2014-12-31

Olyckan

Året, som varit så fint på många sätt, slutade riktigt, riktigt eländigt. De senaste två dygnen har varit bland mina värsta som mamma.

I måndags var fyraåringen ute i pulkabacken med sina kusiner. Hans åttaåriga kusin föll på hans huvud och vår lilla pojke slog sönder munnen fullständigt. De två övre tänderna söndrade nedre läppen och tyngdes samtidigt upp i tandköttet. Han blödde kopiöst och vi skyndade till Ekenäs - i Karis finns inte längre någon jour på HVC (vad gör de som inte har bli, jag bara undrar?). Inga stygn behövdes, men efter läkaren fick vi gå till tandläkaren och hon konstaterade att pojken kommer att förlora åtminstone ena, antagligen båda, framtänderna. Och det finns inget vi kan göra nu, utom vänta.

Måndag kväll var fruktansvärd. Vi fick inget smärtstillande åt honom från HVC, och fick inte i honom något alls, varken flytande panadol eller vätska. Han var svullen, kunde inte tala och vågade inte ens dricka något - efter att ha blött, gråtit och dreglat hela dagen var han helt uttorkad och olyckligt törstig men det fanns inget vi kunde göra för honom.Vid tvåtiden på natten fick hans far i honom små bitar isglass och sen lite saft.

Nu sköter vi en sjukling som bara kan få i sig flytande föda med spruta in i munnen. Släta soppor, tunn yoghurt och gröt är det som gäller. Hans föräldrar har också tappat aptiten. Något nyår firar vi inte. Tandläkaren sade att det är mjuk mat i två veckor som gäller, men jag tror det blir längre än så. Dagisstarten 7.1. får vi se om den blir av. Tur att jag har det jobb jag har och kan stanna hemma. Men nu får pojken ohälsosamma mängder film och TV, jag läser så mycket sagor jag orkar, vi spelar spel och försöker underhålla honom. Men amerikakusinernas födelsedagskalas i morgon får vi hoppa över, för sonen kan varken leka eller äta. Och snart åker de tillbaka till USA, men vi får tyvärr låta bli att umgås med dem, för leka nåt där man kan slå till munnen går ju inte. Patienten som i två dagar var mycker tapper börjar nu bli retlig, vilket jag kan förstå. Det blir inte riktigt det mysiga jullov vi tänkt.

Och mitt hjärta blöder var gång jag ser den sönderslagna munnen, mer än jag med ord kan beskriva.

29 kommentarer:

  1. Huu vad obehagligt! Sänder mina varmaste kramar till hela familjen! P.S. Listade Anaché som en av de bästa böckerna jag läst i år (känns ju kanske inte så aktuellt för dig förstår jag). Hela listan finns på min blogg. :)

    SvaraRadera
  2. Usch då! Vi har även fyraåring som föll slog sina framtänder. Lika besked, tanden kanske dör. Den har redan blivit lite mörkare.

    SvaraRadera
  3. åå liten! Så onödigt och vidrigt. Dubbeläschäsch. Kramar er.

    SvaraRadera
  4. Usch vad obehagligt! Hoppas på bättre start på det nya året:(

    SvaraRadera
  5. Det gör så ont i hela mammakroppen - och i hjärtat - när olyckan är framme...Hoppas att han riktigt snart börjar må bättre! Kram från moster!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack moster! Och jo, var gång jag matar honom och ser in i den sönderslagna munnen värker det i hela mig...

      Radera
    2. Tack moster! Och jo, var gång jag matar honom och ser in i den sönderslagna munnen värker det i hela mig...

      Radera
  6. Men fy så hemskt! Hoppas att pojken mår bättre snart!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Det blir nog stadigt bättre men är en lång process.

      Radera
  7. Voj liten, voj mamma och pappa, klen tröst att mjölktänder.. och barn har gott läkkött... osv och många av oss har varit med om liknande... - god bättring önskar vi alla genom Mu
    PS lavendelolja! Bästa förstahjälp. Lugnande, läkande, inte direkt på sår men omkring.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja som tur är läker de fort. Men blir också rädda för att t.ex. alls tugga själva...

      Radera
  8. Stackars, stackars liten! Låter verkligen jobbigt. Hoppas det snart blir bättre. Mycket krafter till er alla!

    SvaraRadera
  9. Ojnej, så hemskt. Stackars liten och stackars er. Hoppas det snart blir bättre.

    SvaraRadera
  10. Krafter och allt gott till er alla!
    -Ben-

    SvaraRadera
  11. Maria, mitt mammahjärta blöder. Stackars pojk. Jag hoppas att han återhämtar sig snart, de är starka barnen. Gabriel kunde inte ens få i sig flytande föda i höstas då han fick höstblåsor, men frusen, krossad saft lindrade smärtan. Vi blandade också i flytande alvedon, det var enda sättet som fungerade. Kanske kan det vara en idé. (Ni har kanske provat liknande, men ifall att.)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo de första dagarna var isglass med sked nästan den enda vätska han fick i sig.

      Radera
    2. Jo de första dagarna var isglass med sked nästan den enda vätska han fick i sig.

      Radera
  12. Hemskt och dumt! Stackars lilla killen. Kramar.

    SvaraRadera
  13. Jag lider med er och er lilla pojke. Hoppas han mår bättre snart!

    SvaraRadera
  14. Jag skulle kommentera tidigare men kom av mig. Tydligen berörde skadan mig så illa att jag inte visste vad jag skulle skriva. Men jag instämmer förstås med tidigare läsare och hoppas på god bättring och tur i oturen. Och en kommentar som kanske gläder dig är att jag äntligen läser Maresi och tycker den är otroligt fin. Jag har bara läst ett par kapitel men i morgon, trettondagen, kommer jag inte att göra något annat.

    SvaraRadera