2014-10-16

Trögt

Ack ack. Det går lite trögt att jobba med höstlovsledigt (och födelsedagsfirande) barn. Jag gör nog sånt där kringjobb som mejl och beställda noveller och sånt, men det upptar ärligt talat inte så mycket tid. Men skrivandet. Det går det sämre med. Jag har i och för sig hållit det på sparlåga under den mest hektiska delen av hösten, med mässor och intervjuer etc. Men nästa vecka är Helsingfors bokmässa och efter det är det nog dags att sätta gasen i botten igen. Tyvärr känner jag att jag ramlat ur skrivandet ganska ordentligt igen. Jag läser researchböcker (men också det i loj takt), och gör nån liten anteckning ibland, men drajven är borta. Jag kan inte hitta motivationen, helt enkelt. Den enda som finns just nu är a) jag har stipendium, alltså är detta mitt jobb och jag måste utföra mitt jobb, drajv eller ej, och b) om jag inte skriver är jag olycklig. Men passionen för själva historien har slocknat. Hur blåser man liv i den igen?

Hunden på bilden har inget med gnällspiken i texten att göra. Hon är bara söt.

11 kommentarer:

  1. En passion hålls inte vid liv eller tänds på nytt om man alltid gör likadant. Alltså behövs förnyelse. På ett eller annat sätt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förnyelse. Det är ett bra nyckelord för mig att hålla i tankarna.

      Radera
  2. Den kommer tillbaka, det är bara att streta och gneta tills den gör det. (Vad roligt att vi ses nästa vecka på mässan, förresten, för det räknar jag med att vi gör bara vi är där samtidigt!)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Stret och gnet = så brukar jag ju lösa det. Men jag vågar aldrig lita på att det skall funka igen...
      (JA! Ses på mässan!!)

      Radera
  3. Kommer och lyssnar på bokmässan. Ska satsa på att överösa dig med beröm och fina ord, kanske det får upp motivationen? Själv ska jag ta itu med tvåan under NaNoWriMo, SÅ himla spännande. Kanske du kunde ha nån sorts privat Nano? Nån "hemlig" tävling? Funkar själv bäst om jag lurar mig att jag måste göra saker pga tävling/annan töntig men fungerande orsak!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad roligt att få ses på mässan! Och ja, på nåt vis vill jag delta i Nano. Men jag måste hitta på nåt eget mål.

      Radera
  4. Det är så lätt att ramla ur, det är svårare att komma ihåg att det som får en tillbaka igen är att sätta sig ner och göra jobbet. Men jisses människa, låt det vara höstlov, bokmässa och sånt först, så sitter du sen. Också stipendiearbetare behöver andas.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ramla ur är jag EXPERT på. Sen är jag också expert på att gnälla och gnöla...
      Bokmässan väntar jag nog ut. Men jag oroar mig redan för hur det skall bli sen.

      Radera
  5. Medan du har paus från skrivandet arbetar ditt undermedvetna på en ny historia. Du märker det inte men snart pluppar den fram. Allt skapande fordrar vila emellanåt. Misströsta inte.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kreativa pauser är absolut nödvändiga! Men jag är mycket bra på att misströsta. Skall försöka skärpa mig!

      Radera
  6. Jag ramlade också ur drivet och tappade motivationen, orkade inte fokusera på något större projekt. Istället körde jag korta flödesövningar helt utan syfte annat än att få ord på papper och det satte igång skrivarmotorn igen. Gav ny kraft!

    SvaraRadera