2014-09-01

Så här blev Maresi till: Del 1

Nu är det bara några futtiga dagar tills Maresi borde komma från tryckeriet. Jag tänkte att det kunde vara roligt att ägna några blogginlägg åt hur berättelsen riktigt blev till. Fast det är min kortaste bok på länge, är det samtidigt den krångligaste bok jag skrivit.

Först hade Maresi arbetstaggen Nummer fem, innan jag gav boken en titel och började tagga den som Maresi (för den som själv vill, och orkar, läsa genom inläggen). Och nog har jag tvivlat på den här berättelsen. Och nog har jag haft ångest. Och nog har jag jobbat.
Men! Vi tar och börjar från början. Med början.

Jag började skriva på Maresi i januari 2012. Fast egentligen hade det börjat redan före det.
I januari 2007 såg jag en fotouställning på Tennispalatset med bilder från det heliga berget Athos. Jag får ofta idéer av fotografier, så också den gången. Jag gjorde en del anteckningar. En av dem rörde det här med att bara män är tillåtna på Athos. Jag ville vända på det och tänkte mig en klosterö där män är förbjudna. Under våren samma år skrev jag diverse texter som utspelade sig i detta kloster. Häftet var rött. Samlingen texter fick arbetsnamnet Det röda klostret. Det namnet hängde kvar. Senare visade det sig att det fanns inte en utan flera orsaker till att klostret faktiskt hette så. I övrigt ingår inga av de texterna i Maresi. Det var bara de där viktiga övningarna jag måste göra först, för att hitta stället, mythoset, personerna.

Lite senare skrev jag en (opublicerad) novell med titeln Dörrar. Den utspelade sig också i detta kloster. Det var en av de första texter jag skrivit i första person, och den röst jag hittade i den novellen lämnade mig inte ifred. Jag tyckte verkligen om den rösten. Jag ville veta mer om personen bakom den.

I januari 2012 började jag leka med rösten och miljön. Jag gjorde research. Såg på satellitbilder av ön Athos och andra öar. Letade upp foton, topografikartor och liknande. Ritade egna kartor. Funderade. Sammanställde anteckningar från olika anteckningsböcker och dokument. Och i slutet av månaden erkände jag för mig själv: Jag har nog börjat på något nytt nu. Den 31.1.12 påbörjade jag min Journal of a Novel för det som kom att bli Maresi.

2 kommentarer:

  1. Pretty mycket arbete innan du erkänner vad du håller på med. Men alltså häftigt att det liksom börjar med ett rött häfte, otroligt vad sånt kan betyda.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja! Det är då man får rysningar, när man plötsligt SER hur det hänger ihop. Sånt man trodde bara var oviktig slump.
      (Och jag måste alltid lura mig själv så där. Samma sak denna gång. Det gick minst en månad innan jag kunde erkänna att jag höll på med nåt nytt.)

      Radera