2014-09-05

Så blev Maresi till: Del 5

Jag trodde alltså när jag lämnade in manuset i november att nu var det klart, nu skulle det bara språkgranskas och korrekturläsas. ("Bara", jo jag tackar förresten.) Men i januari fick jag ännu en omgång kommentarer. Inte många, men ändå viktiga. Jag var lite otålig - jag hade just påbörjat det jag nu jobbar med (vad det nu sen är...) och hade svårt att dra mig ur den världen och tillbaka till Maresis. Men jag var (och är) oerhört tacksam att jag har en så engagerad redaktör. Hon låter mig verkligen aldrig komma undan med något mindre än det allra bästa jag kan prestera.
Så jag filade vidare. Två år efter att jag påbörjat boken lade jag sista handen vid texten.

Sen följde ännu en mycket noggrann språkgranskning för mig att gå igenom, det tog största delen av mars i anspråk.

Och sen, sen var min del av arbetet med Maresi nästan slut. Jag läste igenom den finska översättningen och svarade på översättarens frågor, jag deltog i arbetet med omslaget, jag läste och gav förslag på katalog- och baksidestexter, jag läste korrektur, jag diskuterade kartor med grafikern... Och ännu i augusti fixade vi med det sista innan boken gick i tryck.

När jag gör skolbesök får jag ofta frågan hur länge det tar att skriva en bok. Som synes av den här serien inlägg så beror det på vad man avser. Jag skrev på manuset i nästan ett och ett halvt år innan jag sände det till förlaget - men jag skrev ju inte hela tiden. Och sen var det över ett halvt år av redigering efter det. Ändå var det inte helt färdigt.

Maresi har på många sätt varit en mycket annorlunda berättelse att arbeta med. Historien utspelar sig i samma värld som Arra och Anaché, men är mer småskalig och intim. Den är nästan en tredjedel av Anaché i omfång. Historien har lärt mig arbeta långsamt, noggrant, vägande varje ord på guldvåg. Maresi är min första jag-berättare och jag har verkligen tyckt om henne. Allt annat i berättelsen må ha förändrats, men Maresis röst har ledsagat mig, stadig och ivrig och helt hennes egen. Det var först när jag satt i manusdiskussion med min redaktör som jag insåg: av alla mina huvudpersoner hittills är Maresi mest jag. Kanske därför står hon mig så nära. Och det känns mycket, mycket spännande att nu släppa ut henne i världen. Jag hoppas ni kommer att tycka lika mycket om henne som jag gör.

För nu är hon er. Idag kom boken från tryckeriet.

2 kommentarer: