2014-09-04

Så blev Maresi till: Del 4

Maresi genomgick många redigeringsvändor. Fler än något av mina tidigare manus, om jag inte missminner mig. Detta trots att det var kortare än de två föregående böckerna. Men för varje redigeringsrunda växte det lite i omfång. Det är ofta så för mig: jag brukar inte behöva mörda några älsklingar, utan jobba med det där eviga tålamodet: stanna längre i stunden. Inte rusa framåt. Andas. Tillföra närvaro och detaljer.

I min Journal of a Novel (den anteckningsbok jag gör dagliga anteckningar i under varje manusprocess) skrev jag då jag påbörjade den första omgången redigeringar, som jag gjorde i augusti 2013:

Det känns nu superbra att vara igång igen. Till att börja med hade jag mycket inre motstånd och var nervös, men nu känns det bra. Texten är bra. Men jag ser också hur jag kan göra den bättre, både enligt kommentarerna men också utöver dem.

Visst gick det upp och ner också med redigeringen, men överlag rullade den på mycket lättare än vad själva skrivprocessen gjort. Jag hade roligt medan jag redigerade, eftersom jag kände att texten hela tiden var på väg åt rätt håll. Och att det var ett hantverk jag ägnade mig åt, ett jag så småningom börjar bli bra på.

I slutet av augusti sände jag in den redigerade versionen. Den gick också till mitt finska förlag Tammi, där min översättare läste och skrev ett utlåtande som inte är av denna världen. Plötsligt var Maresi ute i världen, folk läste och hade åsikter. Det kändes märkligt.

Men jag fick en omgång feedback till av min finfina redaktör, vilket var helt väntat, och 2013 använde jag november inte till att delta i NaNoWriMo utan till att redigera. Nu handlade det verkligen om finslipning. Jag vägde ord på guldvåg, jag funderade på hur jag kunde förstärka motiv och teman. Men det gällde också rent praktiska saker, som namn på karaktärer och att de var på fel plats vid fel tidpunkt. Framför allt fanns det en "problemscen" som fått röd flagg genom alla omgångar av samtliga läsare. Den jobbade jag mycket med.

Jag fortsatte att kämpa med min otålighet och mitt motto genom redigeringen var "Det måste få ta den tid det tar."

Under redigeringsprocessen fick jag också om och om igen flera idéer till både en prequel och en sequel som dykt upp redan under skrivandets gång. Och kunde därmed plantera lite saker i själva texten, och kände mig oerhört smart och tillfreds med just det.

26.11.13 skrev jag ut manuset och skickade in det. Nu var det bara språkgranskning och korrektur kvar.

Trodde jag. Men så var det ju inte.

4 kommentarer:

  1. Väldigt intressant att läsa om processen.
    Tack så mycket för att du delar med dig av den!
    Jag ser så fram emot att läsa boken när den kommer ut.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Jenny! Any day now... Jag väntar hela tiden på att få höra att den kommit från tryckeriet. Och sen kommer jag att vara för nervös för att öppna boken!

      Radera
  2. Jag ser fram emot att läsa.
    Och berättelsen om hur Maresi skrevs är ju som att få en bok till!
    Det är spännande att läsa om hur du har jobbat med manuset
    och generöst av dig att dela med dig av tankar och insikter.
    Det visar ju att det inte "bara" är att skriva en bok.
    Som många verkar tro ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag får så ofta av skolelever frågan hur länge det tar att skriva en bok, så jag tänkte att nu skall jag avslöja den nakna sanningen ;-)

      Radera