2014-12-03

Nu skall vi tala om det mest förbjudna

Om det finns en fråga jag alltid  får i skolorna är det "Hur mycket förtjänar du?" Alternativt "Blir man rik på att skriva böcker?" Och den frågan vill ingen nånsin svara på. Det är fult att prata pengar. I Finland i alla fall.

Ändå, eller kanske just därför, tycks alla just nu vara mest intresserade av vad jag kommer att göra med prispengarna. Man förväntar sig storslagna inköp, lyxiga resor och jag vet inte vad. Det skall vara guldkant på vardagen. När jag säger att jag skall köpa nya innerdörrar möts jag av stön. Och jag kan förstå det. För någon som har en månadslön låter det säkert helt absurt att sätta prispengar på nåt så osexigt och trist.

Låt mig förklara. Det är visst dags att snacka pengar.

I vår familj lever vi med mycket små marginaler. Jag har ett arbetsstipendium, visst, men efter betalda avgifter utgör det omkring 1200e i månaden (minns inte exakt hur mycket just nu). Som jämförelse kan man ta att en statlig anställd i snitt får 3683e i månadslön. Inom den privata sektorn är medianlönen 3100 euro. Jag har ju heller inga förmåner, så som arbetshälsovård, lunchsedlar osv. Dessutom har jag de senaste åren varit den som huvudsakligen försörjer familjen. Förutom stipendiet förtjänar jag lite på skolbesök och dylikt, samt det jag får från själva böckerna. Men betänk att den inkomsten kommer en gång om året. Du får ett förskott då boken kommer ut, och sedan redovisas royaltyn en gång per år. Och skriver du på svenska, för ungdomar, som jag, så är marknaden i Finland mycket liten. Jag har sålt relativt bra - ändå är det jag förtjänar på en bok inte ens i storleksklassen två månadslöner för en normalt arbetande person (och den summan får jag ju alltså utspridd över flera år).

Jag skriver inte om detta för att klaga. För jag är verkligen inte missnöjd! Inte alls. Detta är en livsstil jag valt, medvetet. Den innehåller så mycket annat än pengar: flexibla arbetstider, mycket lite stress, tid för familjen, tid för mig själv. Dessutom utför jag ett jobb jag verkligen älskar. Jag skulle inte byta för alla månadslöner i världen. Jag hade faktiskt månadslön en gång, jag kunde ha fortsatt som journalist och haft en mycket stadigare ekonomi, men det var inte det jag ville med mitt liv.

Men för att få det att gå ihop rättar man munnen efter matsäcken. Vi bor inte i Helsingfors utan i Karis, vilket minskat våra boendekostnader något osannolikt. Vi prioriterar inte materiella ting och resor och nya bilar. Det leder till vissa saker. Som att vårt hus är helt trevligt, men allt annat än fint. Och dörrarna, fanérdörrarna från 1981, de har börjat släppa i limningen. Så de sitter ihop med tejp. Och papperspersiennerna som de förra ägarna lämnade kvar, de sitter ihop med tejp de med. Ända tills nyligen satt vårt soffbord också ihop med (silver)tejp. Sen köpte jag ett nytt (begagnat).

För mig är det guldkant att få köpa nya innerdörrar och inte längre ha dörrar som sitter ihop med tejp. Det är något jag inte skulle ha råd med annars. Jag kanske till och med slår på stort och köper nya persienner! Men den allra största och finaste guldkanten, den är att jag nu vet att jag har möjlighet att fortsätta skriva. Jag behöver inte heller ta på mig så mycket undervisningsjobb och annat, som alltid splittrar mig och stör skrivandet, utan jag kan freda skrivtiden. Det är lyx, det.
Men idag skall vi se på nya dörrar.

26 kommentarer:

  1. Ja. Pengar för skrivtid och dörrar (eller annat som ramlar sönder i hemmet), exakt vad jag skulle göra med såna där pengar. Fortsätta existera liksom.

    SvaraRadera
  2. Fint skrivet Maria. Jag tror inte någon som har författarambitioner inbillar sig att bli svinrik, är ju mer eller mindre omöjligt här i Svenskfinland. Och ibland är nya dörrar det bästa som kan hända en. :)

    Ser fram emot alla framtida berättelser som du förhoppningsvis nu har ro att skriva!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, jag skall göra mitt bästa med dem :-)

      Radera
  3. Vi talade just med en illustratörskollega. Vissa månader har man så mycket jobb att man borde multiplicera sig (men inte utgifterna förstås) och vissa månader borde man inte finnas tills alls... BRA Maria, att tala om pengar är viktigt, för att det inte ska vara så viktigt sen när man skapar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag märker att det är viktigt - detta är ett av mina mest lästa inlägg någonsin :-)

      Radera
  4. Det jag fastnade mest för i den här texten är att verbet "förtjäna" verkar ha en annan innebörd i finlandssvenska än i "vanlig" svenska. Intressant. I Sverige säger vi bara "tjäna". "Förtjäna" har mer betydelsen "vara värd" (vilket lön och inkomst indirekt handlar om, förstås). Möjligen lever den andra betydelsen kvar i uttryck som "förtjäna sitt levebröd".

    Marie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns en del sådana "falska vänner" i svenskan vs finlandssvenskan, ja!

      Radera
  5. Mycket bra, mycket bra. Det här inlägget delade jag genast på facebook!

    SvaraRadera
  6. Min andra tanke när jag såg att du hade vunnit var, efter Jee Maria!, Nu kan du köpa nya dörrar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, du känner mig! (Och vårt hus...)

      Radera
  7. Ett mycket spännande inlägg att läsa. Och jag blir lite nyfiken på ditt arbetsstipendium som du skriver om. Vad innebär det, och hur länge har du ett sånt, i flera månader eller flera år?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just nu har jag det längsta jag någonsin haft, på två år. Det betyder att jag månatligen får en, skattefri men försäkringsbelagd, summa uttryckligen för att skriva, Tidigare har jag haft för kortare perioder.

      Radera
    2. Men oj, vad härligt att veta att det kommer pengar varje månad i två år! Stort grattis till det!

      Radera
  8. Oerhört intressant inlägg! Man säger att tid är pengar, men tid är liv och det är ju faktiskt ovärderligt. Man kan klara sig långt på lite och jag håller med om att dörrar kan vara guldkant. Ett litet nyckelskåp på rea blev guldkant här igår, lyxigt värre.

    Tack för att du delar med dig! (Av din tid, alltså, inte pengarna, hehe) :)

    SvaraRadera
  9. Mycket viktigt att snacka om pengar! Det är underligt hur tabubelagt det är i det här landet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja! I USA t.ex. är det inte alls tabu att diskutera löner.

      Radera
  10. Måste först gratulera till priset, och jag tycker precis som du, varför ska de va tabu att prata pengar, tycker att det har blivit bättre, men tex om någon föreslår att göra något i en grupp och nån inte har råd så kräver det mycket mod att säga "jag har inte råd med detta" ...ledsamt, jag har själv valt att ta alterneringsledighet 1 år, och hoppa ur ekorrhjulet för att skriva en bok om medberoende. Måndaslönen blir ganska mycket mindre , men tänker " mycket går åt och litet räcker till " Mitt lediga år har jag tänkt att uppfylla min mångåriga tanke jag tänker försöka skriva en bok om medberoende ( av egen erfarenheter) har dock försökt googla om eventuella bidrag eller stipendier men det tycks vara en djungel detta, kommer inte att kokurera med er erfarna författare, men känner ett enormt behov att skriva om detta, få se vad det blir och om nån vill ge ut boken, dock har jag ingen erfarenhet och tar gärna emot tips om stipendier eller annat ( gebefarm@gmail.com) ) om du eller nån annan vill tipsa. Lycka till , med allt och Tack.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det bästa tipset jag har gällande stipendier är nog fyrk.fi. Där finns info om alla stipendier man kan söka, tror jag. Lycka till med ansökningarna, och skrivandet, och det alterneringslediga året!

      Radera
  11. Väldigt intressant. Som den luxuöst fast anställda inte (ta i trä) uppsägningshotade person jag är så är det här en helt annan del av verkligheten. Jag talade just på bokmässan med en bekant som sa att hon nu har projekt för två år framåt och lättnaden är enorm. Jag skäms i min lyxbubbla med min fasta månadslön (inte så hög, men ändå) och min trygghet. Å andra sidan - jag sitter fast. Gör långa dagar, har inte så mycket ork utanför jobbet, iaf så här års. Tur att jag älskar mitt jobb.

    Undrar två saker; det ena en siffergrej: vad är det för statligt anställda som får sådär hög lön? I allmänhet brukar lönerna vara högre på privata sidan, tycker jag. Men kanske jag bara är avundsjuk, som trots femton års erfarenhet och bra titel inte riktigt kommer upp i medianlön.

    Den andra frågan gäller tråkiga saker som pension, sjukförsäkring, VAB osv. Hur funkar sånt? Kanske du nåt tag hinner göra en uppföljning på det, vore hemskt intressant.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte finns det nån orsak att skämmas! Varför skulle du det?

      Siffrorna tog jag från Statistikcentralens hemsida, helt enkelt.

      En kort kommentar till din sista fråga: Stipendier över en viss summa skall nuförtiden pensionsförsäkras. Man kan också ta en frivillig sjukförsäkring. Sen kan man ta en FÖPL om ens inkomster, de övriga alltså, är tillräckligt stora. Det har inte mina varit. Så övrig inkomst blir inte pensionsgrundande, tyvärr. VAB - det bara gör man. Obetalt. Som så mycket annat...

      Radera
    2. Jag skäms ofta för mina privilegier. Jag får tårar i ögonen när jag ser brödkön i min förort också. Fy fan.

      Tack för uppföljning, väldigt intressant.

      Radera
  12. 1200 kvar efter betalda avgifter - vilka de nu sedan är - verkar väldigt mycket för en kommunalt anställd. Flera av oss är glada över en lön som alls kommer upp över 2000 brutto och har inte många hundra kvar efter skatt och hyra. Jag trodde det bara var en förlegad fördom att man inte skulle få prata om pengar - hur skulle de lågavlönade och arbetslösa klara sig om alla teg? För att inte tala om författare som inte får arbetsstipendier och pris. Prisnämnderna är knappast ens medvetna om alla böcker som utkommer på mindre förlag och ändå kan vara hur bra som helst.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Med betalda avgifter menar jag den obligatoriska försäkringen - inte hyra eller liknande, utan det som jag har kvar i handen att leva för. Och visst finns det de som har det sämre, såklart! Något annat har jag aldrig menat heller.

      Nu vet jag inte riktigt hur prisnämnderna kommer in här, och jag vet mycket lite om hur de fungerar. Säkert mycket olika, det finns ju många pris. Kirjasäätiö, som delar ut Finlandiaprisen, fungerar åtminstone så att förlagen måste skicka in de böcker de vill att skall delta.
      Naturligtvis kommer det ut bra böcker på mindre förlag, hela tiden!

      Radera