2014-10-08

Tyst och stilla

Jag vet inte riktigt vad jag skall blogga om. Mina dagar just nu går faktiskt mest åt till att bli intervjuad och fotograferad, och det låter så sjukt självupptaget att skriva om det. Redan den där meningen får mig att rysa av obehag. Annars läser jag bara bra böcker (research för pågående projekt) och lyssnar på regnet mot plåttaket och är nöjd med tillvaron. Inte heller mycket att skriva om.

Har ni några frågor? Jag svarar gärna på vad som helst. Jag kan vara ert orakel för dagen!

12 kommentarer:

  1. Okej, ge mig dina bästa sistaminutentips inför förlagsskick. Är nu på riktigt i slutskedet av redigeringen och börjar bli så trött och blind!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oh! En utmärkt fråga. Menar du format och ombrytning? I så fall skulle jag säga: keep it simple. Och tillräckligt luftigt. Enkelsidig utskrift, minst 1,5 radavstånd, breda marginaler. Och glöm inte sidnumrering!
      Men om du menar själva texten, så är det svårare att ge konkret råd. Om du är i slutskedet och blivit trött på texten och inte ser den längre - ta en paus på några dagar. Ge dig en chans att få lite distans innan du går igenom den en sista gång.

      Radera
    2. Har inte ännu hunnit tänka på ombrytningen, men bra påminnelser! Keep it simple är min plan.

      Själva texten är det jag nu kämpar med. Har på basis av testläsarnas kommentarer gjort en del ändringar och börjar bli lite yr i skallen. Men jo, ska försöka knyta ihop det så bra det går. Börjar också komma till en punkt där jag inte längre kan göra så mycket mer. Det får bära eller brista! :) Men tack Maria!

      Radera
  2. Du kan få tre av mig, eftersom du frågar så snällt och jag inte kommenterat på ett tag, eftersom jag alltid haft något barn i famnen eller så. Så kan du svara på vilken du vill.

    1. Joels Parkour i Underfors: Det slog mig att du nog tonade ned den mot slutet och att det är logiskt. I början av boken kämpar han med det ena och det andra tricket och läsaren får då veta facktermerna. Detta gör att läsaren förstår att han kan vara snabb och smidig och bra på att klättra om det kniper. Mot slutet ställs detta på hårda prov och då nämns inte (?) parkouren alls. Jag kan tänka mig att om det stod att han äntligen klarade ett yada-yada-hopp skulle det liksom bli lite för mycket. Har jag rätt?

    2. Är Gudinnan i Anaché släkt med Havets mor i inuiternas religion?

    3. Du har tidigare berättat att du gillar flickböcker. Har du någon åsikt om Anne på Grönkulla? Jag lyssnar på den som ljudbok nu och det är fascinerande, särskilt hur mycket den kan spåras i Astrid Lindgrens författarskap. Samtidigt är det nog en bok som inte skulle givits ut idag och då menar jag inte bara för moralens skull utan även det tekniska.

    Där har du lite stoff, vassego.
    Gillar du inget av det får du gärna berätta vem du anser vinner uppgörelsen mellan Lewis och Pullman.

    U.J.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Utmärkta frågor! Jag kavlar upp ärmarna och hugger i.
      1) Det börjar vara så länge sedan att jag minns lite dåligt, men jag tror jag tänkte som du beskriver, ja. Också att knepiga termer skulle ha stannat upp flödet i actionscenerna.

      2) När jag skapade världen, och gudarna, läste jag om olika nomadfolk och schamanistiska folk. Inuiterna var ett av dem. Så det finns influenser från många olika håll. Det finns garanterat släktskap med Havets mor - och många andra gudar och gudinnor!

      3) Ja! Ooo Anne på Grönkulla läste jag ju om varje sommar under många år. Fortfarande kan jag läsa om en del av böckerna. De, och Lilla Huset på Prärien, har lämnat stora spår i mitt författarskap... Mitt husmorsideal är taget ur Rachel Lyndes kommentar om Anne, när hon fått ett eget hem att sköta som gift: Hon har ingenting i brödlådan som hör hemma i slaskhinken, och ingenting i slaskhinken som skulle ha hört hemma i brödlådan. Sen lever jag i princip aldrig upp till dessa ideal... :-P Jag är säker på att serien inte skulle ha mött dagens krav. Men det betyder inte att den inte håller för läsning än idag!

      Pullman vs Lewis vågar jag mig inte alls in på... Eller, jag vet vem som egentligen är bättre, men det emotionella bandet man har till det man läste som barn är så starkt.

      Radera
    2. Tack så mycket för intressanta svar. Det där med flickböckerna vore roligt att prata utförligare om någon gång. (Nåja, någon gång ska jag väl få vip-kort till bokmässan...)
      För tydlighets skull är jag ännu inte klar med första Anne-boken. Sedan får vi se om det blir fler. Klart är att författarinnan inte tänkte sig fler böcker och måste ha förbannat sig själv många gånger för att hon så snabbt sprungit förbi Annes barndom när det var dags att pressa ur sig sju böcker till. Eftersom jag ändå lyssnar med huvudet fullt av Astrid Lindgren kommer jag att tänka på dennas ord om att låta historier ta tid. En sommar kan bli en utmärkt bok.

      Det där med vad som skulle kunnat ges ut idag är ganska osportsligt egentligen. Jag vill gärna tro att ett par av Narnia-böckerna hade kunnat komma ut på marknaden idag men Häxan och Lejonet hade fått backning av redaktören på ganska mycket tror jag.
      Vad jag främst tänkt på angående Anne är att det är så mycket offstage. Montgomery måste tidigt ha kommit på att det roligaste var att skriva dialoger mellan Anne och Marilla och följden är att väldigt mycket av vad Anne gör känner vi bara till genom hennes eget återberättande. Vilket nog går ut en del över spänning, karaktäristik etc.
      Detta plus att en del av upptågen är ganska tama, däribland utsvävningarna. Översatta till våra förhållanden är höjdpunkten som vållar stridigheter i första halvan typ en konsert med lokala musikskolan vilket får mig att tänka att Anne egentligen lever ett ganska tråkigt liv. Vilket för den delen inte behöver vara ett bekymmer om man förmår att besjäla det.
      Jag tycker inte på något sätt att Anne är onjutbar men boken förbryllar mig en del. Möjligen lär jag mig något på det.
      Det lilla huset på prärien har jag däremot bekymmer med, men det kan vi ta någon annan gång. Jag förmodar att böckerna blev bättre när flickorna växte upp. (Även den är för den delen inte utan förtjänster men där väger mina vågskålar åt andra hållet.)

      Jag är ju inte klar med Pullman- Levis än men efter första ronden av tre lutar jag nog åt att Lewis vinner. (Om än kanske inte på alla områden, det är mest den ideologiska striden jag menar.) Jag hoppas återkomma till det i någon form när jag läst färdigt. Jag tycker att det är ett mycket intressant stickprov för att se hur genren utvecklats på femtio år. Lewis arbetar med identifikation. Pullman med förfrämligande. Det säger nog något om något.

      Jag har en fråga till som håller på att ta form sedan en tid men den hinner nog inte få en begriplig formulering innan midnattstimmen slår och oraklet stänger. Det handlar om konsten att bygga långa historier i flera geografiska etapper. (Som Guldkompassen som kan ses som flera små äventyr i rad: Oxford, London, träsklägret, seglatsen, Nordnorge (är det väl), Svalbard, ännu längre norrut på Svalbard osv.) Jag har aldrig haft några problem att hitta på grejer men förstår inte riktigt hur man får ihop sådär långa kedjor utan att det känns sökt som i en 007-rulle. ("Här kommer han att brottas med en kille med kniv och det kommer inte leda till något men killen kommer att viska 'Shanghai' innan han dör")
      Nja, det där var väl inte så begripligt.

      Fö ska man hålla minnet att orakel inte har några skyldigheter att svara begripligt. Min nya historiska orakelfavorit är det som Alexander konsulterade i Egypten som tydligen kommunicerade genom dans. En skulptur bars upp av hiskeligt många präster (ett åttiotal tror jag) och kom att gunga lite hit och dit. Sedan stod en överstepräst bredvid och sa typ:
      - Tja, vi tror att det betyder att....

      U.J.

      Radera
    3. Jag måste förtydliga att det jag menade med Lewis och Pullman främst är världsbygget. Lewis värld är en sån otrolig soppa med jultomten och allt möjligt. Pullman har byggt en mycker mer enhetlig och trovärdig värld. Tycker jag. Jag älskade verkligen Narnia som barn. Älskade! Ville ju mer än något annat hitta dit. Men idag skulle jag inte orka läsa om böckerna. Medan jag kan tänka mig att läsa om Pullman.

      Radera
    4. Var det inte du som skulle läsa om dem på engelska för ett par år sedan:P
      Nja, man har rätt att ändra sig. Flera gånger tillochmed.
      Fullt så illa tror jag inte det är med Narnia om man bortser från en del konstigheter i Häxan och Lejonet (det där med tomten tyckte tillochmed Lewis kompisar var i konstigaste laget). Det finns ju en del i texten som tyder på att han inte visste riktigt vad han höll på med utan trodde att han var i sagolandet i största allmänhet.
      Silvertronen tror jag kan läsas nästan utan förbehåll.
      Men visst, Pullmans värld är ju betydligt mer komplicerad.

      (Mitt huvudbekymmer med Narnia numera är nog rent materialistiskt. Det är en oerhört lågproducerande kultur - under "Guldåldern" verkar där knappt funnits jordbruk och människobarnen verkar göra vad de kan för att avmodernisera landet. Hur kan då all den där riddarprakten bäras upp? Jag kan mycket väl tänka mig att narnier kan bygga slott av altruistiska skäl men kungligheterna måste ju likväl ha mat på bordet varje dag år efter år?)

      Som jag tidigare nämnt har Narnia betytt väldigt mycket för mig också. Däremot har jag faktiskt aldrig provat någon garderob eftersom det står i böckerna att man inte kommer dit om man försöker.

      U.J.

      Radera
  3. Vad är grejen med blygsamheten? Med Jante-lagen eller vad du vill kalla det. Jag vill veta vem fotograferar dig och vem intervjuar dig? Och allt sånt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nå det var för HS Teema-tidning... En fotograf som fotade mig i mitt arbetsrum och det tog en hel timme. Och det känns såå naturligt att stå och småleende glo ut genom sitt arbetsrumsfönster, nonchalant lutat mot rutan... Plus att jag önskar att jag hade cojones nog att säga till åt fotografer att jag inte ler på bild. Sen när de tjatar gör jag det ändå. ARGH. Sofi Oksanen ler minsann aldrig på bild.

      Radera
    2. Le försmädligt. Irriterat. Ilsket. Tänk Lilla My.

      Radera
  4. Jag är lite sent ute så nu har du kanske fullt upp igen, men om du har tid skulle jag gärna höra om du har några råd att dela med dig av till någon som snart ska göra sitt första författarbesök? (På ett litet café i samarbete med en liten bokhandel och lokala biblioteket). (Gulp.)

    SvaraRadera