2014-11-29

NaNoNähä

NaNo har jag gett upp med helt. Har inte skrivit sen före Norge och nu blir det nog inte av på ett bra tag. Men drygt 13 000 ord fick jag ihop, och huvudsaken är att det nog är ord jag inte hade skrivit om det inte var för NaNo. Dem är jag glad över - huvudsakligen för att jag inte läst igenom dem än...

Nu hoppas jag på skrivro från början av januari någon gång.

2014-11-28

Julkalender

De första åren jag och min man var tillsammans gjorde han julkalendrar åt mig. Ett år var det ett runt torn med bilder i varje lucka, ett år en paketkalender, ett annat en traditionell bildkalender osv. Hur underbart var inte det? Inte undra på att jag gifte mig med karln.

Nu sitter han på golvet i sitt arbetsrum och sorterar sina gamla legon för att göra en lego-presentkalender åt vår son. Det blir riddare, en trollkarl, en prinsessa med svärd, en kvinnlig Robin Hood, knektar, en hästdragen vagn och en drake. Han letar i den enorma lådan och gör förtjusta utrop. "Har jag en lego-Chewbacca också!" Legobitarna rasslat omkring.

Det är bland de underbaraste ljud jag hört. Och den här kalendern kommer att skänka mig ännu mer glädje än de jag själv fick.

Suomeksi!

Förresten så intervjuades jag i samband med Finlandia Junior-priset för det finska radioprogrammet Kultakuumee. Det blev en intressant intervju i en spännande ljudmiljö./
En ole monta kertaa antanut haastattelua suomeksi, mutta viime viikolla Lisa Enckell haastatteli minut Kultakuume-ohjelmaan. Suomen kieleni on hieman ruosteinen, valitettavasti, mutta jotenkuten se kuitenkin sujui :-)

Linkki tässä.

Översättningar

Idag läser jag den engelska provöversättningen av Maresi och har nöjet att berätta att min agentur nu sålt rättigheterna till Rumänien! Så Maresi finns snart i Finland, Sverige, Danmark och Rumänien. Första gången en av mina böcker översätts till ett språk jag inte kan läsa!

2014-11-27

Throwback Thursday

Idag sätter jag mig på tåget för att åka till Hfrs, luncha med en kompis och sen vara med i Efter Nios TV-soffa (men programmet sänds inte idag). I Throwback Thursday-anda delar jag med mig av en länk till ett inlägg från 2011 där jag svarade på en bunt frågor om skrivande - det är ganska roligt att se tillbaka på hur jag svarade då. Bland annat svaret på fråga 10 - då hade jag ännu inte skrivit Maresi eller kört fast med henne...

2014-11-26

Är det mycket nu?

Pust.
Alla frågar om det är mycket nu.
Och det är det, men på ett sätt som det är mycket svårt att sätta fingret på. Egentligen inte så väldigt många uppdrag eller saker som jag måste göra, eller som känns som konkreta saker. Men en oändlig mängd mejl att besvara. Intervjuer att ge. Gratulationer att besvara. Arvoden att förhandla om. Samtal. Reseräkningar att göra. Klänningar att välja till TV-soffa. Allt möjligt och omöjligt.
Ja, och så har jag fått hela den engelska provöversättningen av Maresi att läsa igenom, det ser jag fram emot men måste lägga åt sidan tid för.

Samtidigt längtar jag tillbaka in i skrivbubblan. Jag trivdes så bra i den här i början av november. Jag började hitta mina personer, deras röster. Rytmen i texten. Men man kan inte bolla allt på en gång, så är det bara.

2014-11-23

NaNotAtAll

...men skriva hinner jag ju inte alls :-)

2014-11-22

Akademen idag

Idag kan man träffa mig och Maresi på Träffpunkt Akademen kl 12.30! Först för en intervju med Inger Ruotanen, sedan signerar jag. Välkomna!

2014-11-21

Min Maresi, hon gick och vann

Jag kom hem från Norge två dagar tidigare än beräknat. För Maresi vann Finlandia Junior. Och det är så stort och märkvärdigt att jag inte riktigt kan ta in det. Jag är glad, och stolt, men mest känns det som att det sker någon annan. Maresi, hon är där ute i världen och får pris, och jag är väldigt glad för hennes skull.
Här är ett kort klipp från prisceremonin och här är en kort notis med klipp på Hbl. Och här är mitt tacktal.

Suomen kirjasäätiö, kära vänner:
Viimeiset viikot olen ollut hyvin ylpeä ja onnellinen. Romaanini Maresi on ollut ehdokkaana viiden loistavan kirjan rinnalla, on ollut kunnia olla heidän seurassaan. Haluan kiittää Johanna Vuoksenmaata jolla oli vaikea päätös tehtävänään. Kiitos myös Suomen kirjasäätiölle, ja valiolautakunnalle: Helena Sederholmille, Riitta Kähköselle ja Anne Moilaselle joilla oli iso urakka tehtävänään.

Idag är det en speciell glädje för mig att som finlandssvensk och representant för en minoritet få emotta Finlandia Junior-priset. Det är ett bevis på att den finländska litteraturen lever och mår bra på två språk. Jag är också glad i egenskap av fantasyförfattare. Världen börjar få upp ögonen för det vi fantasyfantaster vetat länge – att fantasy är ett litterärt redskap som ger oss en möjlighet att utforska vår egen värld på ett nytt, spännande och gränsöverskridande sätt.

Att vara författare beskrivs ofta som ett ensamt arbete. Men bakom en färdig bok står så väldigt många andra än bara författaren.
Jag är ett tack skyldig till alla dem som gått före mig. Som gav mig stora läsupplevelser på mitt modersmål när jag var barn, och som lärde mig vad god litteratur är och hur ett gott språk ser ut.  Författare som Irmelin Sandman Lilius, som dessutom visade mig att det går att skriva fantasy, om flickor, på svenska, i Finland.

Jag vill framföra mitt varmaste tack till alla de som på olika sätt stöttat mig under skrivprocessen och sedan hjälpt Maresi komma ut i världen. Jag har fått ekonomiskt stöd från olika håll, för både arbete och arbetsrum. För någon som skriver på svenska, för unga läsare i Finland, är detta stöd en förutsättning för litterärt arbete.
Mina förlag Schildts&Söderströms, Tammi och Berghs – tack till er som trott på mig och den här – och nu tar jag F-orden i min mun – feministiska flickboken. För det är en bok om flickor, för flickor, i alla åldrar. Anna Warras och Saara Tiuraniemi, ni är ett dream-team och den bästa hejarklack en författare kan önska sig!

En gång i världen skickade jag in alldeles förfärligt dåliga manuskript till Söderströms förlag. Trots att jag blev refuserad tog Sara Ehnholm Hielm sig tid att inte bara läsa alstren utan också ge mig konstruktiv kritik. Dessutom sade hon något helt avgörande för att jag skulle orka fortsätta: ”Jag tror att du kan bättre.” Hon har varit min redaktör för fem böcker nu och det är en ynnest att få samarbeta med någon som ger mina texter så mycket uppmärksamhet och kraft och som alltid lika finkänsligt men bestämt pekar på svagheterna. Sara tror – nej, hon vet att jag ofta ”kan bättre”. Lyckligtvis är jag för det mesta klok nog att lyssna på henne.

För någon som skriver på det mindre nationalspråket är det mer än viktigt att ha en bra översättare – det är en nödvändighet för att nå ut. Jag har haft en enorm tur som fått en yrkesskicklig och passionerad översättare i Marja Kyrö. Hon har gett mina ord liv på finska och fått dem att flyga. Kiitos, Marja.

Ett stort tack till mina läsare, både unga och äldre, som läst Maresi och tagit henne till sig. Jag är så glad att boken överskrider alla åldrar och gränser och når läsare av alla slag. Ni har skapat er en egen Maresi, och ingenting kunde glädja mig mer.

Och sist min familj. Min mamma, vars benhårda tilltro till mig gett mig den bästa grund man kan stå på i livet. Min syster Alexandra, som betyder mer för mig än hon anar. Mina barn, som håller mig medveten om vad det är som verkligen betyder något här i livet. Och min man, som är mer än en skapande, skrivande kvinna kan be om.
Jag är er alla oändligt tacksam. Kiitos.




2014-11-15

Norge nästa!

Igår kväll satt jag hela kvällen och tydde kartor över Norge. I morgon bär det iväg, nämligen: fem dagar skolbesök i trakterna kring Oslo. Jag har namn på skolorna, och på hotellen, men inga adresser. Så jag googlar. Och googlemapsar. Hur ta sig från tåg till hotell, från hotell till skola, från skola till tåg till nästa hotell osv osv. Vilket äventyr jag skall ge mig ut på! Första gången som jag talar inför elever som inte talar samma språk som jag och som inte kan läsa mina böcker på sitt eget språk. Det är Föreningen Norden som sedan några år ordnat nordiska författarbesök i norska skolor. Syftet är att öka kunskapen om skandinavisk och nordisk litteratur bland skolelever. Ett utmärkt initiativ!

Det blir nog inget bloggat från resan, men jag skall instagramma och twittra åtminstone ibland. Och förhoppningsvis också skriva, men vi får se. Skolbesök + resor kommer att betyda en ganska urvriden författare.

2014-11-14

Ondskan undflyr

Jag var väldigt gung-ho i morse: här skulle skrivas! Massor! Men sen råkade jag ut för ett dilemma.

Den här antagonisten jag har. Vad är det hen håller på med? Vad är planen? Var är ondskan?

JAG VET INTE.

Och det är ju något av ett problem.

2014-11-13

Pepp

En orsak att faktiskt registrera sig på NaNoWriMos hemsida: man får en pep-talk av t.ex. Tamora Pierce. Bara en sån sak.

Nä inte idag

Idag vill jag bara inte. Nåt. Skriva. Jobba. Vara nyttig. Alla de där sakerna som glor på mig från att-göra-listan - och alla jag inte lagt dit än, som att städa. Skrev ingenting igår, så nu ligger jag tusen ord efter, och genast känns det motigt värre att alls komma igång igen.

Jo en sak vill jag: sticka. Men ingenting annat.

2014-11-12

Maresi i Ny Tid

Maresi har förresten recenserats i Ny Tid. Det är en av få recensioner skriven av en man, och det är alltid intressant att se det lite annorlunda perspektivet. Nyttigt, också. Jag inser även att Maresis läsare kan delas in i två kategorier: de som tycker att början är för långsam och att det tar för länge innan man kommer till all action. Och de som älskar just den biten och vill dröja i den mycket längre än jag låter dem göra. Själv vet jag ju varför jag gjort just så: jag ville kontrastera klostrets trygghet mot det som händer sedan. Men det är spännande att se hur olika läsare reagerar på det.

Virtual reality

Idag har jag gjort mitt livs första virtuella författarbesök, till en lågstadieskola i Lahtis. Jag befann mig alltså i Enterprise här hemma och eleverna satt i sitt klassrum i Lahtis och vi kommunicerade via datorn. Det gick bra men tekniken strulade till det lite på slutet, vilket naturligtvis var tråkigt men inget man kan göra mycket åt. Eleverna hade förberett frågor vilket jag alltid uppskattar mycket. Och min hund gjorde naturligtvis en cameo!

Men herreduminskapare så jag var SLUT efteråt! Är fortfarande, faktiskt. Jag spände mig tydligen så just på grund av tekniken, och för att det var en så ny (och rätt enväga) form av kommunikation. När vi var klara och jag skickat lite mejl etc efteråt och sen såg på väggklockan var jag övertygad om att den börjat gå fel - jag kunde inte tro att den var så mycket redan. Jag var säker på att den var minst två timmar mindre.

2014-11-11

Noras Mathilda

Medan jag ägnar denna regniga tisdag åt att skriva kolumn och sen försöka skrapa ihop mina tusen ord, bli intervjuad för lokaaalradion och gå på Pilates tycker jag ni skall följa med Noras NaNo-projekt: en historia om dagen i november. Hennes fantasi känner inga gränser och hon har hittat på en helt underbar följetong med fristående historier som ändå hör ihop. Läs om Madam Mathilda här!

2014-11-10

Benbitar

Det är måndag och jag har skrivit drygt 1200 ord och gjort undan en del adminjobb och kokat och ätit linssoppa och övat inför ett virtuellt författarbesök. Snart skall jag ut med hunden också, hej och hå. Jag skulle gissa att jag nu är över 60 000 ord in i manuset, tanken svindlar. När jag tänker på kvaliteten på texten svindlar det också rätt kraftigt. Nu när jag trampat på för att få ihop mina tusen ord om dan har jag ignorerat sånt som stil, ton, språk och gestaltning. Det är bara storyskelett för hela slanten. Det kommer att bli en plåga att läsa, sedan. Men jag försöker att inte tänka på det nu, utan fokusera på att det viktiga är att få ihop det där skelettet. Sen kan jag se om delarna passar ihop eller om ländkotorna sitter fast vid knäskålen och nyckelbenet vid skenbenet. Gör de det (mycket sannolikt) så blir min uppgift att hugga av och stuva om. Och sen börja klä det med muskler och hud och allt det där.

Men nu alltså: peta dit alla delar som behövs så skelettet hålls upprätt.

2014-11-08

NaNo vecka 1

NaNo har varit en utmärkt spark i baken för mitt skrivande. Jag har skrivit också då jag verkligen inte haft lust. Jag har skrivit på tåget. Jag har skrivit på kvällen (nåt jag sällan gör). Och jag har skrivit sex dagar av sju - dagen då Maresi blev nominerad skrev jag faktiskt inte. Saldot för veckan är 7287 ord, och eftersom mitt mål är 1000 ord om dagen är det fint. Fast eftersom jag kommer att vara bortrest och gärna skulle ha en marginal är det inte idealiskt. Det bryr jag mig egentligen inte så mycket om - det viktiga är att jag kommit igång ordentligt igen.

2014-11-06

Finlandia Junior!

Idag blev det då offentligt: Maresi är Finlandia Junior-nominerad i sällskap med fem andra väldigt fina böcker. Hurra för den finländska barn- och ungdomslitteraturen!

Så här skriver juryn om Maresi (i år finns motiveringarna tyvärr bara på finska):

Taidokkaasti tarinoitu moniin aisteihin vetoava ja dramaattinen kertomus matriarkaalisesta yhteisöstä, tyttöjen turvapaikasta, jonne on paettu vanhoillisten uskomusten jäykkää ja uhkaavaa maailmankuvaa. Tästä mieleenpainuvasta ja hurjasta jännitysfantasiasta voi löytää yhtymäkohtia nykykulttuurienkin tyttöjen ja naisten todellisuuteen.
Kahden tytön kasvutarinassa on paljon kiehtovia myyttisiä ja rituaalisia aineksia. Tieto ja opiskelu antavat päähenkilölle voimaa ryhtyä muuttamaan maailmaa. Sama tahto tarttuu lukijaankin.

Här finns en bild på alla oss nominerade och en kort radiointervju med mig. Den andra finlandssvenska nominerade är illustratören Linda Bondestam, en av mina äldsta vänner. Jag är i lysande sällskap, och jag kan ärligt säga att jag redan känner mig som en vinnare. Det är en oerhörd ära att få bli nominerad till detta pris, ur hela den digra barn- och ungdomsboksutgivningen i Finland.
Jag har firat idag med en lång och ljuvlig lunch på Strindberg (noggrant dokumenterat på Insta) med mina två förlag, och sen med att köpa två nya klänningar. För det kände jag mig värd just idag!

2014-11-05

En fattig men glad jävel

Nyligen publicerades skatteinformationen för höginkomsttagarna i Finland i pressen. Jag läste och häpnade igen över hur mycket folk förtjänar. Vad gör de med alla pengarna? Jag är vansinnigt naiv, jag vet.

Två personer har nyligen sagt åt mig att mitt arbete låter så idealiskt. Sitta hemma och skriva i underbar ensamhet. Och det ÄR ju världens bästa jobb. Faktiskt. Jag är min egen chef och bestämmer arbetstakt och pauser, och jag slipper sitta på tidsödande möten som inte leder nånvart. Dessutom är det för det mesta stressfritt, och idealiskt att kombinera med att ha barn. På morgonen: ingen stress med att föra till dagis. Vi brukar ligga i min säng, sonen och jag, och läsa böcker. Just nu är det Vem skall trösta knyttet? och Vad tror du att det hände sen? som skall läsas varje morgon. Sedan stiger vi upp och äter frukost i lugn och ro - pocherat ägg på avocadosmörgås har varit de senaste veckornas melodi. Allt kan ske ganska långt på barnets villkor och jag tror att han blivit väckt högst fem gånger i sitt fyraåriga liv.

Sonen gör korta dagar på dagis, för jag kan ändå inte skriva i åtta timmar (jag är ingen Isabel Allende som skriver tio timmar om dagen, sex dagar i veckan). När han är hemma har jag nästan aldrig nåt kvällsjobb som kräver min uppmärksamhet, utan jag kan vara en närvarande mamma. Eftersom han kommer hem tidigt (halv fyra) hinner vi alltid laga mat från grunden utan att det är stress eller nån hinner bli panikhungrig. Jag kan nästan alltid med lätthet ta ledigt under alla lov (och vårt dagis har många och långa).

Det enda minuset är ju att jag förtjänar under eller kring minimilön. Men det är ett minus jag just nu är mer än villig att leva med.

2014-11-04

Apostlahipstern

Jag insåg häromdagen att jag nog varit något av en NaNoWriMos apostel i Svenskfinland. Många har sagt åt mig att de börjat NaNoa för att jag talat så varmt för det. Och NaNo är faktiskt en av de få saker som jag varit bland de första med att upptäcka. I allmänhet är jag alltid sist med allt. Ofta går jag mer eller mindre i lås om något är väldigt populärt - Harry Potter blev jag så misstänksam mot pga hypen att jag började läsa serien först efter att tredje eller fjärde boken kommit ut.

Men två saker har jag varit, om inte först så åtminstone tidig med:

1) NaNoWriMo som jag hoppade på tidigt 2000-tal (minns inte exakt när faktiskt), när deltagarantalet fortfarande uppgick i tiotusentals och inte hundratusental.

2) John Green. Nu är ju John Green och hans The Fault In Our Stars på allas läppar och i Hollywood och han och brorsan Hank kan leva på sitt internetimperium. Men jag var med från början, I januari 2007 beslöt bröderna att under ett år enbart kommunicera live, per telefon eller per video och lade upp videona online i projektet Brotherhood 2.0. Jag hittade dem i mitten på januari. Så jag är en original nerdfighter, och är till och med omnämnd i en tidig video, men nu är hela nerdfighteria alldeles för stort och pop för mig och jag är en typisk hipster som inte vill vara med mer nu när alla är där.

Men det är de enda två saker jag varit först med i mitt liv.

2014-11-03

Belöningen

Redan nu har NaNo "paid off". Igår, igår hade jag verkligen inte velat skriva. Jag hade krabbis och var trött och gjorde dessutom en massa annat. Men. Ska man så ska man. Så jag använde en timmeslång tågresa till att skriva mina 1111 ord som det blev. Bra text? Knappast. Nej, ganska säkert att det blev dåligt. Men texten rörde sig framåt. Alldeles lite. Kom till en viktig punkt. Jag får ett helvete i redigeringen sen, men so be it. Om jag inte skriver nu har jag ingen text att redigera. Så jag trampar på.

Idag är jag ovanligt utvilad, och har mycket skrivtid, så idag skall jag försöka skriva mer än 1000 ord så jag har ett förråd att ta av då jag är bortrest.

2014-11-02

Dag två

Vet ni varför NaNo är bra för mig? För att det är bara genom att skriva som jag kan komma fram till vad texten handlar om. Jag har fastnat i att tänka på texten för mycket och jag kommer inte fram till några lösningar. Men så fort jag börjar skriva ger jag texten en chans att leva och andas och växa av sig själv. Och det är så det blir allra bäst.

2014-11-01

NaNo dag ett!

Det är den första november - dags för NaNoWriMo! Jag vaknade före resten av familjen, plockade fram latopen och skrev 400 ord innan de steg upp. Måste hitta en lucka till under dagen, men det skall nog gå! Till exempel under stunden då sonen får se på tecknat för att det är lördag morgon. Då brukar jag passa på att städa. Men nu får huset gro igen, för nu skall jag skriva.

Men det blir lite fusknano för mig i år (igen). Två av reglerna är ju
1) Att man skall skriva en ny story från början till slut
2) Att den skall vara minst 50 000 ord

Och jag tänker använda NaNo till att lägga ord till mitt existerande manus, och jag tänker inte ens satsa på 50 000. 30 000 blir lagom. Orsaken till att jag ändå tänker "delta" är att jag behöver den där sparken i ändan. I höst har jag plockat och petat med manuset, gjort research och planerat och tänkt och angstat, men jag har skrivit mycket lite. Nu måste jag komma igång igen, och NaNo kommer att fungera som min motor. Lyckas jag skriva 30 000 är det 1000 ord om dagen, varje dag, vilket de facto är helt rimlig arbetstakt för mig. Men fem av dessa dagar är jag bortrest, så jag får försöka kompensera under de övriga.

Vem är med i år? Låtom oss peppa varandra!