2014-11-10

Benbitar

Det är måndag och jag har skrivit drygt 1200 ord och gjort undan en del adminjobb och kokat och ätit linssoppa och övat inför ett virtuellt författarbesök. Snart skall jag ut med hunden också, hej och hå. Jag skulle gissa att jag nu är över 60 000 ord in i manuset, tanken svindlar. När jag tänker på kvaliteten på texten svindlar det också rätt kraftigt. Nu när jag trampat på för att få ihop mina tusen ord om dan har jag ignorerat sånt som stil, ton, språk och gestaltning. Det är bara storyskelett för hela slanten. Det kommer att bli en plåga att läsa, sedan. Men jag försöker att inte tänka på det nu, utan fokusera på att det viktiga är att få ihop det där skelettet. Sen kan jag se om delarna passar ihop eller om ländkotorna sitter fast vid knäskålen och nyckelbenet vid skenbenet. Gör de det (mycket sannolikt) så blir min uppgift att hugga av och stuva om. Och sen börja klä det med muskler och hud och allt det där.

Men nu alltså: peta dit alla delar som behövs så skelettet hålls upprätt.

6 kommentarer:

  1. Låter som en bra plan! Ska försöka göra samma!

    SvaraRadera
  2. Intressant det där med att plocka ihop skelettet. Tänk om du nu skulle sätta fast det på ett onkoventionellt sätt. Armen fast vid bäcken och revbenen i knäna och lårbenet i nyckelbenet.... Sen ser vi vad det blir... Lovar läsa det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror det kunde bli mycket spännande. Men kanske inte ett fungerande skelett som kan röra på sig, och det är ändå på nåt vis det jag är ute efter - att det skall leva.

      Radera
  3. Det kan ju bli rätt spännande fornlämningar av fantasydjurkvarlevor också. Så stuva inte om alla benbitar menar jag. Fast du är inte där än utan än så länge bara slänger dem i hinken och skakar om. Det här med de arkeologiska jämförelserna, vissa bitar hittar man ju inte allt av, får man tänka på också.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, fast - jag känner det inte så mycket som arkeologi som Frankensteinism. Eller nåt. Väcka liv i kroppsdelar?
      Nej hu, nu skall jag sluta med den här analogin känner jag.

      Radera