljudböcker.

2015-11-24

BBC

Today, I will be chatting with the BBC about an interview.

You know, as one does.



*Silent screams of excitement and nerves*

2015-11-21

Juuuuul

Sådär, nu har jag i princip alla julklappar fixade. Några, främst sådana jag tänker göra själv, är inte färdiga men jag vet vad de skall vara.

Känns skönt. Dags att börja pyssla julkort med sonen så småningom.

Ja, jag älskar jul. Och i år skall jag satsa på att njuta av stämning och förväntning till tusen.

Lite, lite leker jag med tanken att tänk om vi skulle ha otypisk julmat i år? Som... anka istället för skinka? Men jag är rädd att det finns traditionalister i familjen som spjärnar emot.

2015-11-19

Samvetet värker

Stackars lilla bloggen. Jag hinner inte alls med dig nu. November håller på att vrida de sista dropparna ur mig och sonen är arg för att jag är så mycket borta hemifrån. Han tycker jag får flytta när jag ändå aldrig är här. Då gråter jag inombords. Fast sen läser jag Ninas inlägg och inser att ungen min bara är bortskämd med att jag är så mycket hemma - han gör inte långa dagisdagar och vi tillbringar ju vanligtvis minst sex timmar tillsammans om vardagarna, ibland mer om jag inte har mycket att göra och kan hämta tidigare. Ofta är jag dessutom hemma långa tider, utan att behöva resa bort eller vara borta om kvällarna alls - det är de senaste månaderna som varit annorlunda. Så jag försöker hålla det dåliga mammasamvetet stången - för tydligen är det så att det finns där HUR mycket tid man än försöker ge sitt barn. Och om jag var hemmamamma skulle jag säkert ha dåligt samvete över något annat.

Det är ju inte bara jobb, jag gör roliga saker också - som nya Förlagets första fest igår. Men då får jag ju extra ont samvete för det är ju skoj och inte bara jobb... Även om det är lite jobb också. Och dumma skit-VR som plockat bort det sista tåget från Helsingfors, vilket gör att nu går det sista tåget västerut klockan nio på kvällen = stört omöjligt att gå på teater, en fest, en konsert, i huvudstaden, och samtidigt hinna hem samma kväll. Det betyder övernattning, och ännu mer tid borta hemifrån. Vi har tillgång till övernattningsställen i Hfrs så det går ju, men jag tänker på alla dem som inte har det. Det måste drabba teatrar mm! I morgon skall jag på mina goda vänner Saras och Kajs nyskrivna pjäser på Viirus i Helsingfors, föreställningen börjar 19, med andra ord måste jag vara borta över natten igen. Vågar inte tänka på hur reaktionen här hemma blir.

Men snart snart är november slut och sen är det bara den där lilla självständighetsbalen som kommer och stör :-) För i december är det slut med allt rännande och farande - då skall jag landa här hemma, och så småningom få kommentarer på Naondel, och börja bearbeta manuset. Dessutom har jag redan fått beställningar på flera texter jag skall skriva (på engelska!) inför lanseringen av Maresi i England, både för bloggar och i tidskrifter. I januari bär det sedan av till London, om allt går väl! Jag måste med andra ord ladda upp med ro och frid och ensamtid tills dess, så jag orkar vara supersocial och trevlig och glad i England - på engelska, Jag tänker satsa på julmys i kubik.

2015-11-17

Ni hao!

Today I am happy and proud to announce that The Elina Ahlbäck Literary Agency has sold Maresi in a three-book-deal to Chinese publisher Shanghai99! This makes 13 territories in total, and four that have acquired all three books (the UK, the US, Italy and China).

Yeah, I am pretty happy!

I had some champagne during the weekend to celebrate Maresi's earlier successes, but I do believe I'm due for some more :-)

2015-11-13

Insänt men inte klart

Igår sände jag in manuset till min redaktör.

Jepp. It's done.

Jag får inte längre den där enorma känslan av att ha fullbordat något då jag sänder in manus: jag vet hur mycket jobb som är kvar. Men visst är det lite skönt ändå.

Det tog ett år och elva månader att skriva, redigera, redigera igen, och sen ännu redigera, Naondel.

Nu tar jag en ledig dag. På en fredag! Skam och skandal. Men jag har jobbat de flesta veckosluten denna höst, och många kvällar. Nu behöver jag koppla loss hjärnan fullständigt. Jag skall städa lite smått, kanske tvätta, gå på en långpromenad med hunden och läsa Eleanor&Park. På måndag, tisdag och onsdag skall jag göra en skolturné i Västra Nyland och när den är slut kommer jag att vara väldigt trött på mina egna ord. På söndag är det dessutom litterär matiné, ni kommer väl?

På mitt bord står en ringblomma. Den gav Irmelin Sandman Lilius mig igår då jag deltog i novelltävlingsprisutdelningen på Hangö bibliotek. Jag har fungerat som tävlingens domare. Hon har plockat blomman i sin egen trädgård, i november! Jag fick en fin blombukett av biblioteket också, och det här fina smycket.



2015-11-12

Stöd Röda korsets flyktinghjälp - gå på litterär matiné!

20 miljoner människor befinner sig för tillfället på flykt i världen. Finland har till dags dato i år mottagit 24.000 asylsökande. Varje dag anländer 200 nya flyktingar till vårt land, och enligt Röda Korset kommer antalet inte att minska, snarare tvärtom.

Finlands svenska författareförening och Suomen Kirjailijaliitto arrangerar en tvåspråkig (svenska, finska) litteraturmatiné till förmån för flyktingar. Claes Andersson, Monika Fagerholm, Pauliina Haasjoki, Yousif Haddad, Juha Itkonen, Peter Mickwitz, Helena Sinervo, Maria Turtschaninoff och Jussi Valtonen bidrar med uppläsningar och som konferencierer fungerar Peter Sandström och Jyrki Vainonen.

Inledningsanförande av Röda Korsets programchef Heidi Juslin-Sandin

Biljetterna kostar 25 €/15 €.

Biljettintäkterna samt de uppträdande författarnas arvoden går oavkortade till Röda Korsets flyktinghjälp.

Tillställningen sker på Klockriketeaterns Dianascen (Skillnadsgatan 7B) söndagen den 15 november kl. 15 – 17.30. I biljettpriset ingår kaffe/te och något smått att äta – vin kan köpas separat. Signerade böcker finns till salu till frivilligt pris. Även de intäkterna går oavkortade till flyktinghjälpen.

Biljetter kan reserveras via litteraturenhjalper@gmail.com och också köpas en timme innan vid dörren.

2015-11-09

På resande fot

Idag far jag på en liten miniturné till det finska Finland! Jag uttrycker det just så eftersom jag är en typisk kustfinlandssvensk och det inre av landet är rätt obekant för mig. Ikväll skall jag uppträda på Lahtis stadsbibliotek tillsammans med min fantastiska finska översättare Marja Kyrö, som översatt alla mina böcker till finska (de som utkommit på finska alltså, vilket är alla utom den första). Sedan hoppar jag på bussen och fortsätter till Jyväskylä där jag skall uppträda på Palokan kirjasto på tisdag förmiddag och sedan i en skola i Hankasalmi på eftermiddagen.

Jag hann inte bli färdig med manuset förra veckan - den där inbjudan till slottsbalen råddade lite till mitt schema och mittiallt måste jag ju börja leta klänning. Nu blir det då turné istället. Men kanske, kanske, att i slutet av veckan...?

2015-11-08

2015-11-06

Maresi goes West!

Today I finally get to share some news I have had to keep quiet about for a while - Maresi has found a home in the US! Abrams has acquired Maresi and the following two books in the Red Abbey Chronicles. Abrams is the publishing house of, amongst many other things, the Diary of a Wimpy Kid-seires. To say I am happy and proud is an understatement! Read more about it in Publishers Weekly.

2015-11-05

Presidenten har nåt på hjärtat

Inte var dag man får post från republikens president.


Maresi goes Harvard

Today I stumbled upon this article in Harvard Magazine with my wonderful publisher Adam Freudenheim! And he mentions Maresi and the Red Abbey Chronicles :-)

2015-11-04

Min mommo

Idag skulle min mormor har fyllt 99 år.

Min mormor var mjuk och skrynklig och alltid snygg i håret. Morfar berättade för mig att han föll för henne, när de träffades på dans, för att hon "förde sig som en drottning". Hon rökte i smyg och var oerhört konstnärlig. Jag har bloggat om mommo och hennes fina emaljtavlor och allt annat hon kunde här.

Grattis på födelsedagen mommo! Hoppas du får en tobak och en duk och en pensel, var du nu än är, så du kan fortsätta röka och skapa.



2015-11-03

Assistentdrömmar

Michaela undrade i en kommentar för några dagar sedan så här: "Tydligen är det inte bara att dra på sig yllesockorna och sätta ner sig och skriva medan royalties rullar in på kontot. Skulle vara intressant om du kunde blogga om hur du trodde att det skulle vara? Eller kanske du redan tidigt insåg hur det skulle bli?"
Den största skillnaden mellan min bild av hur det skulle vara att vara författare på heltid och hur det verkligen är, är hur mycket tid jag har att skriva. För det är mycket mindre än jag hade då jag började. I och för sig jobbade jag då parallellt som frilansjournalist, men jag upplever ändå att jag hade mer tid för skrivandet och framför allt var det inte så splittrat. Journalistjobbet och författandet hölls i skilda, prydliga fack. Nu är det så väldigt mycket annat som är skrivrelaterat som stjäl min tid. Den administrativa delen av författarskapet var något jag verkligen inte kunde föreställa mig för säg åtta år sedan.

Den senaste tiden har jag ofta önskat att jag hade en assistent. Jag kanske kan svara på frågan genom att räkna upp vad jag önskar att assistenten gjorde åt mig:

- Läsa min jobbmejl och vara den som till exempel just nu sade nej till allt (så att jag slapp känna mig som en skurk och slösa min energi på dåligt samvete)
- Förhandla om mina arvoden
- Kolla igenom mina avtal och se att de är i sin ordning innan jag skriver på dem
- Kolla hur jag skall ta mig till olika orter då jag gör skol- och biblioteksbesök mm samt boka mina biljetter
- Vara i kontakt med arrangörerna gällande sådant som författarporträtt, teknik som skall ordnas mm
- Sköta reseräkningarna efteråt
- Kolla att jag verkligen fått betalt det jag ska
- Se till att hemsidan hålls à jour
- Eventuellt sköta sociala medier för min räkning då jag är mitt i en skrivperiod
- Hålla reda på min kalender så jag inte dubbelbokar mig
- Göra upp scheman för mer komplicerade offentliga uppträdanden som bokmässorna, så att jag vet hur jag tar mig från a till b och var jag skall vara hela tiden
- Sålla igenom mina mejl och bara låta mig svara på det viktigaste
- Gömma internetkabeln så jag inte kan vara online då jag borde skriva :-P

Det jag fortfarande inte kan outsourca, ens i min fantasi, är saker som skriva tal jag lovat hålla, sommarprat och sådant, skriva kolumner, verkligen förbereda mig för skolbesök och paneldiskussioner, delta i möten, läsa böcker som ibland hör till jobbet, skriva synopsis till agenten, vara i kontakt med agentur och förlag, ge intervjuer och bli fotograferad, förbereda mig för intervjuer då det ibland är jag som är intervjuaren av någon annan författare, och så vidare. I gränszonen finns mejlintervjuer eller frågeformulär jag ibland måste fylla i.

Hoppas det här lite svarar på din fråga!

2015-11-02

Cue to five minutes later...

... and me writhing in self-hatred and agony, wanting to hide under a rug and never again come out.

It's tough, showing something for the first time. You have been working on it, by youself, for almost two years. Suddenly someone else sees all the flaws and inconsistencies. It's tough to be so naked. I know I make it sound like my beta reader was very harsh - that's not the case at all. It's that my writer's skin is so very thin.

The comments from my beta reader have helped me see clearly what needs to be done to make the story better. But "I donwanna"-itis has immediately set in and I have spent the last half hour online, avoiding doing any work. Most of my writing seems to be about me being stern and tough with myself to get me to actually WORK.

So. Enough of this, including blogging. The story needs fixing? Make it so.

Today I will be mostly doing this

Change of scenery. I have escaped the laundry, dishes and other chores to Dönsby B&B so I can write in peace. This week I will be polishing my edits on Naondel so it's ready to send to my editor. I have a bunch of notes from my beta reader and am so ready to make this text the best I can.


2015-10-30

Italien!

Och nu är tydligen också detta offentligt: Maresi har sålts till italienska Atmosphere Libre tillsammans med Naondel och den tredje boken om Röda klostret! Det är det andra språkområdet som köpt alla tre böckerna på en gång, och jag är verkligen glad och stolt.

Men detta med kommande deadlines har också fått mig att inse en sak. Jag måste säga nej nu. Till uppträdanden i skolor och bibliotek, till hedersuppdrag av olika slag. Åtminstone tills vidare. Under våren kommer vi säkert att fila på Naondel flera varv, plus att jag skall skriva en pjäs, och så borde jag börja på "Maresi II". Jag hinner helt enkelt inte med något annat.

Summering av Reykjavikresan

Efter en natt i egen säng börjar jag känna mig lite mer mänsklig. Det här med att resa är inte helt lätt för en neurotiker som mig! Vi anlände till Reykjavik mitt på dagen på måndag, och åkte iväg igen onsdag förmiddag, så det var inte så mycket tid för att se på stan eller hälsa på isländska vänner. Hela tisdagen hade vi seminarier och sedan en mycket givande utflykt till Halldór Laxness hem. För mig var det nog resans bästa bit. Då hann man prata lite med de andra som var nominerade för barn- och ungdomslitteraturpriset (det var enda tillfället, och det var hemskt synd för det var så väldigt intressanta människor som jag gärna lärt känna mer) och dessutom se något av Island. Jag har varit där förr, på klassresa 1993 (!) men det är ju rätt länge sen. Och som tonåring är man så inåtvänd att jag nog inte tog till mig så mycket av omgivningarna som jag borde.

Så här är några foton, från Laxness hem och från en promenad jag gjorde på onsdag morgon innan bussen for till flygfältet.

Vy från Laxness sovrum






Laxness skrivbord


Laxness dotterdotter berättade om sin excentriske morfar

Alla lyssnar fascinerat. Senare samma kväll vann Jakob Wegelius, andra från höger, nordiska rådets pris :-)

Vy utanför Reykjavik
Min vana trogen fick jag flera idéer under resan till Laxness hem. Och alltid om jag lyckats skriva eller fått idéer under en resa, så känns den genast mycket meningsfull.

Många har frågat om jag blev besviken över att inte vinna priset. Jag kan helt ärligt svara nej, det blev jag nog inte. Jag hade tänkt att det fanns en liten möjlighet att jag skulle vinna, men jag hade inte räknat med det på något vis - om jag hade gjort det hade jag nog blivit besviken. Det har hänt så otroligt mycket fint med Maresi under det dryga år som gått med både pris och utlandsförsäljning att jag verkligen vore en idiot om jag blev besviken över att inte vinna även detta pris.

2015-10-29

Hemma

Hemma. Utmattad. Väskor att packa upp. Hunden har haft det superbra hos sin värdfamilj och sonen har inte saknat oss en smul hos mormor. Jag skall lägga upp foton och försöka beskriva Island och resan och prisutdelningen bara jag återhämtat mig något. Men helt kort vill jag säga GRATTIS till Jakob Wegelius som vann, och lite nöjd är jag över att ha vinsttippat Mördarens apa :-)

2015-10-22

Island

Bloggen har lite torkat in på sistone. Jag har inte så mycket att komma med, känns det. Och jag skriver ju om skrivandet, mest, inte så mycket om mig själv och mitt liv sådär i allmänhet, så det känns lite konstlat att köra med nån lista eller så (fast jag nog gjort det också ibland).

Jag skall i alla fall berätta, att jag inte är på bokmässan i år. Och att jag på måndag flyger till Reykjavik för att delta i Nordiska rådets prisgala. Maresi är nominerad men ingen får veta på förhand vem som kommer att vinna, utan det blir klart först på kvällen tisdagen den 27.10. Själv tippar jag på Jakob Wegelius och Mördarens apa.

Jag är ju oerhört flygrädd, så stressnivåerna just nu är skyhöga.

Nu skall jag skriva lite stipendieansökningar.

2015-10-19

Det ligger och pyr

Höstlovet är över, men det blev inte så mycket jobbat. Först var jag blixtförkyld på ett jättekonstigt sätt med bara nysningar, sen blev sonen förkyld på helt vanligt vis medan jag mådde bra i en dag, och sen blev jag normalförkyld med ont i halsen som nu håller på att övergå i snuva. Men vi hann besöka Malin och hennes fina familj i alla fall! Och jag har skrivit lite för hand. Det är som att nu då den nya berättelsen vaknade till i min hjärna så kan jag inte hindra den från att börja ta form. Allt jag läser eller ser ger mig impulser och idéer och jag måste hela tiden dra fram anteckningsboken och krafsa ner några rader.

Sen beundrade jag den vackra hösten i Österbotten, mest från tåg- och bilfönster och inomhusifrån men i alla fall, och började drömma om en skrivretreat helt ensam i Österbotten. Det behöver faktiskt inte vara Visby varje gång. Speciellt nu då jag börjar leta efter något nytt skulle det göra gott att sitta lite ensam och isolerad med mina egna tankar en stund. Men det är inte riktigt läge för det nu: först måste jag få klart Naondel.

2015-10-16

"Thrilling, suspenseful and gloriously feminist"

What a way to start the weekend! A nice write-up for Maresi in The Bookseller, the weekly book industry magazine in the UK!


2015-10-13

Höstlov

I morgon börjar det förhatliga mysiga höstlovet, också känt som "ofrivlligt avbrott i arbetet pga stängt dagis". Barnet och jag reser traditionsenligt till Österbotten och lämnar maken och hunden som husvakter här hemma. Tack vare en snäll mormor får jag kanske lite jobbat under lovet också - nu när jag just återupptäckt handskrivandets fröjder skulle jag ogärna lämna det helt. Men bloggen kommer säkert att slumra lite under de närmaste dagarna. Vi skall också fira femåringens födelsedag och förhoppningsvis besöka Malin! Så tänker jag anamma svenskarnas briljanta idé och utlysa höstlovet som läslov - har med mig två böcker. Åt mig. Jaja, jag skall läsa för barnet också.

2015-10-12

Vikten av frihet

Igår kväll gjorde jag undan en del små jobbsaker, som reseräkningar och dylikt, fast det var söndag, Men det var för att frigöra måndagen för skrivande. Alltid då jag besöker skolor och pratar om mina böcker och mitt skrivande understryker jag vikten av att skriva regelbundet, gärna för hand. Gör jag det själv? Icke. Jag var bättre på det förr, men nu "har jag aldrig tid", det är så mycket annat jobb som måste göras och så många deadlines att förhålla sig till. Men nu kände jag en stor saknad efter att få skriva fritt, vad som helst, utan att tänka på något särskilt. Så jag begav mig till Dönsby B&B där Nora ibland låter mig sitta och skriva, kokade en kopp te, tände ett ljus och tog fram anteckningsboken. Och så skrev jag för hand, fritt, i flera timmar, med lite avbrott för en diskussion om Anne på Grönkulla på Twitter och lite research. Det kändes som att jag var otrogen mot Naondel, men den berättelsen är hos sin betaläsare och mår bra av att få vila lite.

Det var SÅ SKÖNT att bara få skriva för hand. Tillfredsställande på ett djupt plan. Och jag tror att jag hittade ingången, några ingredienser, till en ny historia. En med Maresi i huvudrollen igen :-)

Mitt skelett analyseras!

Sällan får en författare läsa så här intressanta analyser av sin text - av den tilltänkta publiken och inte proffskritiker. Mycket, mycket spännande. Min novell Oma luurankoni har lästs och analyserats av finskspråkiga åttondeklassister under Luetko sinä?-kampanjen. Tydligen har sedan tre elever valts som vinnare i olika distrikt, här är de tre vinnarna som Aamulehti utsett. Jag älskar för evigt flickan som skrev att huvudpersonen inte har "kaikki muumit laaksossa", dvs inte alla mumin i dalen.

Kirjalitta

Tänään ja huomenna osallistun Kirjalitta-festivaaliin! Silloin minulta voi kysyä kirjoistani ja kirjoittamisesta. Klikkaa linkkiä ja seuraa ohjeita!

Idag och i morgon är det min tur att svara på frågor om skrivande och böcker under Kirjalitta-festivalen. Jag svarar naturligtvis också på frågor ställda på svenska! Klicka här för instruktioner!

2015-10-11

Menos

I torsdags fick jag fina dikter av skolelever, och under helgen sände modersmålslärare Ingrid mig bilder på projekt hennes nior gjort utgående från Maresi! Det är Skärgårdshavets skola och Kyrkbackens skola som har så här kreativa elever. Jag gjorde ett virtuellt skolbesök hos dem i våras.




2015-10-09

Tammerfors/Tampere

Jag var hela dagen i Tammerfors igår. Först besökte jag svenska samskolan och sedan Metso-biblioteket. Sedan fick jag en snabb rundtur på Barnboksinstitutet också och tog några foton av Tove Janssons egen boksamling.





Men det finaste var nog de dikter jag fick av några åttondeklassister på biblioteket. De hade alla läst min novell Minun luurankoni under Luetko sinä?-kampanjen, och några hade skrivit dikter inspirerade av novellen.

Kiitos teille jotka annoitte minulle teidän runojanne! Olen hyvin otettu - ja runot ovat niin hyviä!





2015-10-07

Happy happy joy joy!

So. Today there was an early review of Maresi. On The Guardian's website. Click here to read it.

"Turtschaninoff weaves in fantasy with feminism, creating a spellbinding read that is completely unputdownable."

I might have shed a tear. Maybe. Will confirm nothing.

2015-10-05

After mäss mess

Det har varit några fullspäckade dagar! På fredag åkte jag till Åbo bokmässa och deltog i tre programpunkter på finska. Det är inte något jag gjort ofta, och min finska är så rostig att jag alltid känner mig lätt korkad när jag försöker uttrycka mig på finska. Jag får ju inte alls sagt det jag vill så smidigt som jag skulle vilja. Men det gick väl hyfsat bra i alla fall.

På eftermiddagen fick jag hänga med underbara Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg, mest på mitt bekväma hotellrum. Bland det roligaste med mässor och cons är ju att få träffa vänner man annars inte ser så ofta. Och på kvällen bjöd mitt fina finska förlag Tammi mig på middag, och på middagen fick jag sitta bredvid Lin Hallberg, som var en ny och mycket trevlig bekantskap. Maten på Mami var dessutom ypperlig.

Lördag förmiddag tillbringade jag vid en låångsam hotellfrukost (en av de bättre jag ätit, faktiskt, på Radisson Blu Marina) och i hotellsängen. Efter allt finskatalande var jag rätt slut. Men sen hade jag pass i Finland svenska författareförenings monter, och på eftermiddagen samtalade Mia Franck och jag om verkliga världar i fantasy. Det blev ett riktigt prima samtal, om jag får säga det själv. Håll upp korpgluggarna efter Francks kommande bok, den tredje delen i Martrilogin! Marlek heter den. Jag håller på och läser den just nu och säger bara så här: mycket, mycket lovande.
Här står vi och ser väldigt seriösa ut efteråt.


Igår fick jag veta att Maresi är nominerad till Kuvastaja-priset för bästa finska fantasyroman! En fantastiskt rolig överraskning!

Nu skall jag ta itu med alla mejl som kommit under min lilla Åboresa och betala räkningar och annat sånt. Hepp.

2015-10-02

Iväg än en gång

Idag bär det av till Åbo bokmässa! Idag har jag program på finska, i morgon på svenska. Så skall jag umgås med lite vänner och äta middag med förlaget (Tammi). It's all good!

Meanwhile: Igår fick jag lite feedback av Naondels första läsare, och tydligen är texten inte helt usel - jag kan börja andas igen. Jag vågar tro på att tidtabellen med manuset kanske håller i alla fall. Därtill fick jag oerhört insiktsfulla kommentarer. Det finns en hel del grejor för mig att bita i - och det gillar jag. Jag tycker ju om att fila och putsa och känna att texten sakta men säkert tar form och blir bättre.

2015-09-30

The cover!

Finally, I can reveal the beautiful, stunning and just all around wonderful cover of the UK edition of Maresi!


In it's honour, I have created an English page for my website. Feel free to check it out!

2015-09-29

Tomorrow is COVER REVEAL DAY!

So tomorrow it will finally be time to reveal the amazingly cool cover of Maresi. Yes, I am counting down the hours. In the meantime, here are the four last quotes by some truly wonderful people about Maresi. You would not be amiss to follow these smart people on twitter or take a look at their booktubes! Benjamin of Tomes, Casey Ann Books and Lucy the Reader (who will be revealing Maresi's cover tomorrow!).





Mässor och engelskt omslag

Hoppsan! Igår glömde jag liksom bort att jag har en blogg. Högst märkligt. Dessa dagar skriver jag inte på manuset alls, det får vila. Det är riktigt skönt att ta en paus från det ett slag. Istället läser jag: noveller till Hangö biblioteks novelltävling där jag är domare, och Mia Francks sista Martrilogidel Marlek eftersom vi skall ha ett samtal på Åbo bokmässa om "Främmandegöring, eskapism och självupplevt i fantastiken". Kl 15 på Fiore-scenen, kom gärna och lyssna! På fredag skall jag också vara på mässan med flera programpunkter: Klockan 12.45 intervjuas jag om Maresi och kl 13.40 deltar jag i en Finlandia Junior-panel tillsammans med Siri Kolu och Vilja-Tuulia Huotarinen. Sen skall jag prata med finska modersmålslärare också. Jag har aldrig haft så många programpunkter på finska (samtliga utom samtalet med Franck blir på finska), eller på Åbo bokmässa förr, det skall bli roligt! Jag får bo på hotell och allt. Och gå ut och svira med mitt fina finska förlag, Tammi.

I morgon skall omslaget till den engelska upplagan av Maresi äntligen avslöjas! Och presenteras i The Telegraph, har jag fått höra... Det är, så vitt jag kan utröna, Storbritanniens största morgontidning.

Yeah, I'm pretty excited.

2015-09-25

Utomstående ögon

Nu är jag tillbaka från Stockholm och jag lyckades med det jag föresatt mig: Jag fick pli på den berättarröst som var den svåraste och som jag inte fått att fungera hittills. Men nu sitter den, hoppas jag. Och nu - ja nu har jag sänt Naondel till en första läsare! Manuset är inte redo för min redaktörs ögon än, men jag har kommit så långt att jag känner att jag behöver en annans perspektiv. Jag kan inte i detta skede se texten särskilt tydligt själv - funkar det alls? Det är en bra premiss, det vet jag, men har jag lyckats genomföra den bra?

Det är dags att packa upp resväskan, svara på alla mejl som hopade sig medan jag var offline, titta på vilka stipendier som snart borde sökas och sköta allt möjligt annat jobb. Sedan skall jag hämta sonen lite tidigare från dagis och ta med honom till höstmarknaden i Ekenäs där jag skall döva mina skuldkänslor över att ha varit bortrest genom att skämma bort honom.

Ha en trevlig helg!

2015-09-24

Beautiful words

In case you are not on Twitter and/or FB, here are the truly wonderful quotes (and teasers of the cover!) about Maresi so far:





I hope you love them as much as I do!

2015-09-21

Cover reveal coming up!

Pushkin Press is revealing Maresi's UK cover on September 30th, International Translation Day! Starting tomorrow, the countdown begins, with eight quotes about Maresi together with pieces of the cover on social media. Please follow my official author FB page and my Twitter account to see the cover revealed, piece by piece. The quotes from booksellers, bloggers and other authors about Maresi are truly wonderful and I am so grateful for the reception the book is already getting.

2015-09-20

Iväg

I morgon åker jag till Stockholm för att skriva i fyra dagar. Fick just veta att det saknas nät i huset där jag kommer att bo, så jag kommer att vara helt offline. Men lite tidsinställda inlägg blir det kanske - på engelska. I veckan kommer nämligen Maresis engelska omslag att avslöjas, bit för bit!

Jag hoppas komma riktigt långt med skrivandet medan jag är borta. Deadlinen flåsar mig i nacken, och snart är det Åbo bokmässa och annat som bryter skrivtiden rätt effektivt.

2015-09-18

Furiously Happy

Jag har ibland nämnt The Bloggess här på bloggen, en blogg som jag följt länge och jag har också Jennifer Lawsons första bok, Let's Pretend This Never Happened. Nu kommer hon ut med Furiously Happy, a funny book about horrible things. Och den har världens bästa boktrailer. För alla oss som är lite söndriga och skeva. Jag fick på förlagets höstfest i onsdags höra att jag alltid är så glad. Och det är hemskt fint att det är bilden folk har av mig - men det är ju oerhört långt från sanningen. Jag bara visar den andra sidan av skylten utåt mer än jag visar den första.








Den där andnöden

Igår hade jag en ledig dag, det var skönt, men inte vet jag riktigt vart den for. På kvällen satte jag mig ner och gjorde en lista över allt jag måste skriva/göra i höst (exkluderat alla uppträdanden) och sen fick jag igen lite svårt att andas. Nå, med lite mer disciplin skall det väl gå vägen. Nästa vecka är jag fyra dagar i Stockholm för att skriva, på ett ställe utan internet, och eftersom jag är snål kommer jag att stänga av all mobildata på telefonen. Så då kan jag inte slösurfa alls, och då är mitt mål att om bara möjligt bli klar, eller nästan klar, med denna andra version av Naondel. Jag skall stänga av alla andra måsten och faktiskt bara skriva. Enda jag måste komma ihåg är att stretcha ibland, för jag har börjat få helt förlamande spänningshuvudvärk som stjäl halva dagar av mig.

I Stockholm har jag tänkt skriva om det berättarperspektiv som är sämst. Så idag vill jag försöka bli klar med så mycket annat av redigeringen som möjligt. Sen skall jag skriva en stipendieansökan för vårt dagis, förbereda lördagens uppträdanden, packa med böcker till försäljning, se till att jag har växelpengar, gå ut med hunden, returnera försenade bibbaböcker, ringa Gigantti i Ekenäs för att se om de har batterier till en Samsung mini. Osv osv osv.
Okej, dags att kavla upp ärmarna och sätta igång.

2015-09-16

Work work and some play

Anaché vann inte HelMet-priset igår, men Emmi Itäranta fick publikens röst med sin Teemestarin tytär (Memory of Water) vilket gjorde mig hjärteglad. En fantasyvinst är alltid en vinst för alla oss som älskar genren! Dessutom fick jag träffa Emmi som hastigast, och det var sannerligen på tiden. Sedan åt jag god lunch med mitt förlags litterära chef, och så köpte jag en klänning och hade lite dåligt samvete över det, men när jag kom hem hade jag fått skatteåterbäring! Wohoo! Så lite klänning fick jag faktiskt fira med.

Nu skall jag redigera vidare. Men i morgon tar jag en ledig dag. Jag insåg att av de senaste fyra helgerna har jag jobbat tre. Och dessutom blir det jobb i lördag: först i Kervo där det ordnas en fantasidag på bibban och jag skall berätta om Maresi (på finska) kl 13. Och sedan åker jag vidare till Esbo där Escon går av stapeln. Jag skall vara på scen kl 16.15 och sedan igen kl 17 - då tillsammans med Siri Pettersen från Norge som skrivit en ohyggligt populär fantasyserie, Odinsbarn. Verkligen värt att komma och lyssna! Jag har varit vän med Siri på FB länge redan men nu skall jag äntligen få träffa henne.

Men därför tycker jag att jag är förtjänt av en ledig dag mitt i veckan. Annars bränner jag snart ut mig

2015-09-14

Vidare vidare

Skrivretreaten gick ypperligt! Inte bara för att det var hemskt trevligt (foton finns på mitt instagramkonto), och jag inte blev förkyld, utan också för att jag fick massor gjort. Ju längre jag kommer i redigeringen dess lugnare blir jag. Manuset är fortfarande långt ifrån bra, men det blir i alla fall stadigt bättre.

Så jag tänker fortsätta medan jag ändå är on a roll. Har fått låna min kollegas sommartorp idag igen och har med mig färdig lunch, så jag behöver inte använda tid på matlagning. Stänger av nätet och fortsätter peta vidare bland orden.

2015-09-11

Strävsamma dagar

Ja det händer ju inte så mycket här. Jag bara redigerar och redigerar. Städar lite hemma, läser Elena Ferrante, beställer klänningar på nätet som jag sedan måste returnera pga kliande material eller fruktansvärt osmickrande skärning. Redigerar vidare. Läser Vi på Saltkråkan för nästan-femåringen och snyftar med jämna mellanrum av nostalgi. Dricker massvis med te. Känner av en begynnande förkylning. Ser på fönster som borde tvättas. Tvättar inte fönster. Lagar god mat åt familjen, ett av mina nöjen: att laga mat åt dem jag älskar är att visa kärlek, för mig.

Men denna helg blir det skrivretreat i Dönsby. Då skall jag dels få mycket gjort har jag tänkt, dels umgås med superba människor. Och äta gott. Jajamensan. Då kan man inte bli sjuk, har jag bestämt.

2015-09-10

Letar

Saker jag googlat idag:

Provinser i Saudiarabien
Japanska floder
Synonymer till paranoid
Skötbåtens rigg
Betydelser av ordet "tane"

Enhörningar vs Zombies

Finns det nån annan än jag som tycker att det trots att vi är vuxna finns saker man ska gilla för att vara cool, och att det inte alls är de saker du gillar? För den känslan har jag. Och de är alltså rätt långt liknande saker som när man var säg tonåring.

Man skall gilla svärta i allt. Svarta böcker, svarta filmer, svart musik. Skräck, mörker, splatter. Zombies framom enhörningar. Inga lyckliga slut. Man skall identifiera sig mer med antagonisten än protagonisten. Helst skall man inte klä sig för färggrant heller, eller vara alltför gladlynt. Man är inte djup då. Ytlig är man, och det är det värsta man kan vara. Hu!

Tyvärr är jag ju inte alls sådan. Enhörningar framom zombies alla dagar! Utopier framom dystopier! Feel good framom noir!

I tisdags var jag på mitt livs första burlesklektion och jag insåg genast att detta passar mitt sinnelag perfekt. Glädje, färg, inte ta sig själv på allvar, underbar musik, höga klackar, en lärare som med ett brett och perfekt rött leende hojtar "tänk er att ni sträcker er efter en vinflaska!", det är precis min melodi.

2015-09-09

9 år

Bröllopsdag idag. 9 år sen vi gifte oss. Barnungar var vi då, ändå måste jag säga att vi gjorde ett riktigt klokt val, båda två.
Vi har börjat dagen med croissanter och blommor. Barnvakt (mormor) är lejd till kvällen, och vi skall fira, inte på den restaurang där maken friade för dryga nio år eftersom den inte längre finns, men nog på den restaurang där samma hovmästare som då nu arbetar.

Men före det: redigera redigera redigera.

2015-09-08

Ett kapitel i taget

Gårdagen innehöll podcastinspelning med 3/4 av Grupp Finland, shoptalk (och en del Miss Fisher-talk) med kollegan Salla Simukka över ett glas bubbel, samt fix av glasögon och klänningsinköp. Nu börjar allvaret: redigeringen. Jag har läst. Jag har antecknat. Jag har skisser, listor, råddiga papper. Nånstans där finns en tråd att dra i. Jag försöker att inte tänka på helheten, på hur mycket det är att göra. Salla, som publicerat fem böcker med sex månaders mellanrum mellan varje bok, gav mig ett gott råd igår: Ett kapitel i taget. Så det koncentrerar jag mig på nu. Ett kapitel i taget.

2015-09-06

Söndag &Ferrante

Jag vaknade med svår söndagsblues klockan sju. Då fick jag ändå sovmorgon: sonen hade väckt sin far 06.30. Tänkte på att fara ut och springa och skulle ladda ner Sports Tracker-appen till telefonen men det fanns inget utrymme. Medan jag raderade appar och filer för att göra plats började det regna. Sen åt jag frukost och läste i sängen och tyckte allt var blä. När det slutade regna beslöt jag mig för att i alla fall göra nånting konstruktivt och tog bilen till spånbanan och sprang en helt ny runda och den blev dessutom den längsta jag nånsin sprungit (håll i er, hela 3,8km! Ja jag vet, jag är hemskt osportig). Maken tog sonen till en lekpark när jag kom hem, och nu har jag duschat och kokat en kopp Andre Kåppen från Kränku i Visby och har del tre av Elena Ferrantes Neapel-serie att läsa och saker och ting känns redan mycket bättre.

Ferrante skildrar förresten den där känslan av att vara en bedragare väldigt bra. Huvudpersonen upplever hela tiden att det hon måste jobba benhårt för kommer lätt för alla andra, att hon inte tänker lika skarpt som de, inte kan uttrycka sig lika bra, och att om hon någon gång lyckas i en debatt är det för att hon har vissa standardfraser som hon kan använda effektfullt, inte för att hon riktigt förstår på djupet det alla de andra begriper. Att allt hon uppnått bara är för att hon är en flitig student, bra på att stjäla åt sig bitar av andras tankegångar och argument, inte på riktigt intelligent.

Så där känner jag ofta.

2015-09-05

Spridda lördagsfunderingar

Varför är färska gröna bönor så oproportionerligt dyra?

När jag börjar helgen med att baka scones åt familjen känner jag mig för en kort stund som en god hustru och mor.

Jag tänker på de syriska flyktingarna hela tiden. Hela tiden. Jag behöver inte bilder på döda barn för det. Jag donerar pengar och kläder och det känns verkligen inte som tillräckligt.

Det är hög tid att vi får en flyktingförläggning också i Raseborg. Här finns ju tonvis med tomma lokaler också. Pojo kommunhus t.ex., de stora möbelvaruhusen som stängs vid bensinstationerna mm.

Att ha sonen har en kompis på besök frigör väldigt mycket tid för mig att städa huset. Hurra?

Mitt regndagsprojekt, att städa skrubben i mitt arbetsrum, kommer aldrig till skott. När det väl är en regnig ledig dag, som idag, finns det så mycket annat mer akut som måste städas. Det kan också ha att göra med att detta är första lediga helgen på tre veckor. Första lediga dagen på tre veckor.

Har andra människor också så mycket onödigt bråte i skåp och på hyllor som vi?

Jag tar en tredagars paus från FB, på min makes uppmaning. Han såg att det just nu gjorde mig mer illa än gott att vara där, och han har rätt. Jag tog t.o.m. bort appen från min telefon. Och vet ni, det är skönt.

2015-09-04

Kavlar upp ärmarna

Igår fick jag äntligen lite pli på mig själv. Jag läste de sista 40 sidorna av manuset (hittills har jag haft svårt att läsa 10 på en dag) så nu är allt LÄST och jag kan börja JOBBA. Dvs det svåra är kvar... Men jag inser att mitten, det är där problemen ligger. Speciellt i en berättarröst. Men där har jag, tack vare mitt skumppasamtal med min finska förläggare, nu en ingång. Så nog skall det väl bli nåt av det här också. Och slutet - ja, det var inte alls oävet. Bra takt, bra dramatik. Mycket smått att fixa såklart, men stommen satt. Så början är bra, och slutet, men mitten säckar ihop som en punkterad ballong.


Det är väl bara att ta fram ballonglagningskitet, då.

2015-09-03

Poddtorsdag

Det är ju torsdag! Lite trevlig kvällslyssning för er bjuder vi på i det nyaste avsnittet av Fantastisk podd. Grupp Finland funderar kring om författaren är monster eller skata?

And on that note: Finns det något som du, kära lyssnare, skulle vilja att vi tog upp i ett framtida avsnitt? Vi bandar in nya på måndag, nämligen, så nu är det bra läge för önskemål.

Crossing borders

I found a review of the Romanian edition of Maresi online. From what google translate tells me, it appears the person loved the book and is eagerly waiting for the next installment. It's such a big ting to me: literature crossing borders. Books travelling around the world. It gives me hope for us, as humans: we are willing to try to understand each other. Willing to reach out.

And now, it makes me even more motivated to get back to work on Naondel. It's slow going, but at least it's going.

Färg och fart

Oväntat bra ställe att läsa manus på: frisörstolen medan färgen verkar. Kom en god bit framåt medan jag satt där, och nu är jag dessutom nyröd i håret.

Och det var nog mitten som var sämst. Nu tar det sig igen, mot slutet av manuset (säkert de bitar jag skrev i Visby, där gick det så bra!). Så hoppet har återvänt. Och jag är glad i vädret. Ösregn är skrivväder.

Nu är mitt mål att läsa ut de sista 40 sidorna idag. Det skall väl gå. Bara jag stänger datorn först.

Hepp.

2015-09-02

Upp å ner - hela tiden

Det är lite utmattande att vara jag, ibland. Det är såna extrema känslotillstånd hela tiden. Upp och ner, aldrig något mjukt mittemellan. Jag kan vara helt euforisk på morgonen och fullständigt nere i misströstans dal på kvällen. Min utmärkta finska förläggare, som igår utövade peptalk med mig över några glas skumppa (och gudarna vete att det behövdes, för nu är jag i högsta grad i "detta manus är skit och värdelöst"-fasen), sa "på dig syns det vad du känner", och det har hon väldigt rätt i. Är jag glad och så är jag så glad att det surrar i hela mig. Och är jag arg så vet nog hela världen om det.

Jag skulle aldrig kunna spela poker. Allt syns i mitt ansikte, i hela mitt kroppspråk, genast. Men det skulle vara skönt att kunna dölja saker också. Och framför allt att inte vara fullt så extrem i toppar och dalar.

Igår var jag i "detta blir aldrig till något"-fasen på morgonen, Sedan peppade min finska förläggare mig, och hjälpte mig genom att diskutera igenom manuset med att lösa åtminstone några problem. Så nu känns det bättre igen. Nu skulle jag bara behöva lära mig nånstansifrån hur man har järnhård disciplin så att jag verkligen kommer någonvart i arbetet.

2015-09-01

Med ilska som drivkraft

Ännu igår hade jag verkligen inga uppslag till en kolumn. Så idag läste jag nåt på nätet och blev förbannad. Bra! Nu har jag nåt att bita i.

2015-08-31

Blues

Usch vad det är jobbigt att vara en sån här social introvert. Jag tycker det är jätteroligt att träffa nya människor, gå på fest, jobba i grupp.

Och jag kraschar väldigt hårt efteråt. Eftersom det kräver så mycket insats från min sida.

Idag har min eufori bytts i morkkis* och ångest.

Dessutom är motståndet mot att jobba med manuset enormt. För det är så OTROLIGT skit halvfärdigt. Det finns så mycket kvar att göra att jag blir helt matt. Och stressad över min tidtabell. Min reaktion är genast att gå och snoka i köksskåpen - finns det verkligen inga kex, ingen bakchoklad, inte en endaste karamell nånstans?

Jag har kolumndeadline i morgon också. Yippikayay.





* Finlandssvenska för mental baksmälla

Oma luurankoni

Täältä löytyy muuten osa 2 novellistani Oma luurankoni, ja täältä osa 3.

2015-08-30

Det bubblar över

Jag kan vara så dålig på att hitta ord ibland. Trots att ord är mitt yrke. Ikväll är ett sådant tillfälle.

Jag har för andra veckoslutet i rad fått delta i projekt Reko, omgång 2, som den trettonde vid bordet. Reko är ett projekt för att ta fram ny finlandssvensk dramatik för våra teatrar. Saken är den att jag inte egentligen är med i Reko. Jag skall delta i Ung Dramatik, som är ett lite motsvarande projekt för att stöda nyskriven dramatik för en ung publik. Men Ung Dramatik fungerar på ett annat sätt och har kanske inte motsvarande seminarier som Reko, så jag, som inte har skrivit dramatik alls förut, blev inbjuden att delta i de två första helgerna. Och jag är så oerhört tacksam och glad för det. Jag har lärt mig sanslöst mycket under dessa fyra dagar. De två första var vikta åt föreläsningar och övningar, och även om den del gällande teman och karaktärer och sådant var bekant för mig från förr, jag har ju ändå skrivit på heltid i flera år, så var det ändå nytt - för jag har aldrig närmat mig dessa frågor från ett teaterperspektiv förut. Jag har inte tänkt sceniskt alls. Under de två andra dagarna fick vi presentera våra pjäsidéer och fick och gav feedback. Och det var ett sånt oerhört privilegium att bli inbjuden i alla dessa kreativa människors huvuden och tankevärld. Jag har fått så många spännande impulser och nya tankar att jag formligen sjuder av iver, energi och inspiration. Kreativitet föder kreativitet, så är det bara!

Problemet är bara att jag inte alls skall skriva nån pjäs nu. Därför sökte jag inte till denna omgång av Reko, utan hade planer på att söka till den tredje och sista omgången. Jag skall ju skriva klart en roman vettja! Men nu är huvudet fullt, så fullt, av all denna kreativitet. Jag har mängder av idéer och tankar kring min pjäs. Som för en dryg vecka sedan ännu inte fanns alls! Vad skall jag göra??

Jag tror att jag måste börja morgonens arbetsdag med att skriva ner allt, precis allt, jag tänkt och hittat på kring pjäsen så jag får det i ett dokument. Och sen måste jag bara släppa det. För Naondel måste bli klar först. Men jag känner mig supermotiverad att jobba väldigt koncentrerat och disciplinerat så att jag kan ta mig an pjäsen så fort som möjligt.

Jag känner mig så glad och lycklig över att jag får ha ett så här stimulerande, utmanande, spännande och kreativt jobb. Att jag får möta så många intressanta människor. Och att jag sedan dessutom får komma hem till min fina lilla familj, där min man tagit hand om allt de två dagar jag varit borta, och städat huset, och sonen vill visa den nya uttrycksform han kommit på: han spelar en låt som han dansar till, och så sätter han på en låt till, samtidigt, och då får dansen helt ny energi, och så lägger han på en tredje låt och dansen blir helt vild, "som en galen höna" säger han, och när jag frågar hur det känns i honom säger han att dansen gör honom "helt nöjd" och jag är så stolt och glad över att han kan komma på sånt här och uttrycka det så fint dessutom, och hur många gånger har jag nu använt ordet glad?

Ja. Så när orden inte räcker till så säger jag det så istället. Jag är glad.