2014-10-31

En dag att minnas

Det var en mycket speciell dag för mig idag. En sån där som det är lite svårt att landa efter. Att få äta lunch hemma hos någon jag beundrar, som format den jag är och mitt författarskap... Det var stort. Och så fick jag med mig hem detta.



Aderton signerade böcker.
Fattar ni? Aderton signerade böcker. Fick jag. Av Irmelin Sandman Lilius
Och så fick jag se huset. Fullt av böcker och konst. Och denna hemliga dörr. Jag måste få en sån till mitt arbetsrum. Bara måste.



Nu vet jag inte riktigt vad jag skall göra av kvällen. Läser några böcker, antagligen.

Vem skulle du bjuda på middag?

Idag är inte alls en vanlig fredag. Å nej. Idag är jag bjuden på lunch till min idol. Det är stort, det. Lite för stort. Jag kommer att säga nåt idiotiskt och ha skämsångest hela helgen.

Har du inte läst något av Irmelin Sandman Lilius så skall du göra det NU. Börja med Fru Sola-trilogin, till exempel. Och ta sedan Bonadea.

2014-10-30

Årtal och ordning och reda

Idag gör jag en tidslinje. En detaljerad sådan. För jo, så intrikat och massiv är den här berättelsen. Jag måste hålla reda på åldrar och ordning på när saker byggs och vem som anländer när och hur och vem som föds och dör... Det är en massa årtal. Och det är bra att ha den här tidslinjen framför mig. Jag börjar långsamt se strukturen lite tydligare. Kanske det kan hjälpa mig bygga en ingång in i texten... och in i NaNo... Vi får se.

2014-10-29

To NaNo or not to NaNo?

Pust, jag hittade textsnutten. 1800 ord. Det betyder att jag hittills har nästan 49 000 ord på det nya projektet. Det är totalt crazy, eftersom det känns som att jag är helt i början av det - och då har jag mer råmaterial än Maresi är lång...

Nu är jag mycket, mycket frestad att skriva nästa 50 000 inom ramen för NaNo. Då skulle jag ha 50+50 tusen ord när november är slut, vilket är ca 2/3 av hela manuset (grov gissning). Det skulle kännas hemskt skönt att ha kommit så långt på vägen. Men jag vet, det ÄR en dum idé. Av många orsaker. Under NaNo skall man ju egentligen skriva något helt nytt från början till slut. Och jag har kommit fram till att mina texter inte mår så bra av att håsas fram. Jag menar, de första 50 000 orden har tagit mig tio månader att skriva. Men just därför vill jag ju sätta lite fart på. Och jag är hemskt trög just nu. vill inte komma igång alls. Hittar på ursäkter och allt det där. Med NaNo: No excuses.

Samtidigt: jag skall till Norge på en veckolång skolturné i november. Inte kommer jag att skriva då. Och som sagt, detta är inte ett for-fun-projekt. Detta är the real deal. Jag vill inte riskera att förstöra texten genom att pressa fram den.

What to do, what to do... Jag älskar ju NaNo och communityn och feelisen av att vansinnesskriva ihop med några hundra tusen andra människor världen över.

En annan rolig grej: Min agentur kommer att översätta hela Maresi till engelska, i försäljningssyfte. SÅ JÄVLA COOLT! Om inte annat kan mina vänner och släktingar i USA äntligen få läsa något jag skrivit.

2014-10-28

Dålig start

Jag har tagit mig an Det Nya igen. Inte har jag skrivit nåt, men jag har läst igenom anteckningar och planer. Det tog mig två timmar. Nu borde jag säkert läsa igenom de 47 000 ord jag skrivit på själva texten också. Men jag är alldeles för stressad över att en text, som jag skulle kunna svära på att jag skrivit, helt har försvunnit. Borta, puts väck. VAR ÄR DEN??

2014-10-27

De svåraste frågorna

Jag måste ännu ge en shout out till de fantastiska elever som intervjuade mig på Louhi-scenen på söndag. Två flickor från Kallion ilmaisutaidon lukio ställde vansinnigt intelligenta och knepiga frågor - på svenska! - och en tredje flicka reciterade två avsnitt ur Maresi, ett på finska och ett på svenska. Ingen fråga om "varför skriver du fantasy" här inte. Istället plockade de upp teman som Jais självskadebeteende (något inte jag själv, än mindre någon recensent eller journalist, reflekterat över) och frågan om jag tror att man kan bli lycklig efter att ha upplevt så svåra saker som flickorna i Röda klostret gjort. Och vad är lycka för mig? HA! Där fick jag minsann något att bita i. TACK ska ni ha för mässans svåraste frågor!




(Tack Sara K för bilderna!)

Den sociala introverten drar sig tillbaka

Ute stormar det. Inne sitter jag och är lugnare än på länge. Nu är höstrumban över. Igår var den sista mässdagen av den sista mässan. Inga fler intervjuer är inbokade, och bara några få skolbesök. I november skall jag på en veckolång skolturné i Norge, men det är långt dit. Igår, när jag kom hem från Helsingfors och kröp ur mässdressen och in i mina mjuka sköna hemmabyxor och en urgammal fleecetröja andades jag djupt in, och sen ut, och slappnade av.

Det har varit oerhört, otroligt roligt med alla dessa möten och fester och framträdanden. Och nu är jag väldigt trött. Jag är en social introvert - jag tycker om att umgås med folk, men i små doser. Och jag måste vila upp mig ordentligt mellan varven. Nu skall jag göra just det. Krypa in i min asociala bubbla och mest bara umgås med familjen. Och skriva. Jag skall trappa ner* på min närvaro i sociala medier - jag har spammat FB och Twitter och Insta med så mycket jagjagjag att jag mår lite illa. Blogga kommer jag att fortsätta med, men nu kommer den att handla mer om skrivande igen. Jag har ju tagit en paus från det under den mest intensiva perioden av utåtriktad verksamhet, och först var det skönt. Men den sista veckan har jag bara längtat efter att få sätta tänderna i projektet igen. Alltså, jag bävar samtidigt för det. Jag är full av tvivel: är det här rätt projekt? Kommer det att gå vägen? Får jag ihop det? Kommer nån annan än jag tycka att just dessa människors historia är intressant? Men jag längtar  efter det alldeles oerhört.

På skrivbordet framför mig står en bukett blommor jag fick vid prisutdelningen. Jag gläds över det som varit, och jag gläds över att nu få lufsa omkring och strunta i mässdress och lockar som skall hålla hela dagen och bara vistas bland orden. Det är ändå där jag är mest hemma.





*Men inte försvinner jag helt

2014-10-26

Radio, podd och sista mässdagen

Idag kan man höra mig på två ställen samtidigt: I världspremiären av det nya programmet Bokmagasinet på Radio Vega kl 16.20, med anledning av priset, och på KirjaKallio-scenen på bokmässan 16.30.

Dessutom skall vi spela in två nya avsnitt av Fantastisk podd idag. Det skall bli härligt att få sitta och frossa i shop-talk med de fina kollegerna Mia Franck, Jenny Wiik och Hannele Mikaela Taivassalo. Men de avsnitten får ni vänta lite på. Ett skall sändas i november i alla fall, och kommer att handla om NaNoWriMo.

2014-10-25

Pris!

I några veckor har jag vetat om nåt och inte fått berätta om det för NÅGON och det har varit Mycket Svårt! Men igår klockan 17 blev det offentligt: jag får Svenska YLEs litteraturpris 2014! Priset delades ut på bokmässan. Jag är så oerhört tacksam och glad, både över den vackra prismotiveringen, och över det faktum att priset för första gången gick till en ungdomsbok som Maresi. Det finns inte många pris som inte är uppdelade i en kategori för "riktig" litteratur och en för barn- och ungdoms och det känns extra fint att få vinna just ett pris som är för all litteratur.


Så här lyder den enväldiga juryn Tuva Korsströms prismotivering:

”Med Maresi krönikor från Röda klostret lägger Maria Turtschaninoff ytterligare en underbar dimension till den mytiska värld hon skapat i sina tidigare fantasyromaner Arra och Anachè. Ön Menos med sina medelhavsdofter och fågelskrik är en kvinnornas tillflyktsort och ett centrum för uråldrig kunskap. Berättelsen om Maresi och hennes klostersystrar har klara paralleller också till dagens kvinnoförtryck och kvinnokamp, vilket gör den till en både dramatisk och aktuell ungdomsroman.”

Jag var med i nyheterna igår också, intervjun finns i detta klipp vid ungefär 22 minuter.

2014-10-23

Bokmässajee!

Aj aj att det var roligt att få prata om världsbyggandet idag på Södergranscenen! Förresten, för alla de som inte kan eller vill ta sig till bokmässan i Helsingfors - Arenan livestreamar allt program på just Edith Södergranscenen. Till exempel morgondagens programpunkt kl 11, då Mia Franck, Henrika Andersson och jag samtalar med Janina Orlov om fantasy som verklighetsflykt och en hel del annat. I morgon skall jag riktigt njuta av bokmässan - se andras programpunkter, shoppa böcker, vimla lite på matmässan nästgårds och ha mig. Ända till kvällen. Idag hade jag brått, eftersom jag skulle hem och föra sonen på fyraårskoll på rådgivningen. Den gick finfint, och han är hela 110cm lång!

2014-10-22

Den osynliga litteraturen - gissa vilken?

Idag utkom Bokextra, bilagan Hbl årligen ger ut i samband med Helsingfors bokmässa. Det är alltid en tidning fullspäckad med intressanta intervjuer, författarporträtt, recensioner och boktips.

I år finns summa en barnbok omnämnd i hela tidningen. Susanne Ringell tipsar om Nalle Puh i uppslaget om historiska böcker. Med andra ord: hela den finlandssvenska barn- och ungdomsboksutgivningen är fullständigt osynlig i årets litteraturbilaga.

Det är så deprimerande att det är en sån jävla kamp hela tiden. Att det aldrig är självklart att barn- och ungdomslitteratur är likvärdig med övrig litteratur. Att den aldrig får den uppskattning och respekt som den förtjänar. För vet ni vad? Vi har en fantastiskt fin barn- och ungdomsutgivning i det här landet. Böcker av mycket hög kvalitet för läsare i alla åldrar.

Parallellt med detta osynliggörande går hela tiden debatten om varför barn och unga inte läser. Varför månne? För att barn- och ungdomslitteratur (som alltid buntas ihop på ett synnerligen problematiskt sätt, så också av mig nu i detta inlägg, läs mer om Lisa Bjärbos smarta tankar kring detta i samband med Augustpriset) ofta "försvinner" på just det här sättet. Får hålla till på bokmässornas minst besökta dagar och de små scenerna. Inte syns i bilagorna.

Och det som inte syns - hur skall det hitta sina läsare? Hur skall någon veta om att det finns? Vi som skapar denna litteratur kämpar som djur för att sprida den och göra den synlig. Men vi kan bara göra en del. Och allt arbete för det tar bort från den huvudsakliga sysslan: att skapa. Läs mer om Maija Hurmes tankar kring detta i hennes ypperliga inlägg på FIBULs blogg.

2014-10-21

Researchfasen

Jag bara läser och läser. Researchböcker. Går till bibban för att hämta en jag beställt och hittar sex till. Gläds åt vilken underbar uppfinning bibliotek är. Men undrar när jag skall hinna läsa allt detta. Alternativt: när skall jag hinna skriva om jag ska läsa allt detta? Gör anteckningar, dricker te och fortsätter läsa.

2014-10-20

Mässdags igen!

Detta är bokmässeveckan! Helsingfors bokmässa, alltså. Här är mitt schema:

Torsdag 23.10 kl 11 på Edith
Att bygga ett universum
Maria Turtschaninoff har nu kommit till tredje fristående boken i sin fantasyvärld. Nu är huvudpersonen Maresi som tar sin tillflykt till Röda klostret. Författaren berättar hur man bygger upp ett universum.
Intervjuare: Janina Orlov

Efteråt signerar jag i S&S monter

Fredag 24.10 kl. 11.00 på Edith-scenen 
Fantasy = verklighetsflykt?
I USA är dystopierna de bästa och mest kritiska samtidsskildringarna. Vad är det som lockar i dystopier och fantasy här hos oss? Kan de fungera som samhällskritik och hjälpa oss att få syn på missförhållanden här och nu? Tillsammans med Mia Franck och Henrika Andersson.
Intervjuare: Janina Orlov

Söndag 26.10. kl 16.30 på KirjaKallio-scenen pratar vi om Maresi. Jag tror programpunkten är på finska, men är inte helt säker: ett år har de utmärkt väl förberedda eleverna från Kallion ilmaisutaidon lukio intervjuat mig på finska och ett år på svenska.

Sånt! Kom gärna och säg hej!

2014-10-19

Icke piffigt

Ibland drömmer jag om hus. Ett som skulle vara vackert. Vid havet. Inte en åttiotalsskolåda som vi nu bor i. Sen ser jag på vackra hus vid havet och skrattar ihjäl mig (bittert) över priserna.

Sen tänker jag att nå men kanske man kunde fixa det hus vi har så det blir lite finare. Byta ut de mörkblå tapeterna i sovrummet som stört mig sen vi köpte huset. De gör ett norr-rum ännu kallare och mörkare. Ny persienn i fönstret. Snygga nya skåpdörrar till garderoberna. En säng som inte knarrar varje gång man andas. En ny byrå, en som inte är från Ikea där varje låda faller i små bitar. Nån skojig taklampa. Få det vackert och inbjudande. Blanda nytt och gammalt och fräscha färger och bra ljussättning. Så där som de där inredningsbloggarna kan. Göra små stilleben som UnderbaraClara. Jag kan bli vansinnigt avundsjuk på bloggare som renoverar och inreder och fixar.

Men jag kan inte sånt. Har ingen aning om hur man gör. Kan inte fynda. Och hur kombinerar man så där piffigt? Inte har vi heller råd med nya skåpdörrar och att låta tapetsera om. Och att göra allt själv? Släpa ut alla möbler, riva tapeter i flera dagar, välja nya, försöka lära sig hur man tapetserar, gräla med maken, inse att man satt upp tapeten uppochner, beställt för lite och nu är sorten slut, hunden stiger i tapetklistret och nu är det klister över hela parketten, färgen som såg snygg ut i affären är hemsk i verkligheten, sonen gnäller om när det blir middag och ritar sen med tusch över femhundraeurostapeten, den nya sängen ryms inte in genom dörren och designerkuddarna är obekväma och släpper ludd - nej jag blir trött bara jag tänker på det.

Jag häller upp ett glas rödvin och ser på Master Chef istället.

2014-10-18

Tårtprojektet

Detta har jag sysslat med de senaste tre dagarna. Mitt första försök med sugarpaste och att över huvud taget täcka en tårta med annat än grädde. Bara för att ni skall få skratta lägger jag in en länk till den kaka jag hade som modell (jag följde dock helt annat recept). Inte särskilt likt. Men jag är faktiskt helt nöjd ändå. För ett första försök duger det. Och den blev god!


2014-10-16

Trögt

Ack ack. Det går lite trögt att jobba med höstlovsledigt (och födelsedagsfirande) barn. Jag gör nog sånt där kringjobb som mejl och beställda noveller och sånt, men det upptar ärligt talat inte så mycket tid. Men skrivandet. Det går det sämre med. Jag har i och för sig hållit det på sparlåga under den mest hektiska delen av hösten, med mässor och intervjuer etc. Men nästa vecka är Helsingfors bokmässa och efter det är det nog dags att sätta gasen i botten igen. Tyvärr känner jag att jag ramlat ur skrivandet ganska ordentligt igen. Jag läser researchböcker (men också det i loj takt), och gör nån liten anteckning ibland, men drajven är borta. Jag kan inte hitta motivationen, helt enkelt. Den enda som finns just nu är a) jag har stipendium, alltså är detta mitt jobb och jag måste utföra mitt jobb, drajv eller ej, och b) om jag inte skriver är jag olycklig. Men passionen för själva historien har slocknat. Hur blåser man liv i den igen?

Hunden på bilden har inget med gnällspiken i texten att göra. Hon är bara söt.

2014-10-15

Författarbesök - hur gör man?

Häromdan bad jag er ställa mig frågor, och Alexandra undrade om jag har några råd att dela med mig av till någon som snart skall göra sitt första författarbesök.

Det där har varit en av de svåraste sakerna för mig att lära mig - eftersom man måste lära sig det helt själv, det finns ingen manual, och när jag började med författarbesök kände jag inga kolleger att fråga om råd av heller. Så hur gör man ett bra författarbesök?
Först är det viktigt att tänka på publiken. Vem talar jag för? Vad är de intresserade av att veta? Hur länge skall jag tala? Försök tajma där hemma hur länge det tar dig att prata. Ha hellre extramaterial än för lite! Lämna plats för frågor, men ha något att prata om ifall ingen frågar. Men välj gärna att prata om något som du brinner för - då är du mest engagerad och kan dra med dig publiken.

Och sen så där lagom klichémässigt - var dig själv. Vad är viktigt för dig när det gäller skrivande/din bok eller vad det är du valt att prata om. Bjud på dig själv. Och tänk på att hur ointresserad din publik än kan verka (t.ex. en stökig högstadieåtta en fredag eftermiddag...) så finns där alltid den där ena lyssnaren som suger i sig vartenda ord. Tala till hen.

Ja och apropå publiken: om det inte kommer nån (annan än en pliktskyldig bibliotekarie/bokhandlare/din mamma) och du helst vill sjunka under jorden och önskar dig till bortre Westeros - tänk på att alla varit där. Alla. Det är bara att bita ihop, berätta det du tänkt för den där ena åhöraren och se det som en övning inför kommande gånger. Plus att den där ena som verkligen kommit är värd att få det bästa du kan ge.

Så här tänker i alla fall jag. Men kanske jag har några kolleger som tänker helt annorlunda - hör gärna av er i kommentarsfältet!

2014-10-14

Bromarflove

Det är skumt det här med höstlov. Jag tror hela tiden att det är söndag. Egentligen är ju varken jag eller min man lediga, vi bara får försöka bolla in jobbet mellan att ta hand om barnet bäst det går. Igår och idag har vi fått hänga hos sonens bästis med familj i Bromarf. I ett sjukt fint hus på sisådär 300 kvadrat. Se det är vad jag kallar sommarstuga. Vi har ätit gott och vandrat i en dimmig skog och suttit och pokulerat till sent på natten (= nästan tolv! Supersent för oss i alla fall) och barnen har lekt och grälat och lekt igen.

Och Bromarf är nog alldeles väldigt vackert. Jag hyser en nyväckt kärlek till stället i mitt hjärta.





Dessutom är det guld värt att få umgås med människor som det är så där märkligt enkelt att vara med. Man behöver inte krångla till det eller föreställa sig utan kan bara vara. Det är kanske därför jag har söndagskänsla - för att det var så uppfriskande och avslappnande dagar.

2014-10-13

Synopsis och bästisar

Höstlov eller inte, nu måste den här mamman avsluta sitt synopsis för agenten. I eftermiddag skall vi sen istället hänga med sonens bästis med familj. Det skall bli roligt! Min förhoppning är: barnen leker, de vuxna umgås.

Det är nog förresten underbart att en treåring kan ha en sån bästis. Varje gång han ritar sig och O håller de varandra i handen. Armarna bildar ofta en skyddande bubbla omkring dem.

2014-10-10

Fredag och inte så dumt

Jag skrev faktiskt nåtslags synopsis idag. Sen skickade jag det åt min man, som a) sysslar med marknadsföring, och b) skrivit en hel del synopsisar (?) eftersom han sänder manus till den engelskspråkiga marknaden där såna krävs. Han läste, och sa ja, det är en start, nu får du skriva nåt som säljer.

Sen gick jag en lång promenad med hunden (men den blev mycket längre än jag tänkt mig och efter en timme och tio minuter och lång väg kvar hem ringde jag maken och sa kom och hääämta). Men det var verkligen skönt att vara ute. Jag njöt av både färgerna och dofterna. Och lönnar är mina favorithöstträd.





Sen var maken och jag på gemensam shoppingrunda på loppis & i leksaksaffären (nästa vecka fyller sonen 4). Vi fyndade fodrade gummistövlar (sorry, de passade E Nora!) och en helt ny regnrock för
några slantar. Mycket bra. Sen satte vi oss på Serendipity och skrev. Också mycket bra.

Jag bakade äppelpaj och stekte köttbullar och kokade potatismos medan barnafadern byggde lego med barnet, och sen tog jag barnet och hans livs första godispåse på hans livs första biobesök. Det var  spännande. Och Mumin på Rivieran var en jättebra nybörjarfilm. Och stolen vippade upp och ner och det var mörkt i salongen! Men det mest spännande av allt var nog att det var mörkt också ute när vi kom ut. Sonen brukar ju lägga sig ungefär då, eller i alla fall inte vara ute längre den tiden. "Jag vill ta alla som vi känner och åka ut i mörkret" sa han drömskt i bilen. När vi kom hem måste vi stanna ute en stund så att han fick uppleva mörkret och kontrasten mellan mörker (vår trädgård) och ljus (gatulamporna på gatan). Och cyniska mamma tänkte "Vänta bara till vintern så får du nog uppleva mörker så det räcker"... Usch vad man är gammal och hemsk.

På det stora hela ungefär allt jag kan önska mig av en fredag.



Aj jo, filmen var också riktigt okej.

Synopsisstress

Idag skall jag få den där synopsisen skriven. Jag ska.

Fast jag är ju en upptäcksskrivande. Så det är lite svårt att skriva synopsis när jag inte vet vad som skall hända.

2014-10-09

NEJ - jag övar på det

Ett av de drag hos mig jag tycker minst om är att jag är så behagsjuk. Jag vill så gärna att alla skall tycka om mig. Och jag tror naivt att alla är snälla och trevliga. Sen när nån visar sig vara en skitstövel blir jag så förbluffad att jag inte kommer mig för att bli arg, utan blir bara artigt besvärad och obekväm. Arg blir jag först senare, när jag inser vad personen sagt/gjort. Jag önskar att jag lärde mig säga ifrån! När folk är fräcka, inkräktar på min integritet, övertalar mig att göra sånt jag inte vill.

NEJ det är inte okej att du talar till mig så där!
NEJ det är inte okej att du gör så där!
NEJ jag vill inte le på bild!


Jag hoppas det växer bort när jag blir äldre. Jag ser fram emot att vara gammal och skita i vad folk tycker.

2014-10-08

Tyst och stilla

Jag vet inte riktigt vad jag skall blogga om. Mina dagar just nu går faktiskt mest åt till att bli intervjuad och fotograferad, och det låter så sjukt självupptaget att skriva om det. Redan den där meningen får mig att rysa av obehag. Annars läser jag bara bra böcker (research för pågående projekt) och lyssnar på regnet mot plåttaket och är nöjd med tillvaron. Inte heller mycket att skriva om.

Har ni några frågor? Jag svarar gärna på vad som helst. Jag kan vara ert orakel för dagen!

2014-10-07

Sagotanten får smäll på fingrarna

Om morgnarna när sonen kryper ner hos mig i sängen vill han alltid att jag berättar en saga. I morse berättade jag om en flicka som gick ut för att söka sin lycka och på vägen räddade en prins från en drake. Nästan-fyraåringen: "Mamma, kanske det borde vara en prinsessa?"
HUU.
Jag ser det nu som min uppgift att berätta icke-könsstereotypa sagor varje morgon i en månad.

(Fast man kan ju se hans önskan som lite queer, jag menar, flickan räddar prinsessan. Och det vore ju bra. Men tyvärr tror jag inte det var det som låg bakom.)

(Flickan hittade sedan lyckan hos en pojke med en liten stuga och gäss. Detta var sonen mycket besviken på. "Varför var lyckan där?!" He got me there. Jag får bättra mig.)

2014-10-06

Måndag med grått och guld

Igår var dagen då vårt enda fruktgivande äppelträd valde att braka omkull. Idag är dagen då jag skall skriva kolumn, göra ett antal reseräkningar, fila på synopsis (who am I kidding, jag har knappt börjat på det) och betala räkningar. Samt mota ännu en begynnande förkylning i grind. Och grått är det också.

Men jag är faktiskt på ganska gott humör, trots ovanstående litania. Fick igår av en vän mig tillsänt en mycket positiv recension av Maresi ur ÖT. Jag är fortfarande helt överväldigad av mottagandet boken fått. Den här hösten får jag leva på resten av mitt liv, tror jag.




Och förutom allt administrativt som jag skall syssla med idag har jag en oerhört fascinerande självbiografisk roman att läsa, som är research för pågående projekt. It's all good!

2014-10-03

Bokkalas och bokmässa

Ursäkta tystnaden. Jag har besökt fyra skolor på två dagar under Bokkalaset här i Raseborg, och jag är helt slut. Botar utmattningen med hemlagad pizza och rödvin. Och glass. Och chips.
Måste tanka energi, eftersom jag i morgon skall hasta vidare till Åbo bokmässa. Där står jag dels i Finlands svenska författareförenings monter några timmar, dels diskuterar Janina Orlov och jag Tove Janssons troll under rubriken Vid min svans! kl 14.30 på Fiorescenen. Hoppas vi ses där!

2014-10-02

Bonusavsnitt om Tove Jansson - eller?

Nu finns det ett BONUSavsnitt av Fantastisk podd uppe! Vi bandade in LIVE under Fantastik 2014 i Åbo. 
"Skriver de finlandssvenska fantastikförfattarna i Tove Janssons skugga? Eller står de på hennes axlar, eller spirar de i hennes trädgård?
Maria Turtschaninoff, Mia Franck, Hannele Mikaela Taivassalo och Jenny Wiik, det vill säga Grupp Finland, talar om Tove Jansson, och försöker låta bli att tala om Tove Jansson och tala om skuggor och farligheter istället."

Fredad vår

Jag fattade ett beslut igår efter att jag bloggat om höstens program och såg sådär svart på vitt hur mycket det är, och hur det omöjligt går att kombinera med att skriva: våren fredar jag. Jag har tackat ja till en grej i mars, men nu säger jag nej tack till allt annat - jag måste prioritera skrivandet. Vill man kan man boka mig för hösten 2015 istället.

2014-10-01

Kaos

Ja och under tiden gror smutsen fast i hörnen, klädhögarna på alla lediga ytor i sovrummet växer, i kylskåpet växer underligt färgade odlingar och skåpdörrarna får man inte öppna för då ramlar allt ut.

Andas. Andas.

Lite mycket nu

Den här hösten, alltså.
I morgon och på fredag skall jag besöka skolor inom ramen för Bokkalaset tillsammans med Henrika Andersson. På fredag kommer också Helsingin Sanomat och intervjuar mig (!). Dessutom skall jag skriva ett synopsis. På lördag skall jag tala om Tove Jansson tillsammans med Janina Orlov på Åbo bokmässa (14.30). På måndag har jag deadline för en kolumn. Sen har jag en liten andningspaus innan det blir höstlov från dagis (en hel VECKA!) och jag får vara lekledare här hemma för en uttråkad fyraåring (han fyller fyra under lovet). Sen kommer en novelldeadline, Hfrs bokmässa (skall uppträda i tre dar), poddbandning, ansökningar, ordmässa i Lovisa, FIBUL-uppträdande i Lovisa, virtuellt författarbesök, skolturné i Norge på en vecka, bibbabesök i Hangö... Och sen är det december. Och SEN har jag inget mer, inget stort i alla fall.

Ibland får jag stanna upp och påminna mig själv om att andas.

Våren måste jag freda, inser jag. Annars kommer jag aldrig att hinna skriva.