2014-12-31

Olyckan

Året, som varit så fint på många sätt, slutade riktigt, riktigt eländigt. De senaste två dygnen har varit bland mina värsta som mamma.

I måndags var fyraåringen ute i pulkabacken med sina kusiner. Hans åttaåriga kusin föll på hans huvud och vår lilla pojke slog sönder munnen fullständigt. De två övre tänderna söndrade nedre läppen och tyngdes samtidigt upp i tandköttet. Han blödde kopiöst och vi skyndade till Ekenäs - i Karis finns inte längre någon jour på HVC (vad gör de som inte har bli, jag bara undrar?). Inga stygn behövdes, men efter läkaren fick vi gå till tandläkaren och hon konstaterade att pojken kommer att förlora åtminstone ena, antagligen båda, framtänderna. Och det finns inget vi kan göra nu, utom vänta.

Måndag kväll var fruktansvärd. Vi fick inget smärtstillande åt honom från HVC, och fick inte i honom något alls, varken flytande panadol eller vätska. Han var svullen, kunde inte tala och vågade inte ens dricka något - efter att ha blött, gråtit och dreglat hela dagen var han helt uttorkad och olyckligt törstig men det fanns inget vi kunde göra för honom.Vid tvåtiden på natten fick hans far i honom små bitar isglass och sen lite saft.

Nu sköter vi en sjukling som bara kan få i sig flytande föda med spruta in i munnen. Släta soppor, tunn yoghurt och gröt är det som gäller. Hans föräldrar har också tappat aptiten. Något nyår firar vi inte. Tandläkaren sade att det är mjuk mat i två veckor som gäller, men jag tror det blir längre än så. Dagisstarten 7.1. får vi se om den blir av. Tur att jag har det jobb jag har och kan stanna hemma. Men nu får pojken ohälsosamma mängder film och TV, jag läser så mycket sagor jag orkar, vi spelar spel och försöker underhålla honom. Men amerikakusinernas födelsedagskalas i morgon får vi hoppa över, för sonen kan varken leka eller äta. Och snart åker de tillbaka till USA, men vi får tyvärr låta bli att umgås med dem, för leka nåt där man kan slå till munnen går ju inte. Patienten som i två dagar var mycker tapper börjar nu bli retlig, vilket jag kan förstå. Det blir inte riktigt det mysiga jullov vi tänkt.

Och mitt hjärta blöder var gång jag ser den sönderslagna munnen, mer än jag med ord kan beskriva.

2014-12-28

Livräddning

Hittade det här citatet idag och kände att ja. Just så. Och nästa år skall jag fortsätta rädda mitt liv.


“I read the way a person might swim, to save his or her life. I wrote that way too.” ~ Mary Oliver

2014-12-27

Julen! Julen!

Jul! Massor med mat! Gran! Presenter! Huset fullt av folk! Det har varit roligt, och sonen har njutit otroligt mycket av att leka med kusinerna från USA och nu talar han dessutom engelska, hux flux. Precis som vi hoppats på. Snön kom dagen före julafton, till kalifornienfamiljens stora glädje. Inte mycket tid att blogga då jag är värdinna och upptagen med att laga mat, men jag måste rapportera vilka fina klappar jag fick: en fotobok med inscannade gamla bilder och släktutredning av både min mammas och pappas släkt, kastrull, böcker, fickkalender, kokbok och en Firefly-t-skjorta med texten Shiny. Och den här steampunk-teleskop-kompassringen.

Min man känner mig mycket väl. (Också Firefly-sjortan, Cary Elwes As You Wish - memoarbok från inspelningen av The Princess Bride och en Peter S. Beagle-novellsamling var alla från honom. Han vet hur nördig jag är...)

2014-12-20

Betydelsen av en mening

Flera av er har undrat vad det här "three-book deal" egentligen betyder. Är det Maresi samt Arra och Anaché som det engelska förlaget köpt?

Nej, det är alltså frågan om det som vi nu kallar för "The Red Abbey Chronicles", det vill säga "Krönikor från Röda klostret" och det är tre böcker som hänger ihop, men som utgör mer av en cykel än en regelrätt trilogi. Det innebär, att Pushkin Press köpt Maresi samt två kommande böcker. Nummer två är det jag arbetat på i snart ett år, för det har jag också levererat ett synopsis till min agent, så förlagen agenturen förhandlar med vet vad det är frågan om, på ett ungefär. Men trean, den har jag levererat exakt en mening om. Och det är ungefär exakt vad jag själv vet om den berättelsen, också.

Och ja, det är rätt coolt att ha sålt en bok baserat på en enda mening :-)

(Fast det är ju bara halva sanningen. Den boken är ju såld på Maresis meriter, såklart.)

2014-12-19

Ny baksida

Den första upplagan av Maresi på svenska sålde ju slut för ett tag sedan, och igår fick jag själv äntligen en uppsättning ex av nytrycket. Framsidan är densamma, men det finns en signifikant skillnad på baksidan :-)


2014-12-18

Året som gick

Dags för min årliga tillbakablick! Jag gör den redan nu för mitt jullov har börjat och jag kommer inte att blogga så tätt under julen.
2014 har i sanning varit ett år utan motstycke framför allt professionellt. Jag har aldrig skördat sådana framgångar, fått sådan feedback eller så fin synlighet. Tack, 2014. Bra jobbat. 2015 har sannerligen nåt att försöka leva upp till.

Gjorde du något 2014 som du aldrig gjort förut?
Ja då! Vunnit Finlandia Junior och Svenska YLEs litteraturpris. Sålt flera utlandsrättigheter. Varit med om att starta en podd. Gett ut ett läromedel (Tidspiraten). Varit hedersgäst på en con.
Vilka länder besökte du?
Grekland i maj för skrivinspirationsresa till Leros, och Göteborg i september för bokmässan, och Norge i november för en skolturné som av förekommen anledning avbröts mitt i :-)
Är det något du saknar år 2014 som du vill ha år 2015?
2014 har varit ett så lysande år att det nog inte går att överträffa, varken professionellt eller privat. Lite bättre hälsa för min familj är det enda jag kan önska mig som 2014 inte bjöd på.
Vilket datum från år 2014 kommer du alltid att minnas?
Dagen då jag fick veta att jag vunnit Finlandia Junior och satt fast i den lilla staden Halden i Norge och inte visste om jag skulle kunna komma hem till utdelningen. Det var en fantastisk fin och fantastiskt stressig dag på samma gång.
Största misstaget?
Jag säger precis detsamma som de senaste åren: Det har nog varit missar i familjelivet: snäsighet, ilska, sånt. Usch. Mammamissar, mest.
Och sen några tillfällen där jag önskar att jag stått på mig och sagt NEJ.
Bästa köpet?
De nya dörrarna!! Och en del snygga klänningar :-)
Vad spenderade du mest pengar på?
Huslånet, mat. I övrigt i år faktiskt hemmafix, tror jag: dörrar och hissgardiner.
Gjorde någonting dig riktigt glad?
O ja! All underbar läsarfeedback jag fått på Maresi. Folk har sagt så oerhört fina saker om boken att jag egentligen inte kan ta in allt. Och allt kring boken: de fantastiska recensionerna, priserna, att den sålt så bra, och att min agentur sålt boken till fyra nya länder.
Vilka böcker kommer alltid att påminna dig om 2014?
Nyckeln, Minkriket, The Underground Girls of Kabul t.ex.
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Överlag mycket glad och tillfreds. Sommaren utgjorde en svacka pga närståendes dåliga hälsa (man ser det här på bloggen, för jag slutade blogga).
Vad önskar du att du gjort mer?
Läst mer böcker! Jag tror inte jag nånsin läst så få böcker som i år. Jag täcks inte ens erkänna hur få. Det är skam och skandal. Där måste jag absolut bättra mig.
Vad önskar du att du gjort mindre?
Samma svar som tidigare år: Ätit mindre socker. Slösat mindre tid online. Och blivit mindre arg...
Favoritprogram på TV?
BoJack Horseman (Netflix), New Girl, Master Chef Australia.
Bästa boken du läste i år?
Bring Up the Bodies av Hilary Mantel var nog fantastiskt bra. Och så CastleWaiting I&II.
Vad gjorde du på din födelsedag 2014?
Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Mer god hälsa i familjen.
Något du önskade dig och fick?
Ja, många saker. Det har nog varit en långvarig och hemlig dröm att få utkomma på engelska. Och nu har jag fått den drömmen uppfylld! Det är smått otroligt.
Något du önskade dig och inte fick?
Ja. Att någon jag älskar skall få vara helt frisk.
Vad fick dig att må bra?
Stuglivet. Skrivandet. Min familj.
Vilken kändis var du mest sugen på?
Får jag inte svara på för min man :-) (Men egentligen var det Bradley Cooper.)
Vem saknade du?
Liam. Pappa. Min syster som jag inte träffar så ofta som jag skulle vilja.
Högsta önskan just nu?
Att min familj skall få hållas frisk. Att jag skall kunna fortsätta försörja mig och familjen som författare. Att jag skall kunna skriva bra i vår, eftersom jag fredat våren för skrivande.


2014-12-16

Skiffy and Fanty-episode out!

I had the honor to be a guest on the Skiffy and Fanty Show recently, together with some of the heavy names in Finnish fandom. I have managed to listen to the episode, although it was unusually painful to hear myself speak English (never have I hemmed and hawed so much), and it's a fantastic collection of great tips on Finnish fantasy and SF. And the Skiffy and Fanty Show supports the Finnish Worldcon bid! Yay!

2014-12-15

World English Rights!

Today I have som insanely good news to share! My agency, the Elina Ahlback Literary Agency, has sold the world English rights to Maresi in a three-book deal with British Pushkin Press!

This is what Adam Freudenheim, Publisher and Managing Director at Pushkin Press has to say about Maresi: I was blown away by Maresi, quite simply. Maria Turtschaninoff has written an incredibly original, vivid and gripping story with appeal not only for YA readers but far beyond. And embedded in the story is a passionate feminist voice that I strongly believe will resonate with a wide variety of readers, young adult and adult alike. I've no doubt that Maresi and The Red Abbey Chronicles as a whole will become a classics of the genre."



More info, and some spoilers about the upcoming books, here.

Bokutmaning

Jag fick en bloggutmaning av Michaela! Jag har på känn att jag kanske svarat på de här frågorna förut, men det spelar ingen roll! Jag svarar ändå olika var gång :-)

1. Vilken bok önskar du att du hade skrivit?Just nu önskar jag att jag skrivit och ritat Castle Waiting för du skulle jag veta hur det går! Som det nu ser ut blir det ingen fortsättning, och jag måste få veta hur det går för alla personerna.
2. Vilken bok är du glad att du inte har skrivit?Nå ingen egentligen. Även vissa dåliga har ju kammat in en massa pengar... Och samtidigt: nog är det flera jag är glad att inte har mitt namn på omslaget.
3. Vilket är ditt bästa bokminne?Att som barn sjunka in i en av alla biblioteksböckerna jag lånat under sommarlovet, kanske medan regnet smattrar mot plåttaket...
4. När började du skriva egna berättelser?Som femåring.
5. Vilken romanfigur önskar du fanns på riktigt?Klockarback lill-Fia från Tulavall.
6. Vilken fiktiv värld önskar du fanns på riktigt?Earthsea av LeGuin. (Fast i hemlighet är det nog Narnia.)
7. Pappersbok vs. ebok – hur tror du att det blir i framtiden?E-böckerna kommer nog, men speciellt barn- och ungdomsböcker kommer att leva kvar som pappersböcker.
8. Föredrar du att läsa böcker på originalspråk eller översatta till svenska?Jag läser engelska böcker på originalspråk, i övrigt översättningar.
9.Vilka är dina bok/skriv-relaterade mål för 2015?Få färdigt det manus jag påbörjade för ett år sedan.
10. Vilken är din högsta bok/skriv-relaterade önskan för 2015?Jag har i år fått uppleva så otroligt fina saker att jag knappt har nåt kvar att önska mig. Nu hoppas jag främst på skrivro, faktiskt. Och att Archipelacon i juni blir helt lysande.
Sen hade Michaela några bonusfrågor:
  1. Vad betyder skrivandet för dig? Allt, faktiskt. Utan att skriva vet jag inte vad jag tänker.
  2. Vad googlade du senast (skrivrelaterat)? En grej jag inte får avslöja riktigt än :-)
  3. Plotter eller pantser? Alltså noggrann synopsis eller skriva på fiilis? Mestadels på fiilis, men med lite planering emellan. Och alla böcker har kommit till på olika vis. En del mer planerade än andra.
  4. Bästa stället att skriva på? Har varit mitt arbetsrum i Karis. Men även min mammas pyttestuga på 8kvadrat i Österbotten är ett mycket bra ställe.
  5. Vad vill du skriva om tio år? Det vet jag inte, annat än att jag vill skriva. Och att jag hoppas jag är bättre om tio år än idag.
  6. Bonus: fråga något av dig själv och svara på det! Maria, vad skulle vara en julkatastrof? Så glad att du frågade! Om jag inte fick någon bok i julklapp, såklart.

2014-12-13

3

Meanwhile, på Akademen:


2014-12-11

Program

Ursäkta stillheten på bloggen men det händer rätt mycket nu.

Ikväll är det Världens minsta bokmässa och våra käraste julsånger på Karelia i Ekenäs. Alla författarna drar en egen allsång (min värsta mardröm, sjunga på scen!), det är glögg och julstämning i caféet och så blir det bokförsäljning och signering. Författare på plats är Merete Mazzarella, Peter Sandström, Mårten Westö, Mia Franck, Tomy Karlsson, Pia Ingström och jag.

På lördag är det hela två evenemang i Helsingfors. Först Lue mulle-jippot i Sanomahuset. Klockan 12 deltar jag i en paneldebatt på finska om barnbokens betydelse tillsammans med Anni Sinnemäki, Paula Noronen, Jaakko Lyytinen, Milena Komulainen och  Nina Karjalainen. Moderator är Baba Lybeck.

Sedan är det Nylands litteraturförenings årliga författarmatiné på Arbis 14-16. Medverkande är Henrika Andersson, Anna Gullichsen, Agneta Rahikainen, Märta Tikkanen, Ursula Vuorenlinna och jag.

2014-12-08

Minkriket

Jag brukar inte recensera böcker.

Dels känns det märkligt att recensera mina kolleger. Dels har jag blivit en läsare som det är hart när omöjligt att göra nöjd, sen jag själv började skriva professionellt. Jag klarar inte längre av att uppleva texten utan analyserar sönder den. Tänker på vad som fungerar och vad som inte fungerar, varför, hur man kunde ha gjort annorlunda osv. Det krävs mycket till för att jag skall glömma författarögat och bara vara en läsare igen.

Därför är detta inte en recension. Detta är ett jubelskri.

Karin Erlandssons Minkriket är en bok jag ärligt talat inte väntade mig att tycka om. Det är inte fantasy (och jag läser mycket lite som inte är fantasy med behållning) och boken handlar om minkfarmare. Men Karin är min vän, även om vi inte setts mer än två minuter på bokmässan på flera år. Så jag ville läsa boken. Och fy fan vad jag är glad över att jag gjorde det.

Jag har inte läst en rad i boken med författarögon. Omedelbart sög den knivskarpa gestaltningen och de äkta, verkliga människorna tag i mig. Jag läser nuförtiden oerhört långsamt - men Minkriket läste jag nästan ut på en dag. Jag har fortfarande några sidor kvar, men jag är övertygad om att de inte kommer att göra mig besviken. Vilka detaljer denna berättelse bjuder på. Vilken observationsförmåga. Vilken sanning. När har jag senast läst om människor som känts så levande, så verkliga? Alla är de värda att älskas, i sin otillräcklighet. Den utspelar sig på en liten österbottnisk ort, och jag har rötter i Österbotten - det gjorde att även om jag är en utomstående kan jag känna igen mig i så mycket.

Men egentligen kan jag inte analysera denna bok. För det gjorde jag inte när jag läste den. Jag bara läste, och levde mig in, och njöt. Jag vet att Karin arbetat med boken i många år, men det förvånar mig inte alls. En sådan här roman är inget man slänger ur sig på en förmiddag. Aldrig i världen skulle man tro att detta är en debutroman. Det är en mogen författares verk och den är värd att vinna alla pris jag kan komma på.

Köp den. Läs den. Ge den i julklapp. Du kommer inte att ångra dig.


2014-12-05

Julkalender

Plötsligt vill jag väldigt mycket skriva en julkalender/julsaga. Med mysterier och hemligheter och värme och hjärta och skurkiga vuxna och hemliga gångar och snö och julstämning och falluckor och skatter och riddare och slott och EXTRA ALLT,

Klättrandet fortsätter...

Nu är den finska översättningen av Maresi på plats nummer 18 på Adlibris. Hon är alltså i topp 20! The suspense. Hur högt kan hon klättra före jul?! Aaaa!

Men jag försöker lugna ner mig och inte tänka på det. Eller på att vi eventuellt har icke-längre-standardstorleks dörrar här hemma, och att dörrbytarprojektet kan tänkas bli enormt svårt och dyrt om också dörrkarmarna måste bytas ut. Sonen fick ledigt från dagis idag (höstterminen börjar tynga på och det är väldigt motigt att gå till dagis om morgnarna) och tillbringar dagen med sin far hos sin farmor. Jag har ett virtuellt författarbesök med två skärgårdsskolor och så har jag tänkt försöka börja på julstädningen lite försiktigt. Och kanske kanske baka saffransskorpor.

Men.

Först skall jag ta denna lediga morgon i besittning med nyskrivna ord.

2014-12-04

Topplistor

Detta är hösten då allt möjligt händer mig som aldrig hänt förut. Nu ligger Maresi till exempel på finska Adlibris top-100-lista.

Det betyder, att just nu säljer Maresi bättre än den finska översättningen av The Fault In Our Stars (plats 29). Det är förvisso en bok som funnits på listorna hur länge som helst. Men hej, jag tar vad jag får :-)

Priser i all ära, men aldrig i mitt liv trodde jag (helt på allvar) att jag skulle skriva en bok som säljer.

Jag vet att det blir rätt mycket skryt nu. Men det är nu allt händer. Sen kommer det inte att hända nåt på evigheters evighet. Jag kommer att sjunka in i skrivbubblan och medieglömskan (och där trivs jag ändå bäst) och nästa bok utkommer först om flera år, om jag har tur, och med den vet man ju inte alls hur det går. Så jag njuter för fulla muggar nu, aj att jag njuter. Jag måste ju tanka upp för alla de där lugna, stilla månaderna som jag hoppas kommer.

2014-12-03

Maresi goes German

...och efter förra inlägget har jag nu glädjen att berätta att Maresi fått ett hem i Tyskland på Heyne Verlag - samma förlag som ger ut t.ex. George RR Martin, Philip Pullman och Neil Gaiman. Hon är i gott sällskap, med andra ord :-) Och apropå pengar är detta det första utlandsavtal jag gjort som på riktigt ger lite klirr i kassan.

Om jag förstått rätt satsar man på att eventuellt få ut boken nästa höst. Och eftersom jag fått denna fråga angående översättningar förr, så: Det är den svenska originalversionen översättningen utgår från.

Nu skall vi tala om det mest förbjudna

Om det finns en fråga jag alltid  får i skolorna är det "Hur mycket förtjänar du?" Alternativt "Blir man rik på att skriva böcker?" Och den frågan vill ingen nånsin svara på. Det är fult att prata pengar. I Finland i alla fall.

Ändå, eller kanske just därför, tycks alla just nu vara mest intresserade av vad jag kommer att göra med prispengarna. Man förväntar sig storslagna inköp, lyxiga resor och jag vet inte vad. Det skall vara guldkant på vardagen. När jag säger att jag skall köpa nya innerdörrar möts jag av stön. Och jag kan förstå det. För någon som har en månadslön låter det säkert helt absurt att sätta prispengar på nåt så osexigt och trist.

Låt mig förklara. Det är visst dags att snacka pengar.

I vår familj lever vi med mycket små marginaler. Jag har ett arbetsstipendium, visst, men efter betalda avgifter utgör det omkring 1200e i månaden (minns inte exakt hur mycket just nu). Som jämförelse kan man ta att en statlig anställd i snitt får 3683e i månadslön. Inom den privata sektorn är medianlönen 3100 euro. Jag har ju heller inga förmåner, så som arbetshälsovård, lunchsedlar osv. Dessutom har jag de senaste åren varit den som huvudsakligen försörjer familjen. Förutom stipendiet förtjänar jag lite på skolbesök och dylikt, samt det jag får från själva böckerna. Men betänk att den inkomsten kommer en gång om året. Du får ett förskott då boken kommer ut, och sedan redovisas royaltyn en gång per år. Och skriver du på svenska, för ungdomar, som jag, så är marknaden i Finland mycket liten. Jag har sålt relativt bra - ändå är det jag förtjänar på en bok inte ens i storleksklassen två månadslöner för en normalt arbetande person (och den summan får jag ju alltså utspridd över flera år).

Jag skriver inte om detta för att klaga. För jag är verkligen inte missnöjd! Inte alls. Detta är en livsstil jag valt, medvetet. Den innehåller så mycket annat än pengar: flexibla arbetstider, mycket lite stress, tid för familjen, tid för mig själv. Dessutom utför jag ett jobb jag verkligen älskar. Jag skulle inte byta för alla månadslöner i världen. Jag hade faktiskt månadslön en gång, jag kunde ha fortsatt som journalist och haft en mycket stadigare ekonomi, men det var inte det jag ville med mitt liv.

Men för att få det att gå ihop rättar man munnen efter matsäcken. Vi bor inte i Helsingfors utan i Karis, vilket minskat våra boendekostnader något osannolikt. Vi prioriterar inte materiella ting och resor och nya bilar. Det leder till vissa saker. Som att vårt hus är helt trevligt, men allt annat än fint. Och dörrarna, fanérdörrarna från 1981, de har börjat släppa i limningen. Så de sitter ihop med tejp. Och papperspersiennerna som de förra ägarna lämnade kvar, de sitter ihop med tejp de med. Ända tills nyligen satt vårt soffbord också ihop med (silver)tejp. Sen köpte jag ett nytt (begagnat).

För mig är det guldkant att få köpa nya innerdörrar och inte längre ha dörrar som sitter ihop med tejp. Det är något jag inte skulle ha råd med annars. Jag kanske till och med slår på stort och köper nya persienner! Men den allra största och finaste guldkanten, den är att jag nu vet att jag har möjlighet att fortsätta skriva. Jag behöver inte heller ta på mig så mycket undervisningsjobb och annat, som alltid splittrar mig och stör skrivandet, utan jag kan freda skrivtiden. Det är lyx, det.
Men idag skall vi se på nya dörrar.

2014-12-02

Varför karaktärer stretar emot - den vetenskapliga förklaringen

Det senaste avsnittet av Writing Excuses är ett av de intressantaste någonsin. Och en sådan glädje det är att lyssna på någon så uppenbart superintelligent som Cory Doctorow. Vilken vokabulär! Men han använder inte sin intelligens på ett snobbigt utan ett mycket lättillgängligt och sympatiskt sätt. Han har till exempel en mycket plausibel vetenskaplig teori om varför författare upplever att deras karaktärer agerar som av sig själva - och varför det ibland känns som om de inte alls vill göra det författaren försöker få dem till. Själv har jag alltid förklarat det med "magi", men Doctorows tes låter mycket mer trovärdig.

Fast lite mindre härlig.

2014-12-01

Ny upplaga!

Och så fick jag veta att det finns 31 ex kvar i lager av svenska Maresi! Ny upplaga är på väg. Ni har väl hört att det är årets julklapp, va? ;-)

Podcast in English!

Igår deltog jag för första gången i en podcast på engelska! The Skiffy and Fanty Show gjorde ett avsnitt om finsk fantastik och fandom och Tero Ykspetäjä, Jukka Halme, Janos Honkonen och jag diskuterade med Julia och Shaun. Jag, som talat engelska varje dag i snart fjorton år, var faktiskt ganska nervös och sökte ord och stammade och hummade ovanligt mycket. Men roligt var det! Och som vanligt insåg jag hur mycket bra fantastik det finns som jag är helt obekant med, och hur mycket jag missar för att min finska lästakt är så långsam. TBR-högen växer...